onsdag 31 december 2014

Tänk om alla tänkte på vad de gjorde "behövde" de inte...

nåt vissa borde tänka på ibland

Inför det nya året - att tänka ¨på varje dag..

God morgon! Önskar er alla en härlig dag ❤️

Gott Nytt och Av Gud välsignat år önskar jag alla!

Vad förväntar sig folk - när de säger något och jag svarar...

...och de bara blir tysta?

Är de inte ärliga - utan försöker manipulera fram någonting som de själv vill ha?
Säger de med andra ord något annat än de menar för att nå dit de önskar?

Med gunnar gjorde jag själv det till slut när jag kände att ha inte var ärlig - visste att ha inte var ärlig - men inte klarade av att säga det rätt ut därför att jag ville att han själv skulle ta steget.

Men om jag är fullständigt ärlig - och ibland så ärlig att man allmänt menar att jag inte borde vara så ärlig - då borde väl inte någon försöka att manipulera mig!!
Eller??

Och sedan bli så sur att man bara är tyst när man inte får det svar man vill ha.
Eller?

Måste bara fundera på det här lite - och sätta ord på de frågor jag känner...

Jag måste åter lämna det till Gud

Gud ge mig ro att inte bry mig om sådant jag inte kan göra något åt
och att se på mig själv om jag gör något fel - och förändra det
för den enda jag kan göra något åt och förändra är mig själv.

Även om man kan ge en liten vink till någon annan - så är det bara den personen själv som kan ändra sig (om han/hon bör göra det).
En förändring hos någon annan får inte bero på att jag är egoistisk och vill ha det som jag vill!

måndag 29 december 2014

Nalle Puh vet vad han pratar om han....

Känner så väl igen mig - satte på mig allt skydd jag trodde skulle hjälpa men....”Du darrade bara invärtes, och det är det modigaste sättet att inte darra som finns för ett Mycket Litet Djur.” – Nalle Puh
”Du darrade bara invärtes, och det är det modigaste sättet att inte darra som finns för ett Mycket Litet Djur.” – Nalle Puh

torsdag 11 december 2014

Halkat....

....i lera (som jag inte såg att jag trampade i) i går och idag kände jag att jag stukade handleden - eller kanske axeln i fallet fast jag inte kände det i går.

tisdag 2 december 2014

Nyckeln mottagen och...

flytt påbörjad.

Lite mör nu men rätt så nöjd.
Dét blev lite plock med julkorten också även om jag var rätt så trött - och köpte hamburgare till middag.

söndag 30 november 2014

Gör julkort...

Försöker få dem färdiga - men får nog hålla på, på kvällarna nästa vecka också.
Nästa vecka är det flyttartagen hos mig.
Ny bostad - ett första steg på min väg.
Men det betyder inte att rötterna kommer rota sig så hårt att jag sitter fast där.
Men det ska bli mysigt att få göra ordning för jul i en ny bostad.
I morgon får jag nyckeln och jag tänker sätta upp adventsstakar mm som det första jag gör.

Känns kul!

lördag 22 november 2014

11 Dagar sedan sist...

Den här bloggen har verkligen varit ojämn - både i skrivandet och tidsintervaller.
Jag skrev mycket i början om "gunnarproblemet" (vilket inte är lika med gunnar är ett problem utan problemet jag fick med mig själv pga gunnars beteende) och jag hade nog behövt få skriva långt innan jag började men var för rädd.
Allt var inte logiskt - men mycket var för logiskt i mitt resonemang.

Jag var aldrig arg på honom - bara väldigt rädd och "tilltryckt"
det är inte logiskt med tanke på hur han betedde sig - och det resulterade ofta i ett resonemang som verkade överlogiskt.
Men jag kan inte se att det var direkt fel bara så energikrävande att försöka att vara logisk och att inte döma gunnar för det han gjorde (då jag trodde och faktiskt fortfarande tror att han "kunde inte" handla på annat sätt än han gjorde lika lite som jag "kunde" handla på annat sätt än vad jag gjorde.
Jag fick lära mig som barn (den hårda vägen) att jag inte hade rätt att bli arg för min egen skull - om någon gjorde mig illa inbillade jag mig bara och var jag bara egoistisk om jag försökte hävda mig och trots allt arbete jag hade gjort så återföll jag i den tanken med gunnar (kanske för att jag innan allt började uppfattade honom som genomgod).

Inser dock att försöket till att vara logisk och att föröka ta kontrollen gjorde att jag betedde mig ologiskt och tappade kontrollen fullständigt.
Hade jag blivit vansinnigt arg och skällt ut gunnar "efter notorna" så hade jag antagligen klarat mig från att bete mig som en "idiot" för att tala klarspråk.

Med tiden har jag mer och mer pratat om min egen plats i tillvaron - och vart jag är på väg - och jag vet fortfarande inte men har bestämt mig för att göra det så bekvämt som möjligt för mig i det här väntrummet som jag befinner mig i. >Men jag ska inte göra det så bekvämt för mig att jag inte ger mig av när jag får veta vart jag ska.

 
Tillvaron är inte perfekt - och kommer väl aldrig att bli (men känslan av det kan nog infinna sig stundvis) men livet är rätt så trevligt ändå.

tisdag 11 november 2014

Har sett lite tillbaka i min blogg - och på mina tankar för övrigt..

Just nu mår jag bra - och är tillfreds - även det inte är perfekt som jag sagt tidigare också och jag vet inte om det är dumt att "titta tillbaka" på mig själv och hur jag tänkt.

Jag ville gärna hitta en förklaring på varför jag betedde mig som jag gjorde med gunnar och hur jag kunde flippa ur som jag gjorde.

Men sanningen - och den måste jag se för att vara ärlig mot mig själv - är den att jag tillät gunnar att bryta ner mig!
Klart är att jag öppnade mig och mitt hjärta som aldrig förr.
Klart är att  jag blev rädd och kände mig förkastad.
Klart är att jag vet att han hade känslor för mig.

Oklart är varför han ville göra mig illa - för illa ville han göra mig och det är "glasklart" (när man ser på hur han betedde sig.

Men oavsett hur mycket jag öppnade mig, hur rädd och förkastad jag kände mig eller min vetskap om hans känslor - jag tillät mig själv bli krossad och jag tillät mig själv att reagera som jag gjorde.
Oavsett om jag då kunde stoppa mig eller inte så var det ingen annan som reagerade och gjorde det jag gjorde - utom jag.
Jag tillät min reaktion som fick mig att känna rädsla och förkastelse (trots att jag visste att han hade känslor för mig) och jag tillät min reaktion att leda till ett destruktivt agerande.

Jag säger inte att gunnar är utan skuld!
Och..
... jag säger inte att det jag försökt förklara förr varit fel - bara att det var inte "såret" det var bara "blodet som kom ur såret".
Jag bara säger att jag gav honom makten över mina känslor och reaktioner - jag tillät honom att krossa mig!
Utan mitt medgivande hade allt sett annorlunda ut.

Jag dömer inte mig själv och jag förkastar inte mig själv för detta - jag bara ser sanningen i vitögat.

Jag är på sätt och vis glad för jag vet sanningens kärna nu!

fredag 24 oktober 2014

Som jag sa tidigare i bloggen...

livet är inte perfekt men det är gott just nu...

Jag känner mig tillfreds med tillvaron - även om jag fortfarande väntar på vart jag ska ta vägen.
Men jag har - tror jag - lagt ifrån mig allt bagage som jag skulle göra mig av.
Och ...
...jag känner mig lätt och lättad.

Det känns skönt att inte ha något kvar som inte ska vara där...
Jag kan fortfarande känna sorg över gunnar men jag hindras inte av besvikelsen över att ha blivit så lurad.

Jag inser att jag har vuxit - även om det tog tid att komma hit så var det värt det.
Men som sagt det är tråkigt att det stulit så mycket av mitt liv.
Fast det tänker jag inte gå omkring och tycka synd om mig själv för - för jag känner i dag att vad som än har stulit något av mitt liv så har jag lärt mig något och jag har vuxit som person.

Jag är öppnare i dag än jag varit.
Jag är mindre rädd för livet än jag varit.
Och jag har älskat.

Och det jag kan vara glad över är att jag i allt som hänt på vägen hit (inte bara med gunnar) är att jag i allt har varit ärlig (även när jag inte kunde vara ärlig för stunden så var jag det senare).


En av de saker jag lärt mig är att hur ont  det än gör och hur rädd jag än är  måste jag tänka efter innan jag pratar och inte låta smärtan och rädslan få tala, för då blir det bara fel.
Men idag är det ändå något jag inte kan känna ´ånger för för jag har lärt mig.


 
Som sagt livet är gott - om än inte på långa vägar perfekt!

torsdag 23 oktober 2014

Hang up...?

Ibland kommer man inte loss...
Jag vet att det inte är så det ska vara i vårt samhälle.
Man ska sparka bort det som gör ont och rycka på axlarna och bara gå vidare och ta tag i nästa tillfälle.
Visst kan det vara så - om man gör det för att man är klar/hel igen men är man inte det så skadar man sig själv ännu mer (och kanske någon annan också).

Det tråkiga är ju att det går en tid av ett kort liv - och det är det man inte vill.
Men samtidigt så betyder det ju inte att man inte sitter fast bara för att man går vidare - man bara lägger på ytterligare något, på sig, som man ska bära på utan att ha plockat bort det man tidigare lagt på sig och till slut så dignar man - och kanske dör - pga bördan man bär.
Därför är det bästa att kasta ifrån sig det man bar på innan man tar på sig något nytt - men ibland vet man inte hur man gör och då måste man vänta tills man kommer på det.

Vad jag vill säga är inte att man ska gå och bära på något längre än man behöver - bara att inte låtsas som man inte bär på något när man kroknar under bördan.

söndag 12 oktober 2014

Jag kan många gånger - i mitt vanliga liv - verkat så klok och förståndig...

...och det är nog min medberoende "inneboende" personlighet som jag skapat under min uppväxt.

Men det har bara hållit så länge som jag har haft kontrollen över situationen och inte låtit någon annan få mig att släppa den.
Och i och med att jag "låtit någon annan" få mig att släppa kontrollen betyder det ändå att jag på ett sätt håller i den ändå - och då tappar jag inte bort mig själv helt i alla fall.

Om de människor som känner mig i mitt liv hade sett mig, i samband med gunnar, hade de inte trott sina ögon eller öron. Jag hade verkligen ingen kontroll alls i situationer med gunnar och tappade helt bort mig själv.
Jo, jag hade väntat med att tala om att gunnar fanns - först hade det inte gått så lång tid och sedan blev ju allt så osäkert och till slut helt katastrofalt så jag valde att inte visa någon det hela.
JO, jag har några vänner som vet om det - så mycket som jag berättat - men samtidigt har de inte sett det som jag berättat så de förstår det inte ändå fullt ut.

Jag är ändå glad att jag inte bara släppte taget - det gled mig verkligen ur händerna pga att jag i djupet av mitt hjärta och min själ trodde på honom (även när allt brast så trodde jag på honom som person).
Nu vet jag hur det kan gå - men jag vill verkligen få slippa vara "på min vakt hela tiden" och jag vet att jag kan slippa det - och ändå inte tappa bort mig själv.

Jag har sett det - och ser tendensen  - så jag kan hejda mig själv innan jag spårar ur samtidigt som det inte handlar om att jag har kontrollen över allt.

Bara lite tankar.
Jo, jag vet att det här med gunnar tog hårt på mig - och jag behöver verkligen reda ut det och mig själv helt innan jag lägger det åt sidan igen.
Det betyder inte att jag måste vara ensam tills jag är klar!

Jag är klok och förståndig - trots allt som hänt!

fredag 10 oktober 2014

Det är höst ...

...därav det förändrade utseendet på bloggen.
Men ännu har inte höstlukten infunnit sig så än har vi nog några fina dagar kvar.

söndag 5 oktober 2014

Lejonet av Juda...

Frank Robert Fiskviks foto.

Brev till Gunnar 14

Så här kändes det för mig när jag var med dig.
Det gjorde ont när jag såg att jag var förkastad av dig och från det som kändes så bra - och klarade inte av att hantera det.
Jag är så ledsen att jag tappade fotfästet och betedde mig som jag gjorde.
Jag har förlåtit dig och  försöker inte att ge dig dåligt samvete.
Jag hörde låten på tv och alla tankar och känslor kom tillbaka (inte alls med samma kraft som då men ändå).

Jag inser ett du troligen tycker att jag är knäpp men det gör mig inget längre och jag funderar inte längre på vad du tänker eller inte.

Jag hoppas du har det som känns hemma nu och att du mår bra.

Jag önskar dig allt gott och Guds rika välsignelse

söndag 28 september 2014

En ny vecka har gått förbi och snart är vi inne i oktober...

...men än är det september.

Jag blir mer och mer klar med vad som har hänt - och jag inser att jag har lärt mig mycket och mycket har grävts upp ur mitt undermedvetna pga det som jag kunnat kasserat och lämnat till "något som hände då - men inte hör hemma nu".

Jag kan ju inte få dåliga saker som hänt i mitt liv att inte ha hänt - men med helande av sår genom förlåtelse kan jag låta det vara "borta från mig nu" och endast i den mån att jag behöver se på det och bearbeta det för att släppa det låta det finnas i mina tankar en tid.

Mitt liv är inte deras som gjort mig illa och försökt att hämma och nedvärdera mig.
Gud har skapat mig - och han säger att det var gott.
Allt annat är lögn!

Söndag - och sol

Jag vill njuta av dagen

Psaltaren 100:4-5
Gå in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lov. Tacka honom, lova hans namn! Ty Herren är god, hans nåd varar i evighet, hans trofasthet från släkte till släkte

onsdag 24 september 2014

Just när jag känner att jag kommit in i ett nytt hoppfullt kapitell...

...då slår det till och något i mitt undermedvetande vill påminna mig om saker som skedde under tiden med gunnar.
Så jag undrar om jag har gömt något i mitt undermedvetna som jag inte vill kännas vid.
Om det är något som jag måste ta tag i för att bli fullständigt fri?

Eller om det bara är ondska som vill beröva mig hoppet som jag känner.
Men det kommer inte att ske - inte denna gång!

söndag 21 september 2014

Jag har gått in i ett nytt kapitel i mitt liv...

Jag ser att mitt liv verkligen varit indelat i olika kapitel - och jag inser att jag är inne i ett nytt nu.
Det är lite svårt att komma igång i det men det känns ändå lugnt - eller kanske just därför.

Jag försöker räkna ut vilket kapitel i ordningen det  är och jag tror att det är kapitel 27 - och det här kapitlet "andas" hopp.






























































































































































































































































































fredag 19 september 2014

Jag har det bra...

...det har varit mycket på jobbet - men mycket pga egna val då jag själv styr över mitt jobb.
Det jag gör är inte onödigt men jag kunde låta det vara om jag ville och ingen skulle veta förutom jag och Gud då,
Men det känns bra att göra det jag gör - och det ger mig tillfredsställelse trots att det är lite hektiskt för att hinna i bland och pga det har jag också fått många flextimmar.
En del av dessa tog jag ut i ledighet i dag.
Det var skönt - och jag har haft en skön dag.

Livet är ganska gott just nu - även om jag ännu inte lämnat mitt väntrum.

måndag 8 september 2014

Livet är lättare än det varit...

...allt negativt som kom med gunnar är som borta.
Inte för att jag har glömt men jag har förlåtit och nu har också känslan av att jag gjort det kommit i kapp mig och jag känner mig mycket friare.
Jag var bunden av något destruktivt  och det är jag inte längre.
''
Livet är lättare - och behovet av att sätta mina tankar och känslor på pränt är inte lika stort just nu.

Jag har ännu inte lämnat min väntplats men det känns inte heller lika jobbigt längre att vänta.

Allt har sin tid - som det står i Bibeln

onsdag 27 augusti 2014

Fortfarande fullt upp...men....

...nu börjar se att det finns ett slut på det...

Jag har ännu inte börjat min resa - men jag tror faktiskt att det snart är på gång...

Och jag tror den börjar med att jag går igenom och rensar (ur) i mina saker (allt!)
Ska bli skönt när det är gjort!
Bara så att den som undrar vet; att jag har fullt upp...

lördag 23 augusti 2014

Fullt upp i dagarna...

Jag började jobba i torsdags också...

Livet rullar på och det känns som jag snart får börja min "resa".

lördag 16 augusti 2014

Nu har det verkligen gått fort.

Väntar fortfarande på att få "resa" - ännu en sak har hänt som var ett måste för en lättare resa.
Hoppas snart jag är redo - eller att jag bara är på väg utan att veta hur det gick till...
Fortsättning följer ...snart antar jag...

fredag 8 augusti 2014

Två veckor kvar...

...så skönt att vara ledig när alla andra börjat jobba.
Dessutom börjar det kännas som om det är dags att börja jobba - och då veta att man har tid kvar
DET ÄR TOPPEN!

torsdag 7 augusti 2014

Varför ....

...regnar det över allt utom där det behövs som mest just nu - Sala?

söndag 3 augusti 2014

Den som älskar sig själv är:

öppen för andras idéer och åsikter och blir inte hotad av dem.
vill att andra ska lyckas med det de gör.
är generös med att berömma andra.
kan ta sig själv med fel och brister lite grand med en klackspark.
vill andra väl.

Jag har alltid sagt att man visst kan älska andra - även om man inte älskar sig själv för jag har alltid velat alla andra väl.
Men när jag tittar på den här listan som Kaela skrev på sin sida så inser jag att det handlade inte om att jag inte älskade mig själv - för hela listan har alltid stämt in på mig - utan det har handlat om att jag varit så islagen att jag inte är värd att älskas att jag har handlat efter det.
Jag har låtit - och många gånger öppnat för -  andra göra mig illa.
Helt enkelt för att barnet i mig varit så övertygad om att det inte är värd kärlek - och att det velat visa de som varit runt det (och som barnet älskat) att de fogat sig efter deras värdering av det (för att kanske få lite kärlek ändå).

Jag är värd kärlek - och jag har rätt att älska mig själv!
Hur förändrar jag den där fogligheten - som skadar mig?
Åter har jag möjligheten att lämna det till Gud...

Jag blir så bedrövad över att se det här och värst är att jag är inte ensam om att ha fått uppleva en barndom som knäckt mig  -  och att det än idag finns föräldrar som knäcker sina barn.

fredag 1 augusti 2014

Som tydligt är ...

...så har jag inte mycket att säga...
Kanske är det för att jag har lämnat allt mer och mer till Gud.
Och inte bara med ord utan i hjärtat också.

Jag hade mycket rädsla och mycket ångest tidigare.
Jag var som någon som hade ett ankare i båten och när stormen kom så slängde jag i - det för att inte fara omkring allt för mycket - men det visade sig att jag inte hade satt fast ankaret i kedjan som satt fast i båten.
Nu blev ju båten ännu lättare och for omkring ännu mer då den var så lätt.

Jag var helt enkelt helt ensam - och rädslan var enorm samtidigt som jag försökte på alla sätt att få en fast förankring, till och med att fästa mig själv vid kedjan för att hoppa i vattnet och försöka hitta ankaret.
Jo, jag höll på att gå under!

Jag vet inte vad som var vändningen - eller om jag gjorde något som gjorde att den kom - men den kom och nu är jag där jag är.
Fortfarande i ett väntrum - i väntan på att få ge mig vidare.

Men jag börjar ana att jag har för tung packning och att en del ska plockas ut - men vad ska bort?

Det är bara att vänta tills jag inser att det där behöver jag inte ha med - eller att jag verkligen inte borde ha med det.
Jag har rensat hemma ganska ordentligt - flera gånger under en 15-årsperiod (utan att egentligen ha köpt något nytt) och på resa ska man inte ha för tung packning som tynger ner en. Det ska vara lätt att förflytta sig från en plats till en annan.
Jag började nog med en väska på 50 kg - nu är jag på 20 kg och det är vad som är tillåtet på flyg men kanske inte nödvändigt - men jag ska nog ner till en weekendväska och en ryggsäck för det allra viktigaste som jag aldrig får lämna. Guds ord (ledning i livets situationer), pass (vem jag är), pengar (att användas för gott - inte att styras av) mitt husdjur (kärlek, omsorg och värme), en huvudkudde (för vila), vatten (livgivande) och jacka (står emot världens kyla).

Mina tankar - men jag vet inte vad jag har kvar att rensa bort - jag kan inte öppna väskan och se.
Väskan öppnas när jag vaknar över något eller hamnar i en situation där väskan öppnas - så vänta tills jag är klar.
Jag tror dock att jag är skyddad i det här väntrummet!

fredag 18 juli 2014

Nu är det sista helgen innan semestern

bara ett par dagar kvar in i nästa vecka - sedan; ledig!
Längtar!

Jag har tänkt mycket - och bett för en kvinna som jag läst hennes blogg - och nu är jag glad för att se att hon är så kry att hon vill ...
Jag fortsätter att be för henne...

I morgon bli det mat på fat för och med vänner...

söndag 13 juli 2014

Jag har kommmit en bit på vägen ...

:...jag har med andra ord plockat ur en del packning som inte ska med på framtida resa.

Krisen som jag gick igenom har visat sig vara helt rätt för att se vad jag skulle göra..

Jag har lämnat till Gud och han både visade mig och har renat och lagt om mitt sår.

Jag vill ropa Halleluja!

torsdag 10 juli 2014

Jag har inte haft någon som jag känt mig så trygg med...

...att prata om det här fullständigt...
Jag har inga sådana vänner eller nära.
Jag har kunnat prata lite med några - men inte fullt ut med någon.
Jag har inte kunnat få hjälp att bearbeta.
Det är troligtvis därför som jag har  "varfyllda sår" kvar efter gunnar -
varav ett brast nu.

Det var bra - men fy så jobbigt att se mig själv - hålla på att knasa till en relation pga att jag
ramlade in i ett beteendemönster som jag fick då gunnar; rent ut sagt "knäckte" mig...
Jag fick samma känsla som när han lekte med mig,

Klart jag får sitta i det här väntrummet - jag är ju inte redo att åka vidare.

Bara att lämna till Gud!

onsdag 9 juli 2014

Sedan i lördags - i dag onsdag-....

...har jag gått igenom en mindre kris....
Jag har varit med om något som rev upp ett "varigt sår" efter gunnar.
Jag visste inte att jag hade några kvar,  så på det viset var det bra och jag hann i "sista minuten" hindra mig/det att snurra till sig fullständigt.
Jag blev så besviken på mig själv för att jag så lätt föll in i "gamla känslostormar" som höll på att få mig att "tappa bort" mig själv igen.
Samtidigt är jag tacksam för att det hände nu - och på så sätt som det hände - så att jag inte går i flera år till och så händer något i framtiden som gör att det såret rivs upp då - och kanske förstör något.
Ju mer "var" som samlats - och det samlas mer ju mer tid som går över ett tillstängt sår - ju längre tid tar det ju innan man kunnat ta bort det och rengöra såret.
Nu måste jag bara låta bli att pilla i det mer - så det får läka.

Jag började nästan att somna i min väntan - och då var det lätt att något "hoppade på mig".

Ledsen men samtidigt tacksam!

lördag 5 juli 2014

Att vänta gör alla smått apatiska - och det är inte mycket tankar i den.
Ibland känner jag frustration - men för det mesta är jag bara stilla.
Ibland kommer en tanke - eller något dyker upp som jag känner att jag kan dela, hålla med eller
känner att jag behöver det för att bearbeta något.
...annar sär det stilla - men en aning psykiskt stressande när jag känner att jag inte kan vila i väntan.

ungefär så - och det är i det/på den platsen jag befinner mig just nu. 

söndag 22 juni 2014

Hur? Var?

Hur är en riktig vän ?

Krossa Jantelagen - en underbar sida

Jag har nog bara stängt till...

...därför jag inte orkar hålla på...
Däremot måste jag nog öppna igen om ett tag för att inte "sprängas" av trycket av det som vill ut.

Men jag tror jag är sliten - och allt känns fel - därför måste jag sätta mig själv på sparlåga en tid i min väntan på att få komma vidare.

Jag tror att Gud kommer att hjälpa mig, när jag fått den vila jag behöver, både för att "städa" vidare och komma vidare - och då kommer känslan över att det blir mer och mer rätt att infinna sig.

Jag vet inte om jag är "tömd" på allt jag har haft inom mig...

...och därför känner mig färdig.
Jag tänker att jag skrivit och skrivit tills alla ord blir löjliga till slut - men inte att jag känner att jag inte borde ha skrivit tidigare.
Jag tror att det hjälpt mig en hel del - även om jag ännu inte kunnat "gå vidare" i livet.
Jag har tappat en del vänner på vägen för att jag varit asocial under tiden jag "karvat i mig själv" för att få bort all "skit" - både gammalt och det som kom med gunnar - och har inte ork att ta tag i sådant.
En del vänner är kvar - och jag tror att sådana finns där oavsett, man behöver inte kämpa för att de ska vara kvar lika lite som de behöver kämpa för att ha mig kvar.
Men jag är ganska ensam - då de flesta har familjer och släkt samt en hel del andra vänner.
De har inte gått igenom en "utrensningsperiod" i sitt liv - och sedan gått igenom en personlig kris som gjort att de inte orkat hålla i de vänner de börjat fått.
Jag kan inte jaga de vänner jag har - för då tröttar jag ut dem...vi ses på lika villkor och med samma vilja - men jag har mer tid över än de har.
Ibland tycker jag om att vara själv - och då är det okej - men när jag önskar sällskap och jag inte kan få det - då känns det lite sorgligt.

Så nu börjar jag längta efter att våga satsa på en man igen men det svåra är att finna en man som passar mig (och jag naturligtvis honom) - och var hittar jag honom?

Det är att lämna det till Gud!

torsdag 12 juni 2014

Älskade jag?

Jo, jag älskade gunnar men jag lät inte kärleken styra mig när jag insåg vad han höll på med.
Jag lät rädslan styra mig samtidigt som jag slogs med den förkastelse som jag levt med sedan jag var barn för att inte få återinta mig.

Tyvärr så fick kärleken stå tillbaka - i stället för att jag grabbade tag i den som en livboj och bara hängde på den för att överleva. Nu fick jag ju kämpa och "trampa vatten" när rädslan sköljde över mig och förkastelsen försökte att dränka mig.

Det spelar ingen roll vad gunnar gjorde, valde eller tänkte - JAG skulle ha valt kärleken.
Det betyder inte att jag skulle ha tillåtit gunnar fortsätta som han gjorde - det gjorde jag ju nu - det betydde att jag valde kärleken.

söndag 1 juni 2014

Så som jag har varit lugn här på bloggen...

har det varit här hos mig.

Kanske är det så att när man väntat länge så har man inte mycket kvar att säga till slut.
Om jag tänker efter så är det så det varit när jag väntat i ett väntrum länge,  till slut är man bara tyst och känner sig tom.
Jag har bara velat iväg men samtidigt så har jag stillat mig så jag inte känner någon stress över väntan längre.
Kanske jag kommit i det läget nu?

torsdag 29 maj 2014

En vecka sedan förra inlägget...

Så konstigt det känns - det fanns en tid då jag hade behov av att få skriva (flera inlägg per dag) och nu känner jag det lite som om jag inte har något att säga.

Jag går ganska tyst inom mig också. Förutom att jag pratar en del med Gud så känner jag mig tyst ´även när jag pratar med vänner i min närhet.

Vi får se vad det leder till - just nu tar jag det bara lugnt och med ro.

Dagen i dag  - ledig och tur är väl det; jag har sovit så mycket så nästan hela dagen gått åt till att sova.
Men kanske det inte var så konstigt och att tecknen fanns där redan i går. Var helt slut när jag gick från jobbet och jag som brukar gå tog bussen.

Nåja - trots en dag med mycket sömn blir det en tidig kväll i kväll - så snart får kudden sällskap i sängen.

söndag 18 maj 2014

Har inte mycket att säga ...

....konstigt nog så verkar det som jag bara låter allt vara - försöker inte ens få till en ändring längre.
Vill inte Gud att en ändring ska till - så spelar det i alla fall ingen roll (även om allt ändå känns fel)

Kanske Gud tycker att jag ska vara nöjd - eftersom inget är dåligt/jag har allt jag behöver för att överleva.
Förut så ville jag leva - kanske det inte är meningen för mig att leva - utan bara att överleva så som jag gjort allt sedan jag var barn.
Kanske jag bara var dum som trodde att det skulle bli ett riktigt liv för mig också.


Eller också är det så att alla bara överlever - eller väldigt få lever.

Jag är i alla fall lugn just nu!
och därför inte mycket att säga - för det finns inte något roligt att skriva om heller - även om det inte är tråkigt heller...

Jo,jo...många ord för att inte ha mycket att säga :)

söndag 11 maj 2014

Jag hade klivit ut ur ett skal...

... och höll precis på att förstå hur jag skulle vara utanför det skalet när jag träffade gunnar...
Tyvärr så känner jag att jag har gömt mig bakom ett nytt skal som jag inte känner igen mig själv i alls - och som faktiskt gjort mig -¨på ett sätt -  mer sluten än tidigare, fast jag är öppnare än tidigare.

Det är som om jag stängt in mig innan för ett skal som visar en öppenhet - men som gör att jag själv inte behöver vara där.
Det känns som jag sitter innanför ett fönster och hör någon annan samtala med personen jag har framför mig....

Jag har slutit mig och jag känner - trots att jag inte är sådan i mig själv - att jag bara tänker på mig själv.
Och det får mig att sakna den jag som aldrig tillät att tänka på mig själv.

Jag mår bättre av att bry mig om andra - än att vara så "rädd" att jag bara bryr mig om mig själv.

Då skyddade jag mig själv genom att ge mig själv till andra - nu skyddar jag mig själv genom att distansera mig själv.

Jag väntar fortfarande  - kan inte ta mig vidare ...
Vad är det jag ska göra eller förstå för att få fortsätta?

söndag 4 maj 2014

Sinnesro...


Ordspråksboken 3:5-6

Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.
Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.

fredag 2 maj 2014

Så här känner jag mig..

Ibland behöver man en stund för sig själv.

Helt ensam - utan något skydd - osynlig för omvärlden

Jag antar att det är så det ska vara just nu  - och får lämna
mina önskningar till Gud - och mig själv i Guds vilja/händer.

Bara att fortsätta vänta - även om väntan har varit lång nu.

torsdag 1 maj 2014

1:a Maj...

Det är vår nu - men omständigheterna säger att det inte är det.
Ändå så VET jag att när det är Maj då är det vår.

Omständigheterna behöver inte se ut att vara som det egetligen är....tänk
om jag kunde vara lika säker när jag vet i andra sammanhang - även
om vetandet inte är allmänt bestämt.

Så som 1:a Maj är allmänt bestämt att vara vår -den slutliga vårmånaden,
innan sommarmånaderna kommer.

Jag visste men var så rädd - och till slut hoppade allt över våren och sommaren
och stannade bara till lite snabbt i hösten innan det blev vinter.

Och det är där jag är nu.
Våren kan inte sätta fart - varför vet jag inte längre.
Men jag kan bara vänta tills vintern släpper sitt tag.

onsdag 30 april 2014

Jag vet inte riktigt var jag är i tillvaron just nu...

...jag sitter inte fast i gunnar som jag gjort.
Jag är inte lika trasig som jag varit - men heller inte helt hel.
Jag kommer ingen stans och allt känns fortfarande fel fast inget är dåligt.

"Men det är väl bara att ta sig i kragen" ....jo det skulle vara rätt så bra...

men när man inte vet hur man gör det då?

Det är bara att fortsätta vänta och vila - även om det är krävande i sig.

söndag 27 april 2014

Det är lätt att man missförstår varandra när man skriver på internet eller i mail...

...därför att man inte ser personen som skriver eller hör tonen.
När man säger något som en fråga eller påstår något så kan det i skrift se lika dant ut - om man inte tänker på tecknen därefter - och ofta glöms de bort därför att det går så fort.

När något verkar lustigt eller olustigt är det därför viktigt att fråga vad den andra personen menar...
speciellt om man tycker man får en otrevligt eller avsnäsande svar på något man själv inte tänkt som en otrevlighet värd ett sådant svar...

Någon kan verka extra gnällig eller extra tjatig också om man läser en blogg tex - och så tänker man att personen är en gnällig jobbig typ men man ser ju inte personen privat. Personen kan vara den som får alla att må bra och är gladast av alla och bloggen är personens sätt att göra sig av med sådant som han/hon känner är jobbigt eller irriterande - och det gör att han/hon kan fortsätta vara den positiva person som han/hon är.

Man ser inte helheter i något man läser på nätet. Man kan sällan ens se helheten när man umgås och hör personen i verkligheten även om man kanske tror det.

Så som man brukar säga; dra inga slutsatser om eller döm någon innan du gått ett månvarv i den personens mockasiner.

Så vad jag vill säga, för egen del; har du fått ett svar på något du skrivit som verkar olustigt fråga vad jag menar (men jag vill inte ha någon "pajkastning").
Verkar jag en tid skriva mycket om något speciellt så är det mitt sätt att bearbeta det hela för att kunna vara okej i livet - men det jag skriver är INTE hela mitt liv då.
Däremot kan det få ta för mycket av mitt liv om jag inte får bearbeta det - och det vill jag inte!

Lite tankar i kväll..

onsdag 23 april 2014

Just nu är det inte okej...

....någonting har fått mig att vilja veta hur gunnar har det...
Det är som förut när jag hörde hans hjärta ropa...
Jag har inte en tanke på att ta kontakt ...
Jag vill inte ens göra det.....men hans hjärta ropar just nu....
...och mitt hjärta hör det....
men jag ska inte göra något åt det....
...jag behöver bara skriva av mig det jag upplever - för jag försöker komma undan men kan inte -
 för jag får inte handla på det!

Gud ge mig lugnet att vara i det jag upplever
och ta hand om mig själv och det jag behöver
ge mig vishet att se vad som är vad

Så rätt...

Åsikter ?

Gå in och Gilla Krossa Jantelagen ni andra också ---> https://www.facebook.com/KrossaJantelagen - en underbar sida

måndag 21 april 2014

Med hjärtat i förväntan på Gud....

Ser du allt vackert runt dig ?

Gå in och Gilla Krossa Jantelagen ni andra också ---> https://www.facebook.com/KrossaJantelagen - en underbar sida

Ledigheten är över...

...dags för jobbet igen...

Det blir nog bra - och trevligt att träffa arbetskamraterna...
men....
Glädjen för jobbet finns inte just nu....och jag vet inte om jag kan få tillbaka den...

Det har gått på sparlåga en tid .... och det finns vettiga orsaker till det som inte egentligen hänger ihop med arbetsuppgifterna eller platsen i sig...

Går inte in på det mer ....men jag har haft glädje länge över mitt arbete

Jag ber Gud ge tillbaka min glädje eller ett nytt arbete...

lördag 19 april 2014

Det är lite ledsamt...

...att allt som jag trodde på - och hade tro för ...
bara raserades och i stället för att ha glädje och gemenskap i mitt liv så har jag tappat så mycket fart att jag i stället är själv på påsken.
Det gör mig ledsen!

Men jag ber att Gud ska hjälpa mig få ordning på mig själv så att det nästa år är annorlunda.

Men en sak som jag inte vill är att jaga dem som inte bryr sig.

För det är som jag läste någon stans att de som ska vara i ditt liv behöver du inte jaga - det är ömsesidigt och de kommer att finnas kvar genom det.

Jag mår inte dåligt av att vara själv - men jag tycker det är tråkigt, just nu.

Jag är delvis ansvarig - jag kunde ha bjudit någon - men som sagt jag vill inte jaga

Aldrig mer jagar jag - hellre är jag själv
oavsett om det är familj, vän eller kärlek...

onsdag 16 april 2014

Tre knepigheter idag...

...genom människor gör mig fundersam...

En knepighet hos mig - men inte mot någon annan människa gör mig också fundersam.

Vad är det som hände idag - egentligen?

tisdag 15 april 2014

Tråkigt...

att vara i vilande hela tiden.
Det betyder ju inte att jag inte gör något alls - men det känns inte som det för mig vidare utan bara är just nu.
Men det är ju där jag ska vara nu ...
och försöka låta mig ledas ner i Guds ström och bara vänta på att bli blötlagd i hans kärlek.
Med Guds kärlek och ledning kan man klara vad som helst - även det som inte känns bra.

lördag 12 april 2014

Det är som om inget är kvar..

..nu när jag inte har gunnar att tänka på längre - eller ens mig själv att jobba med.
Känner mig ibland väldigt ensammen.
Jag trodde ju att gunnar var den som jag skulle leva med men nu är det inte så och efter allt strul, sedan ångesten över att han inte var här för att övergå till att reda ut mig själv.
Det har varit ett heltidsjobb som tagit mycket energi och kraft - och nu är det slut!

onsdag 9 april 2014

Tillvaron är rätt frågande just nu

Jag väntar ännu på att kunna ta något steg mot rätt "resa" - men vet ännu inte åt vilket håll "gaten" ligger.
Mina tankar går en del bakåt men inte för att hålla mig kvar utan mer för att se sanningar.

Men backspegeln i alla ära - och viktig som tusan när man kör - så önskar jag att få se framåt nu

måndag 7 april 2014

Jag sätter bara ord...

...på det som jag har fått rensa upp och rengöra...
Jag har äntligen - bildligt talat - slutat rusa runt och metodiskt börjat ordna upp allt.

Det är ganska skönt att få det i ordning och släppa ifrån sig det som inte är mitt att lagra.

De "räkningar" som har lagts hos mig som inte är mina lämnar jag tillbaka och allt "skräp och damm" som jag samlat på mig kastar jag.
Det "sura vinet" tar jag bara slangen och sköljer bort - jag vill inte ens se vad det är - och med det allt som jag har kräkts upp också.

Det börjar bli rent - och det luktar snart fräscht också...

...och ingenting "hänger över mig" längre...
mina "räkningar" har jag betalt - med "ränta" och jag har ingen skuld längre....

Så skönt!

men jag tror efter den här tiden - långa tiden - så behöver jag få rensa och jag rensar ofta med bilder och här skriver jag mina bilder för att göra mig själv begriplig.

Jag har förlorat massor på den här tiden - som jag önskar att jag inte hade - men samtidigt har jag det kvar som var stabilt så egentligen har jag inget förlorat.
Jag har ändå - trots att jag hellre sluppit - vunnit en hel del och det är ändå något att vara tacksam för.

lördag 5 april 2014

En vinflaska med kork i...

...det var jag (bildligt sett) och vinet var inte det bästa heller.
Men om man ser det som så att allt jag var med om var som vindruvor som jag tog emot - många av dem var mögliga, en del ruttna och en del väldigt omogna - och jag stoppade ner dem i flaskan. Till slut orkade jag inte med att veta av dem och jag ville heller inte att någon skulle få veta om dem som jag korkade igen flaskan, och gömde den i mitt inre.
De druvor som var mogna fina och goda dem bevarade jag i "ett fat" på bordet och åt då och då av.

Jag hade gått en tid innan gunnar och grävt - men aldrig tagit fram flaskan (det som var allra mest ruttet) och städat undan allt som var galet inom mig (och även ibland utanför mig själv) men flaskan hade jag inte vågat röra - och knappt erkänt för mig själv.
När jag började träffa gunnar och se den mannen som var så kärleksfull och omtänksam så började jag tro på att något gott kunde hända mig så jag  vågade leta reda på flaskan.
Hade allt med gunnar blivit bra så hade jag kunnat öppna den lugnt och stilla och "kastat" innehållet men nu blev det inte det och hela flaskan skakades om. Jag försökte gömma den igen men gunnars beteende blev som en korkskruv som borrade sig ner i korken och fick fart på innehållet och allt precis allt sprutade upp och ner över mig, gunnar och allt annat i tillvaron.
(Hade jag inte träffat gunnar hade jag fortsatt min påbörjade "städning" och så småning om hittat flaskan och kunnat kasta innehållet utan en massa tumult men nu blev det inte så)

Först kunde jag bara se att det var gunnars fel att det var som det var - och jag säger inte för den delen att han inte gjorde fel eller är ansvarig för hur han behandlade mig - men det var allt detta sura äckliga vin som stank över allt och jag kunde bara "spy ut" över den som gjort mig illa och orsakat att vinet skitat ner allt.
Men det jag borde ha gjort var att börja städa och tvätta. Nu blev det ju ännu mer smuts och äckligt att ta hand om och det var mer att skämmas för - och den här gången var jag också orsak till det.

Det har varit jobbigt - även när jag till slut började städa i stället för att spy men nu började det kännas lugnt - även om det är en känsla av vemod, tomhet och sorg - och det är där jag undrar om det är stormens öga - eller om stormen är förbi.
Om jag äntligen kan få börja laga det som gått sönder och "slicka mina sår".

fredag 4 april 2014

Det var så mycket annat som situationen med gunnar drog med sig...

Stormens öga har inget - eller väldigt lite med - gunnar att göra eller den situationen.
Även om tankar på honom kommer upp då och då - och jag då skriver ner dem så tror jag ändå att han i sig själv är förbi i det som jag går igenom nu.

Det jag vill nu är bara att komma till rätta med mig själv och min tillvaro....
och det är det positiva med det som hände; jag har fått gå ända in i  mitt innersta och fått gräva ut en massa skit. Det kan finnas en hel del kvar men jag kan ta hand om det när/om det ska upp och ut annars kan jag alltid "sätta eld" på det och bränna det rent.

Så för att vara tydlig - gunnar är inte ett problem längre

torsdag 3 april 2014

Ingen är värd att förnedra sig själv för!

INGEN!

Man kan finnas där och även för den som ljuger för att man tror på personen - men självförnedringen eller att låta sig förnedras - nej!

tisdag 1 april 2014

Är jag i stormens öga...

...eller...har jag äntligen bara kommit till ro fullständigt...

även när jag känner mig ledsen eller olustig så är jag bara lugn och känner att jag inte vill ta tag i det - utan lämna det till Gud....

söndag 30 mars 2014

en timme fram och...

..en timme mindre för oss...
kallas sommartid ....
Bara idioti som vi måste följa för att hänga med...

 i natt blev klockan 3 i stället för 2

lördag 29 mars 2014

Om någon undrar...

hur jag kunde gå på gunnars lögner och manupulation så verkade han så öppen och ärlig - förutom omtänksam och kärleksfull.
Jag kunde inte tro att den mannen var annat än genomgo - inte ens efter att jag förstod att han var en missbrukare och att han missbrukade människor - därför hela tiden när vi sågs eller hördes verkade han vilja mig så väl.

Jag har aldrig blivit lurad av någon på så vis någon gång - jag har liksom vetat vad som pågått och låtit det vara så - men nu var det som om när gunnar talade så verkade han så genomärlig att jag inte kunde misstro honom.
ÄVen när jag sa till honom att jag inte trodde på honom lyckades han få det till att jag var dum utan att för den saken säga det rakt ut eller anklaga mig för det.
Det var inte förr än i slutet som han började säga dumma saker till mig - när jag till slut inte släppte det jag kände för någonting....(även om tanken på gunnar fortfarande "band" mig fast).

Dum?
Nej, jag är inte dum - han var skicklig
Han sa till och med till mig en gång; det är en fin egenskap att du litar på folk.
Men det var det som var saken - jag hade inte litat på någon innan gunnar.
Gunnar var skicklig - mycket skicklig.
Även om han har ett förhållande - och lever tillsammans med någon så hittar han andra (det gjorde han med sina barns mor som han levde länge med).
Han hade små förhållanden både här och där - när han bodde med henne och barnen och han hade små förhållande - och större också - när han var med mig...plus en massa sexhistorier.

Han var skicklig på att verka så ärlig och trofast - och han kunde fördömma andra som som var otrogna eller kramades med någon annan än den de var tillsammans.
Han var en skicklig skådespelare - vad gäller "hellyllekille"....
Jag har inga borförklaringar på hans beteende längre - hans beteende var skit och hans spel var äckligt.

Men jag tror inte han var sitt beteende eller sitt spel - även om han måste ta ansvar för det och gör han det inte nu så kommer det sen.

onsdag 26 mars 2014

Tomt...

Inget förändras; allt är fel fast inget egentligen är dåligt.
Känns otacksamt....men så är det...
Känner mig bara tom på tankar och känslor ...

söndag 23 mars 2014

Enligt "allmän" mening ...

så borde jag nu har "hittat" någon ny att vara med - och kär igen...(minst en gång)

Varför går det så lätt för andra att gå vidare med nya partners - ibland gång på gång?
Varför verkar andra kunna bli kära utan något motstånd - ibland/ofta bara efter en vecka eller två?

Jag menar inte att det är konstigt att efter en tid åter finna någon - men varför verkar en del ha det så lätt för det?

Är det jag som är stängd eller är det de som är avtrubbade - eller kanske båda?

torsdag 20 mars 2014

Jag har inte mycket att skriva om ...

...jag känner mig rätt så "nollställd" ...väntar på vad som komma skall....men har inte en aning om vad det blir....
...tänker varken negativt eller positivt....men känner mig rätt så ledsen därför att allt känns så fel...
...och det gör mig ännu mer ledsen för att inget är egentligen dåligt...men det är inte rätt!

När man inget kan göra åt det hela - så måste man vänta...

Gud ge mig tålamod, vishet och mod...

onsdag 12 mars 2014

måndag 10 mars 2014

Så ett bakslag igen..

..ont i  kroppen men  gick till jobbet i alla fall - fast fick gå hem tidigare...
kom hem och kollade tempen; ca 38 grader feber.
Ringde mig sjuk i morgon.
Jag hoppas att det bara är feber pga smärtan - och inte pga att smärtan och febern ska ge mig mer...
känner mig inte sjuk annars så...

Livet vill verkligen inte ge mig vila!

Men det är bara att låta det vara som det är - och gå igenom det...

lördag 8 mars 2014

Stötte på stark "patrull" ...

Det var bra att jag kände att jag var redo för de 12 stegen - då jag redan i andra steget fått stanna upp.
Jag väntar ännu på att det ska bli en förändring - men jag kan inte framtvinga den.
Det är bara Gud som kan göra en förändring.

Klart jag fått sitta i väntrummet så länge - fast jag visste ju inte att det här var den stora anledningen (det har ju funnits småsaker som jag fått fixa till - men de ledde kanske till att jag såg detta?)

Jag fortsätter vänta!
Känner en stark vila i detta faktiskt!
Det gjorde jag inte direkt förut...mer att jag hade möjlighet att vila (men det funkade ju sisådär).

söndag 2 mars 2014

Enya


Väntar...

Har inte mycket att säga...

Är mest i stiltje - med bara lite rörelse...
lämnar i från mig en del som jag inte ska ha med ...
försöker rengöra såren...
en del har rivits upp och de har var kvar....
annars - i stilla väntan....

fredag 28 februari 2014

Det är väl så man bör göra - men inte alltid så lätt...

Type, "JESUS" if you believe HE can move mountains! <3

Tyvärr ...

...rev jag nog upp några sår i går - trots att det bara var helt kort jag "snubblade" och inte gick vidare med det samt lämnade det till Gud.
Men jag tror ändå att såret behövde rivas upp - även om det inte känns roligt just nu - för det finns "var" i det som behöver komma ut.
Jag låter det bara rinna - för jag känner att jag kan inte göra något annat..
Jag kan inte längre försöka hela mig själv....

torsdag 27 februari 2014

På gränsen till "snårskogen"

Någonting fick mig att sätta mig i en sits - där jag inte borde vara!
Bara kort - men ändå...
Det rörde runt lite grann - men jag sa till mig själv att jag har inte med det att göra mer - och bad Gud ta hand om det...
För en tid sedan hade jag tappat all fattning och nästan brutit ihop - det hade fått mig att vilja veta mer men inte den här gången.
Jag tog mig ur situationen riktigt fort - ville inte veta!

Kanske var det att jag hade känslan av att gunnar var hos mig i dag när jag kom hem som fick mig att nappa på en liten grej som jag såg - och tog mig dit där jag inte skulle vara...

Tack gode Gud för att jag inte tog mig vidare in i "snårskogen".