....och tittar man bara på omständigheterna så är jag dum.
men jag vet det JAG VET - dumt eller inte spelar ingen roll....
Men det är skönt att jag har kommit så långt som jag har med mig själv i dag - för annars tror jag att jag hade fått ett sammanbrott för det som hänt....
Det spelar roll även om jag försöker intala mig själv - som jag gjort sedan jag var barn för att skydda mig själv - att det har blivit ännu mer distans mellan oss ...men nu också platsmässigt....
Jag vet det jag vet - men hur länge ska jag hålla fast det?
För alltid - även om livet förändras - för när jag försökte släppa min vetskap blev jag bara mer och mer "sjuk" och inte förr än jag tog tag i att det jag vet vet jag så började det vända....
Men bli jag stolt och högmodig så kommer jag att tappa bort mig själv igen - så det är inte därför jag står fast i vad jag vet utan bara för att jag måste....
Jag är ledsen - men det är inte farligt att vara ledsen
Så får jag vara glad för gunnars skull - för en vän är glad när det går bra för den som vännen är vän till
och faktiskt så är det inte svårt
jag önskar honom att må bra, känna lycka och få det han önskar/hoppas på....
är jag hinder för det så är det bäst som det är
för mig också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar