Skäms

Jag skulle vilja berätta hur jag har "gungat fram och tillbaka" i mina mail till gunnar. Men jag skäms för att jag inte har kunnat fånga upp det som varit rätt, väsentligt och det som jag har behövt säga - det har blivit så mycket extra "prat".
Jag har varit i en sådan obalans eftersom jag litade på honom - något jag aldrig gjort i mitt liv; litat på en människa och gett bort mitt "hjärta" ochjag ville så förtvivlat gärna få fortsätta att göra det men något inom mig sa att jag inte kunde.
Att gunnar visade sig så snäll mot mig, besviken på sig själv - första gången jag kom på honom - gjorde att jag trodde honom. Men han svek mig ganska fort och bara flydde.
Ny kontakt och nya "löften" som inte var väl förankrade i honom, svek, lögner, manipulationer och anklagelser mot mig att det var jag som fantiserade och analyserade småsaker så det blev något annat än det var. Hans känslor för mig förändrades inte så lätt sa han. Men sedan så höll han sig borta - flydde - igen.
Så kom han tillbaka och bort och tillbaka och bort med allt det andra som hände innan han försvann.
Jag har släppt honom för att sedan helst plötsligt ha honom hos mig igen - gång på gång - och varje gång visade han att jag var viktig på ett eller annat sätt. Men så fort vi kom nära så ....
Detta har gjort mig knäpp! Och mina mail till gunnar har visat att jag inte varit i balans - inte på något vis även om jag sett så ut (mer eller mindre) när folk sett mig.
Jag skäms för att det varit så mycket, så osäkert, så irrationellt emellanåt och absolut okontrollerat för det mesta i mina mail. Jag har tänkt att jag skulle vara klok men efteråt behövde jag korrigera för det blir missförstånd när man skriver (därför att gester och miner är inte med i orden).
Och ro att prata fanns inte. Det blev ingen dialog utan bara en monolog och jag hittade inte orden som jag behövde få sagt utan det blev mest meningar som började på varför.
VARför kunde gunnar inte - och kan troligen inte - svara på
Jag känner mig dum så här efteråt men jag känner mig inte klar från dessa handlingar och jag känner att det drar i mig ännu
Det känns som om gunnar drar i mig fast han inte tar kontakt just nu - och det är även vid tillfällen när jag har trevligt och inte tänker på honom som jag kan känna av honom.
Jag lyssnar inte - även om jag hör - för tillfället, för jag kan bara ta en dag i taget och inte ens mer än en timme i taget ibland
Det är inte så enkelt alla gånger att en person som "fastnat" är fixerad eller "besatt" av den personen de inte kan släppa. Och jag vet att även jag skulle tidigare ha tänkt om någon sagt så till mig att hon är i förnekelse men saken är den att jag verkligen velat släppa taget och komma loss men även fast månader gått och jag har varit tyst , inte tagit kontakt och knappt haft en tanke på det som hänt så helt plötsligt händer något och så är jag tillbaka på ruta ett igen. Oftast då har gunnar också kommit tillbaka in i mitt liv och visat sig så kärleksfull och velat närhet - sen när han fått mig dit så har han rymt igen....