....är jag hemma igen. Trött men nöjd.
Jag tänkte jag skulle skriva ner ett mail här - i stället för till gunnar - och tala om hur mycket jag saknar honom och på något vis lägga till några försök (skriftmässigt) till att visa att jag är inte helt förvrängd. Vilket troligen bara skulle visa att jag är just förvrängd.
Jag har skrivit till honom så mycket - och jag vill inte det längre.
Det blir inget mail här heller:
Visst, jag saknar honom på ett sådant sätt att jag skulle älska att han var med mig, satt i soffan och tittade på filmen med mig (paus just nu) och bara känna att han fanns här. Inte för att jag ville ha något av honom eller vill att det ska vara så där speciellt som många drömmer om. Visst vill jag ha små mysiga kvällar, romantiska middagar eller restauran besök då och då, någonting extra någon gång ibland men egentligen är det att ha honom "vid min sida" som känns som det är viktigt. Jag vill bara "vara" med honom.
Jag saknar min vän, att ha honom som parter (vi har aldrig blivit partners även om vi träffats i sex år till och från och ibland så mycket så vi kunnat kalla det särbos), och min älskare. Men jag saknar mest av allt att bara "vara" med honom.
Hur som helst så tänkte jag: viss jag vill ha honom bredvid mig i soffan och bara känna hans närhet (att han finns här) men saknaden är mer lugn än den varit tidigare när den dragit igång mig.
Tidigare har saknade dragit i mig så att det smärtat i mig - som om någon satt fast fiskkrokar i mig och började väva in mig men samtidigt hållit en stör mot mig så jag inte kunde halas in,
ONT!
Jag tänker för stunden: gunnar får vara med dem han vill agera ut med - låtsas att han är kär och spela sitt spel.
Och jag måste se att det är det han väljer att följa (även om det kommer att ta slut - ännu mer säkert/snabbare om jag låter bli att visa min längtan, sorg och besvikelse - samt kärlek)
Jag vet inte varför jag har sådana problem? Jag trivs i mitt eget sällskap och jag har vänner som jag kan träffa - även om jag avbrutit många kontakter sedan tidigare (då de ville ha mig i underläge även fortsättningsvis även fast jag inte var med på de "noterna" längre) - och jag har inte svårt att sysselsätta mig. I alla fall inte om jag inte låter den här psykiska och känslomässiga utnyttjandet av mig som person påverka mig så det blir så viktigt för mig att försöka få till en förändring hos gunnar.
Jag kan inte förändra gunnar - men med Guds hjälp kan jag förändra min inställningen till det här problemet.
Och Gud måste få ta hand om gunnar - utan att jag är där och geggar!
Det har gått för lång tid för att jag ska sitta fast längre!
Men i kväll är jag rätt så nöjd som det är - utan gunnar - jag har haft några härliga dagar med en vän och känner att jag mår bra!
Tack till min goa vän
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar