måndag 30 april 2012

Idag var en svår dag

men jag tror att den var bra.
Den var viktig för mig för att kunna läka.
Jag har inte tillåtit mig själv att läka - och jag är rädd för att jag ännu inte är redo att se mitt hjärtas behov av läkning.
Jag kan ännu inte säga vad som är den riktiga grundorsaken till att jag inte vill se att jag har ett brustet hjärta men jag måste försöka få tanken att gå från huvudet till själen
Men idag är jag glad att tanken har landat i mitt huvud.

Jag är inte dum - men jag är inte tillgänglig till mig själv.
gunnar lyckades med något som ingen har lyckats med sedan jag var barn - knäcka mig fullständigt

Jag har haft mycket som hänt i m itt liv och mycket har varit så fruktansvärt jobbigt - men inget knäckte mig men gunnar gjorde det
En bragd?
Nej, en börda för honom att bära på - men något som lett till att jag har kommit till frihet i mig själv.

Jag förlåter honom - och där jag ännu inte velat eller kunnat vill jag förlåta honom - men det kommer att vara en börda för honom att bära ändå (inte min önskan att det ska vara så men när man trampar på någons kärlek så kommer det att gå igen)
Kraft - ge mig kraft!

svåra minnen

Ett brustet hjärta måste få läka



Jag vill bara bortförklara allt som jag känner på ett interlektuellt/psykiskt plan.

Jag förstår inte att jag har ett brustet hjärta - jag vill inte inse att det faktiskt är så!
jag behöver få gråta och sörja - men jag har inte tillåtit mig göra det

Bara försökt förklara varför jag reagerar som jag gör med att jag är medberoende pga av min uppväxt - en del är det förklaringen för
men
Största sanningen är ETT BRUSTET HJÄRTA!

idag är jag ledsen

...men det är bra - hoppas jag....

Något hände som tillät smärtan ta tag i mig igen - och känslan av att ha blivit föraktad så stark
Det hjälper inte - jag är född till detta. Hela mitt liv har varit lika.

Varken familj, vänner eller annat - bryr sig om mig och det har alltid varit så - och det är jobbigt att sätta gränser och att lära sig behöva göra det för att inte bli trampad på eller bli behanlad med förakt.

Så fruktansvärt dåligt av människor att inte kunna vara skysst fast de har chansen att bete sig illa - jag trampar inte på andra och då trampar de som är vana att bli trampade på på mig också.

Nej jag har vänner som inte gör det - men de har så mycket med sig själva att göra; familjer och jobb och andra vänner i massor. Det är jag som är ensam för jag fått välja bort så många av dem som jag tidigare såg som vänner när de visade att det inte var det för jag sa ifrån vad jag inte gillade.
Men jag känner mig ensammen därför att de har en massa - som jag visst unnar dem och inte alls missunnar dem - men jag känner mig ensamen därföra tt jag inte alltid kan få en tid om jag vill med dem och för att inte bli nekad så orkar jag inte höra av mig heller.
Just idag är jag ledsen!
Det är inte alltid så här men idag är jag ledsen!

Något kom ikapp mig - och det är tur det så jag ser att jag inte riktigt är färdig ändå.
Det gör ont men det är som det ska.

Jo det handlar om gunnar
han kan fortfarande göra mig illla fast vi inte ens ses längre.
Och om jag ska vara ärlig så har han ända sedan han förstod att jag älskade honom velat göra mig illa.

SKIT OCKSÅ!

söndag 29 april 2012

öppet hjärta ger oväntad glädje

"Dörren till det förflutna låter sig inte öppnas utan gnissel."
Alberto Moravia

Jo då, den erfarenheten har jag verkligen fått erfara de senaste åren.
Men jag är - idag - glad för att den öppnades. Hur svårt det än har varit och jag ännu får uppleva en del som hänt då.... så har jag blivit mer mig själv än jag någon sinn varit förr.
Idag är jag inte rädd för att vara jag. Tycker någon inte att jag är bra som jag är - och det inte är något som jag verkligen gör fel - så skit samma, den behöver inte finnas i mitt liv.
Det gör inte att jag tycker illa om personen för det - men jag älskar mig själv.



lördag 28 april 2012

Vilsam lördag

En lugn dag!
Men något gnager mig:
jag känner mig prövad.
Jag vet att jag måste sätta en gräns mot en person för nu börjar det bli en vana och inte en tillfällighet.
Det som är svårt är att uppmärksamma det när det händer - inte bara känna det i mig och inte förstå.
Får inte tillåta mig bli behandlad så igen - jag har brutit med folk som inte ville sluta när jag satte gränser då ska inte en ny vän få göra det samma utan att jag säger ifrån.
Gode Gud hjälp mig att göra rätt och på rätt sätt.

lördag

Bara få slappa!

onsdag 25 april 2012

God natt - sov gott - dröm sött

En relations- och sexmissbrukare vill inte städa efter sig

"Vad är det för mening att stöka till när man måste städa efter sig?" Tiger

Jag har sett genom min erfarenhet med gunnar  och genom andra som råkat ut för relations- och sexmissbrukare  att missbrukare vill inte städa efter sig. De vill inte se ens att de har stökat till utan gör som småbarn "det var inte jag som gjorde det där!"

Så de lämnar det stökiga bakom sig och går vidare - medan någon annan får städa/reda upp oordningen.

Ibland klara den som står där att reda upp det - men ibland klarar den inte det vilket kan leda till kallhet, hårdhet, känslan av att inte bry sig (släppa en för en ny gång på gång) men det kan också leda till smärta i kropp och psykiska problem med medicinering som resultat.

Inget gott har missbrukaren gjort - oavsett vad som resultatet blir - och försökera han/hon aldrig göra bot på det han/hon gjort så står han/hon där med skam som gör att han/hon bara fortsätter sin bana.
Kanske slutar missbrukaren missbruka relationer/sex  - men utan botgöring blir han/hon inte fri - och troligt är då att han/hon byter missbruk.

Jag är glad att jag kan känna mig fri - och stärkt idag
Visst gör det ont i bland - men jag fastnar inte i smärtan längre (hoppas det håller i sig - jag vill verkligen vara ödmjuk när jag säger det)

Tacksam för att jag är jag och att mitt liv är mitt liv.

Onsdag eftermiddag

Idag börjar jag känna mig piggare

Jag skulle ha tvättat igår men hoppade över det - lät också disken stå.
Somnade en stund på soffan och drömde så gott.
Kom i säng - efter att ha läst det som jag ska studera - i tid.
Hade lite svårt att somna men - sov hela natten utan avbrott för lång vakenhet
Drömde något som visar mig hur det ser ut just nu....

Lämnar allt i Guds händer
Mår rätt så bra idag - efter en lång kamp med sjukdom som tagit på både kropp och psyke en del.

Onsdag - mitt i veckan

tisdag 24 april 2012

En go dröm kan ge befrielse

Ibland kan drömmar befria en från sår i själen, rädslor eller annat som man inte mår så bra rent psykiskt.
Ibland kan drömmar leda en i hur man ska göra framöver.
Ibland kan drömmar tala om hur saker och ting förhåller sig på riktigt

Ibland förstår du inte drömmen förr än efter en tid - men då kan det vara för sent...

Ordlös

Det är en ny dag och jag känner mig ordlös.
Jag försöker tänka - men det känns liksom meninglöst - och jag slutar och tar en ny tanke som blir lika dan.
Jag vet inte om det är för att jag är uppgiven eller om jag bara insett att jag kan inte göra något i alla fall - dvs att jag inte kan styra över saker och ting - och därför är det meningslöst att försöka fundera ut något eller ens lära sig på det som hänt.

Det är tisdag

söndag 22 april 2012

4 år

Det var i februari 2008 som jag första gången kom på gunnar med en annan tjej - det har gått över fyra år och jag kan inte säga att jag är helt återställd än.
Eller rättare sagt jag kommer aldrig att bli återställd för jag har gått igenom mig själv så mycket under den här tiden att jag kommer att vara mer mig själv än jag någonsin varit när jag är klar.
Men det är det som är det bra som kommer att komma ut ur den här skiten - även om jag inte hade önskat mig den här resan för det.

Ett tag så tänkte jag - när den där kvinnan/lärarinnan blev mördad (av han som tog livet av sig i häktet till slut) - att jag kommer också att bli mördad av gunnar till slut för jag kommer för nära hans hemlighet och en tid kunde jag släppa honom helt men sedan drog han i mig igen och jag kunde inte stå emot.

Nu är det han som står emot - men hör av sig  då och då

Men det är nog som det ska allt - även om jag tycker det är lite jobbigt att inte vara helt klar med mig själv. En dröm i natt visar mig det - men den handlar inte om gunnar....

jag läser några andra bloggar..

...mer eller mindre dagligen - och ibland tittar jag på lite fler.
Det är verkligen ingen som är lik den andra - inte ens de som behandlar i typ samma ämne.
Det visar ju att vi är väldigt olika.
De bloggar som jag tycker minst om är de bloggar där man talar om hur man ska göra för att bli så "perfekt" som möjligt - och personen som bloggar talar om hur hon/han gör för att bli det.

Det är tragsikt på ett sätt för det handlar väldigt lite om hur jag ska bli bättre i min själ - rätta till och upprätta mig själv - och väldigt mycket om utseende och sätt att vara/föra mig.

Det är en kall känsla jag får när jag läser dem för jag kan känna en desperation efter att bli uppsakttad och sedd - få bekräftelse - men på helt fel sätt och av fel orsak.

Alla är bra som vi är - men vi har ibland fått en massa skit på vår själ som kan putsas bort - och den skit som fastnat på dessa bloggares själ är att det inte duger om de inte ser till att "putsa till ytan" - tragiskt för de är de som mest borde få känna sig bra nog.

Trött

Idag är en trött dag.
Jag kom ju hem sent och kunde inte komma till ro och somna förr än ännu senare.
Så idag är jag trött.
Det blir nog en lur på soffan snart.

Men det var trevligt i går kväll - och jag hoppas det kan bli snart igen (och helst att jag är helt återhämtad från mitt illa)

Saknar min träning som jag inte kan göra nu - det blir bara promenader...

Mätt

...och mer än nöjd och belåten.
Det var en riktigt trevlig kväll med god mat och trevligt sällskap.
Detta gör jag gärna om igen!

lördag 21 april 2012

Jag ska ut och äta

Det ska bli intressant och förhoppningsvis trevligt!

Obstinat

Jag har ytterligare ett ord som talar om för mig varför jag i mitt uppror gör som jag gör - det är obstinat - jag har blivit så kuvad så jag har tvingats till att antingen krypa ihop helt och dö  - eller att bli obstinat.
Det är det obstinata som håller mig kvar i det jag - i mitt uppror - tänkt göra trots att jag ser/känner att det inte är bra för mig. I det blir det destruktivt för mig och skadar mig.

jag vill inte vara så längre - jag vill inte varken vara upprorisk eller obstinat! Jag behöver inte vara det!
Jag är jag och jag är bra som jag är - oavsett vad andra tycker eller tänker om mig eller det jag gör, tycker eller står för.
Jag behöver inte vara upprorisk idag - för idag är det faktiskt jag som är den som kan styra min tillvaro.
Ingen kan styra min tillvaro i dag - om inte jag tillåter det - utom jag!

Gud vill oss väl - även mig även om jag ibland inte trott det - och mot honom behöver jag inte vara upprorisk eller obstinat för att kunna överleva. Jag behöver bara lita på att han kommer att hjälpa mig att ordna allt till det bästa!

Tänk att jag för att överleva tagit till något som gjort att jag varit destruktiv mot mig själv - bara för att jag måste hålla fast vid mig själv för jag inte haft någon att lita på. Så även när den som jag borde kunna lita på men som absolut inte gick att lita på hade rätt så kunde jag inte följa det för rädslan att släppa mig själv (igen).

Vara jag - är det som är bra!
Vad är mina känslor - och följa dem när jag känner dem - är också bra!
Det betyder att jag kan slappna av och bara vara -
 inte hela tiden stå i beredskap på att något negativt ska hända

Helgen har börjat bra - även om jag fortfarande är trött av min sjukdom som inte är riktigt över än.

Allt gott till alla där ute som kämpar!

fredag 20 april 2012

sov gott

Som från ingen stans...

Jag satt och tänkt/bad över en sak som jag brukar göra som jag inte känner mig så där jätteglad över att jag gör.
Jag gör det inte konstant men ibland när jag känner mig ensam, ledsen eller besviken - jag känner efteråt att jag använder det som ett straff (som för att säga till mig själv att jag inte är värd bättre) men det är mycket mer sällan numer än tidigare. Det känns oftast bra just när jag ska till att göra det men efteråt så kan jag börja gråta för jag känner mig så utsatt och utanför...

Jag vill inte göra det (har inte gjort det nu eller idag men) - jag satt och tänkte/bad över det hela; tänkte på var i från jag fått det och förstår (i alla fall en del av varför jag använder just detta som ett straff).

Då kom det till mig att det är en del i det uppror som jag gjort mot att jag blev illa behandlad som barn - och att jag på samma gång straffar mig för att jag gör uppror.
Jag fick inte tycka, tänka eller ens andas annorlunda än vad mina mamma - för då ....
Det gick dessutom inte att tillfredsställa henne för hon var också nyckfull...
Mitt uppror gick ut på att gå emot min mormors normer och idéer (för hon var väldigt bestämd hon också men mycket mer klart och mycket mer konsekvent) men dessa idéer kunde göra att jag gick emot mina egna känslor för upproret som jag behövde göra fick inte göras (inte för någon av dem) och därför var det destruktivt för mig själv också - men ändå på ett sätt som gjorde att jag inte märktes så mycket. Helst skulle jag inte märkas eller synas alls - så upproret jag försökte göra blev bara en stum flickas försök att skrika. Det gjorde bara mig själv illa.

Jag gör tydligen fortfarande uppror - och jag gör fortfarande mig själv illa.....

Och i detta har gunnar ingen orsak - mer än jag faktiskt saknar honom, de känslor jag fick för honom och de känslor jag fick i mig själv med honom.
Allt är borta!
Jag har liksom bara stängt av allt - och DET gör ont!
Men jag kan inte göra på annat sätt när det ser ut som det gör....

Men jag vill inte vara upprorisk - för jag har inget att vara upprorisk mot (och jag har bara gjort mig själv illa - och ingen annan har fått känna på det)

Fredag

Efter tre dagar hemma ska jag till jobbet idag.
Det regnar stora droppar och jag har inte riktigt lust med att gå ut menjag tror det är sklnt att få te en dag på jobbet innan helgen dock.
Sen är det helgvila två dagar.

torsdag 19 april 2012

Tänk efter vad det betyder!

Saknad

Jag saknar känslan av glädje, lycka och hopp som jag kände när jag började träffa gunnar.
Jag saknar känslan gunnar gav mig när vi träffades - och hade det mysigt/trevligt/roligt ihop.
Jag saknar känslan av att älska och känslan av att få visa min kärlek.

Jag saknar det
men jag har lagt bort allt för att jag ser att det är meningslöst.

Jag är fri och jag mår bra och har det bra och jag är tacksam för mitt liv och det jag har
men
det fattas mig

onsdag 18 april 2012

Idag är jag ledsen och trött..

Jag undrar om jag blivit sjuk för att jag inte vill kännas vid mina egna känslor?
Jag vet att jag slutat känna för gunnar
vänskap ja - men andra känslor nej
det är som sten - och jag känner mig som sten emellanåt
Det känns som om jag stängt av min vanliga "radar" om hur folk mår ....
kanske för att jag känt mig utnyttjad och sårad av dem jag verkligen brytt mig om - gunnar var bara droppen som fick bägaren att vara tvärfull - men så här för en tid sedan så var det en vän som sa två saker - två droppar  som fick bägaren att rinna över.
Inget riktigt hemsk men något som en vän inte ska göra - och jag kände det då men fick inte riktigt grepp om hur/varför förr än efteråt. Och då vi bor långt från varandra så har det inte funnits tillfälle att prata om det för jag vill se henne när jag gör det.
Ytterligare en sak som jag känner behov av - att se personen som jag pratar med om viktiga saker

gunnar slutade jag känna för når han - för sista gången visade mig att jag inte betyder något för honom

Att min vänskap står fast beror på att jag vet var jag är i dag
och min vänskap står faktiskt kvar till alla som jag varit vän med - jag vill dem väl och skulle de komma till mig för att de behöver något så skulle jag ställa upp (om jag kan)
men de jag avslutat gemenskap med kommer jag inte längre att ge mig själv av - och de får inte kliva över mina gränser och ta sig in i min privata sfär.

Nej jag har inte struntat i hur människor har det men någonting i mig vill blunda just nu - och jag mår inte bra av det
jag är en person som bryr sig om!

Vad gäller gunnar - så vet jag allt, uppfattar jag allt och kommer ihåg allt - men jag ska vara hans vän
Det är bara så det ska vara - det är rätt!

Men jag måste sluta - försöka få honom att förstå det
vill han inte förstå - eller skiter han  i det - så är det ingen mening med mina ansträngningar

Jag är väldigt hoppig och osammanhängande just nu men jag är verkligen trött pga min sjukdom - som jag inte velat inse att den är så kraftig som den är
när läkaren säger att han tycker jag ska strunta i jobbet ett par dagar - och sluta vara så Luthersk - och gå hem och bädda ner mig i stället för att gå till jobbet igen då är det ju inte jag som är pjoltig

Och vad gäller gunnar - jag vill inte ha honom; inte som han varit mot mig (oavsett den värme och kärlek han gett när vi setts) för det har varit nedvärderande - det är bara jag som är så van vid det så jag har valt att blunda för det och bara se det fina (som kanske varit 25%)

Nej - jag är jag och jag är för bra för att bli behanlad så - och så har jag blivit behanlad hela mitt liv (och börjat göra upp med innan gunnnar)
Nu är det slut med sånt!

tisdag 17 april 2012

sovit

Jag la mig på soffan - och bäddade ner mig - och somnade.
Jag har sovit drygt två timmar - så nog behövde jag verkligen ta det lugnt ...
skönt att jag följde läkarens råd att stanna hemma några dagar
i morgon och kanske torsdag antar jag - sen hoppas jag vara tillbaka igen....

Acceptera att du är sjuk...

...stanna hemma ett par dagar - bädda ner dig och sov!
Det var vad läkaren uppmanade mig att göra idag när jag var hos honom.

Jag har gått med halsbesvär till och från i fem veckor - men förra veckan började det att bli mer ordentligt så jag tänkte "nu bryter det väl ut då" men nej inte ordentligt (tyckte jag) och höll igång som vanligt.
mer trött har jag varit än vanligt men inget mer än den onda halsen för övrigt
Jobbade igår och i morse vaknade jag med en ordentligt svullen hals och ont som sjutton. Tungan satt som cementerad och det kändes som jag bränt hela överspannet och - senare på dagen när det släppt lite - även på tungan.
Jag ringde tillbaka till jobbet och sa att jag skulle vara hemma ett par dagar - och det känns bra så bra och det konstiga är nu efter att doktorn sagt åt mig att vara hemma så känner jag verkligen hur slut jag är.
Det är bra med envishet - men jag är kanske envis så jag är dum?
Fast..
jag har ju inte tyckt att det varit så farligt heller....

Ja, ja, några dagars vila så ska jag säkert vara riktigt bra sedan - skönt!

söndag 15 april 2012

Känslan av att vara fri och älskad...

Oavsett vad jag gör eller säger, tänker och tycker...
Jag är älskad!
Jag är fri!
Jag är värdefull för att jag är jag...

Att veta att jag inte ska vara någonting fint att visa upp för mamma för att duga - att kärlek är nog - är så skönt
men också att veta att jag räcker till som jag är bara för att jag är jag - och jag är någon att vara stolt över
Det är så skönt att livet har gått vidare - och att rädslan inte längre styr mig!

torsdag 12 april 2012

Källa till en chans?

"Ibland känns det som att livet står helt still,
och just det man är i är inte det man vill.
Man känner sig så svag, så vilsen och feg.
Så känns det tills den dag då man vågar ta ett steg.
När tiden har gått och man får distans,
... då ser man att det svåra var källan till en chans."

-Okänd-

onsdag 11 april 2012

Något känns inte bra - jag får inte grepp om det...

... något inom mig känns oroligt....
Jag tror inte det är något jag sagt eller gjort - jag tror det har med någon jag träffat att göra...
Det känns som jag mött falskhet - men jag har inte gjort något som jag behöver ångra det vet jag...
Det är bara känslan av falskhet jag blivit orolig för....

Det har egentligen inte med mig att göra - utan med personen som det handlar om 

Jag känner mig lugnare nu för jag har identifierat känslan - och vet att jag inte ska göra något bara släppa taget ....

Gott så - och jag vill bara tala om att det inte handlar om gunnar

Jag följde tankegångar i samhället och alla "vetare" om vart annat - det blev bara en gegga - men jag följde inte min magkänsla, mina instinkter. Och då jag gjorde det blev jag rädd och "slätade över" dem så de inte skulle låta så "elaka" eller "dumma".

Så blir det lätt, när man fått lära sig att man själv är fel.
Idag följer jag bara det som jag känner jag ska göra

Jag är nog lite rädd för att ramla tillbaka...

...jag har haft det så bra sista tiden - och verkligen fått njuta av tillvaron.
Jag har fått bekräftelse på att jag är bra som jag är - utan att övertyga mig själv om det som jag gjort hela mitt liv. - Och när allt hände med gunnar så fick jag verkligen slita för att förstå att jag är bra som jag är - för gunnar litade jag verkligen på och då måste ju han ha rätt som behandlade mig så illa. Det måste ju vara fel på mig - precis som jag trodde på mamma som barn.

Men varken mamma eller gunnars handlande hade rätt - jag är bra som jag är och jag behöver inte övertyga någon - varken mig själv eller någon annan om det.
Det är mest deras förlust att inte inse att jag är en bra vän och medmänniska - men också partner...

Som sagt - eftersom jag har skrivit om hur det var - och att det inte är så nu
är nog en rädsla över att inte få må bra längre
Jag ska försöka leva i nuet och njuta av det - som Nalle Puh - och vad som kommer sen får jag ta sedan...
Rädsla ska inte få ta över mitt nu - som det tagit över så mycket annat i mitt liv...

Nu är det dags för att krama kudden
och drömma något fint

tisdag 10 april 2012

Det är så skönt att ha kommit ut ur mörkret...

Ingen som inte upplevt något liknande kan förstå hur svårt det är att hitta ut igen när man gått så vilse...
Mörkret som finns runt en - sedan kommer kvällens mörker närmare och närmare också - grenar och buskar och sly som drar i en. Till slut får man lägga sig ner under en gran och vänta...
Det är när man gör det - som rädslan försvinner och ljuset kommer tillbaka sakta men säkert först med gryning och sedan mer ljust. Till slut är det så ljust så man kan börja leta reda på vägen genom skogen.
Men för mig blev det mörkt och flera granar att ligga under innan jag till slut hittade vägen - och blev så orädd att jag kunde gå stadigt på den  och inte springa in i skogen och gömma mig eller dra i en massa skräp.
Det är skönt att gå i ljuset igen!

Vad viktigt det är att leva i nuet och njuta av det lilla....

måndag 9 april 2012

För en inte allt för lång tid sedan..

... var jag som någon som låg i ett stormigt hav och trampade vatten och försökte simma framåt - hitta en väg framåt. Jag kände att jag blev mer och mer trött och tog in kallsupar gång på gång. Jag orkade inte mycket mer och började sjunka gång på gång - jag var nära att gå under fullständigt.
Varje gång jag trodde jag funnit en plats att vila och började slappna av så visade det sig vara en tjock pappskiva som när den sugit åt sig tillräckligt med vatten så började den sjunka och jag fick börja om.
Men till slut så kastade den sista stora skrämmande vågen mig i land och jag smällde i rätt så hårt och det gjorde ont men jag var på land. Jag kände stadighet under mig och jag kunde äntligen börja slappna av. Jag tog mig bort från havet och stormen där - även om det fortfarande var storm runt mig så var det land - fast mark under mina fötter - och jag kom bort från det skrämmande.
Havet som försökt förgöra mig - var också det som till slut räddade mig.

Minnet är kvar - men i dag har jag lugn och jag ligger och vilar på en grön äng....
och bara har det gott
livet har vänt och något nytt har kommit....

Jag känner mig så nöjd ...

och lyckligt lottad idag...

Sista dagen på påskhelgen...

....livet har segrat....
och idag är jag bjuden på mat och trevligt umgänge....

Gott så!

söndag 8 april 2012

Skogen börjar mer och mer likna en välvuxen alé....

...jag är mindre och mindre rädd
...jag är friare och kan lättare ta för mig saker än tidigare
...när nåt "ropar och hotar" så funderar jag på vad som är orsaken och hur jag bör reagera på det

jag är jag och jag är nöjd med det
och det kommer att lösa sig med det
även om det går sakta men säkert - ett steg i taget - och mitt tålamod vill att allt ska hända nu
men jag är fri och jag är inte rädd längre (även om rädslan vill ta tag om mig då och då)

dagen har varit så härlig och jag känner mig nöjd!

Den här dagen symboliserar den dag mänsklighetet kan jubla - för....

Sanningen har segrat över lögnen. Ljuset har segrat över mörkret. Kärleken har segrat över onskan. Livet har segrat över döden.

En ny dag är till ända....

Den känns tillfredsställande att se tillbaka på....
som sagt; helt plötsligt händer det ....och livet vänder...


nu är det natt i påsken

dags att sova och mysa ner mig i sängen

fredag 6 april 2012

Nu går den här dagen mot sitt slut...

Jag så på något ställe att vi kan bara vara en sådan person som är möjliga att älska
resten är upp till andra att välja
gunnar valde att inte älska mig
men efter det gjorde jag det nog om jag ska vara ärlig
det svårare och svårare för honom att älska mig också
jag ville hålla mig utanför ramarna för att bli sårad - men jag var redan sårad och
jag gjorde mig själv illa också när jag gjorde som jag gjorde

men det är över nu för nu håller jag inte i längre
nu har jag släppt taget och är fri
även om jag inte tror att det är som det var menat att vara
jag hörde hans hjärta i kväll igen - det var ett tag sedan
men han får ta hand om saken själv för jag kan inte bry mig om honom mer än mig själv
jag höll på att gå sönder fullständigt
och nu känner jag mig nöjd och fridfull inombords

och nu är jag så trött
så här trött

Jag hör hans hjärta ropa till mitt...

...dessvärre så kan jag inte svara....
Jag måste vara rädd om mig själv - jag har redan tillåtit mig själv gå igenom "helvetet" mer än en gång för gunnars skulle
Om han inte väljer att slåss för att vara sig själv - och välja mig - så måste hans hjärta få ropa tills det till slut inte orkar ropa längre ....
och det är inte för att mitt inte har svarat
det är för att gunnar har valt att HANS hjärta inte har någon betydelse
det är annat som gunnar tycker är viktigare.

Jag blev tokig av att bli behandlad som jag blev - men det var ändå friskt på sitt sätt
att inte reagera och bara låta gå - och hoppa på nästa i stället - är inte sunt

Jag har aldrig släppt in någon annan så som jag släppt in gunnar och aldrig öppnat mig för någon som för honom - och alltid låtsats som det regnat när någon varit dum mot mig....
men jag har ändå inte gått från den ena till den andra - jag har varit räddare om mig själv en så (och troligtvis för rädd för att göra mig så synlig för andras nyfikenhet - ärligt)
men jag tror att det är friskt att vara rädd om sig själv och andra - för att få hjärtat krossat gör ont och till slut slänger man bort de spillror som finns kvar därför att man orkar inte med mer smärta
då är det bara att släppa en och ta en ny i samma stund - för man bryr sig verkligen inte om vare sig själv eller andra..

som sagt jag hör hans hjärta ropa - jag är ledsen men det är inte min sak om mitt hjärta ska kunna svara - det är gunnars ansvar att vara rädd om sitt hjärta!

jag vill bara säga att jag är inte på väg tillbaka i något försök att nå honom
jag bara känner hans hjärta ropa i kväll...

Trevlig påsk


Ha lite skoj! Men glöm inte varför vi firar påsk.
Utan vetskapen om varför är det bara tomma handlingar.

Emotoionell intelligens...

Emotionell intelligens är att känna rätt känsla, av rätt anledning, vid rätt tillfälle och i lagom mängd.

okänd tänkare

Som barn fick jag lära av mig min emotionella intelligens och har därför aldrig haft en möjlighet att reagera normalt på sådant som ´händer.
Skrattet har alltid legat nära till hands - men inte alltid har det varit rätt...

När gunnar kom in i mitt liv gjorde hans person att jag ville lära mig att bli emotionell intelligent för jag ville vara äkta med honom - som JAG börjat älska...

När han sedan gjorde som han gjorde kändes det som om jag lades in i en tvättmaskin och programmet sattes på. Allt rördes runt - inget funkade - inte ens det som jag varit van vid innan gunnar

Men oavsett om allt vänds upp och ner och kastas runt och allt bara rörs runt  så slutar ett tvättprogram med några sköljningar och en centrifugering och till slut stannar maskinen och allt blir lugnt - och rent!
Jag tror att tvättprogrammet som jag gått igenom har stannat, jag är omtumlad, fruktansvärt förvirrad (av allt snurrande) och jag känner mig både tillplattad samt något tilltuffsad men jag försöker komma ur maskinen och ta till mig tillvaron efter att all smuts som funnits på mig (sådant som blivit påkletat mig för andras under min uppväxt och liv) är borttvättat.
Jag är ren och därför mindre stel
men ännu har jag inte riktigt lärt mig att rätta känslan ska komma vid rätt tillfälle, av rätt anledning och i lagom mängd.
Jagkan f¨å en känsla som jag visserligen får vid rätt tillfälle - men förstår inte riktigt varför och kan  därför inte göra något åt den vid tillfället ochstänger ner den ....sen kommer den ikapp mig och jag känner en frustration - för jag borde ha aggerat på känslan vid tillfälle....
Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv för att det ska bli rätt....

torsdag 5 april 2012

Offerkoftan är avplockad!

Det blev den så fort jag skrivit färdigt inlägget i natt.
Men jag står fast vid att jag varit ett offer för omständigheter jag inte haft förmågan att rå över
men jag är INGET offer idag.
och idag inleds påsken:
den helg som vi firar till minne av vad Jesus gjorde för oss på korset!





offerkoftan på...

Jag har haft en jättefin dag men mycket att göra
och bakom mig flera nätter av dålig sömn så jag har varit så trött under dagarna
idag somnade jag ett par timmar på kvällen just pga den orsaken

Och bara den sista halvtimmen har jag känt mig så ledsen och sårad långt in i hjärtat - där det gör ont

Man säger att man inte ska tillåta sig att vara ett offer och att det är vi som väljer om vi vill vara det eller inte.
Eftersom jag har haft "helvete" sedan barndomen och därefter valt mitt umgänge - tills något år innan jag träffade gunnar - utefter de värderingar som jag lärde mig som barn att jag kunde sätta på mig själv så har livet varit ganska så tufft även om jag inte visste det tills något år innan jag träffade gunnar.
Sedan jag var barn så har jag valt att inte visa det som jag borde visa - men det har inte varit någon mening med heller för dem jag haft runt mig har aldrig varit intresserad av hur jag har det eller mår - så jag har aldrig tillåtit mig själv att vara ett offer - inte ens när jag bröt ihop och hela jag slutade funka.
jag har försökt att inte bli ett offer efter gunnar behandlade mig som han gjorde - och hela min gömda del av barndomen på samma gång rasade över mig
men ibland ramlade jag ner i offerträsket - och det var då jag skrev långa jobbiga brev till gunnar
men egentligen var dessa brev bara för att inte heller tillåta mig själv att se mig som ett offer
jag hade litat på gunnar så mycket så jag trodde på något vridet sätt att han skulle hjälpa mig....

Men ikväll har jag tillåtit mig själv att vara ett offer
Jag är ett offer!
och ikväll bara den här halvtimmen timmen har jag tillåtit mig själv att vara det - och erkänt att jag är ett offer
men jag tänker inte låta det styra mig!
Det gjorde det när jag inte tillät mig själv att se att jag faktiskt var ett offer - för min barndom och för de som jag haft i min omgivning (även om jag valt dem själv och "visat dem vägen") och för gunnar
men nu ser jag att jag är ett offer - och nu kan jag faktiskt säga att jag inte tillåter det styra mig längre.
Vissa saker jag gör nu har jag gjort förr - och de har varit rätt att göra dem men jag har inte kunna göra dem med hela mig - därför att jag inte har tillerkänt mig själv rätten att må skit/vara ett offer för de omständighetet jag varit med om - men nu kan jag det.
och det blir mer och mer äkta och sant

nu vänder känslorna igen

nu är jag trött igen -dags för kudden!

söndag 1 april 2012

Ödmjuka dig

Ibland är det svårt att vara ödmjuk när det gör ont i själen och man bara klara av att vara helt ärlig mot sig själv - dvs med sin sorg och sin smärta.
När man är rädd för att de ska tycka man är dum eller löjlig för att man är ledsen eller sörjer - i stället för bara fatta att man ska vidare och lämna det som gör ont bakom sig.

Är man inte den typen som "hoppar på" en annan buss när bussen man ville med åkte ifrån en då ses man som småknäpp i det här samhället.
men om den bussen som jag vill med går till Stockholm - vill inte jag ha en buss som går till Haparanda eller Göteborg tex. Att "hoppa på" en ny buss på en gång betyder ju att jag tänker att alla bussar är lika dana men sanningen är att varje buss som finns - och har gått en tid - är olika på något vis. Även bussar - hur är det då inte med oss människor- det går inte att bara "hoppa på" en ny!"

I vårt samhälle är okej att var ledsen ett par veckor sedan ska man bli sur/arg och snacka skit ett par veckor till och efter det så ska man skratta åt hur dum man var som gick på en sådan nit - och gå vidare med en ny - men jag är inte sådan och jag tror inte man mår bra av det heller innerst inne.

men Ödmjuka mig ska jag  - för det är ödmjukhet (inte nedvärdering av sig själv) som får en människa att vara den/som hon ska.
En ödmjuk människa vet att hon är bra, vad hon är bra på och vad hon har sina begränsningar och brister/fel. En ödmjuk människa dömer inte varken sig själv eller andra. En ödmjuk människa korrigerar sig själv och skyller inte ifrån sig. En ödmjuk människa kan se en annan människa - även bakom den murar, brister och attetyder.
En ödmjuk människa strider inte för att få rätt - hon släpper taget när hon ser att det är inget mer hon kan göra och lämnar över till Gud.
En ödmjuk människa kan förlåta - även om hon inte tillåter någon att trampa på henne

Ödmjuka mig - är min utmaning (även om jag inte har varit högmodig - men kanske lite stursk)