Just nu har jag det jättejobbigt!
Det gör ont i hela mig.
Jag har förlåtit - gång på gång faktiskt - men det har inte uppskattats.
gunnar har inte slutat ljuga, manipulera och svika mig och mitt förtroende.
Han hade enkelt kunnat säga "jag är inte intresserad av dig och jag vill inte träffa dig mer" men det har han inte gjort. Han har påstått att det är jag som fantiserar och är paranoid när jag känner av att han "håller på med någon".
Jag har tvivlat på mig själv - därför att jag så fruktansvärt mycket har velat tro på honom.
Den första människan - inte mannen bara - som jag tordes släppa in och lita på.
Jag får över mig att det är mitt fel - men det är inte mitt fel men det är inte mitt fel
Jag är inte felfri men jag har varit ärlig, rak och sagt hur jag känner och att jag varit rädd - bett honom inte använda det mot mig.
Men vad trodde jag - skulle inte en relations- och sexmissbrukare inte utnyttja det?
När jag väl kommit in i karusellen gjorde jag en del fel - när "kastrullen" började koka...
Just nu gör det ont för något inom mig (min mamma - troligen) anklagar mig för att det är jag som är dålig och jag som är dum - jag som är orsaken. Det är därför som han är men andra säger rösten
Jag har problem därför att jag vill sätta mig ner och skriva ett mail till honom - men jag ska inte det!
Känslorna gör ont - klarar inte att ta tag i dem nu....
Ska gå och ta en fika med en vän - så hoppas jag att Gud vill förbereda mig för känslorna till i kväll och hjälpa mig reda ut vad som gör ont (på riktigt) och hjälpa mig att känna dem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar