lördag 31 december 2011

Välsignat gott nytt år önskar jag för mig och alla andra

Tjatig och inkonsekvent?

Jag behöver få ur mig mina känslor - och de kan gunga fram och tillbaka ganska mycket emellanåt.
Det är inte alltid som det jag skriver är det jag egentligen tycker eller känner - men ilska, rädsla, stolthet mm kan få mig att känna eller tänka så...därför när det har lagt sig så kommer jag tillbaka i gen till det jag verkligen känner.
Eftersom jag känner att jag inte riktigt har någon att prata med om det här så har jag skaffat bloggen för att kunna skriva av mig - mycket bättre än att skriva till gunnar tex (även om jag ramlade tillbaka till att göra det några gånger efter jag startade den här bloggen) - och få ur mig allt jag behöver få ur mig. För att kunna komma vidare och släppa en massa skit som jag är fast i...

Min situation är säkert inte så unik men min situation är nog en aning annorlunda än de flesta andras som hamnat i den här sitsen som jag hamnade i - och det är därför jag inte riktigt känner att jag har någon som förstår mig eller situationen
Deras erfarenhet är inte lik min - även om det är mycket som är lika
även om mitt medberoende är säkert likt många andras

Jag saknar gunnar igen - eller egentligen hela dagen
men han får vara där han är och med den han vill vara med - för jag har sagt att jag inte ska höra av mig till honom så länge det är så här
vän är jag - men jag orkar inte längre få smäll på smäll och därför kan jag inte vara det med en kontakt utan betydelse för honom!

fredag 30 december 2011

jag vill leva mitt liv

Kanske ni undrar...?

Eftersom jag är troende kanske ni undrar hur det går ihop med alla konstigheter jag har haft för mig - och kanske fortfarande har för mig - eller hur jag kunde råka ut för en sexmissbrukare.
Men vi troende är inte förskonade från livet - vi är skyddade på så sätt att vad som än händer så är vi räddade från evig död och vet att Gud kommer att ta emot oss.

Om både jag och alla andra runt omkring i samhället lyssnar till Guds röst - råd och ledning - skulle vi vara fullständigt skyddade från det som inte är gott men alla andra runt mig (inte ens troende kristna) lyssnar alltid på vad Gud säger - och inte jag heller.

Som troende är vi inte en marionettdocka som Gud styr - vi är fortfarande människor med egen vilja och egna val - och denna vilja och dessa val är det som kan göra skillnaden.

Så jag träffade en sexmissbrukare - och jag tror på att han är den rätta för mig (trots allt för det ändrar sig inte för att jag ser att det ser fel ut) men han måste ju vilja/våga det också.

Sen har jag haft en del i bagage som gjort mig "knäpp" och det har ju inte underlättat situationen - för då har vi båda varit "knäppa" bara på olika sätt.

Sov länge - eller flera gånger kanske bättre ordval

Det var jobbigt att vakna i dag för jag var så full av kärlek till gunnar att jag ville vända mig om och ta honom i min famn - men jag visste ju att han inte var där att krama om.

Kärleken förvandlades till sorg - men inte så att jag slutar älska

Idag känner jag mig lite hängig
Jag skulle ha ledigt i mellandagarna för att vila upp mig lite då jag vaknat med huvudvärk varje lördag i flera veckor nu och tänkte att jag behövde nog få stressa ner lite
Jobbet är ju inte det som stressar mig men det enda som jag kan ta bort - allt annat är ju inom mig och nära mig
Men det har ju inte blivit så mycket vila ändå då mycket har hänt och bla min väns son dött
Nu har hon så många runt sig så jag har inte behövt vara med henne en massa men det är ändå en känsla av overklighet och sorg inom mig.

Sedan kom ju gunnar allt för nära - men ändå för långt bort - i onsdags och det har också varit jobbigt - då jag saknar honom väldigt mycket.

Ja, nog med "gnäll" för nu!
Dagen ska börja i soffan

torsdag 29 december 2011

Oj

natten var jobbig på flera sätt.
Det blåste så det skramlade i lufttrumman, jag saknade gunnar, jag drömde drömmar som var oroliga och jag fick kramp i tarmen så jag höll på att skrika av smärta.
Jag slarvade igår och åt något jag inte skulle äta - och det reslulterade i kramperna.
De värsta jag haft på flear år nu - just bara för att jag oftast är försiktig  - även om jag slarvar i bland
Det här var tydligen inget jag kunde slarva med!

Kanske reagerade jag extra för att gunnar kom så nära i går - men ändå var så långt borta...

Idag ska jag åka till min moster - det ska bli trevligt

Hm det blir nog en bra dag ändå - även om gunnar inte vill vara del av mitt liv....

onsdag 28 december 2011

Svårt att sova

I kväll blir det svårt att sova;
jag saknar gunnar och jag saknar hans armar runt mig
jag längtar efter hans närhet
och jag ser hans ömma, leende ögon när han tittar på mig
Jag längtar efter att ha honom sovandes bredvid mig

Men det är drömmar - i en längtan och saknad - som inte är verkliga idag

Men jag kan längta och jag kan sakna - och jag kan hantera det idag utan att behöva se till att jag får min längtan och saknad stillad
Jag kan bara "lägga mig platt" och acceptera att det är som det är nu idag

Sov gott dröm sött gunnar

Jag älskar mig!

Efter idag saknar jag gunnar ännu lite mer

men jag har lovat att inte höra av mig till honom så länge han inte vill ha mig i sitt liv
och han har inte tagit kontakt med mig - tagit beslutet att vilja respektera och uppskatta mig som jag är värd - så det är bara att låta det vara

men saknar så otroligt mycket det gör jag
jag vill bara ta honom i min famn och krypa in i hans famn på samma gång
men utan hans vilja att det får ha betydelse så är det faktiskt ingen mening
så jag får bara sakna
och det är inte farligt att känna saknaden
jag får bara låta bli att lyssna på den rösten inom mig (mammas röst) som säger att jag är dum som saknar honom - för han tycker inte om/vill inte ha mig för att jag är så dålig

För det är inte sant!
Men saknaden gör ont - men den är inte farlig

jag önskar honom allt gott!

Idag är jag lugn

...hur är jag i morgon?
Ödmjukhet är den enda vägen för mig att ta - för att klara av att inte ta kontakt med gunnar igen.
Han nappar nog om jag hör av mig - men det är inte samma sak som om han tar kontakt och får visa vad han vill, vad han känner och var han står. Dessutom ger det bara näring åt hans ego och missbrukarpersonligheten i honom - och han kan skylla det på mig.

Jag får skylla på mig för; man blir bara behandlad som man tillåter andra behandla en - de kan inte behandla mig illa om jag inte tillåter det (sedan finns det folk som alltid behandlar folk på ett respektfullt och bra sätt - oavsett vad de har möjlighet till eller inte)

ödmjukhet!

Samtidigt håller jag på att rensa bort i skogen - korta stunder bort från vägen för att skogen ska kunna bli en trevlig och behaglig plats utan saker som river sönder mig eller hånar mig etc.
En dag är skogen tom på skräp - eller möjligen bara sådant som jag utan besvär kan slänga på en hög som sedan ska brännas upp när den blivit stor nog. Men de största "skräpen" måste brännas på en gång och slitas upp med rötterna
Något nytt ska komma stället!

Snart blir det en långpromenad - för att träffa en vän
ska bli trevligt

tisdag 27 december 2011

Trött

Jag har varit hos min vän - som fått sin son mördad - och beklagat sorgen.
Det var mycket folk där och det var riktigt jobbigt - för det är aldrig roligt när något sådant här händer och när någon sörjer.
Just nu är jag bara trött!

När jag tittar tillbaka på det jag har skrivit...

...så ser jag att jag har skrivit mycket väldigt förvirrat - inte hela tankeställningar är utskrivna tex
vilket kan missuppfattas av den som läser det
Jag har skrivit som jag känt inte som är korrekt i skrivperspektiv - och därför inte heller klart för den som läser.
Om jag nu när jag kommit så här långt efter allt knäppt med gunnar - nu när jag i stort sett har släppt allt - så kan jag se hur jag har skrivit  väldigt tokigt många gånger - och även de sista inläggen ´- hur har jag inte skrivit tidigare när jag varit både rädd, och haft ont - när jag känt frustration och fruktansvärd besvikelse som tagit över hela mig?

Hur som helst har det hjälpt mig att komma dit jag är i dag - kanske inte den bästa "platsen" vad gäller kärlekslivet men ändå bra för mig som människa ....
Jag kan ha förlorat kärlek för resten av livet men jag själv har kommit till en brytpunkt som ställer mig själv på ända och hela min tillvaro
Vad vill jag framöver - vill jag ha skit i mitt liv
bredvid är okej men i?

Någon sa till mig så länge du har svin i huset så kommer det att lukta svin - om du har 100 svin luktar det starkare än om du bara har ett - men oavsett hur många du har i huset luktar det svin - och det går inte att få bort innan alla är ute  och även en tids städande efter det behövs innan lukten försvinner - sen gäller det att inte släppa in några svin mer.

Ska gunnar in i mitt hus igen så måste han ha lagt av sina svin för jag vill inte ha svin inne hos mig mer - inte ens om jag älskar någon som har svin!

måndag 26 december 2011

speak to me lord


Vad vill du nu från här?
Jag har inte haft förmågan att lyssna fullt ut förr än nu!
Jag är ödmjuk i min tanke att jag kan lyssna - och följa det du säger nu.
Jag står stilla och väntar!
Speak to me lord!

speak to me

Hur kan jag sörja/sakna en man....

...som stött bort mig gång på gång
när någon mister sin son på detta vis?

Ändå är det just så det är - och saknaden gör ont!
och de har inte mindre smärta eller sorg om jag låter bli att sörja och/eller sakna...
och det gör inte heller att jag inte känner sorg över den döda - utan jag bär bara mer sorg

Men fortfarande får jag säga att det är inte farligt att sörja/sakna någon - och det är varken fel eller dumt - och det är inte heller farligt att det gör ont.
Det som är farligt är att inte våga känna sina känslor - för då flyr jag och gör något som jag inte ska

Jag har lovat att inte höra av mig till gunnar mer  - och det löftet tänker jag hålla hur mycket jag än saknar honom och hur mycket jag än vill ha honom i mitt liv....
och jag hoppas ingenting i min tillvaro ska kunna rubba mig så mycket att jag kliver bort från det beslutet (löftet)

Känner inte han samma saknad eller önskan så måste jag hålla mig borta!

Vaknar till död

Den här morgonen vaknade jag efter en dröm som var väldigt konstig och rörig, i en lägenhet/köket som jag aldrig varit i med många människor som hör hemma i det jag fick reda på när jag klivit upp

En väns son har blivit dödad nu på morgonen - mördad - och drömmen hänger ihop med den familjen men lägenheten kände jag inte igen (fast i drömmen skulle det vara min)
Killen har varit involverad i massor med "skit" så risken för att något sådant här skulle hända är inte förvånande men det är ändå hennes son - familjens barn, syskon, farbror, morbror, syskonbarn, kusin etc så det är klart att han kommer att sörjas ändå

Så dagen började mindre roligt, och jag tappar tron på min tillvaro och mina hopp - om förändringar till det bättre - en stund.

Nu går i alla fall mina tankar till familjen och till den killen som jag känt sedan han var bebis
Det är otroligt att en oskyldig bebis är dödad/mördad (för för mig är han samma lilla kille som jag varit barnvakt åt, bytt blöja på och så småningom lekte med mitt barn)

söndag 25 december 2011

Just nu....

...saknad...
Men saknad är inte farlig att känna - det är rädslan för att känna saknaden och att inte få den stillad som är jobbigt.
Och det är det som kan få mig att göra något som jag INTE ska göra....

Det finns en hel del som jag måste ta tag i i mitt liv som inte berör gunnar så just nu är det bara bra att han inte är i mitt liv - även om jag tänker på honom och saknar honom - för jag kan inte ta hand om det om gunnar får okupera mitt/mina känslo- och/eller behovsrum...

Det är jobbigt att se honom med någon annan - att se honom fira jul med någon annan och bara umgås med någon annan - men det är också inte farligt att känna den känslan

ALla mina känslor måste jag låta finnas - och inte springa ifrån dem
Vilket jag gjort när jag har skrivit till gunnar - och sagt hur det känns och vad jag tycker. Men det har många gånger inte varit vad jag egentligen tyckt utan rädslan och smärtan som jag haft och försökt trycka bort som talat.
Jag har förstört för mig själv genom att jag inte har kunnat hantera min känslor

En sak till som känns jobbigt är att en kvinna på jobbet satt och pratade om en man som i sin tur hade pratat om en tjej och sagt att hon sagt att hela hennes barndom kom över henne när han handlade som han gjorde mot henne
Det var hålfullt när hon sa det - och jag vet att de flesta inte kan förstå och jag förväntar mig inte det heller...men det var så för mig och jag har sagt det till gunnar
Hur många möjligheter finns det att det är flera kvinnor som har sagt det till en man?
Det gör att jag känner mig lite olustig också - dessutom så mådde hon jättedåligt just när han tog sitt val och valde bort flera kvinnor  och hon kan ha varit en av dem
Jag fick inte veta något från honom men fick veta på andra vägar och också att en inte var bortvald (vet inte om det är fler som inte är bortvalda men en har lämnat ett kärleksmeddelande på sin facebook så)
Bara funderinngar och tankar som jag måste kunna hantera - vad gäller gunnar

jag har fortfarande inte hört något från min vän som jag klampade i klaverat med

jag "krockar" med mitt vuxna barn gång på gång - och vet inte hur jag ska hantera det

jag behöver få en ny bostad och jag behöver bli fri från vissa låsningar i mig själv som hindrar mig i min tillvaro

så jag har ite tid med en strulig gunnar också

Jag är ändå på ett snevridet sätt tacksam till gunnar för att han ställdet till det som han gjorde - och behandlade mig som han gjorde - för jag har fått veta så mycket om mig själv undet den här tiden och nu är det dags att jag hittar den jag som är mitt verkliga jag - den jag är skapt till - och inte något jag blivit pga omständigheter, i min uppväxt och hur jag har blivit behandlad där.

Nu är det min tur!
Min tur att ta hand om mig själv - och ingen annan!

2012är på väg - ska jag fortsätta så här - eller ska jag komma ur mitt skal?
Hm

Glädje just nu

Jag kommer nog längre och längre i mig själv - och det verkar gå snabbare och snabbare nu.

Men jag vill inte tappa min ödmjukhet i det hela heller och ta för givet något som inte är - men hoppas ändå att det är så.

Han har gjort mig illa - mycket mer än någon annan i mitt liv därför att jag verkligen lät honom komma mig in på livet som ingen annan - men jag har gjort honom illa också i min smärta och rädsla

Just nu känner jag bara kärlek till gunnar
ingen känsla av ilska eller smärta - inget försök till självhävdelse och inte heller till självförnekelse - som jag vajat fram och tillbaka i hela tiden

Jag önskar honom allt gott
och kärleken är självklar - även om jag får stå på avstånd och älska

Nattens dröm

Jag har drömt om gunnar i natt.
Han var så ledsen för hur jag betett mig - att jag gjorde det så svårt för honom att inte rättfärdiggöra det han höll på med.
Han grät (men jag var liksom där som en fluga på väggen inte i person) för han ville komma till mig med det sista jag skrivit gjorde att han valde att inte göra det.

Jag har skrivit att jag saknar honom, att han kan hålla sig borta och att han säkert har det bättre med "henne" och att jag önskar honom lycka till men sedan har jag tagit tillbaka allt och skällt på honom för det som han gör.

Jag menar inte att det är mitt fel att han gjort som han gjort - hade han aldrig "börjat" göra det så hade aldrig mitt beteende börjat heller
Men jag inser ju att jag har betett mig som en idiot
Det enda rätta att göra hade ju varit att säga "du får stå för dina val och det är helt upp till dig - men det är DINA val och inte mina" för det är ju det han velat att jag skulle ta beslutet åt honom som så många andra har gjort (men de har inte fattat vad han hållt på med - bara att han varit mycket upptagen)och det velat ha mer.
Jag hade inte bråttom så jag kunde ta att han hade mycket att göra och stå i och därför kom aldrig det från mig....

Hur som helst var gunnar ledsen för att jag "sagt" det jag sagt och han har känt sig lika knäckt av det som jag av vad han hållt på med och hans "kylighet".

Det gör ingen skillnad idag - jag kan inte ta kontakt för det har jag lovat att inte göra och han håller avståndet i alla fall.
Det måste fortfarande få bli som jag skrivit till honom - min dörr är öppen om han inser att han tagit fel väg och är villig att ge mig den uppskattning och respekt som jag är värd (inget annat funkar!)
och därifrån kan vi gå mycket varligt - för bådas skull.

Nu blir jag ledsen är ett bra ord att kunna säga till varandra - utan att den andra ska fly eller försvara sig

Ja ja vi får väl se vad tiden har att utvisa....

Fri betyder inte ...

... att min kärlek dött - bara att det knäppa som vaknade inom mig är tuktat.
Även om det försökte vakna i min kontakt med min kompis - och fick mig att trampa i klaveret där - så är det under nedmontering helt och hållet.

Det försökte lura mig - liksom missbruket försöker lura missbrukaren som slutat

Min kärlek får styra mig - men inte mitt knäppa medberoende!

Jag saknar ju gunnar!
jag såg någon på facebook hade skrivit God Jul "........" gunnars namn (fast inte till min gunnar) och jag blev så ledsen för jag har velat säga det och ge honom en puss varje år sedan vi började träffas ....

och i är är det inte ens god jul till honom från mig - eller tvärt om...

det känns men det är inte farligt att känna - sorg - det är värre att bete sig destruktivt och slösa energi på gunnar - på att ta emot information om honom - och sedan att försöka ta reda på hur mycket av informationen som är rätt eller inte
Fy vad jobbigt
tack för att det är över - och  det säger jag i ödmjukhet...

lördag 24 december 2011

Tre och ett halvt år...

...tog det innan jag blev fri.
För jag tror verkligen att jag är fri från den skit jag hamnade i när gunnar svek oss.

Idag har jag pratat med en kille som vill lämna sin fru - det funkar inte och han mår dåligt av att hon inte bryr sig om hans känslor och behov - men hon vill inte bli lämnad.
Hon gör allt hon kan - eller rättare sagt hon inte kan (för hon har inte instrument att hantera situationen) - och när han berättar om hur hon beter sig så känner jag igen mig i mycket.
Detta har bara varit ett par månader men ändå så har hon lyckas svänga fram och tillbaka lika mycket som jag har gjort på mina tre och ett halvt år.
Ena gången vill hon att han stannar - nästa gång ber hon honom försvinna och när han gör det undrar hon var han är mm
En stor skillnad är att hon tar kontakt med alla runt omkring honom och henne för att få dem att påverka honom i sitt beslut - och det har jag aldrig gjort (jag vill inte att andra ska kunna se honom som något annat än en fin person - det får han själv tabba sig med om andra ska uppfatta honom på annat sätt)
En annan är att han har inte andra på gång
En tredje är att han när inte hennes hopp genom ord, genom blickar, genom att visa känslor
Däremot har han väl tagit emot det han kunnat få av henne - än så länge
Den fjärde är att han inte försvunnit för att sedan söka upp kontakten igen eller nappa på något jag frågat om eller gett honom (när jag bestämt mig för att släppa taget)

Men vad jag ville säga med det hela är: det gör så fruktansvärt ont i mig att höra hur hon beter sig för jag känner igen mig själv - men jag kan inte säga det förstås och den här situationen handlar inte om mig - och känner hur frustrerad och desperat hon känner sig därför att hon tycker att hon inte får någonting att hålla i eller stå på som bär.
Det är inte klokt - men jag kan ju förstå känslan hon har än tidigare (även om jag aldrig varit typen som dömer andra) men jag ser ju fortfarande att det inte är sunt 

Jag har fortfarande inte fått något svar från min vän som jag trampade i klaveret med - och jag kan bara vänta och se - men jag tänker inte ta mig an den här situationen i stället - även om jag naturligtvis är en god vän (till dem båda) och lyssnar om de behöver det men söker inte upp och jag måste säga ifrån när jag inte orkar eller kan.
Jag måste ta hand om mig själv - jag har precis lyckats släppa gunnar - och då vill jag inte ta någon annans problem som mitt
Ingens - även om jag är en god vän då någon behöver det - men inte säga åt dem att de behöver min min hjälp
Vem är jag?
Tror jag mig vara bättre än andra?
Nej det gör jag inte - jag bara har lärt mig att ta hand om andra i stället för mig själv
Rädd för den uppgiften (ta hand om mig själv alltså) sökte jag någon annan att ta hand om
SKIT!

JULAFTON

GOD JUL

HELGA NATT

fredag 23 december 2011

God Jul

Eftersom jag lovat gunnar att inte höra av mig till honom så får jag lov att önska honom en
riktigt god och välsignad jul här i stället

Min tanke är den samma men jag håller mitt löfte till honom att inte höra av mig i alla fall

Jag är så ledsen för hur det blev mellan oss - när vi både vet att vi kunde ha fått ett bra liv tillsammans - först om han tordes komma nära på riktigt - och sedan om jag bara hade låta honom vara när han drog sig bort
sagt åt honom att det gör det samma - om han vill bort
kunnat lita på det jag känt - utan att behöva jaga bevis för det

Men nu är det som det är så:

GOD JUL gunnar
hoppas den blir välsignad
jag älskar dig
varma kramar från mig

lite vedmodigt men helt okej

torsdag 22 december 2011

Jag är faktiskt orolig för mig själv

Har jag blivit knäpp efter det här med gunnar?
Har det som väcktes inom mig fått sånt tag om mig att jag inte kan låta bli att kontrollera och styra och ställa på ett väldigt negativt sätt

Jag håller på att få ångest av det här
gunnar och sedan när jag kände att nu kan jag lämna det (med en öppen dörr men aldrig kika ut) så kom smällen jag fick i helgen
Jag kände efter det att jag var liksom "nollställd"inombords men jag visste att jag inte mådde bra också för jag får en slags "ticks" när jag inte tar hand om mig själv

Så klumpar jag till mig med min vän - och har skrivit och bett om förlåtelse två gånger nu (utan svar)
och det gör mig "rädd" att han inte vill förlåta mig - tycker jag är knäpp - och jag hamnar lite lika som när jag höll på med gunnar (vill ställa det jag har gjort till rätta - och risken är att jag ställer till det ännu mer.

Sluta oroa dig (mig) och låt saker få bero
Du ber om förlåtelse - om det inte tas kan du inte göra mer och då får det vara som det är!

Jag är en "mess"
Oj, oj - och allt detta har funnits inom mig - men var aldrig tydligt innan gunnar...

Bra att det kom fram - för nu kan jag göra något åt mig själv - men det är JOBBIGT!

Jag är verkligen en riktig röra inombords

Mitt erbjudande som jag la ut här om dagen till en person som inte bett om det - är verkligen inte alls bra!
Jag har bett om ursäkt för jag klev över hans gräns - men eftersom jag erbjöd mig att vara en samtalsbollare så har jag ändå sagt att jag ställer upp om han blev intresserad av det.
Han har inte hört av sig - svarat på varken ursäkten eller något annat - och nu är jag väldigt orolig för att han säger upp kontakten utan att säga något
Jag förstår att det är det absolut värsta för mig - att någon bara struntar i att säga hur han/hon vill ha det - lämna mig om du vill eller måste men stå för det så jag vet vad som gäller - jag ska inte behöva gissa.
Därför räknar jag också oftast med att den som inte hört av sig på ett tag (när det är olikt hur det brukar vara) har klippt av utan att säga det - och det gör mig också orolig mest hela tiden

Jag har inte sett det riktigt förr än nu
och jag förstår att folk har sina liv och saker kan hända som gör att man inte hör av sig som man "borde" - jag har det lika dant - men ändå så oroar jag mig

Jag höll på att skriva ett mail till nyss - men kom på mig att jag börjar göra på samma sätt som med gunnar - fast med helt andra syften INTE KLOKT ALLTSÅ!!!!!

jag ska bort från medberoendet inte fastna i andra sammanhang!

Jag skulle behöva hjälp från någon utomstående som bara kunde slita det ur mig

Ja nu har jag i alla fall sett det - och kan börja fundera på hur jag ska låta bli att reagera som jag gör
Orsaken tror jag jag har klart för mig  så den behöver jag inte söka

Så skönt att få skriva inför alla, som kan tänkas läsa,  hur "knäpp" jag är - för det befriar mig faktiskt - att inte försöka göra mig bättre än jag är
därför att jag alltid har satt upp en prydlig fasad för mig själv så att ingen ska kunna se hur jag verkligen är (även om jag verkligen inte har haft något att dölja innan det här med gunnar fick mig att snurra till det ordentligt)
Jag hoppas verkligen att min dumhet som jag gjort nu inte gör att jag tappar en vän

onsdag 21 december 2011

Jag blir mer och mer medveten

...om hur jag varit och vad jag tillåtit andra - som jag haft nära mig - göra
Att jag har backat för andra så mycket så jag måste "gömma" mig nu för att inte tillåta det längre

Men de flesta som jag har i min tillvaro numer är inte sådana - det är bara jag som är rädd för att de ska vara det (i mitt undermedvetna som alltid uppfattat allt som inte mitt medvetna jag har gjort)

Jag måste öppna upp i min tillvaro - men inte göra våld på mig själv för att något "ska" vara så eller förväntas vara så - utan så som jag vill, kan, orkar, vågar och har förmåga till.
Inte låta rädsla stå i vägen för det som jag innerst inne önskar....

Jag vet inte hur jag ska kunna komma ur mitt nuvarande skal - som är helt annorlunda än den mur jag har haft tidigare
rädslan jag har nu är pga att jag sett allt som jag tidigare inte sett eller förstått

Jag är så ledsen för att det är så här
gunnar är ingen del i den biten - men han har legat i vägen för mitt arbete med mig själv så lång tid

Det gör ont att han är borta (?) - och att ha allt det här kvar att jobba med nu

ja, ja det är bara att ta tag i det - men ärligt måste jag säga att jag är rädd för att knäcka hål på mitt skal

Älska mig för den jag är - inte för vad du vill ha av mig!

Instängd i mig själv

 Jag har gjort något dumt erbjudit någon annan att hjälpa dem med "inre demoner" fast de inte bett om det - fick be om förlåtelse (men jag tog inte tillbaka erbjudandet om det var av intresse när jag ändå har gett det)
Jag har nog stängt in mig själv - och mina känslor
för jag vet att jag mår inte inte bra men jag känner inte någonting

gunnar? nej den här gången är han inte upphovet till mitt dåliga mående
Det är konflikten i helgen som är upphovet - som gör att jag orkar inte längre kämpa på något vis
jag önskar jag hade pengar så jag kunde ta ledigt från jobbet och sticka iväg till någon stuga någon stanns och bara få vara.
Men det går inte!
Jo visst är väl gunnar i mina tankar - men jag har ändå släppt allt på ett sätt....
jag har lovat att inte ta kontakt och jag har ändå lämnat dörren öppen för honom att ta sig tillbaka om han vill (därför att jag inte känner att en brytning mellan oss är rätt - hur fel det än ser ut - och då måste det vara han som har ansvaret för den brytningen inte jag)

Konflikten i helgen fick mig att undra om det inte är jag som är egoistisk och elak etc - så som min mamma alltid sa till mig - men jag kan ändå inte backa för det är det jag alltid gjort för att inte vara just egoistisk och elak mm
Det är en konflikt inom mig - igen för det var det hela tiden innan med gunnar också fast på ett annat sätt - och det är jobbigt när man ligger i krig med sig själv.

Skulle behöva någon som satt på min axel och talade om precis vad jag säger och gör - och på vilket sätt - så jag kunde få respons eller kritik på det som händer - och få veta när felet ligger hos mig och när det inte gör det så jag kan - utan konflikt i mig själv -  stå på mig när jag inte gör fel.

Är det fel att inte låta sitt vuxna barn ha fri tillgång hem till huset där jag bor själv? Jag sköter om huset själv och jag betalar för mig själv....

tisdag 20 december 2011

Fortfarande lugn...

Jag har gjort rätt - vet inte om gunnar läst mailet eller inte - inget svar så det kan betyda att han struntar i det jag skrivit och inte vill ha mig i sitt liv mer - men det kan också betyda att han för en gång skull verkligen vill visa mig den respekt jag är värd - och inte ta kontakt utan att vara säker på vad han vill...
jag skrev ju: hör bara av dig om du vill ge mig den uppskattning och respekt som jag är värd.

Jag är lugn med att inte ha stängt dörren för honom
men jag tänker inte sluta upp mitt liv och sitta och vänta för det är inte rätt det heller

Vi får se vad framtiden har att ge...

Lugn oavsett om han försvinner för alltid eller om han till slut hör av sig......

måndag 19 december 2011

Lugn

Jag känner mig fullständigt lugn inför mitt mail till gunnar igår

Jag har alltid alltid annars - även om jag försökt att övertyga mig själv om att det inte är så - förväntat mig ett svar (och det snabbt)
Den här gången förväntar jag mig inget - och absolut inte snabbt.
Om jag hoppas på något så är det att det ska vara genomtänkt och väl förankrat hos gunnar innan han hör av sig - för jag sa att han bara skulle höra av sig om han ville vara seriös med en kontakt - annars spelade det ingen roll....för jag vill inte längre reagera på att han stöter bort mig eller prövar mig....

Han gör som han vill - och det är det enda som duger nu - inte vad jag vill eller tror är rätt...

Lugn - men jag vet att det kan förändras men då måste jag komma ihåg det lugn jag känner nu och förstå att lugnet är det som är det rätta - har jag skrivit det här så kan jag ta upp det och läsa det

Dagen har känts lugn

trots allt som hänt i helgen.
Jag känner att jag har fått säga mitt och stått på mig för mig själv - utan att strida för något.
Jag har bara sagt vad jag vill och inte vill
och jag har inte tillåtit mig att provoceras till verken att göra något jag inte vill eller "gå igång"

Det är tre saker jag varit med om där jag har sagt det jag velat säga - och sagt att jag inte kan/vill vara någon annan än jag är.
En av dem har bekräftat mig, en har inte svarat och en är sur


33%  possitiv feedback kan man säga
33%  negativ feedback
33%  osäker feedback

Men de 33% som är possitiva - betyde ändå mest för mig - jag tror också att han känner mig bäst ärligt
Har varit den som brytt sig mest - om mina känslor och behov så det är klart att han får symbolisera den som är rätt att bry sig om.

Ny vecka efter en tråkig helg

Jag kan inte säga att helgen som gick gav mig varken glädje eller vila - och jag är inte alls nöjd med vad jag får med mig in i den här veckan
Konflikten som uppstod under lördagskvällen - och som var sagd att den skulle ligga ner tyst - blossade upp på söndagskvällen - ordlöst men följt av en massa trevliga ramsor av ilska/fula ord som inte skulle verka vara menade åt mig men som jag strax efter förstod var det (på något annat hon gjorde) ...
Jag vill inte backa för en sak som inte känns bekväm för mig - bara för att någon annan ska få känslan av att ha övertaget eller kollen (inte ens för att personen tror att hon mår bättre för att få det som hon vill).
Det är inte livsnödvändigt och det är egentligen inte heller viktig i något avseende som har betydelse egentligen. Det kan vara en symbol för något - men den symbolen kan vara helt betydelselös (jag har upplevt det själv att den varit det) - och är inte ett bevis alls för den symbol hon vill ha det till. Dessutom när man försöker tvinga/manipulera sig till en sak av en person(mig) hur riktigt blir det då?

Ja, som sagt mitt liv har inte krånglat till sig med gunnar - men det var mycket som jag inte sett och som jag trodde var klart som blossade upp med honom/hans handlande som har gjort den situationen med honom jobbigare än vad den kanske blivit annars.

Jag gav mig själv en gåva i går - och jag förstår att många kan tycka att det inte var någon gåva till mig - där jag skickade ett mail till gunnar. Jag förklarade att  det är öppet hos mig - men bara om han kommer fram till att han valt fel väg och var villig att ge mig den uppskattning/respekt som jag var värd. Hör av dig då - annars spelar det ingen roll!

Jag förväntar mig inget!
Jag hoppas inte något!
Jag har inte tankarna på att fråga honom hur han känner senare!
Jag har bara lagt ut det jag känner är rätt för att jag måste ge det rätta en chans - även fast det ser fel ut

söndag 18 december 2011

Har pratat med en person

...om i går kväll...
Hon sa att det inte är fel på mig - bara att jag inte kan stå på mig för min rätt och det är det som gör att folk tycker att de har rätt att "klampa på mig".
Hon använde inte de exakta orden, för jag pratade bara om gårkvällens kamp, men det var ändå kontentan i det hela.

Och jag ifrågasätter mig själv hela tiden - trots allt och slutar inte pga vad hon sa - men jag måste ge mig själv lite kredit
Jag vet vem jag är och hur jag är - men jag ifrågasätter mig hela tiden även när jag verkar som om jag inte gör det...
Även ibland när jag här verkar säker och stursk så ifrågasätter jag mig själv och försöker bara få mig själv att tro på mig själv

Att gunnar valt som han valt - gör inte att jag känner mig säkrare på något vis
för att välja bort någon som man älskar måste ändå betyda att den man älskar inte är bra - eller?
dvs som gunnar gjort med mig

Knäckt

jobbig kväll
i min tillvaro - jag är tydligen fel - bara så
orkar inte gå in på vad som hänt - det var jobbigt i alla fall
men det har inte med gunnar att göra mer än att jag tänkte ja men då har han ju gjort rätt - för jag är ju helt väck som människa
jag tror att jag är reko men efter i kväll så undrar jag vad som är det stora felet med mig

lördag 17 december 2011

Mitt liv i ett nötskal

Storm och öken (kort period där de möts med friskt klimat)


Jag är inte negativ - bara realistiskt
Jag har alltid fått höra att jag är så otroligt glad och optimistisk
trots alla omständigheter
men jag måste ta alla mina motgångar som jag valt att inte se förut nu
om jag ska ha någon chans att få ett drägligt liv framöver
och det är jobbigt just nu att se att jag gått från storm till öken och tillbaka igen i mitt liv
Men det kommer att bli bättre!

Mitt uppvaknande var bara en föraning om vad dagen hade att ge

Det har redan kommit ikapp mig känslor som är jobbiga att hantera för mig.
och jag har fått säga vad jag behöver och känner redan - ja inte till gunnar men ändå
Jag har fått vara tydlig med vad jag behöver och känner - och sätta en gräns (även om jag inte vet om jag verkligen behövde det eller om det jag reagerade på bara var lösslängda ord)

jag vill ha - jag behöver kärlek - och det har jag aldrig fått
gunnar hade det till mig - det vet jag - men han ville inte ge mig dem
det gör förbaskat ont!
och det gör det så lätt att tro på mammas ord som jag fick höra som barn att ingen kan tycka om mig eller orka med mig för att jag var för djävlig, elak, egoistisk, otacksam (är ett ord till som jag kommit på att jag fått höra) och dum.

Jag vet att det inte är sant
och jag har barn,vänner och husdjur som JAG VET tycker om mig - men de har ju sitt liv och det är inte samma sak att få "kärlek" från barn, vänner eller husdjur som det är att få det från föräldrar eller en partner
och kanske jag är otacksam som inte kan vara nöjd med det jag har
men det är lätt för dem som fått kärlek (som bygger) i sina liv att säga
och ofta är de onöjda för den kärlek de fått också efter en tid fast det är samma kärlek

Huvudvärk och jag har en del jag behöver göra här hemma - men jag får klara det pö om pö

NU är det dags att lämna dessa känslor av
förkastelse som så belägrar mig emellanåt
hjälp!
Jag är på vägen - och jag har nog varit upp i skogen en vända för att rensa och jag hittade ordet "otacksam" där - och det är inte heller sant
jag måste bränna dessa ord om min dåliga person - som ger mig skam och sorg - så jag kan leva ett fritt liv.
hur blir jag av med dem?

Nu är inget fokus alls på gunnar - eftersom jag lovat att jag inte höra av mig till honom
och då måste jag ta hand om mina smärtor.
jobbigt!

Inget roligt vaknande

Jag har sovit gott hela natten men vaknade på morgonen med hån i örat....hån om att gunnar....
Sedan somnade jag om en liten stund och så vaknade jag med rädsla
Rädsla för vad vet jag inte - inte heller om det var min rädsla

Men en sak som jag "fick till mig" är att det värsta jag vet är inte att bli övergiven utan att bli övergiven utan att det är uttalat så att jag inte vet vad som gäller
Min pappa försvann när jag var liten utan ett ord utom dem från mamma - som sa att han inte stod ut med mig för att jag var för djävlig - och trots att jag visste att han tyckte om mig - innan han försvann - så trodde jag till slut på hennes ord och blev hård inombords vad gällde honom.
När jag blev vuxen träffade jag honom och jag vet att det mamma sagt inte var sant och att hon hindrade honom att höra av sig - och skickade tillbaka brev och presenter t.o.m.

Detta har helt klart varit en faktor när det gällt gunnar - han ger sig iväg utan ett ord och fast att jag vet att han tyckt om mig - samtidigt har jag varit rädd för att hålla fast vid att han tycker om mig för att inte hålla fast vid något som kanske är inbillning och samtidigt har jag inte kunnat släppt för att det kan vara så att jag släpper något som är riktigt och rätt (precis som med pappa) fast att allt säger att det inte är det (och mammas röst har skrikit åt mig inom mig att han inte stod ut med mig för att jag var för djävlig)

Ja, nu är det som det är i alla fall
jag hör inte av mig som jag lovat
och han hör inte av sig heller - och varför det är så vill jag inte längre försöka tolka eller spekulera i
Att han tycker det är som det ska - är väl i alla fall uppenbart

Saknaden är stor i alla fall - hos mig

fredag 16 december 2011

Saknad

Känner en saknad efter gunnar.
Kanske är det något som kommit för att jag kände hans hjärta ropa
Fast jag saknar honom hela tiden - men jag har de sista dagarna inte känt det så djupt som i kväll.
Det kändes som närhet till honom när jag kände ropet så det är kanske inte så konstigt att jag känner mer kraftig saknad.

Jag måste bara skriva av mig mina känslor - sätta ord på dem

Kanske också kontakten med min "gamla kärlek" får mig att önska att det jag hade med honom - ärlighet, respekt och omtanke om mina känslor - fick mig att sakna att det inte fanns med gunnar
och att det är det jag saknar
Ja jag vet inte jag bara funderar

vad kan jag göra?

I dag hörde mitt hjärta gunnars hjärta ropa på mig.
Jag vet att det är sant - det har hänt många gånger förr (och han har bekräftat det) men vad kan jag göra den här gången? Vad bör jag göra för att göra rätt?
Inte som man anser att det är rätt - enligt mänskligt kunnande eller tyckande - utan vad som verkligen är rätt...
Jag har ju sagt att jag inte ska höra av mig så om jag gör det så bryter jag det
men kan jag bara skriva: "mitt hjärta hörde ditt hjärta ropa på mig idag" och inget mer?

Det varade i ca en halvtimme ...hm ...jag vet inte vad jag ska göra just nu....

Var inte dum - det är klart att du inte ska höra av dig till honom - han är inte värd det
Det är det logiska att tycka och säga men är det verkligen det riktiga?

jag vet inte just nu!
Gode Gud - hjälp!

Min barndoms väg...

Jag såg nyss en bild i svart-vitt.
Bilden visade en gles skogsväg där en vuxen gick med ett barn - de höll varandra i handen.
Och jag fick en olustkänsla!
Varför?
Först förstod jag inte varför men sedan "klack det till" i mig och det som var i det omedvetna kom fram till det medvetna.
För mig symboliserade den bilden hur jag blir ledd helt fel på min tidiga tid på min väg.
De går långt ut på ena sidan och inte stadigt på mitten.
I mitt fall var det min mamma som var helt "förvrängd" och jag kan inte för mitt liv ens säga att hon gjorde sitt bästa för mig.
Hon gjorde sitt bästa för att bli större och starkare på min bekostnad - för hon gjorde sådan skillnad på mig och min syster så jag vet att hon hade kunnat annat
även om min syster inte heller växte upp till en fullt sund människa - för hon fick allt (och på det viset trodde/tror hon att hon är "allt" - bäst och oantastlig)

Men förutom dessa tankar så vaknade jag till en konstig känsla av frihet idag - och det känns väldigt bra faktiskt
Jag vet inte om det kommer att hålla i sig - men just nu njuter jag av det

Kanske att bli påmind om vem jag är egentligen - igår - gjorde detta (och den här gången satte jag ord på det också)

Ha en fin dag!

torsdag 15 december 2011

Jaga vidare - eller ta ditt förnuft till fånga!?

Pick yourself up

Idag stötte jag på en gammal "kärlek"...

Jag blev så glad - och han har alltid gjort mig glad.
Vi kunde inte bli ett par - vi var på olika platser i livet och jag ville inte hindra honom från att få det han inte haft men ville ha (jag hade redan varit där och ville inte dit igen).
Vi träffades och vi hade det trevligt tillsammans - men vi visste hela tiden att det inte skulle bli något mer än så.
Vi visste att så fort någon av oss hittade någon vill ville satsa på så var vår lilla "kärlekshistoria" över.
Vi var alltid ärliga med varandra. Vi frågade varandra om det kändes okej fortfarande - eller om det börjat gå för långt i känslorna etc.
När han träffade sin tjej - som nu är hans fru - så visste vi båda att det var över det vi hade.
Vi har mailat lite och vi har kunnat ta en fika någon gång - men det hela vi hade har varit över sedan dess.
Det fanns ärlighet mellan oss - och vi var rädda om varandras känslor
Jag kom aldrig in i något tokigt kontollbehov eller försökte få honom tillbaka!
och jag var glad för hans skull - även om jag en liten stund var ledsen för att det inte kunde bli vi
men jag visste att jag hade fått det jag kunde. Eller jag hade kunnat få honom men då hade jag förnekat honom det han så hett önskade och som jag inte ville ha - och i långa loppet kanske det hade blivit en bitterhet för honom - om vi hade varit ihop idag.
Jag älskar honom - men inte så att jag vill ha honom som min
och han har kärlek till mig
och vi har fortfarande vår ärlighet - och vi pratar lika lätt med varandra som vi gjorde då

Det fanns ärlighet - och jag respekterar honom än!

Vi ska ta en fika någon gång i nästa vecka och det ska bli skoj - det är fem månader sedan sist :)

Han påminner mig om hur jag är egentligen i grund och botten

onsdag 14 december 2011

Hitta den som får ditt hjärta att le

Sista meningen i en dikt som handlade om att inte titta på fel saker när man söker någon att bli kär i.

Och ärligt så fick gunnar mitt hjärta att le - men också att blöda och min hjärna att gråta

och jag skrev ett sms till honom en gång; "jag tänkte på dig och blev så glad"

det var efter första gången jag såg honom med en annan - så blev jag fortfarande glad när jag tänkte på honom
men jag kan inte ta det på annat sätt än att han inte ville att jag skulle bli glad när jag tänkte på honom

Nu kanske jag kan börja glömma?
Men det stod också i dikten "det tar en livstid att glömma den man älskat"

Spelar ingen roll!
Nu är det min tur att tänka på mig och min framtid

Men om denne någon ....

.... skulle gå in och läsa en sida som denna då?
Har det samma effekt?

Ja, det spelar ingen roll om det skulle vara så ...
...för jag skriver för min skull...
...som balsam för ett trasigt sår som behöver läkas...
Såret är både djupt och sönderslitet men förutom det så är det massor med skräp som hamnat i det också
lite som att ha ramlat från att ha slitit upp sig på grus, småglas och annat skräp (som finns i vårsanden) rakt ner i en sakta (som tur är) gående räfsa (sådan som river upp mossan ur gräsmattan).

Just nu känner jag mig både lugn och nöjd...
...för jag kom snabbt ur "kvicksanden" jag hamnade i i morse pga av trötthet och slutkördhet

jag är glad för att jag är jag - och för att jag faktiskt är bra
jag behöver bara komma loss från en del saker som jag sitter fast i - eller som hindrar mig från att leva ett fullt liv....men jag är faktiskt åter på väg
jag har stått stilla ett par år pga gunnar (eller situationen med gunnar) men nu är jag åter fri att börja ta mig loss
Jag var helt enkelt inte klar med det arbetet när jag träffade gunnar - och det har dessa år visat mig och också faktiskt hjälpt mig med - och nu kan jag ta tag i det igen och börja lossna

jag känner ´både uppgivenhet och hopp
rädd för att jag är en annan jag nu men jag var mindre rädd för vissa saker när jag var som jag var tidigare - men jag är mycket mindre rädd för andra nu...

En dag i taget ....med nya tag

Är det så?

Det känns något bättre nu...

...men jag mår naturligtvis inte bra!

Jag vill inte tro på orden som har förföljt mig sedan barndomen - men när jag blir så här knäckt så orkar jag inte stå emot dem utan böjer mig

Och ärligt så har inget knäckt mig så som det här med gunnar - men på något vis har jag ändå haft något att hålla i så länge jag inte bröt mig själv från honom
och gunnar verkar nöjd med det - för han har inte tagit initiativ genom den öppning han har

och det är kanske lika så bra egentligen - för vill han inte ha mig - trots sina känslor för mig så är det lika bra att det är som det är
Jag hör någon viska "är hon helt knäpp - om han hade känslor för henne så skulle han väl satsa?" och man kan tycka att allt är så svart/vitt men jag har lärt mig genom åren och i samtal med människor att det är inte så enkelt alla gånger
Men det hjälper inte mig att hoppas på att han ska våga/vilja gå på sina känslor för mig

Dagen blir kanske något så när bra i alla fall
Jag hoppas på det

Och
jag vet att jag är bra som jag är - och det är inte bra skit jag är!

Slår på mig själv

Jag är så slut - och jag behöver sova!
I natt har jag inte fått sova och när jag väl somnade blev jag väckt av mitt husdjur redan före sex och han gav sig inte förr än han fått mig vaken ordentligt (inte ens lite slummer fanns kvar) innan han gick och la sig igen.
Sedan har jag legat och rullat runt och blivit anfallen av den ena tanken efter den andra - fast jag inte vill tänka och fast jag inte själv söker tankarna
Om man sover och blir väckt som med en knuff av en tanke så har man ju inte sökt den själv - ändå är det sådant som händer - och känslan av tankarna jag blivit anfallen av är lika dana.

Jag höll på att skicka gunnar ett mail där jag skrev att jag gav honom rätt - för jag är skit - den enda anledningen som hindrade mig (i alla fall nu) var att jag lovat honom att inte höra av mig igen.

Men just nu är jag så knäckt att jag lägger mig platt för alla ord jag har hört i barndomen - att jag inte duger, är egoistisk och bara tänker på mig själv, elak, ful och dum etc.
Jag har kämpat mot detta ända sedan dess - även om jag inte alltid har klarat det rent praktiskt utan gjort allt i alla sammanhang för att bevisa att det inte var sant (i stället för att bara vara jag) och låtit folk få kräva av mig mer än de kunnat av andra, inte ge till mig som till andra och behandla mig sämre än andra - men nu orkar jag inte längre kämpa emot det.
Jag vill egentligen inte nu heller men jag  lägger mig platt för att jag är inget bra - och att gunnar gjorde rätt när han bestämde sig för att jag var inget att ha...
Kanske jag kan få vila sedan?

tisdag 13 december 2011

Hjärtat tänker hela tiden att det är meningslöst att slå...

Man säger att det går en ängel genom rummet när ett hål uppstår i verkligheten
När det går en maska i täckelsen som skiljer oss från otiden

Det hände mig just nu

... Det var som att hjärtat tog en paus
och tänkte på det meningslösa i att fortsätta slå

Under tiden befann jag mig i mörker
som att golvet öppnades
bara en vindpust som antydde att ängelns vingar fladdrade

//Ingela Svenson

måndag 12 december 2011

Jag är inte säker på...

Död

Jag känner mig död - inga känslor alls...
Blir inte irriterad ens - och jag brukar bli det lite snabbt men släpper det lika snabbt
sådana små saker som att personalen inte ställer disken i maskinen eller så
inget att reta upp sig så jättemycket på - och därför släpper jag det också lika snabbt som det kommer
men inte ens det känner jag
jag känner ingen, glädje, ingen sorg, ingenting - inte ens saknad (även om jag tänker massor på gunnar)

Jag känner det som om jag är tom - att allt som är jag är borta och det bara är skalet kvar
Jag ser lika dan ut - och låter lika dan
och på automatik så skrattar jag - som jag gjort hela mitt liv (för glad ska alla se att jag är - oavsett om jag gråter så det är översvämning inom mig)
men jag är inte med - känner det inte

Det enda jag känner är att jag har huvudvärk - en gnolande huvudvärk som gör mig slut
jag har också svårt att tänka och förstå vad jag sak göra - och får anstränga mig för att tänka efter hur jag ska sköta mina åtaganden på jobbet...

minns - men känner inte

ja, så är läget nu hos mig

jag hoppas jag snart kan skriva om vardagliga - och kanske lite roliga saker snart (som jag sett att andra har kunnat efter en tids bloggande)

Ny dag

Jag kan inte säga mer ....nu.....

söndag 11 december 2011

Det har lugnat ner sig men...

...jag känner mig inte fri, glad eller nöjd

Jag känner ju att jag vill inte bli behandlad som jag har blivit behandlad
jag är värd något bättre än det
jag behöver inte vara tacksam för att gunnar - faktiskt - älskar mig
det ger honom inte rätten att stöta bort mig och såra mig
jag accepterar inte - oavsett om han är intresserad av mer kontakt eller inte - att komma ur balans för hans skull - för det beteende han har
Jag är inte en maskin som han får tillåtas att trycka på onknappen på - så jag gör sådant som inte jag vill göra - eller som egentligen inte ligger i min person

Att han inte kan ta emot kärlek utan att bli avvisad och kämpa för det är inte mitt fel
Det är hans problem
han måste kämpa för kärlek för att tro att han gör rätt för den - annars tror han att något är fel och då ser han till att det blir fel så han kan skylla på den andra (som han gör på mig)

I remember me...

Orsaken till "du är inte värd att älskas-busken"

otrygg i mitt barndomshem:
* ställd utanför - gemenskapen i hemmet
* var tacksam för att du får vara här - trots att du är den du är (ingen kan tycka om dig)
* ingen ömhet - eller förståelse
* slag och hårda ord

i den trygghet som jag trodde jag hade handlade om att jag skulle
* ge om jag skulle få

hur drar jag upp dessa rötter?
Huvudet vet att de är inte rätt men i känslorna spökar de fortfarande - hur dödar jag "spökena"/drar upp "rötterna"?

Om jag tittar på mitt liv så har dessa saker följt mig hela vägen tills nu.
När jag träffade gunnar och när jag så småning om såg i hans ögon och kände hans kärlek så trodde jag att nu var det min tur (även om jag aldrig riktigt hade tänkt på dessa "rötter" som jag beskrivit här ovan) att få lite  riktigt gott i livet
Jag hade jobbat med mig själv och valt bort en del människor i mitt liv - som ville ha mig kvar i deras på ovanstående villkor även om jag inte riktigt visste att det var just dessa som gällde (bara att det var aldrig på mina vilkor eller för min skull vi hade kontakt)

Jag tror inte gunnar ville ha mig sådan men han behandlade mig så - och jag gled in i den rollen sakta men säkert
Pga han kärlek till mig så vill jag inte ha honom bort ur mitt liv men jag kan inte heller ha honom i mitt liv om han inte vill att hans kärlek till mig ska ha någon betydelse för honom - därför att det gör ont och jag är värd hans kärlek!

Kanske är det första steget för mig att börja dra upp rötterna - att klara av att släppa taget om den jag älskar (och som jag tror älskar mig men inte är villig att göra det) för att jag är värd kärlek utan att behöva ge (bort mig själv) för att få den.?
Inte vara tacksam för att han älskar mig - när han inte vill göra det
inte acceptera det hårda (hans bortstötning etc) för att få ha honom i mitt liv

Jag är värd kärlek! Kan inte han - eller någon - fatta det så får jag väl vara själv - och visa mig själv att jag älskar mig och att jag är värd kärlek!

Hur går det till rent praktiskt - hur drar jag upp rötterna och fyller igen med god jord så att marken kan få upp en fin buske med vackra blommor och utan taggar?

Första grejen att rensa ut ur skogen...

....är buskarna "du är inte värd att älskas"
Den busken finns i flera varianter/färger men de ger samma typ av bär och de har långa vassa taggar som går långt in i köttet och har rivit sönder mig fruktansvärt i min uppväxt

Jag behöver veta var roten är för busken i sig själv kan jag hugga ner - men den växer upp igen ganska snart igen och även om jag vet vem jag är och att jag är värd kärlek så kommer buskens skott upp igen och river mig och sticker in sina taggar djupt i mig....

Känslan är att det är tre möjligen fyra djupa "rötter" som är ursprunget - behöver bara få reda på var/vad de är....
Jag berättar när jag vet.....

På min väg

Jag har i alla fall gått på vägen hela den här tiden
Mitt beslut att lova gunnar att inte höra av mig till honom blev grundat på vägen - även om jag gjorde en snabb sväng upp i skogen innan dess.
Däremot har jag farit upp i skogen några gånger efter beslutet - och dragit och slitit i gamla taggiga buskar som rivits och gjort ont.
Dessa buskar måste dö - och slitas upp med roten - jag kan inte bara gå och låtsas att de inte finns!

Jag behöver hjälp med att ta död på dessa buskar - för de ska inte få göra mig illa mer inte ens om jag går uppe i skogen.
Jag ska kunna gå i skogen utan att göra mig illa eller vilja gömma mig där

DET ÄR DAGS ATT RENSA UPP I SKOGEN - så bara det finns fina buskar, goda bär, lummiga träd och mossa där. Inget gammalt dött, inget vasst och otrevligt, inga gömmor för att dölja mig och inget som jag kan fastna i. Det ska finnas stigar som gör att jag kan gå där och kunna hitta ut igen när jag går upp för att titta, leta efter bär eller blommor (det är fina minnen från barn- och ungdomen) och jag ska inte fastna i något.

Dags för mig att kunna gå upp och rensa upp - och bränna upp allt som trycker, rycker, river, drar i mig och gör ont - samt täcka igen alla små hålor och skrymslen som varit gömställen för det som gjort ont.
Skogen ska inte längre få vara en hemsk plats - det ska vara en plats som finns men som inte kan styra mig eller mina reaktioner mer.
Gud jag ber om din hjälp!

Jag kunde inte göra annat nu med gunnar - jag måste ge honom löften, gå honom till mötes.
Han har visat att han inte vill ha mig i sitt liv - trots att jag sett och känt hans känslor för mig...
Jag klarade inte av - trots att det kanske är rätt - att vara kvar i hans tillvaro när han stötte bort mig

Jag har lärt mig mycket om mig själv - och sett skogen runt mig - pga allt jag upplevt med gunnar och är tacksam för det
Det var rätt att jag bara skulle gå på vägen och inte ens titta till skogen - en tid - men nu är det dags att ta tag i skogen - och är det så att jag måste bränna ner allt för att bli av med det dåliga så får det bli så - men jag hoppas att jag ska kunna rensa ur - och få behålla det (lilla) som faktiskt varit gott...

Jag har inte kontaktat gunnar - och jag känner mig nöjd över mig själv för det
jag känner mig inte glad - eller ens fri - men jag känner att just nu måste det vara så

Det är dags för skogsrensning
Vad ska rensas först?

fortsättning följer!

saknad

jag förstår hur knäckt det här gör mig...

...när jag håller på att bryta ihop för att någon blir sur för att jag inte svarar på det sätt hon vill - inte ens för att hon inte får det hon vill (för det får hon) och går iväg sur och tvär....

Jag orkar inte försöka förklara mig
Jag låter henne bara gå - vill hon sura så får hon göra det

Jag är så ledsen
jag är så fruktansvärt ledsen

jag vill ha kontakt med gunnar - men jag kan inte låta mig ta den mer
och han har inte hört av sig och sagt att han vill ha det

Det hjälper ju inte heller för det är bara i ord han säger saker - inte i handling - så jag kan inte ta det till mig i alla fall så då stöter jag bort honom så då går vi i vår spiral

jag måste låta honom vara - göra det han vill och ha den/dem han vill - även om jag vet att han har kärlekskänslor för mig

jag orkarar inte med min sorg mer - men jag måste låta den få vara klart - hur länge det nu dröjer

det känns som om jag har slängt mig i havet med en boja runt fötterna - i och med att jag sagt att jag inte ska höra av mig mer (det känns som om jag avrättat mig själv långsamt)

Livet känns hopplöst

Det är första gången som jag sagt att jag inte SKA höra av mig till gunnar mer.

Han har visat att han inte vill ha mig i sitt liv så ofta och så mycket samt att han inte respekterar mig alls

så han får som han vill

men jag känner att det är fel
jag känner att allt han gjort för att bli av med mig är en fasad - just för att bli av med mig inte för att han egentligen velat bli av med mig

men jag orkade helt enkelt inte längre!

Men jag är borta för att HAN vill det inte för att jag inte vill ha med honom att göra mer - det är på hans val och hans beteende som jag backat
för hans skull...

Kanske någon tror att det här handlar om mitt behov av bekräftelse men det är det inte
med det inte sagt att jag inte behöver få bekräftelse
jag har frågat mig själv om allt det här är pga att jag inte hela tiden fått bekräftelse av gunnar - men det har handlat om att han stött bort mig och sökt annat...

jag orkar helt enkelt inte mer....men det är inte bra som det är heller
det känns inte skönt eller befriande - utan bara som att jag måste göra så här

jag står kvar i att jag är hans vän - men han värdesätter det inte så jag måste för min skull hålla mig borta

hmm fy och usch

lördag 10 december 2011

just nu...

...känner jag mig förkastad
jag känner att från förta stund så sökte han efter andra och jag betydde inget för honom

jag skrev till honom innan jag sa att jag inte ska höra av mig mer

"varför är jag ledsen för att du sticker?
vad hade jag när du var här?
Jag hade inget - för du ville inget ge mig!

Jag vet att han har starka känslor för mig - men jag har nog hjälpt honom att låtsas att han inte har det
men sanningen är den att när han började visa tecken på att ge - så stötte han bort mig (gång på gång)

och jag har blivit bortstött hela mitt liv (kanske just barndomen gjorde att jag träffade sådana) men jag trodde inte att gunnar skulle stöta bort mig när jag började få känslor för honom - och pratade med honom, frågade vad han kände och tänkte vad gällde mig.
Till slut orkade jag inte bli bortstött och nonchalerad av gunnar en gång till

till slut - dog jag!

fredag 9 december 2011

Borde ha....

När jag ser tillbaka så är det mycket jag borde ha gjort men också en hel del som jag inte borde ha gjort

Samtidigt så vet jag att jag hade aldrig kunnat göra på annat sätt med mitt bagage, den rädsla och smärta som jag kände - men ändå också kärlek

och den kärleken har inte försvunnit - den får bara inte styra alls mer
eftersom det inte är kärleken som är starkast i mig - utan rädslan

smärta kan jag ta - om jag antingen har stängt av mina känslor och behov - för då behöver jag inte se den
och
jag kan troligen ta den om jag bara har kärleken - för kärleken är inte rädd och den kan stå kvar trots allt

Den står kvar trots allt!
Men jag kan inte stå kvar och få smäll efter smäll - för min rädsla för att bli förkastad går så djupt i mig att jag inte klarar den smärtan

I natt har det inte blivit mycket sömn alls
inte roligt alls för jag ska ha ett prov och sedan åka till grannstaden och träffa en vän hela dagen
jag hoppas jag kan somna på tåget bara

ledsen!
saknar gunnar!
måste få erkänna det för säger jag till mig själv att jag inte gör det så börjar mitt inre bråka med mig och jag kanske tar kontakt med honom trots att jag lovat honom låta bli..........

torsdag 8 december 2011

Jag var rädd att förlora honom....

...och nu har jag gjort det!

svaret på frågan: varför måste du ha så bråttom? Varför trycker du på honom så hårt?
i en film jag såg nyss

fick mig att börja gråta häftigt

Jag vet att han hade sina problem
Jag vet att man säger att man inte kan göra något
Jag vet att man tänker att inget jag gör kan göra någon skillnad för missbrukaren

Men som det ser ut nu:
Det jag har gjort har fått honom att satsa på en annan tjej (för han har brutit med alla andra - de som fick veta hans beslut)
Varför fick inte jag veta det?
Varför lät han mig hänga i luften ?

Jag har förlorat - fast det var jag som skulle vinna den här gången?

Jag tror fortfarande att det är menat att vara han och jag

Kalla mig dum om du vill!

men jag tror faktiskt fortfarande det

Varför vill du ha han när han gjort som han gjort

Därför att de fel han gjort är inte värre än andra fel vi människor gör
vi är bara svaga på olika saker
vi är som djur som fångas i olika typer av fällor
fisk fångas med en typ, hare med en annan och fågel med ytterligare en annan
ingen fälla är vacker - den här är kanske bland de värsta eftersom det skadar andra runt omkring också

Men jag tror också att man kan ta sig loss sin fälla - men man kan springa in i en ny för att man är rädd och ängslig om man inte ser sig för utan bara vill springa från den första

Men jag tror på att man kan bli fri
Det gunnar gjort är inte värre än någonting annat - det råkar bara vara så att jag skadades i det hela

(jag tror inte de andra har skadats därför jag tror inte de har vetat om något - men jag kan ha fel)

hur som helst
nu är det som det är
jag ska inte kontakta gunnar - det är mitt löfte till honom

jag var rädd att förlora honom - och nu har jag det?

För en tid sedan

strax efter jag känt mig så säker - men dunsat ner till marken med en smäll ändå

så hade jag en tillförsikt - jag kände en trygghet att trots allt vara gunnars vän

och så kom nästa smäll

jag klarade det inte längre

det var inte inte det värsta som hänt - men tydligen det sista som behövdes för att bägaren skulle rinna över

jag längtar efter gunnar - men jag vill inte ha kontakt med honom
jag älskar gunnar - men jag kan inte ha kontakt med honom
jag är gunnars vän - men jag behöver få frid i min själv
jag vill få kramas med gunnar - men jag behöver få känna mig trygg och att aldrig veta vad som 
                                                       händer efter det gör mig otrygg
jag vill få älska gunnar - men jag vill också bli älskad

ny dag
och jag har fått sova ut ordentligt i natt - och jag är sååååå tacksam
ny dag
jag får se vad den har i sin famn
ny dag
ta den först nu - så är morgondagen inslagen och i väntan

tack för sömn och vila
tack för en ny dag - även om den inte känns som glädje
TACK!

onsdag 7 december 2011

tankarna flyger runt i huvudet

Jag vet inte riktigt vad jag tänker
jag är arg
jag är besviken
jag känner mig förkastad
jag känner mig löjlig
jag känner mig omöjlig att älska - för för första gången jag känt mig älskad i mitt liv och det är inte sant?

Jag kommer ihåg en hel del fint vi gjort tillsammans och
att han sagt att  man kan inte ha det bättre ihop än vad vi har

men sen tar det över; att han knuffat bort mig och sökt andra - och valt andra att ha som sina även om det inte har räckt för honom i alla fall - men de har fått vara hans (trott att han varit deras) - det fick aldrig jag (men jag vet ju varför han sökt sig bort - det tror jag inte de andra har)
jag kunde inte säga att jag har ett förhållande - och därför visste ingen heller (jag valde att inget säga) att jag träffat en man som jag älskar....
jag är mao sämst!
Eller - det är så det känns - även fast jag känt och sett att han har starka känslor för mig
för han måste ju tycka att jag är skit eftersom han inte vill att hans känslor får betyda någonting för honom

Försöker reda ut allt - för jag har faktiskt inte riktigt kunnat göra det tidigare
för när jag har känt att jag kommit på vad som är hans problem - och varför han gör som han gör så har jag kunnat förlåta - men värre är att jag har tänkt att vi får låta det vara så tills han kan släppa taget om sig själv och sin rädsla - men i stället har han blivit "elakare"
Dvs gjort mer saker som ska få mig ledsen - sådant som tar djupare in i hjärtat
allt för att jag ska ge mig iväg

Jag tror jag förstår gunnars problematik - men det gör det inte lättare för mig för jag vill faktiskt ha honom som min - och få vara hans
Men jag kan i alla fall inte förneka att han egentligen har känslor för mig

Men jag har verkligen gett honom orsak att vilja stöta bort mig (efter han gjort det några gånger) - genom mitt handlande också (knäppt även om det var sorg, smärta och rädsla som är orsak - inte att jag är sådan - för jag har aldrig reagerar eller betett mig på liknande sätt mot/för någon tidigare i mitt liv)

tog kontakt

Kunde inte annat
hade inte frid i mig själv innan jag gjort det

jag bad om förlåtelse för det jag gjort - och jag talade om att det var därför jag bröt mitt löfte till honom att inte höra av mig
jag bad om förlåtelse för det jag gjort illa - smärta och rädsla rättfärdiggör inte att jag gör illa heller

Nu har jag gjort det som jag kan göra - som jag bör göra
tar ansvar för mitt handlande

Nu är det slutkämpat!

meningslöst!
tomt!

jag har förlorat det jag försökte behålla  - gunnar och mig själv
jag har inte det viktigaste kvar; mig själv

Det är meningslöst - allt är meningslöst

även om min vänskap är kvar - så känns allt meningslöst
meningslöst
tomt
och
........

tisdag 6 december 2011

Bröt ihop

Jag var i väg och tränade - började gråt i omklädningsrummet men lyckades hejda mig...

så pass kontroll har jag fortfarande - kanske jag ska dit också och skämma ut mig innan allt det här är klart med mig men inte den här gången i alla fall

Men jag hann inte mer än in och låsa dörren - inte ens jackan hann att komma av så var det kört
jag grät så jag skrek - det gör så ont!
Jag kunde lika gärna ha slitit av mig armen - och även om armen är dåligt fungerande gör det ont att få den avsliten

Men nu känns det lite lugnare - även om det inte känns bra....

För en tid sedan kände jag mig så säker och trygg och trodde jag hade koll på allt
sedan har jag blivit ödmjukare
men till slut knäckt i alla fall - fattar inte hur det här gick till men det är som det ska antar jag

även om jag gjort något som hela mitt väsen skriker: "NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!" åt
Det verkar som det går emot allt jag trott på och som jag vet....

får inte ta kontakt igen!
hjälp!

Hur känns det? Hur mår jag?

Jag vet inte!

Jag saknar gunnar fruktansvärt!
Att ha honom som vän som jag kunde skicka ett mail då och då till - känns nu som lättare
men ibland fick jag svar - och ibland inte så jag vet inte om det var lättare i alla fall

nej så mycket tid som gått och jag har hela tiden stått på hans sida - från början till trots hur jag mådde av det - och till sist sa jag att jag är hans vän

Han var glad att jag ville vara det - han ville vara min

En vän som träffas och visar kärlek när vi ses men inte talar om att han valt något annat "till slut"
och ändå står jag kvar som hans vän - och han vill vara min
sen talar inte om att han tänker flytta förr än han är på väg ut ur lägenheten

Jag måste för min egen skull - och faktiskt hans - inse att det här är meningslöst...

Jag älskar honom - och trots att jag faktiskt fortfarande tror att han älskar mig också - så har han aldrig sett på mig med respekt
Det är något jag måste ta in!!!!!!

DEt gör ont - att tro att han till slut skulle tordas lita på sin kärlek - men i stället prövade han min hela tiden....

Jag lämnar honom till den han valt den här gången (även om hon inte vet om att jag gör det)

jag får inte höra av mig mer!!!!
får inte!!!
får inte!!!
får inte!!!
Varför får jag inte????????????????

Inga frågor!!!
jag får inte!!!! FÅR INTE!!!!!!

defragmentering?

Det känns som jag har blivit satt på defragmentering...

Det känns speciellt när jag försöker vila eller sova
för då är det som jag ser och/eller känner en bit som slits loss inom mig, lyfts ur och placeras på en annan plats...

Jag vet inte vad detta kan betyda eller innebära för mig - men jag hoppas att det är Gud som håller på

Trött nu!
och ledsen!
ledsen för att jag har kapat till gunnar (jag har inte kapat honom till mig men i princip antar jag att det är det som sker nu?) men det är mitt val och mitt beslut som jag tagit - om än motvilligt - och måste hålla fast i FÖR MIN SKULL

Det är en ny dag och nya arbetsuppgifter - och en ny dag i resten av mitt liv

Jag ska tillåt mig sörja - till sista december - sen måste jag vara fri
DET HAR REDAN GÅTT FÖR LÅNG TID!

Det är inte bra...

....men jag tror ändå det är som det ska....

Jag är ledsen!

Men det är som det ska....
jag måste få vara ledsen och stå ut med det utan att göra något annat än att vara i känslan - inte fly från den - för att kunna gå vidare

oavsett vad som händer framöver

gunnar har inte hört av sig så jag förstår att det är som jag tror - han känner sig nöjd och glad med det beslut jag tagit (och sitter och hoppas på att det verkligen är sant -  att han hört det sista från mig)

Det gör ont - men .....

Det får göra ont ett tag
och jag har tagit mitt beslut
min vänskap är på avstånd - utan kontakt!

Jag har bett om att få slippa längtan - som jag levt med så länge - efter gunnar ska sluta finnas inom mig, för allt skulle ju vara så mycket lättare då...

Hjälp!

måndag 5 december 2011

Vill redan

Jag vill redan ta upp kontakten med gunnar - hur ambivalent är jag?
men jag tror inte att det här är rätt - att vi inte ska ha kontakt (att vi inte hör ihop)
kommer på mig att jag vill skicka en liten hälsning, en uppmuntran, men också tala om att jag är besviken...
vill att han ska vakna och bry sig - att han vill ställa till rätta (men...)

men jag har lovat att inte höra av mig igen

och löfte är ett löfte - det ska inte brytas!

Jag vet att jag ses som sjuk  - jag vet att det jag tänker anses sjukt - jag vet att det jag tror på ses som sjukt men jag kan inte vara annan än den jag är
och
jag kan inte backa från det

men jag måste släppa taget - och har släppt taget - får inte ta tag igen!

jag är gunnars vän - men han är inte min
då måste jag ...............suck och gråt!

nu är jag verkligen ledsen - men det är inte farligt att vara ledsen

jag stannar där!

Gjort "slut"

idag har jag sagt, till gunnar, att jag inte kommer att höra av mig igen...

Hur det känns?

skit!

men det är så det måste bli

jag har förödmjukat mig själv tillräckligt - ska vi ha mer kontakt så måste jag få känna mig respekterad
och det ligger inte hos mig att jag inte känner det med gunnar

jag får krossa mina fingrar om jag hör av mig igen!

Jag är ledsen för jag vill inte aldrig mer se gunnar
inte få prata med honom, umgås med honom eller krama om honom

men jag måste låta det vara så

Hjälp!!!!

söndag 4 december 2011

jag trodde igår...

...att jag hade ställt ner hinkarna men idag har jag förstått att de hängde bara längst med sidorna och jag försökte inte lyfta dem...
idag ikväll - efter att jag gjort en sak,som jag - enligt alla sk rationella tankar - inte borde ha gjort
 så kunde jag äntligen ställa ner hinkarna på marken....

Jag ska inte sparka ut dem och jag ska inte vakta dem - men de får stå där de står och marken får vara den som ser till att hinkarna klarar sig....

Det är så SKÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖNT!
Jag har aldrig känt mig så fri som jag gör i kväll...

Jag hoppas bara att det håller i sig - och jag tänker fortsätta vara ödmjuk för jag vet hur det varit förr när jag trott att jag varit klar
men då har jag - som jag ser nu - varit i trots och inte i fas med mig själv

Jag tackar Gud för hans hjälp hit
Jag trodde verkligen att han skulle lämna mig när jag gjorde det som jag gjorde i dag - men han hjälpte mig och jag fick det jag behövde för att kunna släppa hinkarna - och jag hoppas verkligen att jag inte bara tror jag gjort det igen.....

GUD ge mig sinnesro
att släppa det jag inte kan förändra/göra något åt
mod att ta tag i det som jag kan göra något åt
och förstånd att inse skillnaden!

i kväll har jag verkligen fått bönesvar - AMEN

Min vänskap står kvar
därför att det är rätt

lördag 3 december 2011

Allways on your side

Ledsen

Jag är verkligen ledsen - det är inte farligt att vara ledsen
 jag stannar i känslan - utan att ta på mig någon offerkofta

känner hopplöshet

men hopplösheten är som om jag har stått med armarna rakt ut och hållt i två fyllda vattenhinkar i ren envishet  (varför kan man ju undra) men armarna har sakta men säkert sjunkit ner längst sidorna och jag har blivit så trött av dem och insett hur dumt det NU är att hålla i hinkarna längre.
Jag har ställt ner dem på marken.
Där står de ju stadigare än om jag håller i dem
Där är det inte alls samma risk att vattnet ska spillas ut - och nu är vattnet lugnt också inte oroligt

Vad ska jag göra nu?

Jag tror fortfarande på hinkarna och vattnet som finns i dem
men jag försöker inte längre ha kollen - varken på den ena eller den andra hinken

Inser nu - i skrivandet stund - varför jag har tänkt på hinkar - och inte hink ...
Jag är den ena hinken och gunnar är den andra - vattnet är kärleken vi har till varandra
men som inte har blivit blandat med varandra - för jag skulle hålla kollen
gunnar har ju inte varit med alls och hållt i hinkarna - han har bara varit där emellanåt och "hjälpt mig" att åter höja armarna när jag tappat styrka och läge...
men nu är hinkarna på marken
kampen är över!
men hinkarna står stadigt på marken - fyllda med vatten

Vi får väl se vad framtiden visar

Jag vet att han älskar mig - trots allt och trots att det verkar helt sjukt att säga så - jag bara vet det!

fredag 2 december 2011

Jag vet att jag anses dum....

....och tittar man bara på omständigheterna så är jag dum.
men jag vet det JAG VET - dumt eller inte spelar ingen roll....

Men det är skönt att jag har kommit så långt som jag har med mig själv i dag - för annars tror jag att jag hade fått ett sammanbrott för det som hänt....

Det spelar roll även om jag försöker intala mig själv - som jag gjort sedan jag var barn för att skydda mig själv - att det har blivit ännu mer distans mellan oss ...men nu också platsmässigt....

Jag vet det jag vet - men hur länge ska jag hålla fast det?
För alltid - även om livet förändras - för när jag försökte släppa min vetskap blev jag bara mer och mer "sjuk" och inte förr än jag tog tag i att det jag vet vet jag så började det vända....

Men bli jag stolt och högmodig så kommer jag att tappa bort mig själv igen - så det är inte därför jag står fast i vad jag vet utan bara för att jag måste....

Jag är ledsen - men det är inte farligt att vara ledsen
Så får jag vara glad för gunnars skull - för en vän är glad när det går bra för den som vännen är vän till
och faktiskt så är det inte svårt

jag önskar honom att må bra, känna lycka och få det han önskar/hoppas på....

är jag hinder för det så är det bäst som det är

för mig också!

torsdag 1 december 2011

NY vetskap - nytt förhållningssätt

I går kväll fick jag veta något som gjorde mig ledsen
och det finns ingen framförhållning i det jag fick veta så jag kunde vänja mig...utan det händer nu!

Jag är ledsen - accepterar att jag verkligen är det  även om jag inte vill kännas vid det....
Men det som är nytt är mitt  förhållningssätt
Jag är fortfarande i balans - och jag står vad jag tror är rätt

Jag går stadigt på min väg - och inte ens fast skogen försökte locka mig upp till sig så fick den som den ville - jag kunde säga det jag hade att säga utan att dras med i någon känslostorm eller känsla av att förorättad.

Jag är inte glad men jag känner någon typ av frid ändå - på något konstigt sätt...

Däremot är jag ännu inte riktigt klar med det jag skrev sist - men det är inte långt kvar tills dess...
och efter i går vet jag inte ens om det är relevant i någon bemärkelse alls att hålla på

Det blev inte många timmars sömn i natt så jag ska ta en stund på soffan innan jag sätter igång dagen