Jag brukar läsa en blogg av en man som har ett sexmissbruk.
Han twittrar också och där skriver han ung. "hur jag än vänder och vrider på det så kan jag inte se att skam är någonting bra".
Jag måste hålla med honom i den mån att skämmas för något jag gjort fel - tex stöld, är riktigt så länge det inte sitter i mig som person. Skammen är inte jag det är stölden.
Mitt barn ringde och pratade in en massa skit och kallade personen som pratade in på sin telefonsvarare en massa fula saker.
Jo hon fick skämmas - och jag sa att hon fick be om förlåtelse - för det hon gjort men hon behövde inte skämmas för att hon var hon. Hon hade gjort ett misstag - som var skamfullt - men hon var inte skamfull.
Jag stötte inte bort henne för det - jag följde med som stöd när hon skulle be om förlåtelse och jag höll henne i handen på vägen och när hon hade bett om förlåtelse så var allt över - inga påminnelser!
Att skilja på göra och vara är inte bara viktigt - utan mycket viktigt!
Skam och dom över mig som person - binder mig
När vi människor kan göra det med varandra - och oss själva - så skulle mycket gå att övervinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar