torsdag 30 januari 2014

Tvättstugan...

...så tråkigt...
...men så skönt att det är rent när man är klar.

tisdag 28 januari 2014

De män jag börjat träffa - som visat mig intresse...

...har alla varit "konstiga" (det säger väl en del om mig förstås men ändå).

Jag har inte kommit så långt med de flesta av dem innan jag insett att det här vill jag inte ha och stoppat det i "sin linda" innan de hunnit bli något av det.
Den ena sorten har troligen velat ha en mamma - kanske inte i den bemärkelsen att man ska plocka och passa upp utan mer att de ska kunna känna sig omhändertagna och att jag ska vara den som tar hand om dem.
Eftersom jag oftast har märkt det ganska snart så vet jag inte hur de hade velat att jag skulle plocka och pass upp dem hemma - men det jag märkt är att jag ska tala om hur bra de är och hur duktiga de är etc. Ibland har jag liksom fått "skynda på" för att vi ska med ett tåg eller liknande (på samma sätt som man får skynda på ett struligt barn).
Jag har inget emot att serva lite - jag är sådan som person - men jag gillar inte att man förväntar sig att jag ska göra det. Det ska vara ett plus inte ett krav på mig som person.

Den andra kategorin som jag träffat har varit den där sorten som är svartsjuk och vill dominera mig - ibland genom att försöka kapa min tillvaro (genom att försöka ha koll på/vara med mig hela tiden) och/eller försökt att knäcka min självkänsla genom att  ge mig små gliringa då och då (så där så man inte först fattar vad som händer)..

Men bägge typerna har jag uppfattat ganska fort - och som jag sa stoppat det.

Så har jag fastnat för några få som visat sig vara känslomässigt "inkapabla" - som velat ha min kärlek men inte velat ge tillbaka.
Den svåraste av dem var gunnar - även om jag varit ett långt förhållande innan jag träffade honom som var samma sak.
Det förhållande höll jag tillbaka mig själv i - delvis för att jag inte var mogen att släppa min kontroll av mig själv men dels också för att jag hade sett hans tillkortakommande.

Gunnar lurade mig totalt!
Så när jag såg hur han var så var jag redan fast.

Jag har kommit till ett läge där jag behöver gå igenom saker.

gunnar är det svåraste jag varit med om - och också det bästa
det svåraste därför att han gjorde mig mer illa än någon gjort
men det bästa därför att jag för fösta gången vågade

Idag så är jag nog trots allt ett mer fullständigt jag - än jag någon gång varit (sen jag var barn)
men jag har en del kvar att gå igenom - titta på från alla håll och se vad som verkligen hände och vad jag gjorde fel/ rätt och förlåta mig själv eller uppmuntra mig själv.

Jag är glad att vara jag - just nu!

måndag 27 januari 2014

Jag ser på mig själv...

...genom den här "resan" som till slut har fört mig till ett väntrum....
Jag ser att jag emellanåt är väldigt klok och resonerar med förnuft.
Ibland är förnuftet verkligen förnuft och ibland så har jag "härmat" någon slags
av samhället sett som förnuft (men inte alltid kan ses som verkligt förnuft) och då måste jag
hitta det förnuft som är verklighet för mig (och jag tror faktiskt att när jag tar tag i det så blir det bättre).
Sedan kommer de tillfällen då jag liksom trampar runt i någon slags "gyttja" som jag
bara "trampar och trampar" runt i tills jag är klar med just den "gyttjepölen".

Jag tror att båda är lika viktiga för mig - för att jag ska kunna komma loss...

Idag har jag kommit så långt att jag helt har förlåtit gunnar - även om jag
inte helt är läkt och det emellanåt gör ont - men jag är så förvånad över att
han valde att göra som han gjorde och jag förstår faktiskt inte hur han klarade av det.
Vad var det som gjorde att han "stålsatte" sig för att göra det?

