Jag fick en stark känsla av att skriva till gunnar igen.
Något som jag just uppfattat är att han har varit lika (eller mer) kontrollerande i vår kontakt som jag.
Jag tror att problemet uppstod - och det var då han måste fly från mig - när han märkte att han kunde inte kontrollera mig med sina manipulationer och lögner.
Jag ser ju att det blev jobbigt att fortsätta att manipulera mig när jag inte litade på honom och mer och mer litade på mig själv.
Han sa en gång att det känns kränkande när jag säger jag vet,
Ibland visste jag faktiskt men var för svag/feg för att säga det för då skulle jag vara tvungen att tala om hur jag kunde veta det (han nekade till det jag visste om jag inte hade bevisen klara) ochjag skämdes ju över mitt eget agerande.
JAG skämdes över mig själv men jag var villig att jobba för oss därför att min skam i sammanhanget var mindre viktigt att dölja än att få älska gunnar
Skämdes inte gunnar alls över vad han gjorde -- eller var skammen över att jag visste så svår att det var för honom bättre att slippa än att få ha mig i sitt liv?
Jag tvekar inte en sekund på att han verkligen älskade mig
Jag vet - därför att jag sett skillnaderna på honom
Jag tycker inte synd om honom och det gör inte att jag vill rädda honom
Det gör mig ledsen - både för min skull och för hans - men det får mig inte att vilja acceptera att låta gunnar styra för att få ha honom i mitt liv
Jag älskar honom - men jag måste vara viktigare än att gömma skam och missbrukets lockelser
Jag står kvar i att jag är hans vän om han vill ha min vänskap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar