Inkonsekvent

Jag vet att jag troligen verkar väldigt osäker på hur jag vill ha det.
Det är resultatet över att verkligen vilja ha ett förhållande med gunnar och samtidigt vilja skydda mig själv. Jag har blivit älskad och förkastad. Lögner, manipulationer och svek har avlöst gunnars kärlekshandlingar. Allt om vart annat.
Jag vill inte bli behandlad som jag blivit behandlad - men jag älskar gunnar även om hans problem gjort att han behandlat mig som han gjort.
Han skyller allt på mig - att jag har betett mig dumt

Jag har levt i ett långt förhållande med en man som blev mer och mer missbrukare - och han var också otrogen - men jag har aldrig försökt att ordna upp det. Ibland blev jag trött på honom men jag försökte inte få honom till något lät honom bara vara (mer eller mindre) och hade mitt liv på sidan om honom.

Jag förstår att jag hela mitt liv har anpassat mig efter andra och varit den som ställt upp och tagit hand om - men det har aldrig någonsin kommit till detta beteende som jag haft nu.
Jag tror inte jag hade haft det nu heller om inte gunnar varit så på och av som han var med mig heller.

Nu har vi ingen kontakt - och han har inte svarat varken det ena eller andra på mitt erbjudande  om att vara hans vän.
Jag har erbjudit det förut - men inte förstått då att han kan inte vara min vän tillbaka - och inte kunnat hålla avståndet när gunnar dragit mig till sig igen - så när han knuffade undan mig än en gång "flioppade jag ut"

Den här gången vet jag att jag får lov att hålla avstånd till gunnar - för att jag inte ska göra mig själv illa

Då kan man fråga sig: "varför vill hon sätta sig i den sitsen?"
Svaret är enkelt: Kärlek!
Jag älskar människan gunnar...
Jag älskar mannen gunnar - men det får jag sätta åt sidan och också ansvara för mina egna gränser (om han skulle ta upp kontakten och tacka ja till en vän i mig)
Jag älskar inte missbrukargunnar - och han hatar mig!

Jag är i alla fall tacksam att gunnar inte svarat något än - oavsett vad han skulle ha kunnat svara mig - för jag känner ju att, trots att jag säker på att jag gjort rätt, att jag gungar (pga att han inte hör av sig/för att jag inte har koll) så jag behöver tid för att bli stabil.
Antagligen är det Guds omsorg i detta.
Det kan handla fullständigt om mig detta - att jag ska lära mig hur jag ska förhålla mig till det JAG vill och känner är rätt oavsett hur någon annan (i detta fall gunnar) vill ha det - och även om det är för sent i förhållande till gunnar.

Så jag måste bli stabil i kärlek - och inte låta rädsla, förkastelse eller oro få styra mitt handlande eller min gränsdragning. Det är kärlek till mig själv att göra det som jag känner är rätt.
KÄRLEK!

Kärlek