Jag kan känna mig arg på honom när jag tänker på något speciellt - men jag
har inget agg till honom och jag vill honom bara väl
Idag kan jag säga - utan inre motstånd - att jag önskar att han är lycklig.

söndag 26 januari 2014

Några tunga dagar...

...jag vet inte om jag plockar ur mitt bagage det som ska ur - eller om jag bara tittar på det?
Jag vet inte om jag förstår vad som händer just nu...
Jag vet bara att jag får stanna i mitt väntrum tills Gud säger att jag är redo att åka vidare...

Jag hade en dröm i natt som i princip sa till mig att jag inte kan följa någon annan som följt "instruktionerna" jag måste följa dem själv - även om det är samma instruktioner ord för ord.
Vi tar emot ord olika och därför tolkar vi dem olika så om jag följer någon annans tolkning av instruktionerna så tolkar jag ju deras tolkning och då kommer jag bort från ursprungsinstruktionen mer än om jag läst den själv - och än mer om jag följer någon som följt någon annan ....

Jag tror aldrig jag - för min egen skull - har följt ursprunget därför att jag blev lärd som barn att jag var för dum för att klara eller förstå det....
Så nu måste jag lära mig det!

Något händer och om jag inte släpper det jag får - så kommer jag att växa och bli mer rätt ...

Det här ger mig glädje i hjärtat

Kolla länken:
http://tv.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/roliga-klipp-och-bloopers/article31919.ab

fredag 24 januari 2014

Tullen har hittat saker i mitt bagage ...

.. som inte får följa med på resan...
Allt ska ut....
...ytterligare en orsak till att jag ännu inte är på väg...
lite uppgivet men...

Det är bara att sitta kvar och fortsätta vänta!

torsdag 23 januari 2014

Därför måste jag vänta...

Av skenande hästar...

Jag känner det som jag är bunden till skenande hästar.
Fastbunden till händer och fötter samt huvud - och de springer åt olika håll...
Det är inte jag som vill - har ingen tanke på olika saker
utan något vill stressa mig till att göra något - men får dessa "hästar" som de vill sliter de sönder mig.
Känslan av frustration vill infinna sig men..
Jag har inte något "plan" att åka med så jag vill inte röra mig ur fläcken!
Väntar!
Väntar!

söndag 19 januari 2014

Tomhet - men possitiv tomhet...

jag har varit såååå uppfylld av det som hände med gunnar - både under tiden det var på gång och allt för lång tid efter och nu så känns det som jag är tom därför att allt verkar ha gett sig iväg.

Det är som om jag blivit kramad av en boaorm - som till sist gett upp för att den inte kunde ha ihjäl mig/få mig avsvimmad - och den slukar mig inte om jag är vid medvetande.

Det är som den slingrar iväg - besviken ...
Och jag kan andas fritt igen - även om jag är något omtumlad ännu.

Det är ganska skönt att sitta i väntrummet och få vänta då - inte behöva göra något alls.

Jag tror trots allt att snart är det något på gång...vad vet jag inte men känslan förebådar något....

Fortsättning följer...

tisdag 14 januari 2014

En fantastisk dag...! eller ?

Att alltid få kunna ge sig ut i en ny dag med förväntan är något alla
borde få göra - och själva ge sig möjligheten till för ibland är vi själva
den som hindrar oss från att få göra det.

Det kommer att bli en fantastisk dag :)

måndag 13 januari 2014

Jag har nog fölikat mig med...

...att jag ska vara i det här väntrummet...
Är mycket lugnare inombords....
...men det betyder inte att jag vill nöja mig och sitta kvar här för alltid...
Jag vill att det ska hända något snart - något som är rätt!

lördag 11 januari 2014

Ärr..

Det sägs att där ett ärr bildats är huden starkare...
Jag undrar om ärr på hjärtat gör det starkare också?

Mitt hjärta gick verkligen i "miljoner" bitar... men jag har lyckats sätta dit bitarna på rätt ställe ..och även om inte alla bitar - eller alla kanter av bitarna - ännu är helt läkta så har mitt hjärta ändå läkts ganska väl.. och när det är helt läkt så kommer det ju att vara fullt av är...hela hjärtat kommer ju vara ärr...
kommer mitt hjärta då att vara jättestarkt?
...och om det är så - vad betyder det?
...är det positivt eller negativt?

fredag 10 januari 2014

tjoho...så var denna dag slut

Oj, vad fort tiden går...

Första arbetsveckan är slut - och den gick ju bra som jag trodde (även om jag hade velat ha den ledig också).
Nu är det helg i alla fall - och ledigt några dagar...
Men det är inte som det var före ledigheten - att jag bara gick och längtade efter helgen.

Gott så...

tisdag 7 januari 2014

Första dagen på jobbet efter långledigt..

Det var trevligt att komma tillbaka - även om jag gärna varit ledig lite längre ...
Det var en underlig känsla att inte vara helt slut efter arbetsdagen som jag varit sen - ja, jag kommer inte ihåg sedan hur länge...

Så vardagen är tillbaka...

Det är gott  - när allt kommer omkring..

måndag 6 januari 2014

Otålig...

...vill vidare....
Vill inte vänta mer!
Vad fattas för att jag ska få åka vidare?

Börjar undra om jag aldrig kommer att komma här ifrån - annat än att gå tillbaka till det jag var...
Tillbaka vill jag inte!
...så det är bara att stanna kvar här....
Att sitta kvar i väntrummet är den här tidens sätt att stanna på vägen...Det är som ett stopp på en rastplats
Hade jag åkt i bil så hade den kokat och det är till att vänta, tills den kyls så den klarar att åka igen , fylla på vatten och kolla att det inte finns några fel eller någon smuts stör motorn, innan jag kan åka igen.

finns många bilder man kan ge
men jag sitter i väntans rum i alla fall...

söndag 5 januari 2014

Utvilad och nöjd...

...men alls inte med så stor lust att börja jobba igen...
Det blir bra när jag väl är på plats - det vet jag - men nu är jag utvilad och nu skulle det kännas roligt med lite ledighet när jag orkar börja göra lite extra...
Men det kan jag kanske orka ändå ...
...just eftersom jag mår bra och är utvilad?

För hur mycket det rörde runt - så förstörde det inte min frid och förnöjsamheten jag fick före jul.

Sitter i mitt väntrum och väntar på att vara redo för att åka/lyfta...

Gud hjälp mig att se vad jag kan göra för att förändra inom mig
och vad som jag bara kan vänta på dig
Ge mig vishet att förstå skillnaden - och hur jag både arbetar för förändringen men också hur jag gör när jag väntar på dig
Jag vet inte hur man väntar på att någon ska göra något för mig - därför att ingen har gjort det - så har jag väntat har inget hänt
men har jag handlat själv så har det inte alltid blivit rätt - hjälp mig att få det rätt

Jag vill bara förtydliga...

...jag tror inte att en man är mitt resmål ....men jag tror att jag inte är flygfärdig/resfärdig oavsett vad som är resemålet och det kan vara flera saker i målet samt jag kan komma fram vid olika tillfällen.
Målet är ändå jag själv - att jag ska vara den Gud skapat mig till att vara och göra det han menat mig att göre etc - och så länge det fortfarande rör om och sår öppnas inom mig (pga. gunnar) så är jag inte resfärdig och inte helt mig själv ännu....
Och det spelar ingen roll om jag ska ha en annan man, om gunnar ska komma tillbaka  eller om jag ingen man ska ha alls...jag måste känna mig hel inom mig och inte smärtas av det som varit för att vara jag (dvs hela jag är min - inte i någon annans band).

"hur kan hon ens tänka tanken att gunnar ska komma tillbaka?"
"Varför skulle hon vilja ha honom tillbaka - är hon dum?"

Bara några frågor som jag hör - därför jag har hört dem bakom ryggen på andra som råkat illa ut - men är det rätt så är det rätt och då gör Gud allting nytt...och det är bara dumt att vara stolt (så som högmodig) då för då kan man förlora något väldigt bra...

Psaltaren 37:4-6
Ha din glädje i Herren , han skall ge dig vad ditt hjärta begär.

Överlämna din väg åt Herren , förtrösta på honom, han skall göra det.
Han skall låta din rättfärdighet gå fram som ljuset, din rätt som middagens sken.

Men är det inte rätt så spelar det ingen roll.
Lika så om gunnar själv tvärvägrar och vill fortsätta som han gjort och inte bryta de bojor/band som gjort att han valt som han gjort..


Mycket har lagts på mig och en hel del har tagits ifrån mig - speciellt under min uppväxt men även efter då det ena lagts till det andra - och ska bort eller ska tillbaka innan jag är klar.
Mycket är redan gjort men det finns en del kvar - och bland annat såren efter gunnar ska helas och jag ska ha tagit till mig den lärdom som den situationen kan ge mig....och det är inte att lägga på mig en ny mur eller spela tuff...

Men som sagt resemålet är inte en man - utan att jag ska i mig vara på den plats där jag är menad att vara - och vara den jag är menad att vara...

lördag 4 januari 2014

Det rör om ...

Idag läste jag att det är en bra idé att skriva ned vad man vill ha av en man och i ett förhållande...och jag tycker att det är dags att gå vidare.
Jag är en bra tjej som är värd en fin man och ett bra förhållande...
Så jag satte mig och skrev ned vad jag ville ha och vad jag önskade mig - samt det som jag tycker är bra egenskaper hos mig själv....
Jag har varit lugn och jag har bearbetat det som hänt länge - och jag börjar känna att jag verkligen vill ha ett förhållande med en bra man....

Det rörde runt inom mig och jag kan inte släppa tanken på att gunnar var den som var rätt. Jag tror inte att det hade varit perfekt men jag tror att vi skulle haft det väldigt bra ihop om han hade vågat gå på de känslor han hade för mig.
Ja, ja nu tänker någon; "vad dum hon är - om han haft känslor för henne hade han inte gjort som han gjorde!" och kanske  du har du rätt men du var inte med när vi träffades.
Rädsla för närhet är inte ovanligt....och hellre någon som man inte har den närheten med än någon som kommer en närmare och närmare - som ser en för det man är inte det man gör...

Jag måste bara skriva ner det jag känner och tänker just nu - för jag vill inte att det ska få snurra runt inom mig längre....men jag kan inte tysta det ....

Väntrummet är fortfarande min plats!
Jag som trodde jag var redo att resa....hm!
Känner mig lite uppgiven just nu....men jag tror ändå att det här är något bra...
lämnar över det till Gud så han får hjälpa mig .....hur ? Jag vet inte...det visar sig....

fredag 3 januari 2014

Allt har en mening?

Man brukar säga att allt har en mening...
Jag tror inte det är sant .... men jag tror att Gud kan ge det mening - om vi är öppna för att lära oss av det meningslösa...

Någon sa en gång till mig:
"Allt kommer inte ur Guds händer - men allt vill Gud ta i sina händer."

...och det tror jag är sant...
...det som så meningslöst händer oss vill han gärna ta tag i och forma det rätt...
oavsett om vi gått fel själva och vänder tillbaka och ber Gud om hjälp eller om någon/andra har gjort fel mot oss och vi ber Gud om hjälp så vill han hjälpa oss att forma om det som skadat oss...så vi får nya krafter och en lärdom som hjälper oss vidare och inför framtiden...

Ja, man kan råka illa ut även om Gud finns - därför Gud styr ingen, alla har en fri vilja och kan välja rätt eller fel, välvilja eller illvilja samt gott eller ont...
Jag styr inte någon annans beteende - inte ens när det gäller mig själv - och kan inte försäkra mig om att inte bli illa behandlad...ibland har jag inte en koll på mitt eget beteende och väljer fel....

