Jag vaknade strax efter 7 första gången - och kände mig livrädd!
Jag var rädd; för att vakna, för att grannarna skulle börja bråka igen, för att jag skriver i den här bloggen, för att jag skrivit till gunnar, för att jag inte gjort/har gjort....rädd för att vara jag helt enkelt....
Just när jag skrev detta förstår jag vad det är: jag hade "klivit ut ur mitt gömme" och börjat visa vem jag är/ vara stolt över vem jag är - men det här med gunnar har liksom gjort att det inte funkat riktigt därför jag undrat om det var värt det när den som fick mig att tro att det kunde vara värt det inte höll - men jag börjar åter stå för att vilja göra det i mitt handlande (även om huvudet inte tänkt så).
Det bara rasade rädsla över mig - och något som i mitt huvud skrek; "fixa det!"
Rädslan vill binda mig och få mig att gömma mig igen
Bad och lämnade det till Gud - det var inte lätt men till slut gick det och jag somnade om en stund till.
NU känner jag mig mörbultat - som jag fått stryk - och det är ingen skön känsla.
Ska ta hand om min gäst idag och sedan i morgon ska vi tillsammans med någon till ta en lång utflykt över dagen - tidigt iväg och sent hem. På tisdag kväll åker han hem igen
Ska försöka få ordning på den här dagen nu - först frukost!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar