....men jag tror ändå det är som det ska....
Jag är ledsen!
Men det är som det ska....
jag måste få vara ledsen och stå ut med det utan att göra något annat än att vara i känslan - inte fly från den - för att kunna gå vidare
oavsett vad som händer framöver
gunnar har inte hört av sig så jag förstår att det är som jag tror - han känner sig nöjd och glad med det beslut jag tagit (och sitter och hoppas på att det verkligen är sant - att han hört det sista från mig)
Det gör ont - men .....
Det får göra ont ett tag
och jag har tagit mitt beslut
min vänskap är på avstånd - utan kontakt!
Jag har bett om att få slippa längtan - som jag levt med så länge - efter gunnar ska sluta finnas inom mig, för allt skulle ju vara så mycket lättare då...
Hjälp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar