fredag 30 november 2012

Är det detta jag är med om nu?



Från: http://angelwinks.net/versepod.html

Ro och lugn...


Från: http://angelwinks.net/naturepod.html


Från dig som tagit kontakt - mitt barn - till gunnar (trots allt)
jag önskar er allt gott!


Från; http://angelwinks.net/images/qcpod4/qcpod4.html

Trots sorg och möda kan man verkligen känna detta inom sig.
Hemligheten är att "stanna upp" och lyssna inåt till hjärtat -
inte till huvudet:


Från; http://angelwinks.net/cardsoffaithpod.html

torsdag 29 november 2012

God natt



Från: http://angelwinks.net/gnpod.html

Stadig?

Det visar sig...

Fortfarnde fridfullt tom...

Är det så att de sista dagarnas sjukdom med smärta feber och sprut från båda ändar är en symbolik för allt jag gott igenom och sedan gjort mig av med
Illamående = känslan jag haft över det jag varit med om
sprutet bak = göra mig av med skiten jag burit på
Smärtan = den jag känt
febern = oförmågan att göra något även om jag känt det som ett feberrus att ordna och fixa - eller förstöra som jag ibland också gjort
sprutet framifrån (som var väldigt svårt att få till med var nödvändigt för att bli av med illamåendet)
= gör mig av med det dåliga jag varit med om och samtidigt vägra ta emot något nytt

DEt vore underbart om det är så
och jag blir glad av tanken

Det fina sparar jag som ett minne - och det dåliga kastar jag på soporna
Jag känner att jag har förlåtit allt - både mig själv och gunnar
vet inte varför
men idag kunde jag verkligen säga att jag är hans vän - utan att ha något hopp om att han uppskattar eller respekterar det och samtidigt helt utan hopp om att han ska fatta vad han gjort och vad han ratat
för sitt missbruk - och för att i stället gå vidare...

Jag har tidigare sagt att jag ska vara hans vän för att det är rätt - och jag kommer tillbaka till det

Det som är rätt är rätt - behöver inte försvaras för det försvarar sig själv - och även omdet ser ut som det är fel (för vi människor förväntar oss att det ska se ut på ett visst sätt och att vi ska ha något i gengäld)
Jag har flera personer som jag fortfarande är vän med - skulle aldrig förråda något de anförtrott mig tex - men jag kan inte umgås med dem därför de är inte mina vänner....och då kan inte jag vara deras vän på nära håll då det "bryter ner mig" mer eller mindre
En dag kanske jag är stark nog för att låta dem vara "där de är i sin vandring" utan att bry mig - och kunna hålla en frisk distans till dem och deras beteende
men än är jag inte där - men jag hoppas jag ska komma dit

Kan det verkligen vända så här - som "på en femöring"?
Ja, det visar sig....

Idag bara frid - tomhet som inger lugn...


från; http://angelwinks.net/naturepod.html

onsdag 28 november 2012

Fortfarande tom..

...jag ser saker som får mig att tänka "ja, det stämmer" och jag har lagt in några av dem här ..
men sedan är jag bara tom igen...
...något vill få igång mig att göra något jag inte vill göra - för det är bara så onödigt...
jag var på väg men backade ur det "i dörröppningen"

tacksam för det - mycket tacksam!

Snart - hoppas jag - är jag stark nog att inte "straffa" mig själv på ett eller annat sätt
för jag inser just nu att det är ett sätt att straffa mig liksom - det andra jag skrivit om ...

och någon stans är det väl så att när jag känner mig tom - blir jag lite rädd och försöker fylla det med något - men det ger mig inte någon glödje utan bara en annan tomhet eller som i det här fallet en ev. uppjagenehet

Inte mer! om jag ska få ha det bra från och med nu....?

Tillbaka till den här tomheten igen - och se vad den egentligen gömmer...?

Tre bra saker med mig själv:
* Snäll
* Bra på att lyssna
* En god vän

Det är det som skruvar upp mig - eller får mig lugn

....ledsen eller glad, får gott självförtrodende eller dåligt etc

Jag känner mig tom...

...vad det nu betyder...???

Bättre med klara besked...

Foto

Blev lite arg nyss...

Det finns ett talesätt som säger; "ingen kan göra dig illa om du inte tillåter det"
Så dumt!
Om någon skjuter en pil mot dig och du inte har något skydd så kommer den pilen att träffa dig - och göra dig illa - oavsett om du lyckas parrera den med händerna, armarna eller benen så gör det ont.
Hinner jag inte uppfatta pilen så träffas jag kanske någon stans i bålen - och det gör olika ont samt är olika farligt för min hälsa.

För att det där talesättet ska kunna gälla måste jag ha redskap för att skydda mig.
Antingen har jag klätt mig i en rustning - som ingen/t kan ta sig förbi (inte heller då vänlighet kan nå mig) eller också måste jag ha t.ex en sköld och vara på min vakt hela tiden.

Jag hade ingenting när det gällde gunnar - rustningen hade jag tagit av mig och någon sköld hade jag aldrig fått - dessutom jag trodde inte att jag behövde vara på min vakt när det gällde gunnar.
Jag trodde allt för gott om honom...

Så tänk dig för innan du utalar det talesättet till någon!

Det här ytterligare ett talesätt som gjorde mig illa i början och fick mig att försöka göra något som jag inte kunde göra - och det fick mig att se ner på mig själv för att jag inte klarade det.... och försvårade min process i stället för att hjälpa/stärka mig...


tisdag 27 november 2012

Hemma idag...

Det räcker itne med allt som varit sista tiden
idag är jag hemma för illamående, magont och mycket lös mage
Jag har börjat få ont i hela kroppen också

Och innan jag gick och la mig igår kväll fick jag ont i ryggen som en järnring runt om precis i läget under skulderbladen

Så nu har jag allt det - samt mitt ryggskott som fortfarande inte är bra

Jag kan inte påstå att det är okej
och jag känner mig verkligen förföljd - fast det som förföljer mig ger sig på min person; kropp och själ

Jag vet inte om den är arg för att jag släppt min styrka till Gud

Nu orkar jag inte skriva mer - kroppen skriker....

söndag 25 november 2012

Frid...

Oj vad jag hoppas jag ska kunna komma ihåg vad som ger mig frid
Försvara inte det du vet är rätt
Försvara inte det du tror på
Diskutera inte varför som det ser ut som det gör - du börjar bara tvivla på dig själv

Dum?
Vad andra skulle tycka eller tänka är inte mitt problem!
Mammas åsikter om mig är inte heller mitt problem - och dessutom är det lögner!

Trött på att inte ha styrka nog att "stå kvar" när det börjar "blåsa" i mitt huvud och tankar

Sanningen är sanning - oavsett
rätt är rätt - oavsett

gunnar är där han är - oavsett - för att han har valt det
eftersom han är en människa med egen vilja får jag anpassa mig till det
 jag behöver inte acceptera det - men jag måste släppa det!

Lämna till Gud....och vila....

Tre bra saker med mig själv:
* villig till samförstånd
* respekt för andras åsikter och vilja
* inte hämdbenägen

Jag gav allt jag hade...


Foto
Jag ångrar det inte för jag gjorde - trots vad som hänt och hur allt ser ut - rätt
Det är när jag tvekar på det som det blir jobbigt och jag mår skit.
gunnar har mitt hjärta kvar hos sig och han har därför också mig hos sig.

Men håller jag i det som är rätt - och inte släpper taget eller tvekar - så går det
att må bra ändå - för gör JAG rättspelar det ingen roll om andra gör fel
Varför tillåter jag något komma in i mitt huvud och få mig att tänka att jag är och gör fel - och göra mig illa - när jag vet att jag är och gör rätt?
Jag har ingen ork att kämpa mot längre - det är sant - men jag behöver inte
kämpa när jag har/gör rätt - jag behöver inte försvara det som är rätt för det försvarar sig själv!

Gud hjälp mig att släppa det som inte är mitt att hantera
hålla kvar det som jag vet är rätt - oavsett vad som hänt eller hur det ser ut -
utan att försvara mig/det eller försöka kämpa för att det ska se rätt ut
och låt mig få vila i att du tar hand om allt

 
Det bästa jag kan göra är att släppa till Gud!

Varför går jag tillbaka och river i det som jag inte kan göra något åt?
Vila!  Det är vila att lämna över det till Gud - oavsett om han tänker göra något eller inte!
Jag har inte gjort fel - när jag älskade - oavsett gunnars oförmåga att älska/vara ärlig/står för det han gör eller gjort/viljan att lägga hans handlande på mig.
(och jag nekar inte till mitt förvirrade beteende - som emellanåt var helt knäppt. Dock det var gunnar som tryckte på onknappen när han ljög/var otrogen etc för det hade inte hänt tidigare)

Jag känner mig otacksam...egoistisk....

och fruktansvärt krävande - elak i min strävan efter att tycka att jag har rätt att bli behandlad med respekt och få kärlek så som alla andra har rätt till det

Jag känner att jag ska vara nöjd - jag har tak över huvudet, en säng att sova i  och mat för dagen.

Det är exakt det som min mamma sa; "du ska vara tacksam för att jag står ut med dig och inte kastar ut dig på gatan"

Jag har vänner som jag vet tycker om mig och som respekterar mig - men det är inte samma sak som föräldrar, syskon, barn - och en älskad partner

Man blir inte hel utan den kärleken - har man inte familjens så behöver man en partner för att känna sig hel.
Visst - vi ska vara hela i oss själva och vi blir inte lyckliga om vi inte är lyckliga med oss själva
men ensam är inte stark!

Det här med gunnar har tärt på mig mer än någon kan ana
Det har inte bara med en fixering från min sida att göra - det finns annat som jag inte kan dela med många därför de flesta inte förstår det.
Trots det har jag försökt säga till mig själv att jag skiter i det och i gunnar
jag har sagt att han inte är värd mig - och utåt sett så är det sant
men det finns en röst inom mig som säger att det inte är sant
men han vill inte - släpp taget då människa - skriker en röst inom mig (sedan länge) och ändå så ....en mjukare röst inom säger att jag ska vänta....

Jag är trött för min hjärna får inte bestämma och mitt hjärta får inte rätt
och tiden bara går
Och jag blir bara mer och mer sliten som människa

Det konstiga är att trots att handen är alldeles blodig av att hänga i det där repet (som jag skrev om i går) så kan den inte - inte ens av stolthet - släppa taget.....nu hänger jag inte där pga vilja (och det har jag inte gjort på länge insåg jag just) utan pga oförmågan att öppna handen och släppa taget
Jag känner det - det vore så skönt - att jag önskar jag kunde för jag orkar rent mentalt inte längre
och det har inget med stolthet att göra - stoltheten är sedan länge borta och den var aldrig till någon nytta heller - bara dum!

Jag vet inte vad jag ska göra mer - jag kan inte göra något - och det mail jag skrev i går kan jag ju undra om jag "kastade pärlor för svin" när jag skrev och skickade....
Även om det känns rätt...




lördag 24 november 2012

Hoppas på en bättre dag i morgon

Jag tycker synd om mig själv....

...det har varit en jobbig tid
 och jag är trött på min saknad över gunnar när han ändå - oavsett om jag tror på de känslor jag sett och känt från honom - har valt som han gjort
Han går vidare - och ger det som han lovat och det som han sagt ska bli (som jag önskat) till henne i stället - vad finns det att sakna längre
han är borta - vi är borta - och våra sk planer, samt mina önskningar, är bortgivna till någon annan

Jag har aldrig varit dum på så sett att jag inte förstår - eller att jag förnekar vad som sker
jag är bara övertygad om att det som sker är fel....
först trodde jag att jag kunde ändra det - men ändå så trodde jag att jag inte hade någon kraft till det alls - jag visste ju inte hur jag skulle göra (redskapen eller kunskapen om spelets regler var långt bort från mig) samtidigt ville jag ju inte använda mig av sådant för jag ville att han skulle komma själv
Men sedan en lång tid har jag bara förlikat mig med hans val - och att vi därför inte ska ha någon kontakt

men de sista dagarna har varit överväldigt jobbiga - dels för att de har lurats precis som smärtan i ryggen har de verkat som jag fått tillbaka friden för att det nästa dag smälla till med sådan kraft att jag "ramlat baknlänges"
Jag orkar faktiskt inte längre vara i det här
jag orkar inte vänta på att deadline ska komma med den sista "smällen"

Jag orkar inte helt enkelt - och offerkoftan är på idag ordentligt omsvept är jag (och jag håller i den som mitt liv hängde på den)

Jag behöver komma fri från den och acceptansen av min egen ruttenhet - men just nu sitter jag kvar i den skiten för jag orkar inte annat....

På ett sätt är jag glad att det händer nu så det inte kommer en dag i framtiden när jag tror att jag är färdig med allt ....
Så mitt i allt finns en tacksamhet - men tröttheten/smärtan tar övertaget (dock finns ingen rädsla kvar)

Jag såg någon stans "det är lycka att vara älskad - trots att man är den man är"

Det var så jag kände när jag såg och kände gunnars kärlek
även om han inte kunde/ville/vågade älska och det därför blev kort så fick jag uppleva något jag aldrig upplevt tidigare..
Men gunnar har valt att det inte är viktigt för honom - och jag får förhålla mig till det!
Drygt ett år - och jag kan inte gå vidare?

Ja, jag är väl knäpp antar jag - jag orkar inte säga emot det längre.....jag orkar bara inte!

Jag böjde mig för mammas uttalanden till slut när det gällde min pappa - och jag kryper ihop än en gång inför ord som värdelös, jävlig och omöjlig att älska....

Jag gjorde fel när det gällde pappa - vet jag som vuxen - och det har verkligen hållt mig kvar (även om jag gungat väldigt) att jag inte ska gå på att gunnar inte vill ha mig och älskar mig (när jag sett och känt hans kärlek till mig - så som jag gjorde med pappa) men jag orkar inte längre.....

Nyss vaknade jag ur en stunds vila - så som jag gjorde i början av den här resan - med ord som titta vad han gör med henne - du får inte vara med för du är för jävlig.....

jag är slut!

Gud?
Jag vet inte ...

Hänger i en arm ...

.... i en "tåt" mitt i luften - och vet inte vad som ska hända.
Det är för högt för att överleva om jag släpper - men så oerhört trött och ser ingen räddning

Den sista tiden med smärta och "bakslaget" vad gäller gunnar gör att jag verkligen känner mig utlämnad till vem som helst att slå, sparka och spotta på mig...

Jag känner så - jag vet att det inte är sanningen ingen har rätt till det .
Men jag måste försöka att inte "ställa till rätta" bara låta vara
Jag kan inte ställa till rätta - jag kan bara släppa taget!

Gud ge mig sinnesro att släppa det jag inte kan förändra (göra om eller ta tillbaka)
kraft att göra något åt det som jag verkligen kan
och förstånd att göra just dessa två - och se vad som skiljer dessa två åt

Ska jag bara acceptera att jag är knäpp?

Drömmen ledde till att en massa frågor radade upp sig inom mig - frågor som var till gunnar -
men som jag egentligen inte har behov av att få svar på utan mer frågor till honom att fundera på.
De gav mig sådan huvudvärk så jag skrev ner dem och skickade iväg dem till honom för att släppa dem från mig
Jag vet inte om han läser dem - eller ens  får dem
men jag har lämnat dem så ändå - och jag tänker inte försöka att nå fram till honom på annat sätt än så här heller

Jag vill inte det!

Jag ber bara att jag nu ska få slippa allt som har med gunnar att göra....

JAg har en tid kvar till deadline - och är det mitt inre som vill få gång något - eller är det som det ska vara innan deadlinen är här?
Så svårt att veta - försöker att bara vila i Gud oavsett vad som händer och hur jag känner att göra

Ska inte säga aldrig för jag vet att det är inte lönt - men jag hoppas att drömmen och de frågor som kom efter det är sista mailet från mig (under rådande omständigheter i alla fall)

Natten/morogntimmarnas dröm

Jag drömde att jag pratade med gunnar
och vi var vänliga mot varandra och pratade naturligt

Så frågade jag honom "är du lycklig?"
och han tittade mig i ögonen med en sorgsen blick och sa "ja det är jag!
och så suckade han och tittade bort.
Då svarade jag honom "då ska jag lämna dig i fred"

Det var orden jag litade på - som sa att jag inte hade där att göra - och de gjorde ont
men jag bestämde mig för att då var det ingen mening längre att bry sig
Hans blick sa det inte, hans kroppsspråk var tungt och sucken sa något helt annat
men hans ord var det som jag tog till mig - med sorg

och jag tog den sorgen med mig  och känslan av "dött lopp" med mig ut ur drömmen

men nu när jag tittar på vad "dött lopp" betyder så står det : "dött lopp används när det inte går att avgöra vem som vunnit, när två ellerflera tävlande inte kan skiljas åtplaceringsmässigt."

Väldigt konstigt att jag hade den känslan/tanken med mig ur drömmen - då det är ett uttryck som
jag aldrig använder i tillvaron...

Hur det är - om han är lycklig eller inte - spelar ju ingen roll i nuläget; gunnar har valt
och det är inget som jag kan ändra på - eller ska ändra på
men jag känner sorgsenhet inom mig nu...(även om jag inte har kontakt med gunnar nu)

Så konstigt när jag igår kände att jag helades....???

Tre bra saker med mig själv:
* ärlig
* trogen
* omsorgsfull

* Jag tror på förhållande där båda partner går in i det med tanken jag ger 80% (eller minst 60%) därför att man aldrig ska kunna säga jag har gett mitt nu (då ingen skarp gräns finns som vid 50/50%)
* Jag tror på respekt för min partner - (gillar inte ens  sånt som mer eller mindre skämtsamt sägs om det andra könet eller partnen "Dags att uppfostra honom lite..." "jag ska fråga regeringen - hon måste ju alltid ha ett ord med..." är sådant jag inte gillar - respektlöst och nedsättande i mina ögon
* Min tanke är att man tar det som blir svårare att prata om ju längre tid man kommit in i ett förhållande så fort som möjligt - så man vet vara man har varandra och också kan avgöra om man gillar/kan acceptera det eller om man bör söka vidare (inte låtsas som om att man gillar saker för att binda och sedan bara gå utan ord)


Jag lånar några ord från Marcus Birro

"
Just nu är det som hela jag läks. Mitt liv sluter sig samman, som en drake eller en stor här, fast utan vapen, utan hat, utan ilska, utan svärta.
Bara kärlek, tacksamhet, tolerans."
http://blogg.varldenidag.se/birros-blogg/tystnaden-ar-var-inte-guds/

Jag kan inte längre gå omkring och vara trasig

Nu behöver jag väglédning för vad jag ska göra framåt!

torsdag 22 november 2012

Jag trodde inte det var saknad...

...men det visade sig att det var det i alla fall.
Troligen så var det där ett försvar inom mig att jag saknar honom inte - jag bara vill ha koll/få någon slags bekräftelse (på vad - vet jag inte)

Sant är att jag vill inte ha kontakt...
gunnar har valt sin väg - och det gjorde han för länge sedan och jag borde han stängt av alla hans möjligheter då...
nu är det något annat som drar i honom - och jag vet inte om han i sin tur är fast i en manipulativ människa - som är starkare än honom - eller om han bara lurar henne också (som de förra förhållanderna han haft - före och under min tid) men jag tror ändå inte att han har tagit tag i sina problem
Dessa tankar går ju - därför att jag saknar honom och för att jag satsade min själv "i" honom och vårt förhållande som aldrig fick bli något förhållande
Hade jag inte förstått och kommit på honom  så hade han säkert haft något slags förhållande med mig också - men pga att jag kom på honom och förstod så omöjliggjorde jag det med mitt sätt....

och på något vis - trots att jag betedde mig helt galet - så fanns det ändå en självbevarelsedrift i mitt beteende
något inom mig ville inte accepterar hans beteende - även om jag var så livrädd för att förlora honom att jag ändå på något vis acceperarde och möjliggjorde det...

Hur som helst några dagar som dragit i mig - och gårdagen var faktiskt fruktansvärd
jag saknade honom så till den grad att jag höll på att gå under - ångesten försökte få fäste i m ig igen
och till slut skrev jag ner mina känlsor Saknaden, kärleken etc till honom men också att jag ändå inte ville ha kontakt - eller var ute efter att försöka få den - eftersom han valt sin väg....

Jag skäms inte för mina känslor - jag vet att i vårt samhälle anses det löjligt att inte se på "män som bussar" eller att det "finns fler fiskar i havet" men jag är jag och jag bryr mig inte om vad som anses vara korrekt; jag vill inte se på människor som förbrukningsvaror (oavsett om de själva ser det så eller inte) eller min kärlek som något som inte går att lita på....
Det spelar ingen roll om det gör ont .... jag vill vara genuin
men det är inte för att bevisa detta som jag som jag hålller fast i mina känslor - för jag har bett att få slippa dem flera gånger därför det gör onte och för att gunnar gör/gjort som han gjort - jag försöker inte vara "bättre" eller "en finare" sorts människa för jag ser det inte som fin eller bättre att inte kunna släppa känslorna som jag har
Jag har sagt att han inte är värd mig eller mina känslor många gånger - men det är något annat som säger att han trots allt är det...
Men om jag kunnat hade jag skaffat mig en ny man - som andra gör på en gång....

men klarar jag det inte - och jag känner mig sjuk emellanåt pga det (mest för att jag vet vad som anses...) när vi inte har setts på över ett år....


Hur som helst - jag skriver om hur det känts  igår och  tidigare men inte om idag

Idag har dagen varit bra trots - elller pga - att jag sovit väldigt lite i natt (fyra timmar ca) och jag förstår inte hur jag kunnat komma upp så fort för i går var jag väldigt djupt nere...

men jag är tacksam för att jag är uppe igen - inte på någon höjd precis men ändå uppe..

Känner tacksamhet och kärlek - utan behov av att få det besvarat...


Skitdag!

onsdag 21 november 2012

Nere i dyn - eller sorgen? - igen....

"låt allt ni gör göras i kärlek"
(1 korinterbrevet 16:14)

jag är så ledsen idag - tårarna har runnit (och jag har huvudvärk därför jag försöker hindra dem - det gör ont att gråta)
Jag saknar gunnar - oj vad jag saknar honom...

Jag är ledsen för att jag inte kunde handla - oavsett hur gunnar gjorde - enligt bibelordet ovan när jag bemötte gunnar och hans handlande
Jag lät rädsla ta över helt - för jag blev extremt rädd när jag kände smärtan av att han svek mig

jag som stängt in alla mina känslor sedan barndommen och inte känt något sedan dess (visst jag har känt/reagerat men mer som inlärning (så här ska man reagera) än som en riktig känsla)
Jag visste inte längre hur ont det kunde göra - och därför lät jag min rädsla få styra och aggera ilska, förnedring för mig själv, försök till att hitta förklaringar = försök till logik, och där emellan ge några smällar till honom skriftligt.

Jag kunde bara ha sagt - det gör ont och sedan låtit honom vara gråtit tills jag inte hade några tårar kvar.
men så gjorde inte jag - och det gör mig så ledsen idag därför det var inte jag - jag är en kärleksfull person
Jag vet att många tänker "vad knäpp hon är, han förtjänade inte kärleksfull behandling" och kanske inte men jag förtjänade att få vara kärleksfull ändå...

Som sagt i dag är jag ledsen - så förskräckligt ledsen därför jag saknar gunnar
men också för att jag inte kan göra ogjort det som jag har gjort....

Vaknade före klockan

...med att "tappa" huvudet utanför sängkanten (hade vänt mig på tvären i sängen?)
...med smärta i ryggen
...med saknad efter gunnar - som ger sorg i hjärtat

jag vill inte sätta upp skyddsmurar, jag vill inte mura in, jag vill inte förnedra mig själv eller "knäppa gunnar på näsan" för att hålla borta dessa känslor

Det sitter i den här gången - sedan några dagar - och det är inte roligt men jag måste låta det vara (det är inte farligt)

Jag säger än en gång
Tankebyggnader och bålverk ska rivas ner till stoft som flyger iväg när vinden sveper förbi

Det blir en bra dag i dag med - trots både saknad, sorg och smärta (både i hjärta och rygg)

Tre bra saker med mig själv:
* jag älskar
* jag vill väl - även dem som inte vill mig väl (faktiskt!)
* jag ser människor (om jag inte har för ont själv så det ligger i vägen för orken att se)

tisdag 20 november 2012

Jag insåg i kväll..

...att jag fortfarnde sätter upp skyddsmurar - genom att tänka på vad gunnar gjort som gjorde mig illa när jag saknar eller känner att jag älskar honom.
Jag gjorde det när vi sågs också - bådet till honom och för mig själv - för att försöka hålla mina känslor ifrågn mig - och troligen för att jag inte skulle verka dum (dvs jag visste vad som försegick)

Det är dumt - låt mig känna saknaden - eller kärleken - och låt det göra ont - tills det gjort ont klart!

Tankebyggnader och bålverk ska bort!

Det pockar på...

Jag vet inte vad det är som stör mig - men något inom mig vill få mig att göra något
Försöka manipulera gunnar till att höra av sig eller liknande

Idag är inte känslan saknad - mer en känsla av att vara utan kontroll
men jag förstår inte varför det är så "´pockande" idag???

Jag har aldrig kontroll - har aldrig haft...

Så vad jag än skulle göra - så betyder det bara att jag VERKLIGEN tappar kontrollen - så som jag gjorde när jag bara följde med varje nyck som sa åt mig att skriva eller göra sådant som egentligen inte är min vilja - eller vem jag är....

Det pockar hårt men jag får lämna över det till Gud

Inse vem du är...

Några ord "på vägen"...

Dagens tanke hos Ruasch: "det finns alltid en väg ut ur det som är"
Dagens kloka ord hos Kaela: "lycka är kommer inte som ett resultat av att få något vi inte har, utan av att uppskatta det vi redan har"



Från; http://angelwinks.net/versepod.html

Hur mycket sorg och hur mycket smärta jag har känt pga gunnars beteende.
Jag vet att det säga att ingen kan göra dig illa om du inte tillåter det - och det är sant för innan gunnar var det sällan jag visste att någon gjorde mig illa. Jag dolde det så bra att jag inte själv förstod det - och därmed tillät jag dem fortsätta göra mig illa - utan att egentligen förstå det.
Jag öppnade mig och jag gjorde mig sårbar för gunnar - så det var mitt fel att han kunde göra mig illa? Jag kan inte se det så - han valde också...
Men
Det var inte det jag skulle prata om!
Jag skulle säga att hur mycket sorg och smärta jag känt pga gunnars beteende - så är jag tacksam att han kom in i mitt liv. Jag har känt äkta/sann kärlek och jag har fått äkta kärlek (även om han inte kunde stanna i den) och jag har fått ur mig en massa skit som funnits inom mig sedan barndommen och jag har vuxit som människa pga det...
Jag är tacksam

tre bra saker med mig:
* Jag är tackam för gunnar
* Jag är glad över att ha fått det jag fått på denna resa
* Jag är bara glad över att jag är jag - och att hat inte får rot hos mig

måndag 19 november 2012

Det var tydligen befriande att berätta...

att jag saknade gunnar
För längtan som så sakta började dra i mig - föll platt till marken
Det är inte så att jag inte saknar honom för det - för det gör jag hela tiden
och kanske kommer någon bit av mig alltid att sakna honom
men saknaden i dag var sådan att jag nästa blev rädd att göra något dumt
men när jag berättade om den så fick den lägga sig ner igen

Tack för det!

Tre bra saker med mig själv:
* Jag har lätt till skratt
* Jag ler för det mesta
* Jag är tacksam för lite - utan att förminska mig själv

Att tiden inte gör något det är då säkert...

För om tiden gjorde något så skulle jag inte längre sakna gunnar - men det gör jag fortfarande
Tiden gör inget men jag kan göra saker i mig själv, med mig själv och bearbeta mina känslor
och många känslor har jag fått utredda
och en del av dem är helt borta för jag vet att de inte är sanna...
Oavsett hur saker ser ut så är jag till exempel inte värdelös som är en känsla som har funnits inom mig sedan jag var barn (men som inte haft så mycket tydlig kraft - eller varit så synlig utåt) som blossade upp som "en fruktansvärd eld" när gunnar gjort som han gjort - och ärligt underströk jag det också en tid.
Men det är inte sant!
och den känslan är uppdragen med roten idag

Men saknaden efter gunnar är inte borta ...
Och idag är den extra stark - varför vet jag inte...men så är det ialla fall...

Eller sorg...



Men av erfarenhet: låt kärleken inom dig få vinna för då förlorar
du inte något - även om den som frambringat kärleken inte vill
vara med längre eller bara har lekt med dig - för du har vunnit en
stor seger över rädsla, självömkan och egoism.
Den som förlorar är den som lämnar dig då - när du står stolt
kvar i kärlek. Du har vunnit - även om du känner sorg!
Detta är inget som man gör för att "knäcka" eller "visa" den som
lämnat (och betett sig illa) det är för att vara sin egen bästa vän.

Kärlek är motgiftet mot hat, allt ont, destruktivt och egoistiskt.

söndag 18 november 2012

Nu har jag något att skriva om...

...när jag känner mig liten, försvarslös och utlämnad, oavsett om det egentligen finns någon reel orsak till det så gör jag en sak som jag inte egentligen vill - eller är intresserad av - för att liksom straffa mig själv och visa mig själv att jag kan inte göra något för att förändra den "sanningen";
att ingen är villig att "ta hand om"/måna om mig och m.a.o. är jag värdelös.
Jag har nog berättat om detta någon gång förr också men behöver göra det igen nu - därför jag föll ner i den skiten igen...

Det ligger i barndommen - men så starkt inpräntat att även fast jag vet att det är en lögn så går jag på den gamla "sanningen" ändå ....

Min mormor brukade viska i mitt öra innan vi skilde oss åt "gör som mamma vill/säger - så blir allting bra"
men inget blev bra - spelade ingen roll vad jag gjorde

Det var hån, det var förnedring, det var slag och smällar samt utfrysning från gemenskapen hemma

Pappa var borta - och jag har fått reda på att hon såg till att han var borta (och på den tiden var det ju mammorna som bestämde den saken - om mannen inte ville stanna hos dem)

Jag vet att den sanningen hon präntade i mig - är en lögn
ändå
det är som en tatuering i min själ - men med tiden ska den vara borta helt - bara att nöta och täcka över gång på gång på gång med den riktiga sanningen...

Det gör ont att ens se hur fastetsat det kan bli....

Jag har varit ganska så "stilla" en tid...

...och inte haft så mycket inom mig som jag känt att jag kunnat släppa ut.
Inte för att jag stoppat mig utan för att det bra finns där men jag vet inte riktigt vad som händer - i mig, runt mig, utanför mig, .....och därför är det liksom stilla....

Men när jag ser något som berör mig tar jag det till mig - och lägger in det här
som en del i den väg jag "går" på....framåt i livet och inom mig själv...

Tacksam

Trots saknaden av gunnar. Trots min smärta i ryggen.
Trots att mitt barn är sur på mig - även om jag vet att
den här gången har inte jag fel.
Trots att jag då och då känner mig ensam.
Trots att jag arbetar med mig själv och mina tankemönster
för att förbättra min tillvaro.
Trots att jag inte längre vill skylla på någon annan för
att det ser ut hos mig som det gör (jag fråntar inte andra
deras ansvar för deras handlingar ändå).

Foto

Tre bra saker med mig:
* Jag blir inte bitter                                    (någon längre tid) det är för jobbigt
* Jag tappar inte hoppet                             (någon längre tid) därför jag mår bättre av det
* Jag tycker inte illa om någon                  (någon längre tid) därför jag vill inte bli bitter

lördag 17 november 2012

Lärdom från en åsna...

One day a farmer's donkey fell down into a well. The animal cried piteously for hours as the farmer tried to figure out what to do. Finally, he decided the animal was old, and the well needed to be covered up anyway; it just wasn't worth it to retrieve the donkey.

He invited all his neighbors to come over and help him. They all grabbed a shovel and began to shovel dirt into the well. At first, the donkey realized what was happening and cried horribly. Then, to everyone's amazement he quieted down.

A few shovel loads later, the farmer finally looked down the well. He was astonished at what he saw. With each shovel of dirt that hit his back, the donkey was doing something amazing. He would shake it off and take a step up.

As the farmer's neighbors continued to shovel dirt on top of the animal, he would shake it off and take a step up. Pretty soon, everyone was amazed as the donkey stepped up over the edge of the well and happily trotted off!

MORAL :
Life is going to shovel dirt on you, all kinds of dirt. The trick to getting out of the well is to shake it off and take a step up. Each of our troubles is a steppingstone. We can get out of the deepest wells just by not stopping, never giving up! Shake it off and take a step up.

Remember the five simple rules to be happy:

1. Free your heart from hatred - Forgive.

2. Free your mind from worries - Most never happens.

3. Live simply and appreciate what you have.

4. Give more.

5. Expect less from people but more from yourself.

One day a farmer's donkey fell down into a well. The animal cried piteously for hours as the farmer tried to figure out what to do. Finally, he decided the animal was old, and the well needed to be covered up anyway; it just wasn't worth it to retrieve the donkey.

He invited all his neighbors to come over and help him. They all grabbed a shovel and began to shovel dirt into the well. At first, the donkey realized what was happening and cried horribly. Then, to everyone's amazement he quieted down.

A few shovel loads later, the farmer finally looked down the well. He was astonished at what he saw. With each shovel of dirt that hit his back, the donkey was doing something amazing. He would shake it off and take a step up.
...

As the farmer's neighbors continued to shovel dirt on top of the animal, he would shake it off and take a step up. Pretty soon, everyone was amazed as the donkey stepped up over the edge of the well and happily trotted off!

MORAL :
Life is going to shovel dirt on you, all kinds of dirt. The trick to getting out of the well is to shake it off and take a step up. Each of our troubles is a steppingstone. We can get out of the deepest wells just by not stopping, never giving up! Shake it off and take a step up.

Remember the five simple rules to be happy:

1. Free your heart from hatred - Forgive.

2. Free your mind from worries - Most never happens.

3. Live simply and appreciate what you have.

4. Give more.

5. Expect less from people but more from yourself.
 
 
 

Det behövs inte mycket för att ett frö ska växa....

Foto

fredag 16 november 2012

Tacksam...

Sök och du ska finna..."sinnesrobönen"



Från; http://angelwinks.net/versepod.html

Omformulering av sinnesrobönen enligt mig.

Gud led mina tankar och för mig in på rätta "vägar" så att jag kan
göra och tänka det som är bäst;
hjälp mig släppa det som jag inte kan göra något åt,
göra något där jag kan och bör
men inte där jag inte kan eller bör - även om jag kan.

onsdag 14 november 2012

Idag insåg jag....

...avsett hur mycket jag än försökte att få koll på situationen med gunnar - genom att kolla honom - för att få reda på sanningen så hade jag aldrig någon  chans - jag hade gett bort all min styrka till honom.


Jag ´har lätt till förlåtelse
Jag har lätt för att förlåta
Jag har lätt att ge förlåtelse (även om jag på senare tid inte alltid vill ha den förlåtne i mitt liv längre)

söndag 11 november 2012

Ångra inte gårdagen

Idag ångrar jag inte något av det jag gav eller trodde på
rädslan har mig inte i sitt "våld" längre och oavsett vad som
händer i "morgon" så kan jag lära mig av "gårdagens"
händelser - bra eller dåliga....
Foto

Tillåt inte rädslan få härja inom dig!

Foto

Och jag som i stort sett inte är rädd för något  - som jag kanske
borde vara rädd för - var livrädd....
Men rädslan var obefogad - jag har överlevt; både sveken och att
bli kränkt men också att han inte är i mitt liv längre.
Jag har kommit tillbaka - och inte den jag som jag blev "uppfostrad"
att vara utan den jag som Gud skapade mig att vara.

Jag hade mycket av Guds verk i mig innan - men mycket var borttaget
mycket som inte skulle vara där var också där.
Ibland försöker det komma tillbaka sånt som inte ska vara i mig - och
ibland försöker "något" ta bort det som alltid skulle vara där också.
men...
Jag är inte rädd längre!

Humor inte ironi...

Foto

lördag 10 november 2012

Hur kan man....

...slänga någon annans hjärta på marken?
Hur klara man att ta ut det ur bröstet på en människa som litar på en och bara kasta det så?
Vad är det som gör en del människor så kalla för andra människors känslor?
Vad har de råkat ut för?
Varför fick det de råkade ut för dem att inte ha någon empati - utan bara ta för att sedan ...?
Jag menar många människor har råkat "illa ut" varför gör inte alla dess på samma vis?
Det var bara några frågor som kom till mig när jag såg den här bilden.


Bild Jag anklagar eller dömer inte - bara undrar hur man kan bli så trasig.












Var inte rädd!

Do not be afraid or discouraged - God will AWLAYS be with you!

Några tankar för dagen...

Det indre lytter og lever etter det som blir sagt. 
Snakk GODT om deg selv, og skap et PARADIS <3

Foto
Så fråga dig själv i stället för att kritisera
"vad kan jag lära mig om mig själv - vad ska jag ändra, ta bort eller strärka hos mig själv?"

fredag 9 november 2012

Låt lögnerna vara och var rädd om dina medmänniskor

Förlåtelsens makt

Jag är nog i en svacka igen...

...ochjag vill inte låtsas som det inte är så...

Jag är inte i samma typ av svacka som tidigare då jag inte kunde hantera mig själv utan "sprang som en nackad höna" men om jag låtsas (bara för att jag inte vill verka svag inför dem här som kan tänkas läsa min blogg) så är risken att de oroliga känslorna får övertaget över mig och kanske klara av att driva mig till något jag inte ska göra..

Det är sant - det känns tråkigt att sak efter sak, löfte efter löfte etc "plockas bort" eller "rivs ned" vad man nu ska kalla det - tills inget finns kvar
men när allt är slut så är hoppet om den relationen som vi kunde haft också borta

Visst kan jag hoppas på en annan relation med gunnar - en ny start och börja om (inte från början för den början ledde till skit)
men det är bara så onödigt att hoppas på något sådant
och ärligt talat orkar jag inte hoppas eller ens tänka på att starta upp en relation med en helt ny man

Så jag vet inte vad det kommer att bli av allt/mig

jag har inte haft ett normalt förhållande någon gång och såg faktiskt fram mot det
och det blev värre skit än något annat
därför att inget annat av dem tog så hårt på mig - eller fick mig att tappa kontrollen - som det här

En svacka - den känns men jag klarar den!

När jag kikar tillbaka lite....

DEt har verkligen gått upp och ner
från upgivenhet till hopp och tillbaka igen
säkerhet och ösäkerhet om vart annat

Oj, vilken karusell det har varit att bli kär i gunnar...
och allt han hade med sig
som lockade fram både bra och dåligt hos mig
även om det dåliga känns så mycket mer att jag (och han) har blivit förblindade av det dåliga
och det har varit mycket - och tagit mycket
med det som var bra - var mycket bra!

och jag vill minnas det som var bra - både hos mig och honom samt oss
och genom allt som varit rensa bort det dåliga - hålla fast vid det bra

oavsett vad som ska hända i framtiden  så ska inte det dåliga få följa med mig - mer än som en lärdom men inte en lärdom som gör mig hård eller bitter - utan bara får mig själv att inse att jag har rätt att lita på mina inre känslor
och jag har rätt till mina känslor, inre tankar och behov - och rätt att få dem tillfredsställda (lika mycket som vem som helst annars)

ny dag - ond rygg - men det blir en bra dag ändå tror jag

I förra inlägget skrev jag om ...

... att jag pratat om saker jag inte varit intresserad av eller som jag inte vanligtvis skulle prata om - speciellt inte med en man som jag tycker om (gunnar i mitt fall förståss)

Men; jag inte bara pratade om saker som jag inte ville - jag gjorde saker som jag inte ville.
Alltså inte för att ta reda på sanningen utan tillsammans med gunnar

Jag vet att inget brukar kunna få mig att göra  - eller säga, som också egentligen är göra (dvs ett verb)- något som jag inte vill om jag vet att de vill få mig till det
Tydliga människor - som naturligtvis inte är sunda men väldigt tydliga - som vill få mig till saker som de vill (styra mig)
Dessa människor kan aldrig få mig att göra något (säga saker för att hålla dem från mig ja men inte göra) som jag inte vill eller är överens med dem om

Däremot människor som går på mitt "dåliga samvete" - dvs ett samvete som inte är rätt för det handlar om att jag inte får hävda mig själv (mina känslor, innersta tankar eller behov) eller kräva en bättre behandling -  de kanfå mig till saker som jag absolut inte vill göra
Är de sedan så duktiga att det inte verkar som de försöker röra vid mitt sk samvete då har jag varit körd
Det här såg jag innan jag träffade gunnar och har varit uppmärksammad på - och brytit med "vänner" som inte accepterat att de inte får fortsätta på det sättet med mig längre
ÄNDÅ - gunnar lyckades!

Jag ser det så klart nu faktiskt
Jag har hela tiden klandrat mitt sk medberoende - och det är säkert en möjlig deffekt/effekt av min barndom för överlevnad - men han var mer skicklig än någon annan jag känt

Han utnyttjade inte mina känlor - han utnyttjade sin känslor för mig (då var det väl inga känslor - ja jag är tvärsäker men att han var livrädd för dem) för att få mig att känna dåligt samvete...

Stackars människa!
Jag var rädd men han var livrädd - och att jag inte kunde låta bli att se honom och hans förehavande -
"du ser rakt igenom mig" sa han en gång - gjorde det inte lättare...
Tråkigt för mig bara att jag inte bara kunde låta allt vara - därför jag visste det jag visste utan att behöva ha bevis.
Jag har så många gånger i livet fått det jag vetat inom mig bekräftat - även om jag som barn fick lära mig att det jag kände inom mig inte var sant och därför inte tillåtit mig att lyssna på det.
Tråkigt att barndomens felinlärning var starkare än mina erfarenheter - även om bekräftelserna inte kommit i nutid så har de ju kommit
Jag nöjde mig inte förr än de kom i nutid (när det gällde gunnar) och då började han verkligen ta steget bakåt - de var då han bestämde sig för att flytta (jag har det också bekräftat)

oj långt

men jag bara ser tillbaka på mig själv
kommer jag att lära mig inför framtiden?
Jag hoppas det!

torsdag 8 november 2012

Det hjärtat är fullt av talar munnen?

Det är inte alltid sant!
Jag ser att jag har pratat om sådant som jag inte brydde mig om och som bara var så ytligt att jag blir alldeles kollrig när jag tänker på det.
Jag tänker "varför sa jag det där" eller "hur kunde jag ens prata om det där"

Ja, jag tänker det inte just nu - men jag har gjort det efter gunnars och mitt sista möte men också under tiden vi sågs.
Jag förstår att jag inte gav av mig själv då - jag distanserade mig till honom därför jag visste vad han höll på med och jag ville omedvetet skydda mig själv
Dessvärre så var jag itne mig själv

´Missförstå mig inte; jag är itne bättre än någon annan. Ibland så pratar jag också ytliga saker men jag pratar ändå om sådant som jag tycker är lite skoj då - inte sådant som jag känner är löjligt eller helt utanför min tankesfärd.
Om jag inte tänker på det när jag är själv - eller något som jag kanske tänkt på efter/om det hänt något men som inte intresserar mig utan mer förbryllat mig och lämnat
Varför tog jag upp sådana saker?

Jag gör sådant med människor som jag känner inte är ärliga - eller som tar men inte vill ge

och gunnar visste jag var båda två (och det var då jag började med ytligheterna - innan hade jag gett hjärta och själ)
Även om jag fortfarande är säker (det är oförklareligt som någon annan i liknade situation som min sa om sin missbrukare) på att han älskade (hade starka känslor) för mig.
Och han visade mig det även efter att jag "kommit på honom" och då gav jag av mig själv igen - så var vi där igen för;
....så fort han började ge (av sig själv) då försvann han ur min närhet - och sökte upp andra.

Jag är så ledsen att jag inte kunde vara mig själv - inte för hans skull utan för min

Men det är inget att göra åt nu!

onsdag 7 november 2012

Lyssna på din "magkänsla"

Foto

Sök orsaker - inte ursäkter...

Foto

Jag älskar att göra människor glada och att finnas där för dem som behöver mig...

...och jag vill tillbaka till att vara den människan.
Det som jag behöver för att klara av det igen är att inte glömma bort mig själv när jag gör det.

Gör jag det för att det är rätt, jag vill (ibland  - inte ofta - är det rätt även om jag inte vill men då vet jag det också), orkar, har möjlighet och tid utan att det medför stress för mig?

Jag tappade bort mig själv - och den förmågan - helt under tiden med gunnar.

Jag levde med lögn - och det klarade jag inte!
Magkänsla pockade på hela tiden - så jag kunde inte blunda för det heller.

Ärlighet är alltid bäst - även om den gör ont!

Det är något jag alltid sagt till dem jag stöttat och som pratat med mig tidigare också.
Var inte egoistisk  är en annan - tex stanna i ett förhållande som man inte vill vara i bara för att ha någon att gå till när man inte har något "bättre" att ägna sig åt (behöver inte vara en annan älskare/inna)

jag vill tillbaka till den jag är - men med åtanke på mig själv så jag kan vara bättre på det jag kan!

Ibland vill jag gå i förväg eller ta ut det slut jag tror det ska bli i förväg

Jag gör så för att inte bli besviken eller sårad för det är så jag tror det ska sluta.
Min livserfarenhet är sådan speciellt sedan barndomen.
Så jag kan göra saker - som inte är så bra - för att driva iväg en människa som jag vill ha i livet för att då får jag den sorg, saknad och smärta som jag förväntar mig få i alla fall
Jag behöver inte gå och vänta på den bara...
Men jag vet inte om det alltid varit så sant att jag skulle fått det jag trott - om jag bara varit mig själv och hllit mig lugn.
Här om dagen skrev jag att jag inte förstod varför jag skulle vänta till deadline
Jag kunde redan nu ta beslutet
men det var inte sant
jag var ledsen; för att gunnar gör det som jag ville med någon annan
inte för att det gör ont längre (det har antaglingen hänt för ofta nu) utan för att den välsignelse som gunnar och det liv jag skulle få/ha med honom var menat att vara snart är elliminerat fullständigt
Jag tror att ha är min man,om det ska vara rätt - och i det är han en välsignelse - men det har mer och mer försvunnit - jag har till viss del varit del av detta genom att inte vara mig själv och göra sådant som jagat bort honom (jag tar inte i detta ansvar för honom och hans handlingar) och nu är det snart slut med sådant jag fått löften om - som han gett bort .- eller det jag önskat och velat för han har gett det till och gjort det med andra.
Snart är bara gunnar kvar - är han min man då?
Ja, jag tror faktiskt att ha är min man fortfarande - jag tror inte det är fel
Det är bara så att han inte ville/kunde/vågade(?) stå kvar här och kanske han aldrig kommer att känna "oj, vilken idiot jag varit!" och vilja se om det finns en väg tillbaka
men det gör ingen skilnad för även om det inte ser ut som om han är min man så är han det

Liknelse; En lerklump på en drejskiva är ett löfte om en vas, en skål eller kanna tex.
Man börjar dreja och det reser sig upp och ser vackert ut men helt plötsligt händer något och leran blir sne.
Ett tag försöker man få den att hålla sig uppe men väldigt ofta ju mer man försöker ju knepigare blir det och till slut skulle "vasen" - om man lyckades få den till att bli en vas - vara för skör, även efter bränning därför att leran fått en massa skador.
Oftast när man försökt ett tag så rasar den ihop på drejskivan av sig själv  och man kan ändå inte få till "vasen" - och bränna som en hög är ju inte så smart.
En smart lerkonstnär knådar ihop leran när det börjat krångla.
Så knådas leran ihop; man pressar ur all luft som kommit in i den och man knådar in vattnet och ut alla veck och klumpar som blivit i leran.
Kanske får klumpen vänta en tid men sedan tas den fram och läggs på drejskivan igen och man kan skapa den "vas" man vill av leran.
Den är inte den vasen man började med först eller riktigt lik den men det är en vas, som efter bränning kommer att bli rätt så stark (det enda som kan förstöra den då är att man krossar den).
Leran är ju fortfarande lera - och det är samma lera också.

Den som förstått liknelsen förstår att gunnar är leran och figuren man försöker dreja fram är förhållandet. Vi kan inte fortsätta på det förhållande vi började på - utan det måste bli ett nytt förhållande om det ska bli något.
LUftbubblor,  veck och klumpar är sådant som måste bort (från oss båda då vi båda var i förhållandet) - om vi ska kunna bygga något nytt. Vattnet måste torka lite.
Vila är kanske också bra
Liknelsen haltar lite också för jag vet inte riktigt vad jag är för del i den här liknelsen men det gör inte så mycket...   för jag tror jag får fram ändå vad jag menar

men ...
Jag vet att gunnar inte är någon lerklump och vi är människor och inte lera som kan formas om vi inte vill... vi har egna viljor och då beror det ju på om vi förstår vad som är bäst för oss själva eller om vi travar på i egen obstatism .... då kommer inte lerklumpen att formas om igen
och är det någon annan som får/tar leran så kommer en annan drejskiva och en annan lerkonstnär att forma lerklumpen och det blir något helt annat än vad det var menat att bli
men leran kommer att veta att den är inte format till det den vara menad att den skulle vara och om den låter sig brännas så finns ingen möjlighet att ändra på det hela...och har det formade förmelåtet torkat är det väldigt svår - även om inte omöjligt - att gå tillbaka till ursprungliga drejskivan och den ursprungliga lerkonstnären så det får formas till det som det var menat till
Kanske är deadline då är vasen torr - och snart på väg in i ugnen (det bara slog mig nu)

Jag säger inte att vi kommer kunna bli en ny "vas" därför jag vet inte om gunnar kommer att "vakna upp" och säga "skit jag har gjort bort mig fullständigt"  eller om jag fortfarande är beredd på att börja om längre ....?
Men jag har fått deadline av Gud och - oavsett varför han satt detta datum så ska jag vänta tills dess
för att se vad jag ska göra därefter.

Oj det blev långt men jag behövde få vädra tankar som jag ibland inte ens vet att jag har - antagligen försöker jag blockera dem

tisdag 6 november 2012

Kan inte låta bli....

Foto

En dag kanske du inser...

....vad du förstörde och vem du lämnade?
Därför jag vet att du vet vem jag var innerst inne och att du var
orsaken till min smärta och rädsla som drev mig till att bete mig
som jag gjorde....

Foto

Jag vet inte om jag faktiskt har tappat hoppet - eller kanske ännu
hellre använda ordet lusten - till att du ska komma tillbaka.
Vill jag verkligen det längre?
Behöver jag deadlinedatumet till det beslutet?
Jag väntar ändå - för Gud gav mig det datumet och han vet...

Tre bra saker med mig själv;
* rättvis
* håller löften (numer bryter jag dem när personen handlat så en brytning är rättfärdigad)
* ljuger inte (tycker det är viktigt men jag ska inte säga aldrig för då kanske jag ljuger :))

Dumt

gjorde det utan att tänka riktigt - så dumt - kollade in gunnars sida

Vet inte varför riktigt men jag är nog lite nedsliten psykiskt pga ryggen och allt jobb runt och i mitt hem - som stör och stressar.
Dessbättre så verkar han inte vara speciellt aktiv - om han inte kriver mail och så förståss - så jag fick inte veta något från den sidan som jag inte redan visste

men...

Dumt så dumt

Men gjort är gjort
Jag önskar honom bara gott - än en gång och släpper irritationen på mig själv

Funderinga kring att vara den där knäppa som inget fattar

Jag är en av de där som inte kunde släppa taget - en av de där som inte fattade
De som tjejerna som fick eller hade killen säger är sjuka därför att de inte släpper fast
han gått vidare.
Jag kan se från mitt håll - och från mitt håll var det inte så enkelt - han ljög och manipulerade
ända in till sista minut
När jag sa till honom "ta inte kontakt med mig - om du inte är beredd att satsa på mig" så ropade han på mig när jag inte såg honom (när jag satt och fikade med en vän) bara för att hälsa på mig

Om du tror på honom  så varför tror du inte att jag tror på honom har jag velat skrika till dem
om han inte är beredd att ta det öga mot öga och be om förlåtelse för hur han betett sig och stå för sitt idiotiska beteende till mig varför tror du att han är beredd att göra det till dig

I 12-stegsprogrammet som många av dessa kvinnor (som har fått honom) hänvisar till står det att man ska gottgöra dem man gjort illa.....om han inte gottgör mig så har han heller inte gått vidare ville jag skrika då när de "stadiga" kvinnorna påstod sig veta att han försökt göra sig av med henne

Försöka göra sig av med är inte att ens stunden tala om att han tycker det är mysigt att umgås och verkligen ha en trevlig stund med någon för att sedan undvika henne i ett antal dagar (tills nästa gång han vill ha bekräftelse på att hon är kär i honom)
inte ens om han säger att det är bäst så här - för att sedan ringa för att höra hur hon mår och att han tänker på henne

VArför är de här kvinnorna som han säger att jhan satsar på och inte vill ha något med den andra att göra så förbannat säkra på att han inte har gett den andra  uppmuntran där hon fortfarande kan hålla kvar hoppet på det som han en gång lovade henne?

Jag är varken dum eller sjuk i huvudet; jag kollade honom för att få fram sanningen, jag skrev till honom - men jag tog aldrig kontakt med någon av hans tjejer även om jag kunnat - men han hade gett löften som han hela tiden gav små "näringskickar" hela tiden
Han gav upp när jag kallade honom en förbannelse - något som jag trott varit en välsignelse

Varför jag tänker på detta nu - därför att jag gick in på en sida där någon sk fast kvinna har yttrat sig - om "mig"....

Du har råkat ut för samma typ som jag - jag är inte skurken - det är han som är skurken
det jag gör (gjort för jag gör inte mer) är bara ett symptom på hur jag blivit behandlad av honom

Blir jag slagen får jag kanske blåmärken - men det minsta som händer är att jag får en rådnad
Blir jag knivskuren så blöder jag
Slår en läkare mig på knät så reagerar jag med att sparka - om jag är frisk
Det jag gjort är inte mer än ett blåmärke, en blödnad eller sparken med benet

Men det är psyket som fått en smäll, blivit knivskuren eller kollad om nerverna fungerar som de ska.
Allt och lite till på en gång
För när hjärtat blir utnyttjat då försvagas hela människan - det finns t.o.m. folk som dött av brustet hjärta (otroligt men sant) och andra som helt tappat livslusten

Om jag ska vara ärlig - tror jag att det händer när man blivit så manipulerad och lurad in i att älska och ge sig själv och sitt hjärta till någon - som aldrig velat ha det utan bara få sig själv bekräftad.

Jag är ledsen för dem som fortfarande sitter fast - så de inte kan låta bli att göra sånt de egentligen inte vill
Det räcker med att som jag sitta fast med hjärta och känslor i någon som gör det, som jag ville göra med honom, med någon annan.

Men som jag sa - det gör inte längre ont!
Även om det känns ledsamt

måndag 5 november 2012

Jag känner faktiskt att jag är helt ärlig...

..den här gången ...
Det gör inte ont längre
Det spelar ingen roll längre heller

Han har valt - och det är inte jag som är förloraren!

Känns så himla bra - fast jag har ont i ryggen
en insikt så bra

STor kram till mig själv!

Fick veta någonting i kväll...

...kanske därför jag drömde som jag gjorde i natt;

Kan inte låta bli att le
Du som sa att du aldrig ville åka till Egypten när jag sa att det skulle vara roligt att åka dit
Ännu en sak som jag ville göra med dig som du gör med någon annan

men nu gör det faktiskt inte ont längre vad du gör

Jag ser ju bara mer och mer att det jag ville göra - gör du - men inte med mig
varför gör du det jag sagt jag ville göra med andra?
vill du radera mig helt - eller ?

Som sagt det gör inte ont längre
och det är inte mitt problem heller

och jag är faktiskt gränslöst tacksam för det

önskar dig allt gott gunnar

Uppgiven ...

Känner mig mer eller mindre uppgiven pga att det onda i ryggen inte tar slut ....
Jag är inne på min femte vecka och det är inte alls roligt
Jag har haft ont i ryggen förr - men efter det här så vet jag inte om jag kan kalla det för ont...

;MIN smärttröskel, har jag fått veta är ovanligt hög, men det här gör ONT!
och nu börjar det ta på psyket faktiskt - och då är det svårt att försöka fortsätta...

Trött!
I både kropp och själv
Sover ju inte pga smärtan heller och det gör inte saken bättre

Jag vet att det här inte kommer vara kroniskt - men jag kan ändå ana hur deras liv ser ut (om de inte är villiga att lägga ner allt pga smärtan)



Sen hade jag en dröm i natt som inkluderade gunnar - och den var inte rolig
men den kanske sa mig något i alla fall - och då handlar det om mig själv (hur dumt jag kan göra för att visa mig stark och oberörd)
Jag vet inte varför jag fick den drömmen natt (vaknade pga den inom två timmar - och vred mig så jag fick ont fast jag inte känt av det innan. Så tråkigt - annars hade jag kanske fått sova lite till...
hm
Nåja, nog med gnäll nu
behövde bara gnälla av migg fick ont

söndag 4 november 2012

Jag var svag - men ändå stark...

För om Gud är för mig - vem kan vara mot mig?
Gud var på min sida hela tiden - det var bara jag som inte klarade av att se det
Var gång han gav något för mig att hålla i så tappade jag taget
 

Tre bra saker med mig själv:
* Jag har förlåtit gunnar
* Jag har fortfarande kärlek till gunnar i mitt hjärta
* Jag har förlåtit mig själv

Smärtan i ryggen

... har koncentrerat sig till ett specifikt område nu sedan någon dag.
Och man skulle ju kunna tro att det är lättare nu men det är som om alla smärta som varit på ett mycket större område är just koncentrerad just där.
Det är hemsk smärta - och jag har nu gått med den här smärtan i en månad - inne på min femte vecka - och jag förstår så mycket bättre de som har kronisk smärta. Hur svårt det måste vara att hela tiden ha ont men att ändå förväntas av omgivningen att man ska vara glad och hänga med.
Jag har som sagt var bara haft den här smärtan i fyra veckor men det börjar verkligen ta på och bryta ner psyket.
Jag tror ju inte att det här är kroniskt - och försöker inte att påstå att jag har samma sits
bara en liten smak av det som de med kroniska smärtor har - ingen god smak ska tilläggas!
¨
Är hemma en dag till - och försöker få så mycket vila jag kan - samtidigt som jag försöker få undan lite grann under tiden men det är svårt eftersom jag inte klarar att stå rakt så många minuter.

Solen skiner - och det hade varit skönt med en promenad men det får vänta...

När stormen är över...

Foto

Hopp gör allt möjligt

fredag 2 november 2012

Jag är nöjd med mig själv

Foto

SAKNAD

...är något så starkt att en människa kan gå igenom både storm och öken för att få den stillad.
Trots det så är det inte alla som kan få sin saknad stillad - vad de än gör.
och det river som ett rivjärn inombords av smärtan att det saknade inte kan nås.

Tre bra ting med mig själv idag:
* Jag är ärlig
* jag är trofast
* jag sprider inte det du anförtrott mig

Jag vet...

Foto

vägen dit är värd det..

Foto

Det är värt all smärta och obehag för att få vakna - o alla fall när man är vaken ...

Foto

God morgon - fredag...

Click to send a Daily Good Morning Card from AngelWinks
Från; http://www.reocities.com/Heartland/Hills/7792/PostCardPageIndex.html

torsdag 1 november 2012

Funderar

Idag känner jag mig ganska tom på tankar - är bara mer eller mindre
En ganska skön känsla faktiskt

Men jag vet att gunnar är i mitt hjärta - trots att jag inte tänker på honom
Var hos min "kiropraktor" idag och kallade honom för "gunnar" - långt från hans namn måste jag tillägga...
Blev mest förvånad att jag sa fel - men förtstår ändå
Det står i Bibeln "det ditt hjärta är fullt av talar munnen"
men nu är det faktiskt lugnt att det är så - utan rädsla och utan känslan av skam

Tre bra saker med mig själv:
* i mig själv är jag faktiskt oftast glad
* jag uppskattar små saker
* jag tycker om att göra mina vänner glada

Jag är så ledsen att jag tillät min rädsla - smärta och känsla av skam - styra mig att tappa det som är jag
men jag kommer tillbaka - om inte omedelbart så sakta men säkert

Det blev lite i alla fall :)