...men jag mår naturligtvis inte bra!
Jag vill inte tro på orden som har förföljt mig sedan barndomen - men när jag blir så här knäckt så orkar jag inte stå emot dem utan böjer mig
Och ärligt så har inget knäckt mig så som det här med gunnar - men på något vis har jag ändå haft något att hålla i så länge jag inte bröt mig själv från honom
och gunnar verkar nöjd med det - för han har inte tagit initiativ genom den öppning han har
och det är kanske lika så bra egentligen - för vill han inte ha mig - trots sina känslor för mig så är det lika bra att det är som det är
Jag hör någon viska "är hon helt knäpp - om han hade känslor för henne så skulle han väl satsa?" och man kan tycka att allt är så svart/vitt men jag har lärt mig genom åren och i samtal med människor att det är inte så enkelt alla gånger
Men det hjälper inte mig att hoppas på att han ska våga/vilja gå på sina känslor för mig
Dagen blir kanske något så när bra i alla fall
Jag hoppas på det
Och
jag vet att jag är bra som jag är - och det är inte bra skit jag är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar