Såg just ett avsnitt av detta program.
En komentar i det programmet sa så mycket till mig: "om man öppnar sig och sitt hjärta för någon så riskerar man att bli galen".
Och jag känner att på mig så stämde det verkligen. När jag för första gången i mitt liv öppnade mig för någon så blev jag galen.
Jag blev galen därför jag trodde inte att jag kunde ha tagit så fel - det/han måste ha varit värt det.
Men jag ser tillbaka. - Mycket har känt rätt och fint men trots det så känns det som jag kastat "pärlor för svin" och hur mycket jag i min galenskap försökte rätta till felen som blivit - så gjorde det bara mig mer och mer "galen".
Kan inte gunnar, törs han inte eller vill han inte så spelar det ingen roll hur myckte jag försöker få allt rätt
Det enda som hände var att jag blev mer och mer förvirrad och betedde mig mer och mer galet.
Jag är inte galen och jag har aldrig varit galen men all manipulation, alla lögner som varit och samtidigt fätt höra att det är jag som förstör genom min fantasi och paranoia. alla svek drev gunnar så lågnt att han till slut utstuderat gick in för att "ge mig på nöten" - tillintetgöra mig fullständigt - därför att jag kommit för nära hans missbruk.
Just nu har vi ju som sagt inte någon kontak som kan kallas kontakt - och det därför att han vill bevisa för mig att hans sista errövning (jag kommit på) är den han vill ha - trots att den förra (jag kom på) inte är avslutad heller (den var också ett försök till att bevisa för mig att han ville ha henne) Det bästa vore kanske att han fastnade på den här sista för alltid!?
Jag vet att alla tycker att jag borde fattat och gå - och det har jag gjort då och då, jag har släppt taget om honom men det har ändå blivit ett nytt "varv"
Trött på allt!
Ska det bli ett nytt varv nu så får gunnar kämpa och verkligen visa på alla sätt att han vill ha mig - och ska han fly från mig så får han fly långt innan jag har släppt in honom.
Men jag vet faktiskt inte om jag vill längre....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar