Men - så konstigt att det ändå är så lugnt och jag känner mig inte ledsen alls. I mig själv har jag varit glad hela dagen - men det känns tungt ändå.
gunnar? Jag undrar om jag känner av honom, hans görande och/eller sinnesstämning - det vore inte första gången i så fall.
Jag lämnar det så för jag vill inte dra slutsatser om det hela - innan jag vet tydligt hur/vad det är som tynger mig.
Jag vet att många tycker jag inbillar mig men - även om jag vet att jag inte kan övertyga någon så - så är inte fallet.
Redan i mitt tidigare äktenskap visste jag om min mans förehavanden även om han försökte dölja dem.
Det som var skillnaden mot den här gången vara att jag öppnade inte mig för honom och jag gav inte mitt hjärta till honom - och på något sätt så brydde jag mig inte om vad han gjorde. I alla fall inte mer än för; "vad ska folk säga om mig som är med honom och han inte bryr sig om mig".
Han hade sina problem, missbruk och var otrogen och gav sig absolut inte till mig heller - och det visste jag.
Ändå visste jag!
Nog om detta!
I morgon är en ny dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar