...saknad...
Men saknad är inte farlig att känna - det är rädslan för att känna saknaden och att inte få den stillad som är jobbigt.
Och det är det som kan få mig att göra något som jag INTE ska göra....
Det finns en hel del som jag måste ta tag i i mitt liv som inte berör gunnar så just nu är det bara bra att han inte är i mitt liv - även om jag tänker på honom och saknar honom - för jag kan inte ta hand om det om gunnar får okupera mitt/mina känslo- och/eller behovsrum...
Det är jobbigt att se honom med någon annan - att se honom fira jul med någon annan och bara umgås med någon annan - men det är också inte farligt att känna den känslan
ALla mina känslor måste jag låta finnas - och inte springa ifrån dem
Vilket jag gjort när jag har skrivit till gunnar - och sagt hur det känns och vad jag tycker. Men det har många gånger inte varit vad jag egentligen tyckt utan rädslan och smärtan som jag haft och försökt trycka bort som talat.
Jag har förstört för mig själv genom att jag inte har kunnat hantera min känslor
En sak till som känns jobbigt är att en kvinna på jobbet satt och pratade om en man som i sin tur hade pratat om en tjej och sagt att hon sagt att hela hennes barndom kom över henne när han handlade som han gjorde mot henne
Det var hålfullt när hon sa det - och jag vet att de flesta inte kan förstå och jag förväntar mig inte det heller...men det var så för mig och jag har sagt det till gunnar
Hur många möjligheter finns det att det är flera kvinnor som har sagt det till en man?
Det gör att jag känner mig lite olustig också - dessutom så mådde hon jättedåligt just när han tog sitt val och valde bort flera kvinnor och hon kan ha varit en av dem
Jag fick inte veta något från honom men fick veta på andra vägar och också att en inte var bortvald (vet inte om det är fler som inte är bortvalda men en har lämnat ett kärleksmeddelande på sin facebook så)
Bara funderinngar och tankar som jag måste kunna hantera - vad gäller gunnar
jag har fortfarande inte hört något från min vän som jag klampade i klaverat med
jag "krockar" med mitt vuxna barn gång på gång - och vet inte hur jag ska hantera det
jag behöver få en ny bostad och jag behöver bli fri från vissa låsningar i mig själv som hindrar mig i min tillvaro
så jag har ite tid med en strulig gunnar också
Jag är ändå på ett snevridet sätt tacksam till gunnar för att han ställdet till det som han gjorde - och behandlade mig som han gjorde - för jag har fått veta så mycket om mig själv undet den här tiden och nu är det dags att jag hittar den jag som är mitt verkliga jag - den jag är skapt till - och inte något jag blivit pga omständigheter, i min uppväxt och hur jag har blivit behandlad där.
Nu är det min tur!
Min tur att ta hand om mig själv - och ingen annan!
2012är på väg - ska jag fortsätta så här - eller ska jag komma ur mitt skal?
Hm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar