torsdag 29 maj 2014

En vecka sedan förra inlägget...

Så konstigt det känns - det fanns en tid då jag hade behov av att få skriva (flera inlägg per dag) och nu känner jag det lite som om jag inte har något att säga.

Jag går ganska tyst inom mig också. Förutom att jag pratar en del med Gud så känner jag mig tyst ´även när jag pratar med vänner i min närhet.

Vi får se vad det leder till - just nu tar jag det bara lugnt och med ro.

Dagen i dag  - ledig och tur är väl det; jag har sovit så mycket så nästan hela dagen gått åt till att sova.
Men kanske det inte var så konstigt och att tecknen fanns där redan i går. Var helt slut när jag gick från jobbet och jag som brukar gå tog bussen.

Nåja - trots en dag med mycket sömn blir det en tidig kväll i kväll - så snart får kudden sällskap i sängen.

söndag 18 maj 2014

Har inte mycket att säga ...

....konstigt nog så verkar det som jag bara låter allt vara - försöker inte ens få till en ändring längre.
Vill inte Gud att en ändring ska till - så spelar det i alla fall ingen roll (även om allt ändå känns fel)

Kanske Gud tycker att jag ska vara nöjd - eftersom inget är dåligt/jag har allt jag behöver för att överleva.
Förut så ville jag leva - kanske det inte är meningen för mig att leva - utan bara att överleva så som jag gjort allt sedan jag var barn.
Kanske jag bara var dum som trodde att det skulle bli ett riktigt liv för mig också.


Eller också är det så att alla bara överlever - eller väldigt få lever.

Jag är i alla fall lugn just nu!
och därför inte mycket att säga - för det finns inte något roligt att skriva om heller - även om det inte är tråkigt heller...

Jo,jo...många ord för att inte ha mycket att säga :)

söndag 11 maj 2014

Jag hade klivit ut ur ett skal...

... och höll precis på att förstå hur jag skulle vara utanför det skalet när jag träffade gunnar...
Tyvärr så känner jag att jag har gömt mig bakom ett nytt skal som jag inte känner igen mig själv i alls - och som faktiskt gjort mig -¨på ett sätt -  mer sluten än tidigare, fast jag är öppnare än tidigare.

Det är som om jag stängt in mig innan för ett skal som visar en öppenhet - men som gör att jag själv inte behöver vara där.
Det känns som jag sitter innanför ett fönster och hör någon annan samtala med personen jag har framför mig....

Jag har slutit mig och jag känner - trots att jag inte är sådan i mig själv - att jag bara tänker på mig själv.
Och det får mig att sakna den jag som aldrig tillät att tänka på mig själv.

Jag mår bättre av att bry mig om andra - än att vara så "rädd" att jag bara bryr mig om mig själv.

Då skyddade jag mig själv genom att ge mig själv till andra - nu skyddar jag mig själv genom att distansera mig själv.

Jag väntar fortfarande  - kan inte ta mig vidare ...
Vad är det jag ska göra eller förstå för att få fortsätta?

söndag 4 maj 2014

Sinnesro...


Ordspråksboken 3:5-6

Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.
Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.

fredag 2 maj 2014

Så här känner jag mig..

Ibland behöver man en stund för sig själv.

Helt ensam - utan något skydd - osynlig för omvärlden

Jag antar att det är så det ska vara just nu  - och får lämna
mina önskningar till Gud - och mig själv i Guds vilja/händer.

Bara att fortsätta vänta - även om väntan har varit lång nu.

torsdag 1 maj 2014

1:a Maj...

Det är vår nu - men omständigheterna säger att det inte är det.
Ändå så VET jag att när det är Maj då är det vår.

Omständigheterna behöver inte se ut att vara som det egetligen är....tänk
om jag kunde vara lika säker när jag vet i andra sammanhang - även
om vetandet inte är allmänt bestämt.

Så som 1:a Maj är allmänt bestämt att vara vår -den slutliga vårmånaden,
innan sommarmånaderna kommer.

Jag visste men var så rädd - och till slut hoppade allt över våren och sommaren
och stannade bara till lite snabbt i hösten innan det blev vinter.

Och det är där jag är nu.
Våren kan inte sätta fart - varför vet jag inte längre.
Men jag kan bara vänta tills vintern släpper sitt tag.