torsdag 26 februari 2015

Alla behövs ...

DET SPRUCKNA VATTENKRUSET
Det var en gång en man som hade två vattenkrus. Krusen fäste han i vardera änden i en lång pinne, som han la över axlarna varje morgon när han gick för att hämta vatten från floden.
Det ena kruset var i perfekt skick, medan det andra hade en stor spricka som gjorde att kruset bara var halvfullt efter promenaden från floden till huset. En dag, när mannen höll på att fylla krusen i floden, kunde det spruckna kruset inte vara tyst längre.
...
”Jag skäms så förskräckligt”, grät kruset.
”Jag gör ett uselt jobb. På grund av min spricka får du bara hälften så mycket vatten av mig som du borde. Jag känner mig så misslyckad!”
”Jag visste inte att du kände så här”, svarade mannen bekymrat. ”Men gör mig en tjänst. På vägen tillbaka till huset, titta då noga på vägen.”
När de kommit tillbaka till huset frågade mannen:
”Lade du märke till de vackra blommorna vid vägkanten?”
”Ja”, snyftade kruset.
”Lade du märke till att de bara växte på din sida av vägen? Du förstår, jag har alltid vetat om din spricka. Därför planterade jag blommor vid vägkanten, som du har vattnat varje dag. Om du inte varit som du är, skulle jag inte varje dag kunnat plocka blommor att sätta på bordet. Utan din spricka, skulle både vägkanten och huset saknat denna blomsterprakt!”

lördag 21 februari 2015

Tack

Psaltaren 91:10-12

Inget ont ska drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda,
för han ska befalla sina änglar att bevara dig på alla dina vägar.
De ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten.

söndag 15 februari 2015

Vackra människor...

Är en vacker själ, den finaste skönheten ?

Gilla Krossa Jantelagen - du också ---> https://www.facebook.com/KrossaJantelagen - en underbar sida

att använda en människa är inte att älska...och det gör ingen vacker.
Varken den som använder eller den som blir använd.

lördag 7 februari 2015

Jag har lärt mig en del om människan - genom det som jag varit med om...

...för jag tror inte att jag är så unik att det bara är jag som råkat ut för sådant jag råkat ut för.
Det som kan skilja är hur man bemöter och hanterar en situation - men jag tror att det är fler än jag som reagerar/t - i stället för att agera.

Och jag kommer aldrig mer att bara tänka att en person är knäpp för att hon reagerat knäppt därför att vem som helst kan drivas till det av en situation eller en person.

Även om reaktionen är knäpp så kan det mycket väl vara en reaktion på ett knäppt beteende från en annan person - eller att situationen är så osannolik att man inte ser någon logisk respons på det som hänt en - och att man därför "flippar ur".

Visst jag tror att det finns en svaghet - även om den aldrig gjort sig så tydligt påmind tidigare - hos människan som reagerat knepigt, men det betyder inte att personen inte blivit ordentligt "triggad" innan reaktionen börjat.

Man brukar säga; döm inte en person innan du gått ett månvarv i en annan människas skor -  men ibland behövs det längre tid innan man kan förstå - för vissa människor är så duktiga att hålla saker från sig. Fast det är klart möter jag, som någon annan, det som personen möter så ser jag ju det på ett annat sätt (om inte jag har samma "svaghet" förstås - men helt lika kan den mest troligen inte vara).

Undrar om jag gjort mig begriplig i det här?
Men jag bara satt och tänkte på det här - helt plötsligt - och ville skriva av mig det så jag inte fortsatte att fundera på det.