Jag var på väg från ett ställe hem. På vägen hem kom jag väldigt nära gunnars hem. Jag kunde ha valt en väg som inte gick igenom hans gård men eftersom den låg så bredvid den som gick till hans gård kunde jag inte låta bli att åka och kika utanför hos honom ´- om han var hemma?
Jag saknade honom (saknar ska jag säga) men ju närmare hans hus jag kom desto mer blev min tanke att jag skulle kolla om han hade någon tjej hos sig. Och jag blev tjurig i stället för att känna saknad.
Jag tänkte inte på det när jag var där, vilken förvandling som kom fram när jag åkte mot gunnars hem från när jag var på vanliga vägen.
Jag ville inte åka dit - men kunde inte låta bli när vi kom nära (jag blev lite förvånad för jag skrev vi i stället för jag här - tänkte sudda först och ändra men undrar om det betyder något att jag valde vi i stället för jag; det får stå kvar).
Men jag fick mig att åka där ifrån ganska på en gång. gunnar var inte hemma som det såg ut men ofta när jag förut har varit och kollat upp honom har jag kunnat stanna utanför ett tag för att se om han kom hem snart/med någon.
Men kraften bröts på en gång när jag var där. Och jag fick be om förlåtelse - både till mig och Gud som jag lämnat över till.
Inte förr än när jag var nästan hemma började jag se attjag hade förändrats i tanken när jag kom utanför gunnars hem.
Det är en sak om jag saknar honom och vill få se honom.- lite patetiskt kanske men ändå rätt så okej - men att åka dit och kasta bort min tid på att kolla upp honom och hans förehavande med eller utan andra fruntimmer är bara dumt!
Nu är jag i alla fall hemma och känner att jag är på rätt så gott mod - just för att jag åkte iväg i stort sett på en gång - även om jag är ledsen och saknar min fina gunnar.
med det inte sagt att jag har glömt det negativa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar