fredag 28 februari 2014

Det är väl så man bör göra - men inte alltid så lätt...

Type, "JESUS" if you believe HE can move mountains! <3

Tyvärr ...

...rev jag nog upp några sår i går - trots att det bara var helt kort jag "snubblade" och inte gick vidare med det samt lämnade det till Gud.
Men jag tror ändå att såret behövde rivas upp - även om det inte känns roligt just nu - för det finns "var" i det som behöver komma ut.
Jag låter det bara rinna - för jag känner att jag kan inte göra något annat..
Jag kan inte längre försöka hela mig själv....

torsdag 27 februari 2014

På gränsen till "snårskogen"

Någonting fick mig att sätta mig i en sits - där jag inte borde vara!
Bara kort - men ändå...
Det rörde runt lite grann - men jag sa till mig själv att jag har inte med det att göra mer - och bad Gud ta hand om det...
För en tid sedan hade jag tappat all fattning och nästan brutit ihop - det hade fått mig att vilja veta mer men inte den här gången.
Jag tog mig ur situationen riktigt fort - ville inte veta!

Kanske var det att jag hade känslan av att gunnar var hos mig i dag när jag kom hem som fick mig att nappa på en liten grej som jag såg - och tog mig dit där jag inte skulle vara...

Tack gode Gud för att jag inte tog mig vidare in i "snårskogen".

söndag 23 februari 2014

lördag 22 februari 2014

Det jobbigaste med relationen till gunnar var....

att jag tappade tilliten på Gud...
Jag har haft svårt för att uttrycka det så tills nu
Det är en av orsakerna till att jag inte kunde släppa taget - och låta Honom ta hand om allt - därför att jag behövde ordna upp allt för att min tillit skulle kunna stå fast.

Jag kunde ju inte ordna upp det - idag kan jag se att man inte kan ordna något när man är rädd och smärtan är så väldig att man inte tror man kan överleva den.

Jag var rädd för att ha gett bort mitt hjärta till någon som inte värdesatte det men rädslan för att vara övergiven och förrådd av Gud var så mycket större att jag inte vågade se den mer än små, små ögonblick i taget och inte förr än lång tid efter jag fattat vad gunnar gjorde.
Smärtan över att inte värdesättas av den man älskar var stor men inte alls i proportion till smärtan att känna att Gud vänt mig ryggen och inte bryr sig om mig.

Det var så mycket mer - än gunnars svek i detta och det har gjort det mer komplicerat.
Jag gav mitt hjärta till gunnar för att jag litade på Gud - och resultatet visade sig...

Det gav ett virrvarr av känslor, anklagelser och minnen från barndomen
sveket i sig
smärtan att inte min kärlek dög
och
otryggheten i att inte veta vad Gud höll på med

När jag inte hade Gud att luta mig mot - även om jag ville - så var det som när jag var barn och var ledsen och rädd och försökte ta min mammas hand men hon drog bort den...för att ta min systers i stället.
Det gör fortfarande ont - och tilliten är som den är
...bara Gud kan ge mig den...

Vill Han?

Tro är tillit...

Tro tänker man inte ut - det bara finns.
Tro är inget man tillverkar - det kommer från Gud.
Tro är inget man förtjänar - det är en gåva från Gud
Tro är inget man väljer - det är ett måste.

Är på andra steget - tillit är svårt

Det här steget kommer att ta tid innan jag kan komma vidare.
Jag har aldrig kunnat lita på någon och allt med gunnar gav min tillit till Gud en rejäl smäll.
Gud vet - och jag lämnar det hos Honom för jag kan inte förändra det av mig själv.

Jag är inte sådan att jag bara säger "Guds vägar är outgrundliga" och rycker på axlarna.
Han säger, i sitt ord, att han vill ha en relation och att vi är hans vänner...


Jag har ytterligare en tanke om tro:
Tro är inte för vissa människor - det är för den ödmjuke som inser att den inte är själv nog

torsdag 20 februari 2014

Jag tror jag är redo för de tolv stegen..

Gud ge mig modet att släppa det som jag inte bör eller behöver bära - eller inte kan göra något åt -
och ge mig visheten vad jag ska hålla kvar och när jag ska förändra, ändra på det jag kan
hjälp mig med insikten vad,  hur, när och var jag ska göra något och när jag ska släppa!

Jag behöver gå igenom dem igen - jag kan inte ta till mig det som inte är jag och jag kanske måste lägga till något som inte är med ....
...göra vart steg till mitt - med Guds hjälp.
Gud är min sponsor.

onsdag 19 februari 2014

Jag vet att jag gjorde det möjligt...

...därför att jag trodde det skulle gå och inte klarade av att sätta gränser.
Jag var som en mamma som skäller på sitt barn när det stjäl godis men ändå låter det äta upp det.

Det var inte mitt fel!
Det var inte jag som gjorde att han valde att göra mig illa...
Men jag gjorde det möjligt för honom att göra mig illa!

Samtidigt var det så mycket som gjorde att jag inte kunde handla på annat sätt.
Jag trodde att det - trots hur det såg ut - var rätt men hade inte några redskap att hantera en sådan situation med - inga redskap alls (inte ens mindre passande).

Och trots hur det var, hur det gått och hur det är idag - så tror jag att vi var rätt.
Jag varken kan eller vill göra något åt det längre - men misstaget ligger inte hos mig (och jag måste lita på att det jag fått, tror och känner är riktigt)

För övrigt tror jag att jag fortfarande är på rätt väg - sjukskriven veckan ut men förhoppningsvis är jag tillbaka på måndag och jobbar.
Det börjar bli tråkigt det här - men samtidigt tror jag att jag behövt det här.
Stanna upp med allt!
Jobbigt sätt - men kanske det enda sättet jag hade stannat på...?

Gud har allt i sin hand -  Han gör allt nytt!

måndag 17 februari 2014

Jag tror att jag är på rätt väg - och håller på att bli bättre..

...även om jag fortfarande är väldigt trött och fortfarande har starka symtom som kräver mycket av mig fysiskt....

jag sover tex  12-16 timmar per dygn...så det är en del kvar...och jag räknar med att vara hemma hela den här veckan också....

Men jag hoppas verkligen att jag ska få börja jobba sedan...

söndag 16 februari 2014

Dagens tanke...

...är bara en ytterligare sak som jag måste veta hur jag ska hantera - utan att bli ledsen på så sätt att jag bär det...förr tänkte jag att jag har inte någon rätt att bli ledsen för jag äger inte någon...
Och jag äger inte någon - det är långt från mina tankar att jag har rätt att kräva något - men jag har rätt att bli ledsen!
Men vad är det rätta sättet att hantera det hela på?

Väntrum är rätt så bra ändå - för här får jag vila och vänta på att det riktiga ska visa sig.
Gud har svaret!

Varför är det så svårt att vara ärlig?

....fick av en slump reda på något som jag frågat om och undrat över men inte fått ett rakt svar...
skylla ifrån sig...
Alla mina vänner får göra som de vill - men när de ändrar sitt sätt, gentemot mig, så undrar jag vad som är på gång - och till slut försöker jag få ett svar på det...
...Jag blir besviken när man inte kan vara ärlig...
Man behöver inte förklara sig - man behöver inte ursäkta sig...
men ärlighet betyder inte att ståt till svars - det handlar om att ge den andra en chans att förstå vad som händer....
Ja, ja - det är inget nytt under solen....

Vad jobbig hon är!

Jag vet att det inte är accepterat, i vår tid och samhälle, att ta sådan tid på sig som jag gör, .
Men jag tänker tillåta mig själv att ta den tid jag behöver.
Jag har inte gjort det tidigare - och det har säkert gjort att det tagit längre tid...

Jag "slickar mina sår" tills de är fullständigt helade.

