Tre och ett halvt år...

...tog det innan jag blev fri.
För jag tror verkligen att jag är fri från den skit jag hamnade i när gunnar svek oss.

Idag har jag pratat med en kille som vill lämna sin fru - det funkar inte och han mår dåligt av att hon inte bryr sig om hans känslor och behov - men hon vill inte bli lämnad.
Hon gör allt hon kan - eller rättare sagt hon inte kan (för hon har inte instrument att hantera situationen) - och när han berättar om hur hon beter sig så känner jag igen mig i mycket.
Detta har bara varit ett par månader men ändå så har hon lyckas svänga fram och tillbaka lika mycket som jag har gjort på mina tre och ett halvt år.
Ena gången vill hon att han stannar - nästa gång ber hon honom försvinna och när han gör det undrar hon var han är mm
En stor skillnad är att hon tar kontakt med alla runt omkring honom och henne för att få dem att påverka honom i sitt beslut - och det har jag aldrig gjort (jag vill inte att andra ska kunna se honom som något annat än en fin person - det får han själv tabba sig med om andra ska uppfatta honom på annat sätt)
En annan är att han har inte andra på gång
En tredje är att han när inte hennes hopp genom ord, genom blickar, genom att visa känslor
Däremot har han väl tagit emot det han kunnat få av henne - än så länge
Den fjärde är att han inte försvunnit för att sedan söka upp kontakten igen eller nappa på något jag frågat om eller gett honom (när jag bestämt mig för att släppa taget)

Men vad jag ville säga med det hela är: det gör så fruktansvärt ont i mig att höra hur hon beter sig för jag känner igen mig själv - men jag kan inte säga det förstås och den här situationen handlar inte om mig - och känner hur frustrerad och desperat hon känner sig därför att hon tycker att hon inte får någonting att hålla i eller stå på som bär.
Det är inte klokt - men jag kan ju förstå känslan hon har än tidigare (även om jag aldrig varit typen som dömer andra) men jag ser ju fortfarande att det inte är sunt 

Jag har fortfarande inte fått något svar från min vän som jag trampade i klaveret med - och jag kan bara vänta och se - men jag tänker inte ta mig an den här situationen i stället - även om jag naturligtvis är en god vän (till dem båda) och lyssnar om de behöver det men söker inte upp och jag måste säga ifrån när jag inte orkar eller kan.
Jag måste ta hand om mig själv - jag har precis lyckats släppa gunnar - och då vill jag inte ta någon annans problem som mitt
Ingens - även om jag är en god vän då någon behöver det - men inte säga åt dem att de behöver min min hjälp
Vem är jag?
Tror jag mig vara bättre än andra?
Nej det gör jag inte - jag bara har lärt mig att ta hand om andra i stället för mig själv
Rädd för den uppgiften (ta hand om mig själv alltså) sökte jag någon annan att ta hand om
SKIT!