Jag kände att jag skulle skicka ett nytt mail till gunnar - om mitt erbjudande om vänskap - i går kväll men kände när jag skrivit lite att nu ska jag inte skicka det. Så i morse skrev jag lite till men inte heller då kände jag att jag skulle skicka det. Skrev en tredje gång och lät det vara - fast det kändes färdigt mer eller mindre. Fjärde gången - in och filade på mailet . Putsade på formuleringarna så det inte skulle bli missförstånd - och skickade.
Jag fick ett snabbt svar: Han vill vara vän med mig.
Det sista jag skrev - som jag förstod då just innan - är att jag behöver den här vänskapen för att få se att jag är normal. Jag är inte den tok som jag blivit av vår relation.
Jag gör rätt - nu måste jag bara hålla mig kvar på vägen och inte sticka upp i skogen
Inte för något!
Vad glad jag är att jag kan skriva av mig här i bloggen - om jag blir rädd, ledsen eller "flippar ur" - ett bra sätt att bearbeta min situation när jag inte har någon att prata med.
Med Guds hjälp blir det här bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar