---är jag bara ledsen.
Jag känner mig attackerad med en massa tankar om att jag inte duger - det är därför gunnar inte stannade hos mig. Precis som min mamma sa att det var därför min pappa försvann.
Idag vet jag att det inte är sant - det var mamma han inte orkade med därför att hon krömp honom på samma sätt som som hon krömp mig...
Ingen är felfri - men ärligt så tror jag att min mamma har en allvarligt psykisk rubbning (beroende på vad vet jag inte) som gör att hon verkligen vill trycka till människor så hon kan känna att hon är bäst - och hon lyckades knäcka min självkänsla helt.
Det är därför jag låtit mina vänner och i stort sett alla människor i min omgivning få mig att bli en typ av kameleont - inte så att jag varit olika med olika människor men jag har känt in vad de velat ha av mig och gett dem det de velat ha för att det skulle vilja ha mig i sin "närhet".
När jag sedan "vaknade" och såg vad jag gjorde och försökte ändra mig ville folk ändå ha mig kvar där och därför har jag fått lov - för min självbevarelsedrift - att avsluta många relationer.
gunnar var den första jag litade på och trodde att han verkligen ville ha mig - men någon stans kände jag nog av honom också och gav honom det han ville ha av mig även om jag var mer mig själv än någon sinn....tills jag blev rädd att mista honom då jag försökte anpassa mig (så dumt)
Men inte mer - även om jag saknar honom - för jag är värd både kärlek, respekt och uppskattning för jag vet att jag är en fin människa (som bara har blivit behandlad från födseln som skit och anpassat mig för att inte ses som skit - och blivit än mer sedd som det jag inte ville bli sedd som)
Konstigt att barndomen kan förstöra resten av livet - men jag är inte ett offer jag kan välja annorlunda och/bara jag kan bli fri från det gamla....
Mao ; ledsen i kväll....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar