Framåt?

Jag funderar på om jag går framåt - eller inte.

För en stund sedan skrek någonting inom mig att jag skulle skriva ett nytt mail till gunnar där jag skulle förklara att jag förstod om han inte ville eller kunde ta emot det jag erbjöd och att han inte behövde vara rädd för att jag hade andra tankar än vänskap i tanke.
Jag blir så arg - för vad är det i mig som måste dit och "gegga" igen när jag känner att jag har gjort någonting som är rätt?
Jag verkar osäker när jag gör en sådan sak och jag kan verka desperat över att jag vill att han hör av sig
och det är jag inte!
Jag vill bara att han ska veta att jag är hans vän - trots allt - och att jag finns där om han vill.
Jag vill inte prata med honom om hans problem med andra kvinnor eller känslor/ickekänslor för dem
Jag vill inte starta upp någonting som är destruktivt med honom
Jag vill bara vara en vän

Jag är tror inte jag är blind för mig själv: jag har känslor och jag saknar honom men det är inte drivkraften denna gång
Jag bestämmer över hur jag vill ha det!
och
Jag vill inte ha en relation med gunnar som grundar sig på att han får det han vill på det sätt han vill - och jag bara är där om han vill
Den här gången bestämmer jag när, hur och till stor del vad han får
Jag kan vara en vän - som bara är där - trots allt
Jag tror det är rätt - därför känns det bra

Men jag är rädd för att jag lurar mig själv - och därför måste jag vara på min vakt (om eller när gunnar skulle ta emot min vänskap) mot mig själv mycket mer än mot gunnar.
Men det är mina gränser jag ska lära mig att sätt - ingen annans!