Jag blev så glad - och han har alltid gjort mig glad.
Vi kunde inte bli ett par - vi var på olika platser i livet och jag ville inte hindra honom från att få det han inte haft men ville ha (jag hade redan varit där och ville inte dit igen).
Vi träffades och vi hade det trevligt tillsammans - men vi visste hela tiden att det inte skulle bli något mer än så.
Vi visste att så fort någon av oss hittade någon vill ville satsa på så var vår lilla "kärlekshistoria" över.
Vi var alltid ärliga med varandra. Vi frågade varandra om det kändes okej fortfarande - eller om det börjat gå för långt i känslorna etc.
När han träffade sin tjej - som nu är hans fru - så visste vi båda att det var över det vi hade.
Vi har mailat lite och vi har kunnat ta en fika någon gång - men det hela vi hade har varit över sedan dess.
Det fanns ärlighet mellan oss - och vi var rädda om varandras känslor
Jag kom aldrig in i något tokigt kontollbehov eller försökte få honom tillbaka!
och jag var glad för hans skull - även om jag en liten stund var ledsen för att det inte kunde bli vi
men jag visste att jag hade fått det jag kunde. Eller jag hade kunnat få honom men då hade jag förnekat honom det han så hett önskade och som jag inte ville ha - och i långa loppet kanske det hade blivit en bitterhet för honom - om vi hade varit ihop idag.
Jag älskar honom - men inte så att jag vill ha honom som min
och han har kärlek till mig
och vi har fortfarande vår ärlighet - och vi pratar lika lätt med varandra som vi gjorde då
Det fanns ärlighet - och jag respekterar honom än!
Vi ska ta en fika någon gång i nästa vecka och det ska bli skoj - det är fem månader sedan sist :)
Han påminner mig om hur jag är egentligen i grund och botten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar