När jag första gången såg gunnar med en annan kvinna så trodde jag inte på det jag såg - och jag accepterade hans förklaring. Men sedan ville något i mig inte acceptera det så jag åkte över till honom och fick se att hans förklaring hade varit en lögn.
Det som var mest förvånansvärt var han fullständiga självklarhet in förklaringen han hade - det fanns ingen tvekan i det han sa så det var så lätt för honom att ljuga trovärdigt och så lätt att tro på både därför att jag inte var misstänksam eller svartsjuk av mig - men också för att jag ville ju verkligen tro honom. Även efteråt fortsatte han att ljuga fast vår relation avtog en tid - men inte helt.
Jag tog kontakt vid ett tillfälle och bad honom om ett möte. Jag ville få se hans förakt och/eller avståndstagande för att kunna släppa honom men i stället fick jag så mycket kärlek och värme så jag blev helt förvirrad. Sedan bara någon dag efter det så såg jag honom igen med en annan kvinna - och hennes två döttrar - och jag blev helt knäckt. Jag bröt ihop totalt! Hur kunde han ha så mycket känslor som han gav mig (jag har aldrig känt att någon gett mig det förr så jag är ganska övertygad om att jag inte har fel) och ändå vilja ha någon annan?
Det var då jag förstod att han måste ha emotionella problem - och till slut kunde jag bara tänka mig att han hade ett relations - och sexmissbrukar.
Jag kunde ändå inte släppa honom.
Jag hade öppnat mig för honom - det hade inte heller hänt förut - och jag hade verkligen känt hans känslor för mig och jag hade inte några redskap för att hantera min magkänsla eller hans agerande så jag fortsatte träffa honom.
Det gick en tid så blev vi tighta igen ett tag och sen drog han sig undan igen - en gång två gånger...
Men med tiden började jag skydda mig - och ville ha klarhet i vad som hände och hur läget var - men jag tror att gunnar ville att jag skulle låtsas som om det bara var jag - fast jag visste annat.
En period när vi varit väldigt tighta så sa en kompis (hon vet inte något om gunnar alls) !du ser ut som du är kär - är du det?"
Då blev jag livrädd och började stöta bort gunnar - jag ville inte skada mig själv igen. Men hur jag än gjorde så blev det fel för mig.
Jag har skämts för att inte ha blivit vald - alltså är jag inget att ha...
Jag har skämts för att jag valde "fel" man
Jag har skämts för att jag inte kunnat lämna honom
Jag har känt mig som en sopa
Jag har känt mig dum i huvudet för att jag inte kunnat följa den "allmänna" uppfattningen att lämna ....
Jag har tappat greppet därför att jag även har försökt att göra som "de som vet" säger att man ska göra
Inget har funkat - och jag vet inte vad som funkar
Inget av allt det har JAG känt att det varit rätt - men jag har inte haft redskap själv att hantera min situation utan försökt att låna andras redskap för att få till det som jag vill - och tappat fattningen när jag inte fått det resultat jag trodde jag skulle få...
Jag vet inte om jag får till det som jag vill någonsin men just nu vet jag att jag gör rätt - jag är där jag ska vara och gör det jag ska göra. Nu känner jag frid inom mig - oavsett hur situationen ser ut för ögat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar