tisdag 31 december 2013

Gott slut 2013....

       och ett välsignat nytt år 2014 hoppas och önskar jag
 
 
                     Ett Riktigt Gott Nytt År önskar Nalle Puh!

Med en liten återblick så inser jag ...

...att trots att jag ibland verkat väldigt säker på mig själv
så har jag varit väldigt osäker
Inte allra längst ner - men det har varit så nedtryckt att det knappt klarat av att överleva.

Så även de stunder när jag känt mig nöjd och belåten har det bara varit tillfälligt - därför att smällen när jag tappat tron igen skulle bli så mycket större
Det är som ett djävulskt spel har spelats med mig som spelpjäs.

Jag hoppas att det inte ska vara så den här gången också
Den lilla avkroken jag tog - för att komma till den här självkänslan - var inte den jag skulle rekommendera någon annan, men trots det så har den gett - som det ser ut nu - det den var menad att göra....
Jag är tacksam till Gud som ser till hjärtats tanke ...

Jag hoppas att jag får gå in i det nya året med glädje, framtidstro och tillförsikt - och hälsa (för mig mitt djur och mitt barn speciellt)
Och att det har vänt nu...?

Jag är inte högmodig - har aldrig varit men - med erfarenheten så förstår jag att ett bakslag kan komma även om jag inte vill tro att det är så den här gången (jag har sagt detta förr också).

Jag hoppas att det som legat i botten fått komma upp till ytan igen - och att inget annat finns där längre.
Sorgen är inte helt över och inte heller smärtan - när minnena och vetskapen om att allt han lovade mig och allt jag önskade mig har han gett till någon annan påminner sig - men jag har i alla fall glädjen tillbaka (och lyckan över att jag älskar trots allt - till motsats till hatar).
gunnar kanske känner det som en bekräftelse på att han är okej - men det är inte det det handlar om. Han får bära på det han gjort tills han väljer att "vända om" och sluta låtsas och springa ifrån det han gjort och de val han tagit och dem han sårat på vägen. Även om det är sår inom honom som fått honom att göra som han gjort så är det inte okej.
Jag önskar hans helande och hans väl - men jag ger inget okej på att han gör fel.

Det finns en orsak - men den fåt aldrig bli en ursäkt!

Och det gäller mig också - om jag gör något dumt
(som jag också har gjort - insett och vänt om från)

Min bön för först och främst mig själv men också de mina (även de som inte är nära)
Yes! Amen!!!

söndag 29 december 2013

Brev till gunnar 13

Så nöjd. Full av frid och glädje; 
Jag återgår till mig själv...äntligen...förnekar inte vad jag känt...
 eller att jag blev svag därför...
men det är inte jag som bestämmer och jag förnekar inte smärtan dina val gett mig 
men det måste vara du som väljer din väg.
Jag har förlikat mig med allt, förlåtit dig 
och till sist även mig själv.
Det känns äntligen bra, även om det inte är som jag tror det var menat att vara.
 
Jag önskar dig Guds rika välsignelse
kramar



                           Har du förändrats ?

Gå in och Gilla Krossa Jantelagen ni andra också ---> https://www.facebook.com/KrossaJantelagen - en underbar sida
Det är bara därför jag skriver detta brev - jag slutar försöka leva efter vad som är enligt det "normala"
Jag mår inte bra av det - och jag hade sluppit mycken "plåga" om jag bara hade hållit mig till mig - och lagt mig i Guds hand!

Förlåta är det bästa sättet att bli fri...

Forgive others as God in Christ has forgiven you.

lördag 28 december 2013

Jag är inte som andra ... och jag är glad för det...

...även om jag mellan varven försökt att "rätta in mig i leden" för att jag hoppats jag skulle klara av den här resan fortare. Jag tror tyvärr att det gjorde att den tog längre tid än den behövde göra p.g.a. det.
Jag är inte som andra och hoppas jag lärt mig att jag inte ska vara som andra - så att jag inte komplicerar min tillvaro mer än den behöver - för jag mår bäst när jag får vara jag och får reagera som jag gör i mig själv.

Så tacksam för att jag kommit hit i dag.
Mår bra inombords - och jag är glad för att jag fortfarande tycker om gunnar, nu när jag kommit igenom.
Jag kan inte lova att jag inte får en Flashback framöver därför jag är inte fullständigt hel efter det jag gått igenom - och att jag satsade mig själv i något som jag trodde på ...men som jag fått så mycket "stryk" av...Men jag är på väg - jag är verkligen på väg nu...med min hand i Guds....hoppas jag...

Det närmar sig slutet på det här året...

...och jag vet att tråkiga saker kan hända och kanske till och med förväntas pga. livets skede - men jag känner mig ändå mer tillfreds och har mer tillförsikt inför det nya året än jag haft sedan innan gunnar.

Jag är trots allt tacksam för vad det har lärt mig - framför allt om mig själv men också hur andra människor kan vara och hur skadade de (till motsats till att det alltid är mitt fel) kan vara av sina bakgrunder och erfarenheter...
Jag har haft många i mitt liv som bara velat haft mig där för sin egen skull - för att få hjälp med saker eller någon som ställer upp när de har behov av någon som de kan lita på ...men som inte uppskattat mig som person eller funnits där för mig...
Jag insåg/inser att de har gjort en förlust när de inte velat uppskatta mig och jag därför har låtit dem få lämna min tillvaro...utan ilska eller någon bitterhet som fått sitta kvar. Ett tag kände jag mig väldigt uppgiven och ledsen över det och om jag velat så hade jag kunnat bli bitter men jag valde att låta dem gå med all önskan om att det skulle gå dem väl i livet.
Ibland är det dumt att berätta för vänner (även dem som verkligen är vänner och bryr sig) - och det har jag fått erfara i de försök att var som andra som berättar allt för sina vänner (känslan av att ha vänner som förstår och stödjer är ett behov - men inte vänner som vill spä på ilska och oginhet även om det är för att de tycker om mig) så jag har återgått till att inte berätta saker för någon - mer än några få utvalda.
En av dem är vännen jag skrev om "före jul" och ytterligare en vän. Dessa två är dem jag kan berätta mest för - men jag har en del saker för mig själv även för dem.
Bara Gud vet allt och jag döljer inget för honom.

Om gunnar berättade jag inte för någon - vi gick ju och kände oss för, ville vara helt säkra på att det var vi, så eftersom jag förstod den tanken så väntade jag på gunnar när jag var säker - och efter ett tag fick jag se att han kände sig för med fler....Men en sak som är säker är att min kärlek till honom har inte gett upp...jag önskar honom väl och kan inte känna agg till honom.
Jo, jag har hunnit vara bitter, jag har hunnit vara arg, jag har hunnit med alla vändor av känslor och tankar ett antal gånger - och jag höll på att fastna i snurren - men allt jag gjorde ledde mig till slut fram till en stor knut inombords som inte ville lösas upp.
Den kändes som om jag låst in mig igen - jag som låste upp för mig när jag träffade gunnar - och kunde inte ta mig ut och jag ville verkligen inte vara inlåst igen men visste inte hur jag skulle ta hand om mig själv... jag var som i en liten fängelsecell och snurrade runt fem steg åt vart håll.

Men nu känns det som jag har tagit mig ut ur cellen - ja, jag står bara i dörröppningen ännu och tittar ut. Men dörren är öppen och jag är fri att gå vart jag vill - även tillbaka in i cellen. Väljer jag cellen igen så är det mitt val - och jag kan inte klaga på något eller någon - men jag vill inte det.

Jag har pratat om ett väntrum - det är inte cellen - som jag väntade i och nu känner jag att jag kan resa, här ifrån, när rätt resa är på gång... nu väntar jag bara på att rätt tid för rätt resa ska dyka upp.

Jag är fri att resa vart jag vill - men jag vill bara resa dit Gud vill att jag ska resa; det är rätt plats!
           Väntan fortsätter!

fredag 27 december 2013

Jag känner mig väldigt tacksam idag

...Jag känner mig befriad och tyngdlös.
Det som hände före jul har hjälpt mig lika mycket (hoppas jag) som det hjälpt min vän.

Jag hoppas att det fortsätter i en god spiral - för hjärtats tanke var god...

Idag bättre...

...men fortfarande skakig i kroppen och väldigt trött i kroppen som också har en väldig träningsvärk i "var enda" muskel vilket känns mystiskt då jag sovit bort i stort sett 48 timmar.

torsdag 26 december 2013

Ingen bra dag i dag...

...har gått mellan sängen och soffan och sovit hela dagen. Samtidigt som jag haft en fruktansvärd huvudvärk och inte känt att jag kan stoppa i mig något utan att må illa.
Nu tog jag ett glas vatten och ett par Alvedon - och ska gå och sova för natten.

Jag hoppas att jag är frisk i morgon!

tisdag 24 december 2013

Nu i jul - eller bort för alltid?

Gode Gud hjälp mig släppa det jag inte kan göra något åt
Hjälp mig göra det som är min sak att göra
Ge mig vishet, mod och styrka till att våga se skillnaden
och stå fast i det.

Konungarnas konungs födelsedag

firas i dag.

Jesaja 7:14

Därför skall Herren själv ge er ett tecken:

Se, jungfrun skall bli havande och föda en son
och hon skall ge honom namnet Immanuel (= Gud med oss).

Lukasevangeliet 2:6-7

När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. 

Och hon födde sin förstfödde son
och lindade honom och lade honom i en krubba,
eftersom de inte fick plats i härbärget.

God Jul - och önskan om julefrid till alla

måndag 23 december 2013

I morgon är det jul!


 
 
 Jesaja (9:6), i Gamla Testamentet, förebådar orsaken till att vi firar jul:

Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet,
och hans namn är: Underbar rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.

                             
 

söndag 22 december 2013

Brev till gunnar 12

Jag har varit vimsig och jag har varit inkonsekvent men det handlar om att älska och att vara rädd om mig själv.
Jag älskar dig men du har gjort mig väldigt illa - och det har jag försökt att göra allt för att skydda mig själv ifrån.
Tidigare öppnade jag mig inte för någon - och då var jag ju skyddad - men när jag öppnade mig så visste jag inte hur jag skulle skydda mig...

Jag vet att det är andra - som kan tycka både det ena och det andra - som kommer att läsa det här men jag vill ändå skriva det för att jag behöver få det gjort.
Det är troligt att det kommer fler brev som verkar inkonsekventa - men det är bara vägen jag måste ta för att bli hel - fri är jag idag men inte hel....

Jag har förlåtit dig men det gör fortfarande ont därför att jag tror att du har tagit fel beslut och valt fel.
Jag har inte kunnat hindra dig från att göra det du gjort - men det betyder inte att jag har ändrat min tro på att vi var rätt för varandra - och att du vet det.
Jag tror det skrämde "skiten" ur dig och "skiten" klarade inte du att släppa - du vågade inte öppna dig som jag gjorde ....
Jag måste gå vidare och försöka bli hel - men jag vet inte om jag kan gå vidare och finna, samt dela mitt liv med någon annan...

Gud har allt i sin hand - och jag släpper det som gäller dig till honom
                                       och inriktar mig på det som gäller mig - som stärker och helar mig.

Men ännu saknar jag dig!

God Jul
Varma kramar till dig
S

Jag är glad att jag kan förlåta, förstå andras tillkortakommande och ändå älska (även om jag ibland måste gå ifrån det som händer i dessa tillkortakommanden)

Jag nu lämnar allt...

Vaknade med den här låten i huvudet i dag; jag har ju sagt att jag vill lämna över till Gud.
Tyvärr hittade jag inget bättre version än just den här men man hör ju texten i alla fall.
Gud ge mig sinnesro att släppa det jag inte kan förändra
Ge mig förmågan/kraften att förändra det jag kan
och förståndet att se vilket som är vilket.
 
En lite klarare version på engelska:

fredag 20 december 2013

Brev till gunnar 11

Jag ser hur mycket jag har skrivit till dig - jag har inte vågat titta på det förr än nu (även om jag inte är intresserad av att läsa det) - och förvånas över mig själv (trots att jag vet att jag skrivit) att det är såååååååå mycket.
Du höll verkligen på att "ta livet av mig" och det enda sättet jag klarade att inte helt förlora det/mig själv - p.g.a. av din lek med mig¨- var att skriva till dig.
Jag trodde då att jag var helt knäpp (och visst verkade jag knäpp och betedde mig knäppt) men utan mitt skrivande hade jag inte tagit mig ur "snurren".
Din oärlighet knäckte mig - och gjorde mig till något jag inte är!
Jag kan inte "spelets regler och kan inte spela så använd det inte mot mig" bad jag dig..."varför ska man spela" svarade du....
Ja, varför? Du spelade mer än de flesta - och den som du bor med nu kunde spelets regler så du ville helt klart ha spel...

Jag är så ledsen för att jag trodde att du var fin - och gick på ditt spel - men

Jag hoppas du mår bra - och har det du ville ha - idag.

Även om jag tror att du har valt helt fel!

Men en - han lyckades nästan...

Heidi Anderssons foto.

Sista dagen på jobbet - innan en lite längre ledighet...


Så skönt och välbehövligt - för mig!

Jag har inte hunnit med - det har gått ett i ett i sex år nu...

Jag har inte hunnit bearbeta gunnar - för det första tog det tid innan han till slut släppte taget helt.
Det gjorde han efter att jag kallat honom för en förbannelse - det ville ha inte ta emot allt annat jag sa verkade han kunna ta emot och skaka av sig men det ville han inte veta av.

Samtidigt som han var i mitt liv och gjorde mitt liv helt i obalans så hände den ena saken efter den andra som jag inte kunde bearbeta heller - och efter har också det kommit slag i slag ...men bara lite andrum då och då men inte tillräckligt för att jag ska ha hunnit komma igen.
Så i sommar fick jag inte någon riktigt semester/vila heller för att jag var orolig för mitt goa djur - som till slut också dog.
Efter det var det vaka för ett annat djur som blev sjukt - men som har klarat sig - och efter det en jäst i mitt hem i fyra månader - helt okej men är man trött innan så gör det inte att man blir piggare (hur roligt det än var)...
Nu är jag ledig i alla fall och jag ska få ha det bara lugnt - lunka som jag vill och var dag bara låta den bli det den blir...

torsdag 19 december 2013

Idag kom från oväntat håll...

en oväntad present ...ja, båda sakerna var oväntade och inte någon dubbel(artikulering?).... - det heter något fint men jag kommer inte på det just nu...

Den underlättar en del - men jag är så förvånad....
Tacksam men förvånad...

onsdag 18 december 2013

En bra dag ...

...då jag fått träffa flera vänner ...
Det är alltid mer att göra på jobbet så här före jul - så ock i år och i dag...övertid ...men jag är nöjd för det gör att jag kan att morgondagen blir lite lättare - även om jag får stanna något längre då - och att jag kan gå normal tid på fredag...
Sedan är jag ledig ett tag - ska bli så skönt!

Jag hoppas att ledigheten ska kunna ta mig ur väntrumet, och ur min sorg - ja, jag menar inte väntrummet i sig utan vad vilan ska medföra ska göra det...
Väntar på Gud - väntar jag för gäves?
Jag hoppas inte det!

måndag 16 december 2013

Det går inte över...

....jag är åter tillbaka i smärtan...
Känner mig dum ...

Och jag är så jätteledsen!

Jag saknar fortfarande den mannen som jag träffade - inte han som var någon annan när han inte var med mig eller den mannen som till slut bestämde sig för att han inte längre ville vara den han var med mig ...inte den mannen som var för feg för att se den smärta han åsamkade mig ...

Och jag vet att jag ses som dum som över huvud taget fortfarande saknar honom...
Det hjälper inte - jag har försökt säga det till mig själv men det är som något jag läste och tror jag lagt in här tidigare "Ibland känner hjärtat det som inte hjärnan kan förstå"
Hjärtat har fått det, det behöver för att väckas/våga sig fram - och nu kan det inte förstå att det inte får ha det...

Ville Gud att jag skulle få en stor fet smäll?
I så fall har han verkligen gett mig den - kan han inte krama om mig nu och låta det sluta göra ont?

Just nu är jag inte alls så glad men jag kan ändå stämma in i tacksägelsen här....

My life is not perfect but God makes it GOOD!

lördag 14 december 2013

Trots ett långt äktenskap bakom mig...

...har jag aldrig haft något riktigt förhållande.
Jag trodde ju att jag hade en god start på ett med gunnar - men det vet vi ju hur det gick....

Jag saknar det - och det gör mig ledsen just nu...

torsdag 12 december 2013

Oj, så lång tid har det inte gått mellan jag skrivit - sedan jag började...

Jag inser ju att veckan varit intensiv - och jag har varit sååååå trött varje dag ....men snart är det helg....sedan är det bara en veckas arbete kvar innan jag har 17 dagar ledigt....
det ska bli så skönt.... jag ska bara ta det lugnt och inte göra några måsten ....endast i undantagsfall gå upp en bestämd tid....för jag tänker låta mig självvakna....
jag behöver stressa ner .....och bara ta det lugnt....
blir jag inte av med tröttheten då - då måste jag göra en utredning!

Ja, ja
jag har egentligen inte mycket att säga - jag är ganska nöjd med tillvaron här i väntrummet - även det fortfarande är fel så nöter det inte på mig så mycket som förr....
Det är bara att vänta - och slappna av.....
Se tiden an...och vart Gud leder....

lördag 7 december 2013

Jag inser att det jag skrivit sista tiden varit väldigt kryptiskt...

.men jag har inte kunnat göra det på annat sätt - även om det öppnar för tolkningar av olika slag.
Jag kan bara säga att jag kan inte göra på annat sätt, utan att avslöja personen som jag har styrkt - och i det styrkt mig själv - så att personen ska kunna ta tag i sin tillvaro...
Ibland behöver man styrka en människa till att tro att hon är värd att få lika mycket som hon ger - och att det ibland behöver göras genom att ruska om de som finns i ens närhet....

Jag vet hur det är att ge och ge - och inte få något, som jag behöver, igen men ändå vara förstående till den som jag ger till...
Det är bra att vara förstående - men inte så att man krymper själv...

Jag har tidigare fått en smäll tillbaka när personen inte orkar stå för sig själv - och ger ännu mer bortförklaringar till den som bara tar - och då har jag blivit en syndabock för personen ska kunna försvara den bristande orken och känslan av maktlöshet.
Jag tror inte att det blir så den här gången...men erfarenheten gör sig påmind ....

Men jag känner frid...och har lämnat allt till Gud

Jag är glad att vara jag...

God morgon :-D

Gå in och Gilla Krossa Jantelagen ni andra också ---> https://www.facebook.com/KrossaJantelagen - en underbar sida
Ni ser var bilden kommer från i övre kanten.

fredag 6 december 2013

Motsägelser...

Livet är fullt av motsägelser....
Och allt är inte svart eller vitt - det finns något där emellan - olika grader av grått...
Men visst vore det enklare - på ett sätt - om allt var bara svart eller vitt...
men var skulle jag hamna då?

Jag tror att grå finns - just för att vi människor inte kan vara helt vita - men de flesta av oss vill inte vara helt svarta ...

Jag känner en tillit till att Gud älskar oss så mycket att han tar hand om allt vi gör med hjärtat...

Gud ge mig kraften att släppa det jag inte kan göra något åt
mod och vilja att göra något åt sådant jag bör göra något åt (men inte allt som jag kan göra något åt)
och ge mig kunskap och förstånd till vad som är skillnaden
Ge mig också kärlek till de som inte förstår den väg jag tar
och tålamod med dem som är emot mig
och ödmjukhet inför att andra kanske tar en annan väg än jag



torsdag 5 december 2013

Rörelsens eftertankar

Just för en liten stund sedan - pratade med Gud - kände mig lite ledsen/rädd för att jag ska få ta en smäll för det som hänt....men insåg att jag "gärna" kan ta det om det hjälper den som jag är rädd att smällen kommer från....

Jag har redan fått ut så mycket som jag kan - och jag har fortfarande frid, känner mig tillfreds och är mättad psykiskt - inget kan ändra på det - det beror inte (längre) på någon annan om jag har det eller inte...
Jag bad också Gud att den som kan ge mig smällen inte ska få någon smäll - utan att det som hänt ska hjälpa till att göra allt så bra det kan för personen...
Det är inte viktigt att jag får det - det verkar redan kört för mig känns det som - men det är ännu  chans för den personen....låt det som hänt ge personen kraft och självförtroende till att förändra sin situation....

Jag tar på mig ansvaret för det som hänt...och ber att personen i fråga går fri från ansvar så att personen kan vara stark - det är bäst för personens hela situation...

Jag är inte oegoistisk - jag vill verkligen att det ska gå bra för personen (så på ett sätt är jag egoistisk)

tisdag 3 december 2013

Har varit i rörelse...

...och nu har jag satt mig ner igen..

Jag har frid, känner mig tillfreds och mättad rent psykiskt...

Jag kände mig lugn innan jag satte mig i rörelse - och jag tror att det var helt rätt
(fast  det enligt alla regler inte borde göra det)

Därför ber jag. med ödmjukhet, Gud att hålla alla omständigheter i sin hand och inte låta den onde förstöra det på något sätt....

Vad är meningen bakom mitt handland?
Uppbyggelse - styrka som ska ge frimodighet att ta hand om saker innan det är för sent



lördag 30 november 2013

Det som kommer upp vid sorg...

....det var så skönt att få skriva brevet till gunnar i förra inlägget...

Sorgen har lättat och ligger inte på mig som en tung mantel längre...

Jag säger inte att jag är klar med sorgen - men för den här gången har jag fått ur mig både sådant som jag visste att jag bar på och sådant som jag inte visste...
När jag tog reda på saker - när jag ville veta sanningen men ändå inte orkade se den - så uppfattade jag saker som jag gömde för att jag skämdes för att jag spionerat och för att de gjorde ont att se det jag såg.
Tankar som inte riktigt är mina - men ändå finns där...
De "poppar upp" när jag låter min sorg få vara och jag tillåter mig själv att vara jag (inte bara i ord utan i själen)-
Nu har det i alla fall lättat och jag känner mig lättare också.

så lämnar jag mig själv - än en gång - i Guds händer
och ber om hjälp att fortsätta min väg...

Brev till gunnar 10

Jag börjar se skillnaden på mig och de tjejer du haft
och jag tror att jag var för bra för dig....
jag menar inte att de andra är dåliga men jag har sett deras tankegångar och hur de ser på livet, en man och förhållanden...och det är som man ofta hör bland tjejer i samhället:

"nu får du läxa upp honom.."
" män är som bussar - det finns alltid en ny runt hörnet"
" vilken skit som inte vill som jag vill"
" han måste korrigeras - så han blir som jag vill ha honom"
"oj, vad du har tuktat honom bra"
"jag vet hur jag ska bearbeta honom - så han går med på det"
etc

Dessa saker har jag ju sett medan jag kollade upp hur saker och ting var

attityden ger ju en osäkerhetskänsla till den/dig som lever bredvid dessa tankar - för även om du säger att man säger det på skoj så är det inte bara skoj det finns inom den som säger det och det märks i sättet de behandlar den de är tillsammans med

Jag gillar inte den attityden och jag gillar inte killar som säger om sina fruar/tjejer
liknande saker heller - eller kallar dem regeringen eller liknande

Jag är inte sådan - jag vill inte ha sånt

Du sa flera gånger till mig:
"jag kan ju vara mig själv med dig"
"aldrig har någon gjort något så snällt mot mig"
"ingen har sett mig som du gör - du kan se rakt igenom mig och bry dig"
"du ger mig en sådan vila"

Jag var inte undfallande mot dig - jag var bara mig själv
men jag var tror du tyckte att jag för bra för - du sa en gång "först hade du din tokiga man och sedan skulle du träffa mig" - och därför måste du förstöra mig så att han kunde säga att jag var knäpp...och ha en orsak till att lämna mig
och du bröt inte med mig förr än jag sa att du i stället för att vara den välsignelse jag trodde du var, var en förbannelse.
Det gillade du inte!
Du ville gärna tro dig själv om gott - trots att du betedde dig som skit.
Och jag tror fortfarande att i hjärtat är du god - men tyvärr har du valt du bort det...

Jag kommer inte ur min sorg - även om jag lever på ett liv som inte hindras av det längre...
och kanske jag får leva med den sorgen...
Men hur det än är så är jag glad att jag lyckades ta mig ut ur mitt låsta rum och våga älska - även om det hindrar mig från att hitta en ny kärlek....

Nu är det snart jul - och jag trodde efter den första julen, vi var tillsammans, att nästa jul firar vi tillsammans ....men så blev det inte!
Och nu har det gått så många jular sedan dess ....

Jag urskuldar inte det jag känner och tänker längre

Jag önskar dig en god jul!
V. kramar

Jag inser ...

...att jag, åter igen, ursäktar mig i mitt sista inlägg.
Jag behöver inte ursäkta mig!
Jag är jag - och jag behöver inte vara som andra tycker eller tänker - och jag behöver inte ursäkta mig för det...
Men det sitter i mig - sedan jag var barn...
Är jag inte som andra tycker och tänker - är jag dum i huvudet
Tycker jag något som andra inte håller med om ska jag "spöas tillrätta" (fysiskt eller psykiskt)
Vill jag något som andra inte vill att  jag ska ha - är jag egoistisk som tycker jag har rätt till det...
Gör någon mig illa och jag blir ledsen - får jag veta hur knäpp jag är för att jag tar åt mig (andra måste ha rätt att bestämma hur de vill göra och det är bara för mig att acceptera - jag har inte rätt att vilja bli shysst behandlad)

Jag vill inte ursäkta mig - så du som tycker negativt om mig du får väl göra det
Det säger mer om dig än om mig
Jag tycker inte illa eller negativ om någon - även om jag inte håller med eller förstår deras tankar, känslor, val eller handlande...
ska inte jag kunna få leva mitt liv på samma sätt och strunta i vad andra tycker om mig?

Barndomen sätter spår som ofta är svåra att riva
Är de goda spår är det ju okej men dåliga är det värre med...

Det är som någon skrev:
" det är lättare att bygga trygga barn - som växer upp till trygga vuxna
än att laga de otrygga vuxna - som haft en otrygg barndom"

fredag 29 november 2013

Sorg

Jag kände sådan stor sorg idag när jag åkte hem från jobbet.
Tårarna bara rann ner för kinderna som ett stril.
Jag hulkade inte eller något...men hjärtat grät och jag känner att jag förlorat mitt hjärta..
och sorgen är så djup...
Jag förstår att andra inte förstår hur jag fortfarande kan känna det jag känner - det är inte vanligt i vår tid att inte bara gå vidare...

Jag önskar jag kunde - och jag har försökt att bara gå vidare - även om jag inte hittat någon att gå vidare med så har jag försökt gå vidare med mig själv för att kunna möta den jag ska gå vidare med ...men det är hopplöst...

Sorg
med en stilla gråt...

Såg en bild på gunnar i dag - efter att jag kommit hem - och han ser inte ut som den gunnar jag kände
när han var med mig var han vacker och hans ansiktsuttryck var rena
 det är inte samma utstrålning på den bilden jag såg i dag och som den bilden jag tog av honom.

och den mannen jag såg idag var inte någon som attraherade mig alls!

Så är det!

som han brukade uttrycka sig när han ville bli av med mig och "göra något annat"

Men jag hoppas och tror att Gud ska ta hand om allt....

tisdag 26 november 2013

Livet är inte rättvist, men Gud ÄR god

...ge mig sinnesro att släppa det jag inte kan göra något åt
mod och förstånd för att göra något åt det jag kan göra något åt
...insikten om vad som är vad....

söndag 24 november 2013

Jag bara undrar vad "det" kommer att leda till.....???

Som det verkar så ska jag röra på mig...

... jag tror inte att det betyder att jag förlyttar mig från väntrummet. Jag tror det är något som händer i väntrummet.
Jag får se vad som händer....
Det känns som allt är en enda stor FRÅGA just nu - som jag inte riktigt vet hur den är utformad eller vad svaret är.
Det enda jag vet är att jag "måste" följa med i frågan och se vad den är och sedan vad svaret är.

Kan inte skriva mer utan bara låta allt bero....

Jag litar på att Gud är med i det här!

fredag 22 november 2013

Något händer i min tillvaro...

...det ruskar runt där jag sitter och jag vet inte om jag bara ska hålla i mig och låtsas som jag inte ser eller märker det - eller om jag ska flyta med....
Går jag ut från väntrummet om jag flyter med?
I så fall är det vad jag bör göra just nu - för att sedan kunna gå vidare?
Gör jag illa om jag gör det - eller är det ett sätt att ställa saker till rätta (även om det inte logiskt borde vara så)?
Jag är förbryllad - och jag är orolig för en vän....

Gode Gud hjälp mig att göra rätt!

måndag 18 november 2013

Det är inte omöjligt utan men lättare om du är trygg i dig själv och accpeterar dig själv som du är...



Mina tankar, dikter och ordspråks foto.

Från; https://www.facebook.com/mittinre

Av Nils Ferlin

Jag såg den här dikten inne hos Kaela - och jag tyckte den stämde så bra in på mina tankar och det jag skrivit om de sista dagarna:'


I livets villervalla vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela vår roll.

Vi dölja våra tankar, vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar och slår.

Vi haka våra skyltar var morgon på vår grind
och prata om väder och vind.

I livets villervalla så nära vi gå -
men så fjärran från varandra ändå.

söndag 17 november 2013

Sluta tvivla - sluta försvara...

...mig själv...
Två bördor som ligger i min ryggsäck...
Dessa hade jag slängt ur, innan jag träffade gunnar,  men tydligen för nära så när allt knas med honom hände plockade jag upp dem igen....

Varför plockade jag upp dem igen?

Därför ännu en sak som jag har i ryggsäcken fanns där fast jag inte viste det;
rädslan för att verka dum.

Dessa tre måste ur bagaget NU!

Jag ber Gud om hjälp att se om/när jag tänker ta upp dem igen - och att han ger mig förståndet och styrkan att stå emot....och få vishet för vad som är sund tvekan och tvivel på mig ...likaså visheten vad som är förklaringar för att tydliggöra vad jag menar och vad som är att försvara något jag inte behöver försvara.
Rädslan för att vara dum - ÄR onödig; jag är INTE dum (bara för att jag tänker annorlunda betyder det inte att det är fel)
Jag ber också om hjälp att skilja på vad som är dumt - och när jag är rädd för att verka dum.

Tre saker mindre i mitt bagage...
Jag längtar efter att få resa vidare...
jag stampar av otålighet men vet att det bästa är att vara där jag är - just nu...

Jag förstår att det finns de som jag tycker jag är knäpp...

....med tanke på förra inlägget.
Jag vet att vi har stängt till alla sinnen, i vår tid och tidsanda.
Jag tror inte det är så stor skillnad var man än bor - kanske med undantag till naturfolken...

Jag tror inte vi är skapade till att inte höra, se eller känna saker som vi ändå är skapta med
Jag tror att det finns en större vidd i det än vad vi tillåter.
Det kan vara p.g.a. smärta, sorg - eller vetenskap t.ex.

Men jag tror att vi fostras till att inte se det.

Ett exempel; ett barn vaknar på natten och säger att det ser "något" men föräldrarna säger att det inte finns något där - ibland blir de till och med irriterade på barnet för att de ser något som de inte ser och med tiden säger barnet inte vad det ser och till slut så har det själv övertygat sig om att föräldrarna (som de älskar - och litar på, hur än föräldrarna är) att det själv är dumt och löjligt. Barnet sluter till för det som det ser.
Såg det något?
Nej, säger de flesta
Men vet vi det med säkerhet?
Är vår sanning verkligen sanningen?

Jag har hela mitt liv (eller sedan barndomen) inte varit öppen. Jag har inte ens litat på mig själv - min magkänsla (därför att viktiga vuxna runt mig sa att den var fel eller löjlig). Jag har också gått på så många smällar p.g.a. det.
Även med gunnar!
Jag kände att något var på tok ...men när jag frågade nekade han till det och sa att allt var bra.
Jag kände att han hade starka känslor för mig - även om det kändes som något var på tok.
Men jag lät mina gamla erfarenheter "sparka på mig" så jag trodde att han inte kunde ha det...

Något var på tok....men....
känslorna fanns där - och därför öppnade sig mitt hjärta (och nu vill det inte stänga sig även när jag gör allt för att få det till det) och det är fortfarande öppet för gunnar också (när jag inte är på min vakt)

Nej, jag är inte färdig
Jo, jag har släppt taget

Och - jag har lämnat allt till Gud!

Och jag är helt övertygad om att det inte är jag som är förloraren i detta!

Jag tänker bara inte som de flesta i min samtid

lördag 16 november 2013

Jag hör hans hjärta än i dag...

Jag såg att någon varit inne på det inlägget där jag skriver att jag hör hans hjärta.
Jag har inte gått tillbaka för att läsa vad jag skrev - det spelar inte så stor roll...
Men jag hör hans hjärta då och då än i dag...
Kanske det skulle vara mer om  jag var öppen för att höra...?
Oftast när jag hör hans hjärta ropa så stänger jag till mitt hjärta, som tydligen har slappnat av och öppnats, för att inte höra mer...

Han har ju visat att han inte vill att jag ska höra honom
Han har ju visat att han inte tycker att jag är något bra för honom
Han har också visat mig att han tycker att jag inte är något värd

Därför vill inte heller jag höra hans hjärta -
för hur mycket än hjärtat ropar så bestämmer inte det utan det gör han själv...

Skulle han vilja att jag hörde honom, tyckte han att jag var bra för honom och tyckte han att jag var värd mer än det han gjorde mot mig...skulle han vända om och be om förlåtelse (det viktigaste av allt)för vad han gjort.
Ville han att jag skulle höra honom skulle han be mig lyssna
och om han ville ha mig i sitt liv be mig att inte stänga dörren för honom

Han har inte bett om förlåtelse - han bara höll på tills det brast, fullständigt, för mig och då dömde han mig och flydde...så fegt...
Det viktigaste är att be om förlåtelse - det visar att man inser att man betett sig illa...

Jag bad honom om förlåtelse flera gånger under den tiden då vi sågs - och han betedde sig illa
och jag betedde mig illa som en reaktion på det (ändå mitt ansvar) - men han bad bara om "ursäkt" som ett sätt att få mig att få dåligt samvete/bli tyst för att jag blev arg eller ledsen

Det är sättet man säger det på - eller varför ursäkten kommer

Jag vet inte om detta är något som jag ska plocka ur mitt bagage - eller om jag bara ska lägga det i botten för ev. nyttig erfarenhet/behov i framtiden
Gör detta att jag reser onödigt tungt?
Är det sorgen över hans uteblivna förlåt etc. som jag ev. ska kasta?
är det en börda att stänga mitt hjärta?
Eller är allt bara dumma minnen som inget är att ha?
Det känns som en frågeställning fattas här men jag hittar den inte....???
Gud hjälp mig att se vad som jag ska göra med det här!

Hur som helst jag hör hans hjärta än i dag - men väljer att stänga till mitt, därför att han inte vill att jag hör hans.
Ville han det skulle han höra av sig och.....

torsdag 14 november 2013

Att vara nöjd....?

Jag måste säga att jag genom livet varit nöjd; glad och positiv, hur situationen än varit. Många gånger har den varit svår - och människor som funnits i periferin av mitt liv har många gånger sagt att de är förundrade över att jag kan vara så glad jämt.
Men jag kände inte att jag inte kunde vara glad - jag var glad.
Däremot såg jag inte att de närmaste och de som jag såg som mina vänner inte borde få ta av mig så som de gjorde - och fick - och att de verkligen försökte "trycka ner" mig.

När jag insåg att jag verkligen blev slutkörd pga. dem och försökte ändra situationen fick jag till slut lov att rensa ur dem ur mitt dåvarande bagage (för de låg i mitt bagage och inte i deras eget) då de inte ville ta över sig själva - och vara min VÄN såsom jag var deras.

Jag kräver aldrig något av vänner men jag önskar (numer) och kan de inte ställa upp på mina önskningar - som inte är så stora faktiskt - så får de vara lite mindre nära vänner som jag har lite mindre tid med och ger mindre till också.

Det är inte fel att vara nöjd för jag tror att det är det samma som att vara "lycklig med det man har"  i stället för att tro att "lyckan kommer om jag har..."

Den enda gången som jag inte varit nöjd - är när jag blev lurad av gunnar.
För han lovade och lovade men höll aldrig - och det mesta som han lovade frågade jag inte efter.
En del frågade jag var han stod och hur han tänkte (visserligen ibland som jag ser det idag med ledande frågor - som en person som VILL luras nappar på - men inte som inte gick att svara ärligt på).
Visst har jag gnällt inför mig själv och Gud ibland - men sedan nöjt mig igen då jag egentligen inte saknat något viktigt.
Även om hela mitt liv egentligen varit en kamp så var det så.
Den enda gången som jag VERKLIGEN inte accepterade min situation som den var, var med gunnar!

Så tillbaka till väntrummet på flygplatsen - jag rensade ur en del innan jag började min resa och träffade gunnar - och ändå hade jag saker med som jag inte skulle och troligen plockade jag upp lite "souvenirer" under tiden gunnar var med på resan som jag inte ska ha kvar (inte alla men en hel del) och jag måste bara se var de ligger och vilka dessa är för att kasta dem.
Kanske bör jag se om jag kan hitta en ny, mindre väska att packa om i också?

Jag har en fördel; jag har Gud på min sida!

onsdag 13 november 2013

Hemma idag - och i morgon...

Jag ringde mig sjuk idag.
Det är något konstigt med det här onda.
På måndagen hade jag något tidigt på morgonen - innan jobbet - kände mig som jag fått stryk men ändå rätt okej.
Åkte till jobbet.
Kom hem på kvällen badade varmt - pga. smärtan och gick och la mig vaknade efter flera timmar.
Så ont!
Badade igen varmt innan jag gick och sov.
I går när jag vaknade kändes det okej - gick till jobbet - och fick ont på jobbet...
Kvällen hemma kändes bättre
Jag tänkte "nu har det vänt!"
Vaknade först i natt med smärta och sedan i morse - så jag ringde sa åtminstone två dagar - så får vi se om jag kommer på fredag.....

Så konstig smärta - sitter över allt och ingen stans. Det flyttar sig också men mycket sitter i lårens utsida - och jag vet inte om det är för att jag spänner mig av den andra smärtan men....

Nu är jag hemma!
Är smärtan för att jag ska glömma bort att jag ska rensa ur i bagaget för att så småning om kunna resa vidare lättare?

Det har jag inte glömt men heller inte orkat....men jag kanske kan orka lite i dag när jag får vila?

Ska försöka ta lite mellan vilan här hemma för det har verkligen fått rasa ihop här för jag har inte orkat när jag kommit hem efter jobbet - och inte alls i söndags...

Bara lite allmänt hur livet är just nu....men jag har ingen tanke på att det här är något beständigt.
Det känns mer som en attack på "flygplatsen" så det ska bli stök för att jag ska ta mig därifrån och/eller för att glömma att jag är på väg och vad jag ska göra innan jag kan åka vidare....

söndag 10 november 2013

Idag ingen bra dag....

...eller kanske är den det ändå....?

God has made me whole!

Jag vaknade i natt av att jag hade ont i hela kroppen...orkade inte göra något åt det och sov med det - vilket resulterade i mer ont.
Vaknade tidigt med smärta och att jag frös så jag skakade.
Tog ett par tabletter och la mig i ett varmt bad - sen tillbaka till sängen.
Sov flera timmar - vaknade igen med smärta - tog ett par nya tabletter och åt lite
Jag mådde illa så ont hade jag - och tabletterna gjorde ju inte illamåendet bättre.
Maten dämpade det lite.
Vaknade åter efter flera timmar med värk - och huvudvärk - och kroppen behövde kaffe.
Det har den fått - och nya tabletter.
Jag är så trött i kroppen - men det känns ändå bättre...
förhoppningsvis kan jag jobba i morgon trots dagens obehag...?

Men en positiv (ja, hm?) effekt av sovandet är att jag känner att jag har med mig fel bagage.
Jag hade packat i, när jag började min resa, det som jag trodde då var rätt - och jag hade inte tagit med sådant jag tidigare haft med mig för jag insett att det inte var något att ha...
Men en del av det jag tagit med mig nu är sådant som jag inte skulle haft med mig - då hade min resa blivit så mycket lättare för mig - och jag packade ner en del på vägen också som jag inte ska ha kvar.....så nu sitter jag här och väntar i detta väntrum ....men jag förstår att jag inte kommer att få komma vidare utan att ha rensat ut sådant som jag inte ska ha med.
Den fortsatta resan kommer att vara så mycket lättare när jag gjort det - men vad är det jag ska rensa bort?
Jag förstår att detta också är att vänta på instruktioner för...och nu finns ändå ingen annan möjlighet om det inte är så att jag vill gå ut ur väntrummet till något som inte är mitt att vara i (för att slippa rensandet) men det känns inte inom mig som en möjlighet så jag sätter mig ner igen - och väntar!

Gud ge mig styrkan att ...mod att ....och förstånd att inse....

lördag 9 november 2013

Fortfarande i väntrum...

...och väntar på avgång - en försenad känns det som - och vad kan man göra när man väntar i ett väntrum?
Det finns inte mycket att göra eller säga.
Jag kan gnälla och stöna - men vad tjänar det till?
Jag kan sätta mig ner och bara vänta ......och då hamnar jag lite som i vakuum ...blir tyst och bara vilar. Kanske blir jag trött och somnar till en stund - och på så vis får lite vila.

Hur som helst - jag är inte där jag ska vara ....
Jag hade planerat en resa men den stannade på vägen - och här sitter jag.
Är jag bara försenad - eller ska jag resa någon annan stans?

Det är bara att vänta tills avgången - ropar att JUST JAG ska gå mot gaten och kliva på...
...då vet jag vart jag är på väg ....men inte hur landningen blir....

Så - för tillfället har jag inte mycket att säga - och ärligt talat så tänker jag inte ens så värst mycket.

Men nu är det helg och vila "står på tapen" - kanske blir det något litet nöjsamt i kväll...

Trevlig helg önskar jag dig som ev. läser detta...

torsdag 7 november 2013

Jag ropar inte hej...inte än...men kanske, kanske ....

...är jag ett steg på rätt väg.
I kväll har jag fått ett projekt som jag har trott på men som jag inte har klarat av att fullfölja färdigställt - nu är det bara att vänta och se vad resultatet blir....
Men hellre ett dåligt resultat än att jag inte färdigställt det.....

"Allting vilar i min Faders händer...."

söndag 3 november 2013

Vill inte se tillbaka...

Ibland ser jag i statistiken att någon varit inne och tittat på inlägg från några år tillbaka och jag undrar vad skrev jag där. Men när jag funderar på att gå dit och titta så känner jag att jag inte vill.
Jag undrar om jag inte vill veta med mig/se det som jag tänkte och var då (erkänna för mig själv hur det var och hur jag tänkte) eller om det helt enkelt är så att läkningen på "såren" är så nytt/färskt att jag skulle riva upp allt igen och göra mig själv illa genom att läsa det.
Minnen är nog - men tänk om jag skulle ramla tillbaka i mitt gamla beteende? Jag kan halka till ibland nu med men jag tar mig tillbaka väldigt snabbt - kanske jag inte kan det om jag läser om det som var (speciellt hur jag var och tänkte)?

För övrigt - även om jag ändå egentligen mår bra - är jag fortfarande väldigt i känslan av att "allt" är fel och det får mig att känna lite ångest och panik. Det är inget allvarligt utan bara olusten som det medför.

måndag 28 oktober 2013

Tyst..

....jag har inte mycket att säga...jag tänker knappt längre...vet inte om det är bra eller dåligt...men därför skriver jag inte mycket här heller...
det måste snart bli en ändring - det måste snart vara "på väg"...det känns som jag sitter i en vänthall och väntar på att få åka i väg....
Det är försenat - men det som är viktigt är vad jag gör under tiden...
Jag kan gå mot gaten eller bort från den...
Det är bara det att jag är så desorienterad att jag inte vet vilket håll gaten är - och jag hör inte informationsutropen....

söndag 27 oktober 2013

Jag blev så glad...

...när jag kom hem i natt...
..vännen jag trodde jag hade förlorat i vårsomras hörde av sig ...
en godtagbar förklaring och en önskan om att bli förlåten (som inte behöver förlåtas då förklaringen är tillräcklig)

Jag blev verkligen glad då jag alltid kännt att han är en genuin vän - även om vi inte har så tät kontak numer - och det gjorde mig ledsen när det blev så konstigt
Samtidigt är jag glad att jag sa vad jag kände då...

Tacksam - Tack gode Gud





lördag 26 oktober 2013

Tacksam...

...även om jag inte önskar någon det ...så är jag tacksam för min egen skulle då jag slipper känna mig så ensam i att det inte är över för min skull...
Läste ett inslag av en tjej som var separerad sedan lång tid  och bara råkat sett något som fick henne att "ramla tillbaka i känslorna" igen...

Det tar mer på en människa att råka ut för något sådant här - än man kan tro...

"men det är väl bara att fatta att det inte var menat'' , "han var inte så intresserad", "han är inte värd det/dig" eller "det har gått så lång tid nu - när tänker du fatta och släppa taget"

Men det handlar inte om att inte ha släppt taget - det handlar om att man blivit så själsligen misshandlad att såren inombords behöver ¨mer tid att läkas...
...hade jag råkat ut för en svår trafikolycka och hamnat under konvelacens så hade jag fått ta den tid det behövdes....för det SYNS ju utanpå att jag inte är klar....
Det här som en svår själslig trafikolycka!

Och liksom jag lever på mitt liv som när jag börjar kunna det i den fysiska olyckan, så gör jag jag det efter den här olyckan också. Men i båda olyckorna behövs mer tid för att vara fullt återställd.

Så jag är tacksam att inte behöva känna mig ensam.

Och det är som någon annan jag läste sa "tänk om vi människor inte dömde eller höjde på ögonbrynen när någon säger något om tex sådant här - då skulle vi bli hela mycket snabbare!"

onsdag 23 oktober 2013

Jag är väldigt ledsen nu...

...just nu känner jag att jag är väldigt mätt på livet....
Jag är uttröttad och jag känner att allt - precis allt - är fel med mitt liv...
Jag vet att jag inte är fel - jag har brister ja men jag är inte fel ...men
hela mitt liv är fel!
DEt finns bra saker i mitt liv - men de är för få för att få mig att känna att det är värt att leva för..

Mitt lilla husdjur som inte mår riktigt bra - gör mig också trött
jag vet inte längre vad jag ska göra

I´m damd if  I do and I´m damd if I don´t

Livet har haft för mycket skit i sig - tidigare - och trots att jag kände mig förnöjd och näst intill lycklig i våras somras - och höll kvar vid det länge så har det försvunnit...
inombords känner jag ett lugn - långt inom mig ---men när allt är fel och det är det

TRÖTTAR MAN TILL SLUT!

söndag 20 oktober 2013

Väljer?

Många gånger så sägs det att vi väljer - även när vi inte gör ett medvetet val - men hur stort val är det när vi blivit fastkjedjade i livet av sådant som varit som vi inte har en aning om därför att vi en gång som små valt att gömma undan det så bra att vi inte kan ta fram det - innan en chock knuffar fram det eller barnet i oss blir så trygga med det vuxna jaget att det vågar släppa fram det gömda så att den vuxne kan hantera det?

Vi väljer inte alltid!
Det är för enkelt - och för skuldbeläggande att resonera så.

Det är inte förrän när vi åtminstonde ser kjedjorna som håller oss fast, dörrarna som är låsta eller graven som är gömd som vi kan göra något; börja slå av kjedjan, slå upp dörren eller gräva upp graven....sen är det till att hantera det vi hittar - och det kan ta tid innan vi är klara för att välja...

lördag 19 oktober 2013

Allt känns fel..

Alllt, förutom att min sista lilla vän (husdjur) inte mår riktigt bra. är bra.
Jag har en bostad som jag trivs i, mat att äta var dag, säng att sova i, tak över huvudet och kläder som täcker de behov som jag har (kyla eller värme) och säkert en del mer än så.
Jag har vänner som jag tycker om och som tycker om mig.
....men allt känns så fel i tillvaron....
och det har gjort det en tid.
Som sagt allt är bra och jag mår bra (förutom en trötthet som är tung just nu) - men allt känns fel!
Jag är på fel plats!

På ett sätt känns det som jag är i ett sammanhang där jag inte ska vara (då menar jag hela min tillvaro) och ändå så trivs jag på mitt jobb, i mitt hem, med de vänner jag har etc
...och ändå känner jag mig malplacerad....

Jag behöver Guds hjälp att komma rätt!

tisdag 15 oktober 2013

Varning för gunnar...

En mysig man - som inte håller vad han lovar eller bryr sig om andras känslor (inte ens dem han "satsar" på)
Trots att han är över 50

I kväll har jag åkt tillbaka i tiden - smärtan är här igen...
Jag vet att det ses som knäppt i dagens samhälle att inte kunna gå vidare och bara skita i den som gjort som gunnar gjort - och fått mig att göra det jag gjort...
Det gör ont ändå ...
Det har gått en tid då jag inte tänkt på honom - antagligen försökt stänga inne den biten i mig själv men jag har inte klarat det helt ut ...
Jag skrev att jag varit/är trött i förra inlägget - och det kanske är bra för jag har inte orken att låtsas ...
för trots att jag försökt (väldigt mycket omedvetet) stänga den dörren utan att vara klar (fast jag vill därför att det börjar bli jobbigt och tiden går) så har allt tryckt sig ut igen...

Jag har gått med en fysisk åkomma de senaste dagarna - och nu är den borta - men smärta och sorg finns här i stället
Det är inte så jag inte klarar det - men jag vill inte behöva klara det mer...

gunnar lever på sitt liv - och vad jag förstår så är allt som han vill ha det - dvs han mår inte dåligt för det som hänt; varför ska jag behöva göra det?
Det var inte jag som var oärlig eller lekte med någons känlor - varför är det jag som straffas?

Jag får lämna mig och mina frågor till Gud
och han får ta hand om mig och de - och gunnar etc

måndag 14 oktober 2013

En vecka går fort...

Strul med datorn, trötthet och en massa annat har hänt...och ändå har inte något speciellt hänt...jo, en långväga vän hade vägarna förbi så en middag tillsammans innan han åkte vidare till sin destination...

Men mest troligt måste jag köpa en ny datorn - för trots allt jobb är den inte helt okej...

tisdag 8 oktober 2013

Det blir en lång vecka...

...vaknade i dag och trodde det var torsdag...
men det är inte så farligt - det funkar ju ändå...

fredag 4 oktober 2013

Fredag...

och höst!

Dags att byta bakgrund till sidan.

En önskan om fin start på helgen - till mig själv och alla andra.

onsdag 2 oktober 2013

Fick ett svar på mitt mail..

...har nu ett namn och ett nummer jag kan ta kontakt med för mer information för att få lite mer "kött på benen" .. oavsett vad som sker här näst....

Vad fortsättningen blir härefter visar sig...

Nu är det kuddkram som gäller
Sov gott - dröm sött

Skickade ett mail...

...och bad om hjälp med att få reda på vad jag behöver i den situation som jag berättat om de sista dagarna.
Har undvikit personen som jag känner mig sviken av...och det verkar som hon håller sig "på sin kant"

Kanske känner hon av att det inte är okej längre
men jag vill veta vad jag har för "kött på benen" innan jag ser henne i ögonen igen...
Frågar hon hur det är kan jag inte säga att det inte är bra - innan jag vet hur dåligt det är...

Får se i dag vad svaret på mailet är - och hur jag går vidare...och hur Gud leder vidare

Det blir en bra dag - men jag är inte glad att lämna mitt djur i dag därför att det är jobbare i huset som för ett fasligt liv...försöker hålla mig hemma så länge jag kan!

måndag 30 september 2013

Jag var "bråksjuk"...

Efter att jag släppt tanken i morse så har dagen gått och jag har sett att jag varit "bråksjuk" - känt mig illa behandlad och velat ge en "smäll" tillbaka...
Jag tror inte det är rätt väg - ärligt talat ...Det är aldrig rätt väg!
Att säga vad man känner, tycker och tänker är rätt men det ska fortfarande vara med rätt inställning...

Jag får se hur Gud leder vidare

Jag tror att jag fått ett första steg att ta...
kanske ska jag stanna där bara för att ha på fötterna inför framtiden...?

Känner mig nöjd med det just nu...

Låter Gud göra det bättre än vad jag kan...

En situation i livet har inte känts bra...
Jag har tänkt ta till åtgärder för att visa det också...
Men medan jag försökt ta den vägen så har det stoppats; jag har inte nått fram till det jag behövt för att kunna ta till de åtgärder som jag tänkt...
Så nu här på morgonen - och delvis i går vid något som predikanten sa i går i kyrkan - så fick jag tillsägelsen/känslan att låta det vara och lämna situation och person/er till Gud

Det handlar inte om mod - utan att bara lämna i från sig det och inte hävda min rätt - Gud ska strida för mig....
Om jag ska vara ärlig så tror jag också att Gud kan göra det på ett bättre sätt....

Det känns svårt att låta bli att göra något - och jag tror i bland att Gud visar oss en väg att handla också - men den här gången känns det som han vill att jag släpper det...?
Så jag försöker/vill lita på Guds omsorg om mig

lördag 28 september 2013

Barnvakt

En mysig kväll i går  med mysig barn...
och nöjda föräldrar som kom hem..
så gott!
Jag är nöjd!

fredag 27 september 2013

Fredag...

...och jag längtar efter helg.
Jag har varit så trött den här veckan - och sovit väldigt tungt - så jag tror att jag behöver lediga mornar...ska bli skönt att få vakna när jag vaknar i morgon - och inte för att klockan ringer.

Jag brukar ofta vakna före klockan annars när jag inte är trött - och det är en enorm skillnad under dagen...
I kväll ska jag vara barnvakt åt mycket goda vänner som behöver "partid" - och det är jag glad att de vill och kan ta sig...

tisdag 24 september 2013

Andra kanske tycker att det bara är att gå vidare...

...att inte ge någonting mer av mitt liv ...till honom ...för på ett sätt är det ju det jag gör när jag inte blir klar...
...men samtidigt är det just det som är grejen; jag är inte klar!

Går jag då vidare så kommer jag inte att bli klar heller för då "sopar jag bara under mattan" och då ligger "skiten" där och luktar illa...

Jag måste låta det ta sin tid - oavsett vad som ska hända framåt...

Jag tror inte jag är dum som tänker så - utan jag tror att jag är klok...

Visst tiden går men mitt egenvärde hänger inte ihop med att jag har en man (oavsett varför jag har honom)...och därför så känner jag att det viktigaste är att jag blir hel....

Ska jag sedan ha en man så måste det vara rätt - och massor med vänskap och kärlek - annars kan det vara....
Därför att mitt egenvärde säger mig att det är det enda som är gott nog för mig - och för mig att ge...

OJ!

Jag går igenom mig själv just nu.
Vad kände jag, vad tänkte jag - och framför allt hur agerade jag?

Det är inte lätt - men en sak vet jag:
jag gick ärligt in i det hela men blev så fasligt snuvad på ärligheten av någon som jag
absolut inte kunde tro kunde göra det...

Det får mig att undra - för jag brukar kunna uppfatta sådant (och framför allt har jag aldrig litat så på någon förr) - "i vems ärende gick han?"
"vad var det som styrde honom?"

Jag var ärlig!
Men pga det jag fick - försökte jag till slut använda mig av rävspel
Inte bra - inte bra alls
jag vill bara vara sann - inte något annat

Jag förstår inte hur han kunde bete sig så - så att jag blev helt knäpp?

Är jag fast i det här nu - eller kan jag bli helt fri?

måndag 23 september 2013

Förnöjsamhet

Kärlek

Jag älskar kanske mindre än jag gjort men ändå mer än du någonsin kan förstå eller ana.
Du har genom dina val gått förlorad en kärlek som inte hänger på vad du ger, gör eller har utan helt enkelt på att du är du...
Jag förstår att nu är du älskad pga det du gör och ger (kanske också pga vad du har)
är det en bättre kärlek, i dina ögon, så är du där du ska vara...

Kärlek:
1. Om jag ta­lar både människors och äng­lars språk, men sak­nar kärlek, är jag ba­ra ekan­de brons, en skrällan­de cym­bal.
2. Och om jag har pro­fe­tisk gåva och känner al­la hem­lig­he­ter­na och har he­la kun­ska­pen, och om jag har all tro så att jag kan flyt­ta berg, men sak­nar kärlek, är jag ingen­ting.
3. Och om jag de­lar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men sak­nar kärlek, har jag ingen­ting vun­nit.
4. Kärle­ken är tålmo­dig och god. Kärle­ken är in­te strids­lys­ten, in­te skryt­sam och in­te upp­blåst.
5. Den är in­te ut­ma­nan­de, in­te självisk, den bru­sar in­te upp, den vill ing­en något ont.
6. Den fin­ner in­te glädje i orätten men gläds med san­ning­en.
7. Allt bär den, allt tror den, allt hop­pas den, allt uthärdar den.
8. Kärle­ken upphör ald­rig. Den pro­fe­tis­ka gåvan, den skall förgå. Tungo­ta­let, det skall tyst­na. Kun­ska­pen, den skall förgå.
9. Ty vår kun­skap är be­gränsad, och den pro­fe­tis­ka gåvan är be­gränsad. 
10. Men när det full­kom­li­ga kom­mer skall det be­gränsa­de förgå.

1:a Korinterbrevet kap. 13  (Nya Testamentet)