Men jag är tacksam för att Gud verkar gott för oss (om vi vill ha honom i vårt liv)


Det låter som allt är självklart för mig - just i detta inlägg - men nej, det är det inte och jag kan tappa tron och hoppet om Gud i nästa sekund...och jag har undrat var Gud varit och vad han vill göra med det som hänt mig (med anledning av gunnar) ...inget har gjort mig så illa som det som hände mig den tiden -  inget har smärtat och knäckt mig så totalt...och det har varit/är en lång bit att ta sig tillbaka (men inte tillbaka till det som jag var innan heller - utan tillbaka till den jag var skapt att vara)
...men Gud beror inte på mig och var jag står - Gud är den han är oavsett mig eller någon annan människa eller vad vi tror/känner just nu...och han ser mitt hjärtas önskan även om jag inte är fullt medveten om vad den är...
Gud är inte någon som jag formar och gör till vad jag vill - Gud är den han är
Och det känns ändå tryggt!

Gud är god mot mig......

...just nu...
...och det känns också..

Guds väg är den bästa ...även när den ska ta oss ur något som vi själva ställt till - och på det viset är han ju alltid god....
...men det är inte alltid det känns så....
...men tuktan kan vara god den också bara jag förstår varför jag blir tuktad och att det inte handlar om att jag inte är älskad - utan pga att jag är älskad - som jag får den...

Men just nu är jag glad att jag känner att Gud är god mot mig...

Det är som han inte är här men han har lämnat en present och ett meddelande till mig som talar om att han är god mot mig och älskar mig...
...som när jag skickar en present till mitt barn som jag vet att det behöver....
...barnet vet att jag älskar och bryr mig om det även om jag inte är där....

Så i dag är jag tacksam för att jag känner Guds godhet...
...och hoppas att jag ska komma ihåg det framöver....

Gud ge mig friden att inte bry mig om sådant som jag inte kan göra något åt
Hjälp mig att bry mig där jag bör bry mig och göra det som jag ska göra - varken mer eller mindre
Ge mig visheten att se vilket som är vilket och förmågan att bara göra det som är mitt att göra

Nu när jag skrev ner den här versionen av sinnesrobönen kom jag ihåg att jag igår hörde gunnars hjärta ropa till mitt om hjälp. Men igår sa jag "det är inte min sak att göra du måste ta hand om det själv - du kan be Gud om hjälp men inte mig".
Det var skönt - och jag behöver vara rädd om mig och mitt hjärta ...
Vill gunnar sedan ta sig loss det han är fast i (ville ha hjälp med) så kan han komma och prata med mig men jag är inte hans livboj mer.
Oavsett om det är inbillning att hans hjärta ropade eller inte - så var det skönt att jag tog det beslutet som jag gjorde den här gången.

torsdag 2 januari 2014

100-åringen...

...som klev ut genom fönstret och försvann.

Biobesök idag. Sånt som man "ska" göra när man har långledigt.

Den var nästan lika bra som boken.

Ler mest hela tiden - men det gjorde jag i somras också (och trodde att nu var jag klar med allt skit - som jag fastnade i pga. situationen med gunnar) så den här gången tar jag det lite med jämnmod och bara njuter av stundens välbehag.
Jag tar inte ut något i förväg - och jag går inte omkring och är rädd för en ny "smäll" men beredd på att möjligheten finns...
Det är en stor skillnad - som hänt den här gången - dock som kanske gör att det är hållbart.

Tacksam - för att jag just nu mår bra
Vad som än händer framöver!

onsdag 1 januari 2014

En dag är klar...

364 kvar .....

När jag lagt min hand i Guds...

...har jag tillförsikt nog....
...att kliva in i 

Inget är skrivet - inget är bestämt - en ren kalender att fylla med
det jag vill - men med Guds hjälp är det säkrast.

Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig.
Märker ni det inte?
Jag skall göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.                                                     
                                                     Jesaja 43:19