Allt är stilla - men jag vet att allt inte är bra.
Jag har precis kommit på att jag andas längst upp i lungorna och det är därför min hals har sina konstigheter för sig samtidigt så sväljer jag luft.
De två sista har jag varit medveten om men inte förstått vad det berott på - men nu på vägen hem från en fika med några nya vänner så insåg jag att jag andas inte ordentligt.
Orsaken är ju en oro som jag inte vet vad jag ska kunna göra åt det - för jag känner fortfarande att oron inte är för min skull utan för gunnars.
Lusten att börja "rota" kommer över mig - men det är inte så det ska gå till....
Jag mår faktiskt riktigt bra - som jag sa till en vän i kyrkan idag.
Men jag känner att jag slutar göra konstigheterna med halsen och svälja luft när jag andas djupa fina andetag.
Jag har faktiskt undrat över att jag blivit yr också då och då - men jag har väl andats samma luft flera gånger på det här viset och syret blir ju mindre och mindre då.

Jag lämnar gunnar till Gud ännu en gång och också min situation