...jag ler fortfarande....
Ska jag ramla och slå mig snart?
Det är det enda som är som smolk i bägaren: jag känner mig rädd för att det här inte är äkta - att jag lurar mig själv.....
Så tråkigt faktiskt att må så bra - och inte bara kunna njuta av det.....
okej - säger så här åt mig själv nu; kanske det inte är äkta men du mår bra just nu - i morgon är en annan dag du får ta den då (och kommer något annat än det här så får då bli det som tar hand om det!)
Tänker just nu en tanke; tänk om jag bara hade kunnat tänka så när jag var med gunnar - inte hela tiden försöka ligga före honom i tiden....
Jag hade mått så mycket bättre och troligtvis så hade jag lättare kunna hantera när jag "åkte på en smäll" - inte låtit den sänka mig...
men nu är det ju som det är - idag vet jag att mitt självförakt (som i princip var min barndoms demoner som styrt hela mitt liv) hela tiden hånade mig och jag gjorde allt för att det inte skulle kunna göra det (försökte fixa oss och försökte att inte låta mig verka dum etc)
Jag hoppas verkligen att det här är kärnan till roten som är uppdragen och krossad nu!
gott så
mår bra och ska njuta av det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar