lördag 20 augusti 2016

Misstolkning...

....är lätt hänt om någon får höra/läsa/se något och inte har hela bilden...

Jag har fått veta att någon kan ha misstolkat något om mig - just för att den fått del av något
som inte gav hela bilden..


  
Personen sa inget till mig - men jag vet att den sa något i den vevan som kan
vara en vink om att den missförstått - det som den fått del av - och velat se hur jag reagerade på det.

Jag hade/har inget att dölja så jag förstod inte, då, att det kunde vara en "trevare" men i dag, när jag vet att personen har fått del av en "fragmenterad bild" av något om mig, verkar det mer begripligt varför det sas som det gjorde.

Varför frågade personen inte rakt ut?

Ja, det kan inte jag svara på - men kanske ana...
Därför att den själv gjort saker som kunde slängas tillbaka - och att den inte hade
någon rätt att ifrågasätta mig pga av det.


Hade jag fått reda på detta för en tid sedan (vet inte exakt hur länge sedan) så hade jag reagerat med ångestliknande symptom - men inte idag.
Visst det är tråkigt - för det är inte roligt om någon missförstår mig (och tror något dumt om mig)
men det är som det är....

Men som sagt; jag hade/har inget att dölja - och därmed inget att försvara ...

lördag 13 augusti 2016

Såg ett avsnitt av DR Phil, i går.

Det handlade om ett par och om hans otrohetsaffärer.
Hur han fick henne att misstro sig själv.

Kände så väl igen mig under den knäppaste tiden med gunnar.
Han lyckades få mig att känna mig dum och att det var jag som hade tankespöken.

Jo, visst var det mig det "låg hos" att han lyckades - lika mycket som det låg hos henne.
För det var som Dr Phil sa; "han måste inte medge det du vet - så varför söka efter det?"

Hon sa; det enda jag behöver är att höra att jag inte är galen.
Jag förstår den känslan för jag kände mig helt knäpp - och ville bara komma loss från att känna mig sådan så jag kunde sluta bete mig som det.

Jag tror att egentligen önskade man att få se motsatsen - det som bevisade att jag hade fel så jag kunde släppa allt. För innan man "kom på honom" så hade man inte tanken att det kunde ske och man hade börjat älska den mannen som han visade sig som innan allt började - och innan han sa att man inbillade sig allt..

Ofta gör de sig till den som "jag" önskar för att få en till att "fastna" och när man gör det så vill de inte ha en. Men trots detta så sa gunnar (som lite förvånad och lite som för sig själv) "märkligt jag kan verkligen vara mig själv med dig".

Märkligt!

Allt var märkligt - och ännu förstår jag inte det hela.

Men det jag vet är att jag kommer inte att råka ut för något liknande igen - om jag träffar någon - för jag har bestämt mig för att vara uppmärksam på mig själv och hur jag reagerar, tänker och om jag accepterar något som inte känns riktigt bra.

Somnade...

...på soffan...
...och nu kan jag inte sova efter att ha gått in till sängen...
Så en stund till uppe framför tv:n trots att det är svårt att finna något jag vill se.

fredag 5 augusti 2016

Brev till Gunnar 16

Hej Gunnar
Jag vet inte vad som fick mig att vilja kolla upp dig, idag.
Det fick mig att tänka att jag skulle skriva till dig, la upp en sida och började skriva..
Jag ångrade mig!
Det finns inget, som jag kan skriva, som får dig att se på det som varit -
eller på mig - annorlunda.
Utifrån hur du pratade om de som var före mig så inser jag att i dina ögon är det mitt fel -
och det är jag som är orsaken till att du betedde dig som du gjorde.

Du har gjort det igen efter mig - och du gör det troligen med den "nya fina flickan" du har.
Visst har du betett dig olika - beroende på kvinna och vad du kan läsa ut av henne och det har sett ut som du satsat olika mycket - men det handlar bara om vad du tror du kan vinna och hur långt bort du kan hålla dig,  känslomässigt, i din satsning.

Jag vet inte varför jag kom att tänka på dig idag igen - men det som är skönt är att oavsett vad jag "såg" så gjorde det inte ont längre. Jag har varit rädd för att det skulle göra det även om det är länge sedan vi sågs.
Idag kände jag bara; "varför skulle jag lägga tid på detta?"