Men jag tror att kärlek är något man gör - efter man fått känslan för en person. Man kan välja åt vilket håll man vill gå med den känslan. Troligen är det svårare om man har något dysfunktionellt i sitt bagage som gör att man inte har rätt "verktyg" till att hantera sina känslor med.
Men vi har alltid valet även om vi väljer att låta något annat än våra känslor styra valet vi gör. Vi kan välja rädsla, bundenhet, svartsjuka eller att bara släppa taget om känslan.
Men vad vi än väljer att följa så har vi har valt!
När det gällde gunnar valde jag att släppa min rädsla och släppa in honom - jag valde honom och de känslor jag hade för honom. För första gången trodde jag på någonting - och någon - så mycket att jag valde att satsa på kärleken.
Han klarade inte av att göra det samma!
Nu vet jag att det finns de som tänker "ja men då hade han ju inte känslor för henne" och det skulle kunna vara sant men det är det inte.
Jag är helt övertygad om att han hade de känslorna - för jag hade aldrig vågat släppa min rädsla om jag inte känt hans känslor.
Jag är ingen "dununge" - jag har för mycket erfarenhet - och jag har hållit mig "gömd i ett säkert förvar" i hela mitt liv för att jag har inte mött någon som jag fått känslor från - jag är helt övertygad om att jag inte lurat mig själv. Varför skulle jag göra det den här gången när jag aldrig gjort det förr? gunnar är inte heller den första dysfunktionella man jag mött.
När gunnar inte "höll måttet"/föll på sin rädsla så lät jag min rädsla komma tillbaka och jag "sprang hit och dit" i mitt handlande och i mina känslor. Jag förnekade mina känslor, jag försökte hålla kvar honom för att nästa stund stöta bort honom, jag försökte följa alla sk råd som finns erfarenhetsmässigt eller bara lekamannamässiga åsikter (även om jag inte pratade med någon om det utan bara läste hörde etc)
Det liknar jag vid att jag sprang omkring i skogen och irrade, letande, slitandes, gömmande mig etc - när jag borde hållt mig på vägen som gick igenom skogen (symboliskt).
Nu väljer jag att följa mina känslor och jag förnekar inte dem jag har för gunnar.
Jag tror på oss men nu kan jag bara vara en vän till gunnar - och det är endast vän som jag kommer att vara - för gunnar har inte styrkan att följa sina känslor och även om det vore så så måste jag bli stark i att vara kvar på vägen för min egen skull!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar