lördag 29 september 2012

Så sant ...


Och jag vet att det anses löjligt att jag fortfarande känner så efter
den tid som gått. Men jag har bestämt mig för att vara ärlig här i'
bloggen så då står jag för mina känslor - vilka de än är, hur de är
och när de är som de är.
Varför de är som de är är kanske svårare att vara ärlig på - då jag
inte är  helt säker på det...
Det är som att ana något - men det man anar kan ju vara fel - eller?
Magkänslan kan det vara - men är det den det handlar om?
Hur det än är så är det så jag känner!

Något måste hända

Jag känner mig som en Åsna mellan två höstackar - och det som är värst med det är att jag inte kan göra något för att komma till någon av dem.
Jag är som fastljuten!
Allt runt om kring mig verkar annorlunda - men i grund och botten är det inte det.
Inom mig är allt frågetecken - som jag inte får svar på

Jag försöker hålla mig till den höstacken som verkar vara den rätta - inte pga omständigheter utan pga övertygelse (som ibland är väldigt vacklande måste tilläggas) och som är enda sättet för mig att inte tappa taget om livet igen.
Men jag "vill" inte vänta på att den höstacken ska flyttas till mig någon gång i framtiden - den ska göra det nu! DEt är vad jag vill - om det ska ske - och det händer ju inte.
Tappad tror på mig själv - och på Gud
Tappad självkänsla och tappat hopp

Livet ska inte behöva vara så för mig - inte längre, inte längre - det har varit det nog mycket!

Tom

Jag känner mig fullständigt tom inombords.
Jag har fått en uppgift inlämnad i kväll - och det känns ju skönt ändå
men inom mig är det tomt
Det känns som en tom källarlokal - inte bäcksvart men inte ljust

Min glädje - som jag har haft sedan jag var barn - är borta
Trots allt jag har gått igenom under uppväxt och som vuxen här den där glädjen funnits inom mig
men sedan gunnar visade att han inte var den han utgett sig för att vara försvann den glädjen
som bara fanns där
jag är glad och jag skrattar i dag också men inom mig fattas den glädjen som gjort att jag klarat allt som hänt tidigare

När jag skriver kommer tårarna - jag har sorg och sorg är inte ljust . det känns inte varmt och fullt
det känns tomt!

fredag 28 september 2012

Just nu känns allt så hopplöst

Det är inte så att jag inte mår bra.
Det är inte heller så att jag bara sitter i ett hörn och tittar i taket - bildligt sagt.
Det är inte så att jag tänker att livet är meningslöst därför att jag är själv - eller därför att gunnar inte är här (ja, jag har fortfarande känslor för honom - och ja, jag vet att det ses som löjligt i vårt samhälle)

Nej det är mer som jag tycker jag trampar vatten - men inte i vatten utan i dy
Det är tröttsamt - och jag kommer ingen stanns
Jag vet att jag måste trampa så kraftigt jag kan för det är mycket svårare att hålla sig upp i dy än i vatten.
I vatten kan man lite liksom flyta men det går inte i dy

Varför sitter jag fortfarande kvar i denna dy?

Sen är det så att jag gör något - som för att straffa mig själv när jag saknar gunnar
Det gör inte ont och kroppen far inte heller illa - det är mer mina känslor som jag "slår på" genom att göra som jag gör
och jag tycker egentligen att det är en meningslös sak att göra - den ger mig inget, verkligen inget
efteråt känner jag bara som en tomhet som
jag antar är lättare att ta än saknaden

Jag måste se saknaden i vitögat förstår jag - men jag gör det ju inte för jag vet faktiskt inte hur eller vad det skulle leda till
rädsla - än en gång
men varför gör jag just det jag gör för det är lite "speciellt" trots allt
Det är som om jag kan motstå det - men väljer att inte göra det - men ändå tänker jag efteråt "varför gjorde jag det där - vad gav det - hur ska jag kunna låta bli?
Lurar jag mig själv?

När jag skriver här är det inte alltid jag vet vad som ska komma i slutänden men det känns bra att se vad som kommer - kanske kan det lära mig något och hjälpa mig med nästa steg/problem

onsdag 26 september 2012

Jag visste det...

...men trots all kärlek jag kände så var rädslan starkare.
Hela livet har jag förlorat i kärlek.
Med början som barn - både mamma och pappa. Mamma gav ingen kärlek bara hån och pappa försvann....
Jag såg och kände gunnars kärlek men jag såg också hans beteende - jag var rädd att förlora igen men ändå gjorde jag vad jag kunde för att den verkligen skulle försvinna...
Nu är han borta...

Det suger...

Med två betydelser
För inom mig suger saknaden efter gunnar och samtidigt så som de säger; "det suger" därför jag sakna gunnar.
Jag vill inte sakna gunnar när han inte saknar mig
Jag vill inte ens att han ska komma i mina tankar för så länge jag inte är i hans ska han inte vara i mitt
Han har gratis rum i min hjärna - och jag är oförmögen att kasta ut honom där ifrån

Visst det är mycket mindre än tidigare -  men ändå
Han ska inte vara där alls utan att han ger betalning - genom att ha mig i sin hjärna också

Det suger - inom mig vill något ta kontakt
MEN JAG SKA INTE TA KONTAKT!

Att jag inte kan bli av med mina känslor är en sak men självkänslan är äntligen starkare än "suget" efter gunnar.

I kväll förstod jag att det var flera faktorer som fick mig att inte släppa taget - när jag normalt sett borde ha gjort det.
En del låg hos mig; en del i mitt undermedvetna en del i känslan av att inte vilja bli förnedrad bla men en del låg hos gunnar
han lockade och knuffades om vart annat
men nu gör han inte det mer - och jag tänker inte försöka näsla mig in i hans liv igen

HAN är den som gjort det största felet av oss två - och det är HAN som ska ställa det till rätta - om det ska gå rätt till
Annars kommer han att bli "omhändertagen" på det sätt som han bör bli
och hur det är är inte min sak att spekulera i....

Bara trött på suget  - och känner mig arg därför

måndag 24 september 2012

Hur viktigt är det inte att förlåta....?


Från: http://angelwinks.net/thoughtpod.html

Men det är ingen magiskt trollformel som för'ndrar allt bara för man säger "jag förlåter".
Hjärtat måste vara med - och mena det - för att det ska börja läka sår, smärta, skadad kärlek och relationer. Det kan ta längre eller kortare tid innan det är klart - men det är ändå på väg att bli helt.

söndag 23 september 2012

Hemkommen

Just hemkommen från en helg tillsammans med min församling.
Jag har haft det jättemysigt och trevligt
Många trevliga människor att umgås med och många som jag tycker om

Kommer ihåg förra året när jag kom hem - då kom gunnar hit och vi umgicks på alla sätt
Jag kommer också ihåg att jag tänkte på honom i stort sett hela helgen också

I år har jag tänkt på honom - saknat honom och önskat han var med - men ändå bara korta stunder - han har inte tagit upp min tankeverksamhet så jag inte kunnat vara närvarande

Ändå var förra året väldigt bra för jag orkade ändå vara med en hel helg - som jag inte orkat på nåt år...

I år har ingen gunnar hört av sig eller dykt upp - och det är som det ska
jag vill ändå inte att han dyker upp så som han gjortde då - eller att jag ska sakna honom så jag tar det jag kan få
inte mer!
Jag vill ha allt - annars får det vara!

I kväll så kommer jag dock att somna ovaggad - och det är något att se fram mot

Livet kan vara riktigt gott - när man inte fastna/sitter fast i det destruktiva!

torsdag 20 september 2012

Läste en dikt som fick mig att tänka på mig själv

...när jag inte kunde släppa gunnar - eller rättare sagt; jag kunde inte släppa tanken på att få veta om jag hade rätt eller inte, om det bara var jag som fantiserade som gunnar påstod eller om min magkänsla var rätt.
Jag önskade ju av hela mitt hjärta att jag hade fel - men jag fick oftast bekräftat att jag hade rätt.

Till slut ville han inte ha något med mig att göra alls
Jag försökte provocera fram en reaktion - men den enda reaktionen jag fick var att jag hade fel

Så det sista jag gjorde var att göra mig själv så besvärlig som jag bara kunde för att han skulle sluta vara så "snäll" och be mig förvinna
Han var ju inte snäll - han betedde sig illa - ändå var det jag som var den som hade sett knäpp ut utifrån

Jag kommer aldrig mer att dra slutsatsen att någon sk "stockers" är knäpp
Efter min egen erfarenhet så kan han/hon bli uppmuntrad till att göra det - även om man logiskt sett borde förstå att hela relationen är osund så är det som att bli misshandlad i ett förhållande; man vet hur fel det är men kan ändå inte gå utan letar felen hos sig själv - trots allt sunda förnuft

Det är hemskt att en människa kan vara så sjuk att den misshandlar en annan människa - men det här är lika sjukt
och jag var inte mer eller mindre sjuk än någon som blir kvar när hon blir misshandlad

Jag har varit i ett misshandlesförhållande också - det tog inte hälften så lång tid innan jag lämnade där och ändå var jag bara 17-18 år då.
Det tar på oss på olika sätt - hoppas det aldrig behöver ta på dig på det vis där du är svag!

Jag skulle aldrig....
Jo,jo det har jag också sagt en gång....

tisdag 18 september 2012

Ofta blir resultatet sådant

Om någon undrar...

Jag har alltid haft svårt för att söka mig till någon när jag är i behov av det - så även med Gud.
Jag hade ingen att gå till när jag hade det jobbigt eller svårt...
Jag hade ingen som höll om mig och tröstade mig ...
och ingen som ville "blåsa på det onda" ....
Jag växte upp med att få ta hand om mig själv - och försöka göra det bästa av min tillvaro själv
Försökte jag få stöd från min mamma så fick jag alltid skam eller skuld - eller möjligen förlöjliganden så jag slutade med att försöka där jag borde ha fått den
Så när jag kommer i en situation där jag känner mig illa behandlad, när det gör ont eller jag mår dåligt då försöker jag ordna upp det själv
Det gick inte så bra när jag var barn - och det har ofta gått fel när jag varit vuxen också därför att jag försöker fortfarande göra som jag gjorde när jag var barn ....

Men det är därför jag skriver mer om Gud och min tro nu - när jag mår bättre
men jag har också lärt mig - tror jag denna gång - att jag inte behöver sköta det själv, att Gud inte vill lägga skuld, skam eller ett förlöjligande på mig för att jag är i den situationen jag är eller mår som jag gör...

Jag hoppas jag inte ska hamna där igen - men gör jag det så hoppas jag att jag törs lita på Honom igenom allt och släppa taget

Hoppas på det bästa


Från: http://angelwinks.net/versepod.html

måndag 17 september 2012

inte mycket att säga



Har egentligen inte mycket att säga
Saknar gunnar och känner fortfarande ´hans hjärta ropa - det är därför jag saknar honom så mycket just nu - men kan/ska inte göra något

Så jag säger bara god natt till ropen och till saknaden och till bloggen

För sent egentligen..

Bara måste ha detta med

söndag 16 september 2012

Jag tror inte på perfekta förhållanden...


det perfekta för mig är att vara ärlig - även när det inte är lätt ...

Jag lyckades inte själv - därför att gunnar ljög och jag visste det
och på något vis ville jag hålla något för mig själv då
Såååååååååååååå fel - för det är inte jag
Jag ska aldrig göra det som inte känns rätt - ingen ska få mig till det igen!

För alltid en del av mig

fredag 14 september 2012

Hitta roten till din egen själ

Kärlekens värde...

"Kärleken är aldrig bortkastad. Besvaras den inte, flödar den åter och helar och renar hjärtat"

  Irving Washington

Jag tror det är sant
 om det är kärlek - även om man tappar sig själv en stund på vägen av smärta, förvirring och sorg

och den som har orsakat smärtan förvirringen och sorgen medvetande om vad han/hon gör kommer att hamna i en egen situation - inte nödvändigtvis samma som det den utsatt annan för - som får han/henne att tappa sig själv

Idag känner jag mig ganska så lugn, lycklig och nöjd med min tillvaro
även om jag fortfarande har sorg som behöver få sin tid för att såren ska bli helt helade

hur gunnar har det vill jag inte ens spekulera i

Från det till detta:
regn idag - inte roligt när man cyklar men det går - och det är faktiskt skönt mot ansiktet så länge det inte är kallt

Det är också fredag och helg fr.o.m. i kväll
yuppi!

torsdag 13 september 2012

Jag hör hans hjärta ropa...

Jag har hört gunnars hjärta ropa sedan i går em/kväll...
Jag kan inte, ska inte och vill inte svara på det ...
Förr hörde jag det ropa och jag visade honom - talade om det för honom och han sa det var sant...

Sen stack han och jag stängde mina "öron" så jag inte skulle höra
men trots det har jag hört hans hjärta i snart två dagar

Det finns säker någon som tycker jag är löjlig - och det är upp till var och en - men jag står fast i att jag hör hans hjärta ropa...

Vad jag inte kan göra - för min egen skull - är att svara genom att ta kontakt med gunnar
Vill han så kan han ta kontakt - men jag ska inte göra det!

Jag tror inte att jag lurar mig själv - men det måste vara gunnar som tar ansvaret och kontaktar mig om han saknar mig ...
och han måste ta det han kan få - för jag är inte på "samma plats" som han lämnade mig...

Jag behöver få ur mig det här - för att inte ropen ska bli mig övermäktiga
Jag vill inte ha någon i mitt liv där jag tar ansvaret för att det är så - om inte han vill anstränga sig för det...

Han kan i så fall hålla sig vid sina val - och jag är fri

Tack för att jag ser allt mer klart i dag - även om andra kan tycka jag är knäpp

Men jag står för att jag inte är som andra - och inte tänker enligt de gängse värderingarna...
och därför är jag ännu inte helt borta för honom...

men på mina vilkor - och bara om han är villig att anstränga sig

Annars finns det så småning om någon annan som är det

tisdag 11 september 2012

En påminnelse till mig - och kanske till dig...


Från: http://angelwinks.net/versepod.html

Vacker höst


från: http://angelwinks.net/naturepod.html

gunnar valde att göra mig illa..

Jag läste ett inlägg från 23:e Augusti förra året.
Jag hade precis börjat jobba efter semestern
Jag hade lämnat över till Gud
och
Jag hade sagt att jag var gunnars vän

Lämnat till Gud har jag fått göra flera gånger sedan dess - och jag hoppas att jag har lämnat det där för sista gången (med det menat att jag inte tar tillbaka och försöker styra själv igen)

gunnar valde att göra mig illa - men jag tror inte att jag gjorde fel i att vilja vara hans vän
däremot gjorde jag fel i hur jag reagerade på saknad och på hans handlanden

Men det fick mig ändå till sist att komma fri...
på så vis att det idag inte är någonting som jag gör för att hålla kvar gunnar - inte ens i vetskap om vad han håller på med - jag har klippt av helt (även om det ibland försöker locka mig så säger jag nej)

Däremot är jag inte fri i den bemärkelsen att jag inte saknar honom än...
Den snälla goa killen som jag umgicks med - inte den som stötte bort mig
Det var som dr Jekyll and mr Hyde

Men jag är fri; jag går äntligen med mig själv - och har lämnat gunnar till sig själv och sina val

Ja, så är det...
i dag

söndag 9 september 2012

Bara så vackert

En öppen grind - trots hösten kommer...



Den här bilden hittade jag hos Ruash - och den ger mig hopp.
Det är höst men jag känner en lättnad när jag ser den öppna grinden - och jag känner att det äntligen faktískt är en öppen grind framför mig.
Jag har så länge varit instängd och bara kunnat ana det fina utanför - men nu kan jag gå ut och se det och "omfamna" det också.
Lite skrämmande - men väldigt befrinade, hoppfullt och förväntansfullt!

Lås era dörrar...

Lås era dörrar!
Friden är slut!
Vapenvägraren har sluppit ut!
Tänk om han kommer där,
kristen och galen
och vägrar att anfalla
folk på centralen.

Tage Danielsson

Jag såg den på Kaelas blogg och kunde inte låta bli att ta den hit.
Den säger så mycket om oss människor och hur vi ska tänka och tycka och hur vi ska förhålla oss för att vara politskt korrekta.
Det finns andra frågor som står på "agendan" i dag; vad man ska tycka och tänka och säga för att inte bli kallad för än det ena en det andra för man tycker annorlunda.
Jag är inte galen eller fobiker för att jag inte håller med eller tycker annat än van de flesta gör.
och det finns ett uttryck som säger:

"Fel är fel - även om alla gör det/tycker så.
Rätt är rätt - även om ingen gör det/tycker så."

Jag kan ha fel men jag kan också ha rätt - för det finns en sanning
Det kan inte finnas fler - sant är sant annars är det falskt
Men vi kan ha åsikter om saker och ting och det ska vi få ha - även när de inte är politskt korrekta eller enligt med samhällets normer för idag.

Det enda sättet för oss människor att hitta det sanna är att alla får tycka och tänka samt få möjligheten att argumentera för det man tror på.
Det som är det rätta vinner i längden - men blir den tystad som tror på det kan vi alla gå in i en hemsk tillvaro....
Vill vi ha det så?

fredag 7 september 2012

Äkta kärlek kan vara oförklarbar

Om jag inte kan göra det då?


Jag tänker i alla fall inte gå något annat håll när hjärtat vill dit det vill.
Det är inte bra att gå ditt hjärtat inte följer med - inte för mig eller för någon annan.
Jag får stanna kvar där jag är tills något händer.

Att växa upp med dysfunktion i familjen...

...leder ofta till att barnet utvecklar ett större eller mindre medberoende. Det kan se olika ut/vara olika starkt med olika personer eller i olika situtationer. Det kan vara mer eller mindre förädiskt beroende på hur stark dysfunktionen var i barndomen/uppväxtåren och om man hade någon trygg person att hålla sig till....
Bara lite tankar jag fick här på morgonen och som gör att jag vill säga:

Vi behöver inte vara den som förväntades av oss eller den som vi utvecklade för att "överleva" - mer eller mindre bokstavligen - de är jobbigt att alltid "gå på tå" för att få tillvaron att funka.

För övrigt sov jag väldigt gott - HELA NATTEN - och det var så skönt för jag är faktiskt "efter med sömn".

Idag, efter jobbet, blir det kompisträff - känns jättebra.

torsdag 6 september 2012

I kväll är det saknad...

Mer behöver jag inte säga egentligen; "jag saknar gunnar"

Han gjorde så dumt - men när vi umgicks så var han bara go ... det är det jag saknar inte allt det andra

Just nu känner jag bara att jag vill  ha hans hand i min - vi behöver inte säga något, vi behöver inte titta på varandra eller något mer än så ...

Jag behöver få säga/skriva det så känns det bättre
för när jag försöker låtsas som ingenting så blir det som en tryckkockare inombords

Nu blir det kuddkramar

Magi...

Så de så...

onsdag 5 september 2012

Lev idag och se framåt mot morgondagen..

Skogsvägen

Den sista tiden har jag varit väldigt stabilt mitt på vägen på min "skogspromenad".

Men jag känner det som om skogen försöker locka upp mig - den ropar på mig då och då och ibland känns det nästan som om grenarna böjer sig ner för att grabba tag i mig så som de gör i "Snövit"

Men jag har klarat det rätt så bra - så länge jag håller mig till Gud och hans "sinnesfrid" och inte glömmer bort den när jag är uttröttad - för det blir jag när jag knappt får sova vissa nätter och ibland när jag hjälper någon annan.
Numer gör jag det gärna - när jag gör det - inte som förr när det ibland blev ett "krav/måste" ställa upp på mig (oavsett om det var från mitt omedvetna eller om det var från omgivningen som lärt sig att det gick att ställa krav på mig)

Hur som helst så är det något som vill få mig att tappa balansen igen

Jag har inte glömt gunnar - och mina känslor för honom finns fortfarande där
men jag går vidare med mitt liv och min tillvaro för han är där han är och jag är där jag är

och jag kan inte gå dit han är - och jag vill inte heller för där han är är det inte friskt
men jag tror att det är det som vill locka och pocka på mig - därför att det blev som en "drog" att försöka få reda på om jag kände och uppfattade saker rätt - om gunnar ljög eller inte

Men nu finns inget han har ljugit om längre därför att "allt" som han ljugit om vet jag och i och med att vi inte har någon kontakt nu så kan han inte ljuga (för mig) och jag kan inte känna något sådant.

Vad han gör nu är hans problem - och jag behöver inte veta det (för det har inte med mig att göra alls - eftersom han inte ljugit  om det) förstår ni resonemanget?

Känslorna finns - och saknaden -  men inte "behovet" av honom - eller "strulet" som kom med honom

Det blir en fin höstdag idag ser det ut som

söndag 2 september 2012

Jag undrar...

...varför ber man om kontakt när man sedan inte bryr sig när jag svarar?

Jag har varit på flera sidor, i och med min situation, där tjejer bett om kontakt och när jag svarat så slutar allt där...

Är det för att de ändrar sig eller är det för att de vill se om jag är någon de känner - eller någon som skulle kunna tänkas vara med deras man?

Jag måste lägga fram dessa funderingar för det känns väldigt konstigt för mig när det här händer

Det är ingen stor grej och jag blir inte sur men jag undrar ju varför de tog kontakten...kan inte låta bli...
jo, jag känner mig lite manipulerad och "utnyttjad" därför att den som tar kontakt har något i tankarna som jag inte vet och utnyttjar min ovetskap om dem
Det är lite - även om det absolut inte är exakt lika - som när någon vill ha hjälp till att ordna något (som jag ställt upp på) och det är till en fest men jag får inte veta att det är till en fest och jag blir inte heller bjuden...Det är inte lika men ändå i mindre skala....
Jag vill inte känna mig snuvad men jag gör det ändå - jag måste vara ärlig mot mig själv i alla fall!

Jag har funderat på en del tjejer som skrivit (på dessa sidor) - det låter som de skriver om gunnar och jag har varit nyfikten men jag har inte tagit kontakt med dem för det
Jag har inte ens tagit kontakt med de tjejer som jag är säker på/vet att han haft kontakt med

Jag tänker ska han ställa till det för sig - så är det han själv som får göra det - inte med min hjälp i alla fall...
Jag har varit sårad och jag har mått skit - men varför ska jag låta andra göra det också?
Kanske någon tycker att jag borde tala om för dem vad jag vet - men jag vet hur det känns när någon som kommer utifrån talar om vad man själv inte vet eller kanske anar bara....
och jag är inte deras vän - så de kan ju välja ändå att inte lita på mig utan lita på honom...
han pratade ner sina tjejer till mig också - men jag brydde mig inte, jag höll honom inte om ryggen för det ...men många gör så och då har jag bara slösa min energi

Det jag gjorde och kollade var för att jag ville se att jag hade inte fel  - även om jag ärligt hade önskat det

Ja, nu vill jag inte in och börja dra i det igen!

Jag la dessa känslor och tankar ifrån mig igår morgon - och jag ska inte tillbaka och hämta något av det - även om det finns i minnet som en informationsbank om historia.

Nu blir det kuddkram

Sinnesfrid



Bilden kommer från: http://angelwinks.net/versepod.html

lördag 1 september 2012

Att rymma från problem är ingen bra lösning...


är någon annan inblandad som rymmer - får man göra det bästa man kan för sig själv!

Misstag är inte du

Tog det första steget...

jag lämnade ifrån mig allt nu på morgonen; allt  jag tänk och känt, allt som gjort ont och allt som knäckt mig, alla förvirring och allt jag burit på, allt som jag gjort knäppt och alla fel - och jag bad om förlåtelse för de fel jag gjort
Jag var rädd att det var fel före - och kände ett lätt illamående efter
men nu känner jag frid.

Ny tid kommer - och jag är klar

Det kan bli konsekvenser på det jag gjort men jag är redo att ta dem för att bli fri....

Oavsett hur det kommer att se ut framöver så är min börda mig avlagd och jag känner mig lättad faktiskt!