Jag har varit klok och sedan helt knäpp.
Jag har släppt taget, tagit kontakt, stött bort när han försökt därför han inte försökt med hela sig utan med någon annan i periferin, jag har mött honom och jag har jagat honom
när jag varit "kall" har han sökt mig och dragit mig till sig och sedan knuffat bort mig
Jag har varit snäll, elak, fräck, ledsen, haft ångest och sorg
Jag har kämpat för att inte tappa bort mig själv helt - men gjort det också
kämpat för att inte känna mig sämre än inget - men även hamnat där
Jag har hävdat mig och jag har varit stolt
Jag har varit svag och krupit
Till slut har jag sagt inget mer sådant - jag bestämmer nu!
Men hela tiden älskat honom - och aldrig har jag slutat älskat honom
Min kärlek är till mannen gunnar - men min kärlek är också bara till människan gunnar
två kärlekar från samma kvinna till samma man
Normalt - vid en normal relation vid ett riktigt förhållande - så skulle de få gå ihop
Det bästa som finns är väl att ha sin bästa vän till älskare också
Men nu måste jag hålla dem isär för jag har sagt att jag är hans vän (och han är inte min bästa vän hans "bästa" vän är missbruket/n)
Jag vet att många anser mig inte vara klok - vilket jag verkligen förstår - men jag känner att jag gör rätt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar