Dessa tankar ...

Dessa tankar som "anfallit" mig vad gäller gunnar är inte bara tankar om att jag saknar honom.
Jag har varit lite otydlig vad gäller dessa "anfallande" tankar.
Jag saknar gunnar i stort sett hela tiden - den fina sida av gunnar som jag tycker om och trivs med och som jag vet tycker om mig också.
Mina "anfallande" tankar är tankar som säger mig att gunnar vill inte ha mig - han är med någon annan, han gör det eller de med henne - och du duger inte etc.
Det är de tankarna som gör mig illa och förstör min tillvaro - speciellt när jag har det trevligt och är med trevliga människor och ärligt inte har en tanke på gunnar - när det bara dyker upp "från ingenstans"
Jag vet att jag duger för gunnar - den gunnar som är han själv - men den gunnar som är fast i sitt missbruk och som är oärlig, svekfull och manipulativ han duger jag inte för. Ingen annan duger för honom heller men han vill gärna gör mig illa - därför att jag har sett och förstått och försökt att sätta gränser (men så svårt att göra det rätt utan "verktyg") - och därför vill han få mig att tro att andra är bättre.

Ja, om någon tänker det, jag har suttit fast - och kanske gör jag det än - men det är inte besatthet även om det skulle kunna likna det.
Det som är skillnaden i det här är att jag ser hur galet jag kan bete mig och resonera mitt i situationen och jag skyller inte något på tjejerna.
Även om gunnar har pratat en del negativt om dem - och säkert om mig till dem eller någon av dem för att skydda sig/varna för tokiga mig så att de inte ska tro mig om jag hör av mig till dem.
Men det är en sak som jag inte kommer att göra höra av mig till dem - för det är inte min sak!
Jag skyller inte heller mitt beteende på gunnar på så sätt att jag är den som gör det - inte han - men jag säger inte att han inte är ansvarig till att ha satt igång det.
Det är ungefär som att han har satt på plattan under en kastrull med vatten - det är inte han som kokar vattnet men det är ändå han som satt igång det genom att sätta på plattan och det är hans ansvar.
Vad jag tycker då är att antingen så stänger man av plattan - inte bara går därifrån - eller också tar man hand om vattenkastrullen.
Vad kan hända med en kastrull som står och kokar utan att någon tar hand om den?
Ja, ja, jag börjar bli lite rädd att min blogg börjar bli väldigt negativ - men det är inte det jag vill. Vad jag vill är att få ut mina funderingar så jag kan slippa "småpys".
Är gunnar något som ska ut ur mitt liv helt så får det bli så men är han något som ska in så ska det blir på riktigt!
Just nu vet jag inte om jag vill ha honom in i mitt liv igen - varför skulle jag vilja det?
Ändå vet jag att han är mitt livs kärlek - har inte haft någon riktigt kärlek före honom (trots ett långt äktenskap).
Typiskt - eller hur?!