men jag har lovat att inte höra av mig till honom så länge han inte vill ha mig i sitt liv
och han har inte tagit kontakt med mig - tagit beslutet att vilja respektera och uppskatta mig som jag är värd - så det är bara att låta det vara
men saknar så otroligt mycket det gör jag
jag vill bara ta honom i min famn och krypa in i hans famn på samma gång
men utan hans vilja att det får ha betydelse så är det faktiskt ingen mening
så jag får bara sakna
och det är inte farligt att känna saknaden
jag får bara låta bli att lyssna på den rösten inom mig (mammas röst) som säger att jag är dum som saknar honom - för han tycker inte om/vill inte ha mig för att jag är så dålig
För det är inte sant!
Men saknaden gör ont - men den är inte farlig
jag önskar honom allt gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar