...hur är jag i morgon?
Ödmjukhet är den enda vägen för mig att ta - för att klara av att inte ta kontakt med gunnar igen.
Han nappar nog om jag hör av mig - men det är inte samma sak som om han tar kontakt och får visa vad han vill, vad han känner och var han står. Dessutom ger det bara näring åt hans ego och missbrukarpersonligheten i honom - och han kan skylla det på mig.
Jag får skylla på mig för; man blir bara behandlad som man tillåter andra behandla en - de kan inte behandla mig illa om jag inte tillåter det (sedan finns det folk som alltid behandlar folk på ett respektfullt och bra sätt - oavsett vad de har möjlighet till eller inte)
ödmjukhet!
Samtidigt håller jag på att rensa bort i skogen - korta stunder bort från vägen för att skogen ska kunna bli en trevlig och behaglig plats utan saker som river sönder mig eller hånar mig etc.
En dag är skogen tom på skräp - eller möjligen bara sådant som jag utan besvär kan slänga på en hög som sedan ska brännas upp när den blivit stor nog. Men de största "skräpen" måste brännas på en gång och slitas upp med rötterna
Något nytt ska komma stället!
Snart blir det en långpromenad - för att träffa en vän
ska bli trevligt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar