Han går inte skuldfri

Det som är problemet med mig är att jag alltid har tagit på mig allt som händer som mitt fel
Jag har varit ledsen på gunnar och arg på honom (men faktiskt inte kunnat stå för mina känslor på ett normalt sätt - jag tryckte ner dem men till slut fick jag ett utbrott som gjorde honom rädd) och jag har anklagat honom emellanåt men ändå sa har jag också sagt att mitt beteende är inte hans fel

Nu ska jag formulera om allt ihop och en gång för alla säga sanningen:

Ja jag har haft skit i min uppväxt och jag det har präglat mig men jag har aldrig reagerat på det här sättet som jag har reagerat på gunnar
för det är honom jag har reagerat på - honom och hans sätt
gunnar är väldigt älskvärd men också väldigt svekfull, manipulativ och lögnaktig - jag har aldrig varit med om någon människa som kan ljuga utan en uns av tvekan (och  lögnerna kommer på sekunden - i stundens hetta - så jag förstår att han tränat länge och att gunnars samvete inte når honom alls)
Det är min reaktion - men gunnars beteende som triggade igång mig - han är inte helt oskyldig till mitt beteende!

Jag är skyldig till att ha litat på gunnar, trott på honom och blivit kär i honom. Jag är skyldig till att jag inte har haft redskapen att handla med gunnar, som jag borde, därför jag har blivit ifråntagen alla redskap i barn- och ungdomen som jag hade kunnat möta honom och hans sätt med.
Att jag dessutom avskyr att ljuga, manipulera och svika någon var perfekt för gunnar - för allt var lagt i ljuset framför honom, han hade allt klart framför sig medan jag inte hade skit - gjorde att gunnar ännu lättare kunde spela sitt spel när han spelade
För ärligt så tror jag att jag har ganska klart för mig när han har spelat och inte - i alla fall det sista två åren - även om jag inte just då (när han ljög och manipulerade kunde säga säkert)

Jag kan bara stå ansvarig för att jag inte har kunnat hantera mig själv som jag borde - och jag har agerat sjukt som jag skrivit tidigare - men allt har varit i frustration (inte en ursäkt men en förklaring) där jag behövt få bevis för att kunna lita på mig själv (min "magkänsla"). Jag har aldrig rotat i gunnar telefon, dator (där är en gräns som jag inte kunnat gå över) men jag har kollat upp honom utifrån - och till slut fick jag veta att min magkänsla var riktig just när jag kände den - och det fick mig att stå kvar i vad jag visste
Det gillar inte gunnar!
Han vill inte att någon ska tro att han beter sig som han gör - även om han visste, att jag visst det så fortsatte han ljuga och manipulera - och svika mig.
Han hade all chans att ta tag i sig själv men han valde att chansen ryggen - och mig ryggen!
Han - eller hans "diffe" - vill göra mig illa och han har lyckats - det gör ont i mig hela tiden när jag inte lyckas trycka ner det under något "brunnslock".
För jag gör så fortfarande alltså gömmer mina känslor för ingen ska få se dem och göra narr av dem - och speciellt om jag är ledsen
.
Jag inser i alla fall efter igår (i alla fall i huvudet) att det är lika bra att det onda får jobba sig trött så kan jag kanske hantera mig, situationen och ev. gunnar som jag ska enligt min inre övertygelse - så som gör att jag mår bra hela tiden.
Men jag ska inte följa några så kallade regler eller värderingar för jag har försökt det under den här tiden - att möta honom enligt "konstens alla regler och samhällsliga värderingar" och det har bara blivit skit .- skit för mig och skit mellan oss. Till slut har inget funkat - och nu är jag här....

Nu ska jag i alla fall ta det lugnt och sticka iväg och bara vara med en vän. Jag hoppas att jag kan låta tankarna få flyga förbi och inte fastna i dem - i alla fall idag....