fredag 30 augusti 2013

Det här var jag innan jag träffade gunnar...

Hur reagerar du på smicker?

Gå in och Gilla Krossa Jantelagen ni andra också ---> https://www.facebook.com/KrossaJantelagen - en underbar sida
(från facebook/krossa jantelagen)

...men det förlorade jag ganska så fort när jag ser tillbaka - egentligen var det inte bättre
än hur en misshandlande man beter sig för att knäcka en tjej - även om gunnar inte stannade.
Jag var nog trots allt för stark (för han ville fortsätta träffa mig på sina vilkor) - även om jag var så svag så jag höll på att gå under...

Aldrig mer att någon får tillåtelse att behandla mig så jag förlorar fotfästet igen

Idag såg jag en liten snutt av Cops på tv - och polisen sa en sak till en av de anhållna;
"du agerade på en felaktigt sätt - och vi reagerade på det"
Jag säger att jag reagerade allt för negativt för att jag ska kunna göra det rätt eller ens okej
men det var en reaktion på hur gunnar agerade.
Jag tänker inte dömma mig själv eller slå på mig själv för det längre för - utan hans behandling
så hade det inte skett.
Tyvärr så såg jag att jag fick tendenserna när en annan person betedde sig på ett liknade sätt
(inte så långt gånget för vi har inte något förhållande) och jag stoppade det på en gång.
Jag förlorade kanske en vän(?) på köpet men i så fall får det vara så - jag vill inte bli behandlad
som "utifall inget annat" - inte ens i mindre skala.
Jag vill framför allt inte tappa mig själv för att någon annan är otydlig...

Ja, jag återkommer till detta än - såren är inte läkta så när något får mig att tänka så går jag tillbaka;
det känns som om jag tar bort den gamla omläggningen och tvättar rent för att lägga om igen...
såret blir mindre för varje gång - och det gör mindre och mindre ont....
men omlägget måste tas bort då och då och såret rengöras - annars blir det snart infekterat och visst
finns det en chans att såret läker ihop men med var i - och det är inte någon bra lösning.
En annan liknelse är den att sopa under mattan - till slut så snubblar man på det ...

Allt är gott!
jag är tacksam att jag är jag

onsdag 28 augusti 2013

Du behöver inte vara ett offer för onödigt lidande...

Ta ingenting personling. Inget som andra gör är på grund av dig!
Vad andra säger och gör är en projektion av deras egen verklighet ,
deras egen dröm.
När du är immun mot andras åsikter och handlingar behöver du inte
längre vara ett offer för onödigt lidande.
Don MIguel Ruiz

Lånad från; http://kaela.bloggplatsen.se/

söndag 25 augusti 2013

Jag har förlåtit gunnar

Jag har förlåtit gunnar - ja, egentligen för länge sedan men nu har jag gjort det med allt som är jag - inte bara i tanke och vilja.
Jag säger inte att jag inte kan känna smärta då och då när jag tänker på hur jag blev behandlad - och att jag blev hånad för min kärlek, av den som jag älskade - men jag känner mest bara sorg och ingen bitterhet längre när jag känner det.
Egentligen är det tragiskt - för ingen människa, som mår bra i sig själv, behandlar en annan människa som gunnar gjorde med mig.
Att göra någon annan illa på det sättet - så medvetet - är inte friskt!

Och jag kan inte sluta tycka om den människan som gunnar ( i alla fall som jag tror) är innanför den där sjuka, trasiga människan som behandlade mig som en leksak som ett barn hittat ute och inte har något värde för det.

Ja, det gör ont och jag blir ledsen - och jag har sår som behöver helas och saker att förlåta mig själv för - ett beteende som jag föraktar mig själv för att jag "tillät" mig själv att dras in i...
men det är ändå mest synd om är gunnar...

lördag 24 augusti 2013

Gårkvällen blev lika trevlig som jag trodde...

Vi åt gott - mycket räkor - drack gott, och pratade mycket  om ditten och datten
Vi såg en stor måne och en röd himmel

Ytterligere en sak att vara tacksam för...

fredag 23 augusti 2013

Mycket trassel ...

...med datorn - och jag vet ännu inte om det blivit bra...
Trots formatering och ominstallering så krachar datorn - jag gör om och samma sak igen
vet inte vad jag gör för fel?

Har börjat jobba igen efter semestern - och i kväll ska vi ut några stycken och åka båt, äta och prata också antar jag - jag tror det blir riktigt trevligt...

lördag 17 augusti 2013

Anteckningar

Jag har suttit i några dagar - inte i ett streck - och samlat ihop anteckningar som jag gjort från innan gunnar och sedan jag träffat gunnar och allt som varit runt honom.
Jag blir så förvånad för jag har förstått så mycket och jag har tagit sådana beslut - men inget har "landat" i mig så jag har inte kunnat handla efter det.

Jag undrar om jag idag skulle fortsätta att agera lika dant om gunnar hörde av sig - krypa undan för att inte "jaga bort honom"?
Men ändå så var det så att jag "jagade bort" honom också för även om jag "kröp" så "bet jag honom i vaden/hälsenan" också.
Jag var inte bara "snäll" och foglig jag var riktigt odräglig också.
I stället för att bara vara rak och hålla på mig själv - att jag är värd ett bättre behanlande.

Jag är rädd att jag kan hamna i samma sits igen...med gunnar - eller med någon annan.

Är jag verkligen fri idag - eller är det bara vad jag tror för att gunnar inte är i mitt liv just nu?

Jag har insett och jag har förstått - och flera gånger tidigare sagt att jag är fri men ändå fastnat igen så fort han "vevat in mig"...
Det stämmer att jag känt mig som jag satt fast på en krok på ett kastspö och han slängde i mig när han ville och vevade in mig när han kände för det - och jag hade inte en chans att stå emot (var ska fisken ta spjärn i vattnet?)
Men jag tror att jag till slut fick honom att slita loss mig från kroken och kasta i mig - med medföljande skador...men ändå fri...
men om han kastar i sitt kastspö igen - nappar jag då?

söndag 11 augusti 2013

10 år sedan...

Det är tio år sedan första kontakten med gunnar.
Tio år av mitt liv
Medan det är 8 år som han lekt med mig.

Hade jag förstått det när han ville träffas första gången - men jag sa nej så hade jag också sagt åt honom att inte höra av sig mer.
Hade jag förstått det när vårt första avbrott uppstod - hade jag aldrig återupptagit kontakten
och aldrig låtit honom få dra i mig så jag satsade
Hade jag vetat vad jag vet  i dag - hade mitt liv sett annorlunda ut idag för jag hade inte gett gunnar det han ville ha av mig; min kärlek

kanske han ville ge igen för att någon behandlat honom så - jag vet inte men...

Jag var inte värd det - men jag fick det

Jag har det bra i dag och jag känner förnöjsamhet -
 men jag kan inte öppna mig för någon ny man...

fredag 9 augusti 2013

torsdag 8 augusti 2013

drömmar - tillbaka från döden...

Jag har drömt två nätter om gunnar ...men jag kommer inte ihåg vad jag drömt...
känslan är att Gud tar hand om honom - efter vad Gud anser vara rätt...

I natt drömde jag att mitt goa djur som dog kom tillbaka till livet
jag undrar vad den drömmen betyder - jag hoppas inte på det och även om jag saknar henne så önskar jag det inte heller så det är inte pga mina egna tankar...

I dag ska jag ge mig iväg ut en lite längre stund - utan mitt andra goa djur - han måste ju vänja sig vid att vara hemma själv nu...jag tror inte det är så roligt för honom när han är van vid 17års sällskap men han måste börja vänja sig vid det...
Jag är glad att jag har semester - även om mycket tid gått åt till detta...

Min relation med Gud är fortfarande ett stort frågetecken 

onsdag 7 augusti 2013

Vart är jag på väg?

dagens bibelvers (på facebook)
Psaltaren 32:8

Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra,
jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.

tisdag 6 augusti 2013

Jag undrar vilka - eller vad...

...det är som är inne på min blogg - ofta från Ryssland eller USA men också från andra platser över världen.
Det vore trevligt om de kunde berätta varför de kommer tillbaka så ofta

En ny dag har börjat.
Vaknade tidigt efter en vakande natt med sen sovtid, då min goa vän gick ut och dröjde sig ute så ovanligt länge att jag hann bli orolig (har aldrig hänt i hela hans liv tidigare).

måndag 5 augusti 2013

Det känns lite bättre - och lite lugnare nu..

Vi tog oss ut och cyklade - satte oss en stund i en park och jag köpte fika och min goa vän fick lite pellets att äta (ja jag har en kvar nu som också är ledsen)..
Vi fortsatte cykla och kom förbi en väns hus så vi stannade en liten stund och pratade några ord för att sedan cykla vidare. vi cyklade förbi en annan väns gravplats och stannade till lite där också.
Det är snart 5 år sedan han "gick bort" - mitt under den kaotiska tiden med gunnar. Jag hade sådant kaos inombords så jag hann inte med att förstå vad som hände men det hände...
Sedan var min lilla goa vän trött och det märktes så vi cyklade hem.
Han var törstig och trött och när han fått i sig det han behövde så la han sig att sova....
Jag hoppas att lugnet ska stanna hos oss nu...så att vi bara kan få finna väg tillbaka till lugnet och ron
Saknaden försvinner inte ..
Det gör den aldrig när man mist någon man älskar - oavsett hur det sker...

Trots lung så har jag slängts in i ett kaos..

..där sorgen efter mitt goa djur inte kan få ta ut sig själv utan
jag också har en kamp inom mig i hur min tillvaro och min tilltro på Gud samt min relation till honom är i skriande behov av en korrigering
samtidigt smiter sig tankar in om gunnar
...och om min egen tillvaro i sig.

Jag ser saker runt omkring mig - och kan få känslan av att det är dött (jag kan inte förklara riktigt hur jag känner eller menar - bara att det är fullständigt onödigt)

Jag vill ut men känner mig bunden till händer och fötter (drivkraften är borta)

Jag behöver hjälp just nu - men  jag är ensam

Gud var är du?

Efter två försök till att hålla mig vaken, ...

... och i ett ångesttillstånd...när jag försökte somna helt utmattad...lämnade jag mig själv i Guds händer ....

och jag har fått sova en tung, tom sömn.

Vaknade lite till en ny tillvaro - som dock är skör just nu...
men jag lämnar min skörhet - eller svaghet med ett annat ord - till Gud

Gud ge mig styrkan att "lämna" det som jag inte kan göra något åt
kraft att göra något åt det jag kan
och förstånd att inse vilket som är vilket (även när det inte är helt uppenbart)

söndag 4 augusti 2013

Saknad, saknad och åter saknad.
men tacksamhet för att jag fått ha den fina vännen i mitt hem och i min närhet så länge.

Jag tror att hon är med sin bror på en bättre plats nu - och jag ska få se dem igen, där...
men trots det är saknaden stor
Tanken på henne tar mycket plats i mig just nu...

men även tanken på att kunna få vidare i min tillvaro i det som är jag och mitt
inte skapa nytt utan se till att det som jag var skapad till ska få komma till rätta..
styrkas och plockas fram
min relation till Gud måste komma till rätta - och jag kan inte göra det, jag kan bara lämna det till Honom att göra det med mig...

Stor saknad...

...finns inte så mycket mer att säga om det...
hon fattas mig!

Nu är hon borta...

...mitt fina djur som i måndags kom och mötte mig när jag kom hem...

I natt halv tre.

Tack för all tid och allt glädje du gett!

lördag 3 augusti 2013

Det är en jobbig tid för mig just nu..

Det är inte så att jag tappat bort tillförsikten och glädjen...det är bara så att jag inte ville vara kvar på sparlåga längre.
Jag har gått på det så länge nu därför att jag inte vågar något annat - men Gud var är du att hjälpa mig vidare?
Jag pratar inte om en ny man - jag pratar om mig själv
de gåvor jag fått och att jag inte använder dem därför jag inte längre tror på mig själv vad gäller dem.
Jag miste den tron pga gunnar
Annat funkar - men just detta är så väldigt viktigt för att kunna ha en fullt fungerande relation med min Gud.

Omvändelse (som jag redan gjort) från dumma saker  och sträcka mig framåt för att kunna få tag i det som jag en gång fått men som jag inte längre vågar tro är mitt.
Jag lämnar över till Gud att ta hand om det och hoppas på att få se hans makt och se hur(om?)  han leder mig dit jag själv inte kan ta mig.

Vi ska ju lämna över till Gud - och jag har så förbaskat svårt att göra det!

Just nu är det...

...omvändelse som gäller men det är jobbigt och det smärtar!
Gud har aldrig lovat ett liv "på rosor" om vi tar det uttrycket romantiskt men tar vi det realistiskt så är att "dans på rosor" inte smärtfritt - rosor är fulla av taggar.
 

Sinnesrobönen

Kan detta vara klokskap i konsten att visa och vara ödmjuk, med respekt inför sig själv?

Gå in och Gilla Krossa Jantelagen ni andra också ---> https://www.facebook.com/KrossaJantelagen - en underbar sida

Jag vill gärna byta ut ordet acceptera till släppa - för hur ska jag
kunna acceptera något jag tror är helt fel? Det enda jag inte kan
göra är att få någon annan att ändra det den vill göra - eller ens
försöka förändra mina egna känslor när jag har dem.