En väninna till mig hade en syster som var bondmora.
De hade katter på bondgården som vanligt är.
En dag kom bonden åkandes med traktorn - och några katter som sprang efter varandra sprang in framför traktorn - han hade inte en chans även fast han inte körde i hög hastighet (det gjorde han aldrig inne på gårdarna).
Ena katten klarade sig och den andra hamnade under framhjulet - och blev överkörd över hela bakdelen.
Bonden klev upp och backade undan för att få tag i katten och avliva henne - det var inget kvar av henne ansåg man (så avliva henne så hon slipper lida) men medan bonden klev ner från traktorn lyckades kattan ge sig i väg och även fast han försökte hinna ikapp henne han hon in under ladan.
Han ville ju inte att hon skulle ligga där och plågas till döds men nu kunde han ju inte nå henne och fick släppa tankarna på henne - hon var borta!
Drygt fyra månader senare kröp hon fram igen. Hon var lite halt - eller om hon bara var stel - men fullt livsduglig och hon levde i åtta år till.
I vår tid och kultur/samhälle (jag säger inte att det är annorlunda någon annan stans) antar man att hon aldrig skulle klara sig men hon låg under ladan - utan läkare och utan medicin - och klarade sig.
Människan hade kortat ner hennes liv med 8½ år om hon fått tag i missen - men därför att hennes livsgnista var starkare än människans "välvilja" fick hon leva tills hennes tid var menad att vara slut.

Vi hade velat att hon skulle bli frisk inom ett par veckor högst annars är det ingen mening.
och vi vill att jag ska sluta "slicka mina sår" inom lika lång tid  - men absolut inte mer än ett halvår.
Sedan ses det som löjligt. "Fastnat" "fixerad" "det måste vara något fel på henne" - ord som jag hört användas om andra så ...

Gud har mig här i väntrummet - han har fört mig hit
Trots allt mitt ältande och den långa tid jag tagit på mig har han fört mig hit nu, för att jag ska få bli så stark - lägga av mig onödig bagage och kanske byta ut en del mot lite fräschare - att jag orkar bära och att jag klarar av vad jag ska möta framöver. Han vill ge mig instruktioner när jag är redo att ta till mig dem/förstå dem, för han vet att jag inte kunnat förstå det han velat säga mig  - på lång tid.

Jag börjar inse varför jag inte får åka iväg än - som jag också sa i förra inlägget - och jag börjar känna mig glad för att jag får den tid jag får....sen blir jag säkert otålig igen....
Men just nu är jag tacksam - att Gud inte är som vi människor, som våra kulturer eller våra samhällen Han är den han är - medan vi försöker bygga något efter våra huvuden i stället för att ta emot hans kärlek och följa hans instruktioner

lördag 15 februari 2014

Jag har förlåtit ...

...men inte glömt...
...och fortfarande kan jag bli "skadeskjuten" om jag inte passar mig...
Jag har inget skydd ännu...och vet inte hur jag ska finna något...

Tidigare försökte jag mobilisera ett skydd ...men det gick inte....
...och det skydd jag gömt mig bakom sedan barnsben var nedrivet....

...idag vet jag inte riktigt hur det skyddet var heller så jag kan inte bygga upp det igen...
samtidigt vill jag inte för det gjorde mig mycket mer inåtstängd än jag är idag...

Jag vill inget veta om gunnars förehavande i dag - för min egen skull!
jag vill inte veta vad han gör, hur han gör det - eller med vem han gör det - för min egen skull!

Det han gjorde mot mig kan liknas med en grov misshandel - där jag försökte att försvara mig - och slutade med ett grovt mordförsök (på mitt själsliga och andliga liv).
Jag har varit under behandling i flera år .- och troligen ´satt i koma en del av tiden (kanske i omgångar) för att äntligen vara så återhämtad att jag kan lämna sjukhuset.
Det är en hel del ärr som är väldigt nya och därför också lättöppnade - men jag är ändå på väg ut i det vanliga livet igen....
....och där har jag hamnat i en väntsal...och där sitter jag just nu....

Väntar på att få resa vidare....men jag börjar se varför jag inte ska resa än ....jag är för skör....

onsdag 12 februari 2014

Inte bättre alls...

Hostade blod i natt....
...men när jag orkar ska jag ta mig till en lungröntgen - förhoppningsvis på fredag...
Men det här har tagit på krafterna så jag måste nog lyda och se till att verkligen känna att jag är stark innan jag är tillbaka på arbetet..
och det är svårare för mig att känna att jag inte ska gå - än att gå...

Gud har allt i sin hand!

måndag 10 februari 2014

sjuk

Ännu mer sjuk!
Var till doktorn som gav mig sjukskrivning - på papper - en vecka fast jag kan vara sjukskriven själv en vecka.
Han tyckte att det var så allvarligt att han ville se till att jag inte gick tillbaka - även om jag kände mig bättre..
Krafterna måste återhämtas inte bara bli fri symtomen sa han.
Idag har jag mest bara sovit - eftre läkarbesök och medicinhandling.
Och nu är jag på väg till sängen igen.

Det här önskar jag ingen!

söndag 9 februari 2014

Rejält sjuk...

...jag vill inte men jag får nog sjukskriva mig inför i morgon.
Feber med frossa ...och då är det lika bra att ge upp tanken om att det ska bli bra till i morgon bitti.

Så...
Hoppas jag blir bra till onsdag i alla fall...det räcker med två dagar bortavaro...

fredag 7 februari 2014

Inget är dåligt - men allt är fel...

Jag har nog haft den överskriften en gång förr...men det gäller ännu ...

Så länge jag väntar på att det som är fel ska kunna rätta till sig måste jag vänta här - i väntrummet.

Jag vill så gärna komma vidare - men så länge inget finns att komma till
inte på något område så kan jag inte ta mig vidare - och veta att jag kommer rätt...

Faktiskt trött på väntan - även om jag har accepterat situationen

Men tänk om min acceptans gör att jag till slut inte ser när jag ska resa??

torsdag 6 februari 2014

Kommer ingen stans...

...trots tagna beslut och nya ställningstaganden sitter jag kvar i väntrummet.
Jag är inte färdig för resa ännu....

Bara att vänta!
Vänta på att Gud ska säga gå ...

onsdag 5 februari 2014

Rädslan har gjort att jag inte vågat säga att det som är mitt är mitt...

Jag går mer och mer tillbaka till det som jag en gång har fått - trots att det ser ut som jag har fel.
Jag håller kvar det som är mitt - även om det är stulet.
Även om jag aldrig kommer att få det tillbaka - och tjuven varit så finurlig att han lyckats fixa bort det så det inte ska kunna komma tillbaka.
Det som är mitt är mitt - och även om någon skulle få tag i det och säga att det är hans/hennes så är det faktiskt mitt och glädjen kan inte bli den samma när man har något stulet som om man har något som är ens eget - oavsett om man är avtrubbad och inte längre kan se det.
Avtrubbade människor är ju inte hela - och därför är lyckan inte beständig för dem utan de måste ha mer för att kunna hålla kvar känslan av glädje över det man tagit.

Mitt är mitt även om någon stjäl det!

söndag 2 februari 2014

Vänner som mår dåligt...

...som man inte kan hjälpa för att omständigheterna är i vägen.

Hur gör man då det - ändå?

lördag 1 februari 2014

SANNERLIGEN (September 2011)

 

Avundsvärda är de likgiltiga
- de i stugvärmen sittande
dem ska intet ont kunna vederfaras
Sannerligen, vad skulle kunna sveda
deras plattfötter -
vad skulle kunna rubba
deras snäva cirklar -

Ett klokgrepp runt en trädstam
kan inte åstadkomma någon skada
inte heller ett käfthugg
kring kall sten

Att hela världen brinner
angår dem inte - möjligen
om grannens hus skulle hotas
- då kanske de går ut och höjer
brandförsäkringen
på sitt eget -

Birger Franzén

http://www.birgerfranzen.se/index.php?show=pomarchive