Jag läser andras bloggar - dvs andra som har råkat illa ut pga av en sexmissbrukare - och alla verkar så förståndiga. Jag undrar hur de kan bli så förståndiga - på relativt kort tid.
Jag vet att jag alltid tidigare varit förståndig - tänkt klokt och gjort klokt - men jag har inte mått bra i mitt inre. Ytan har mått bra. Och det är inte så att jag har satt upp en medveten fasad utan jag har trott det själv - till en dag när jag bara rasade i hop.
Jag började jobba med mig själv och trodde faktiskt att jag vara ganska nära att vara sund, öppen och se till mig själv men jag hade bara skrapat på ytan.
Så träffade jag gunnar och när det brakade då brakade det ordentligt!
Ett tag försökte jag vara förståndig nu också - vilket slutade med sjukskrivning och efter det så var allt förståndigt som bortblåst!
Jag försökte att följa "experters" råd och lämpligt att göra - men inget funkade på mig; jag blev bara tokigare.
När jag sedan gjorde som JAG kände började jag gå mot det rätta och till slut kunde jag säga "stopp nu spelar det ingen roll längre om gunnar inte vill ge mig den uppskattning och respekt jag förtjänar".
Det här betyder inte att jag är mer förståndig (enligt alla mänskliga, samhällsenliga och/eller expertsenliga åsikter) men jag är jag och jag vill fortsätta vara jag - om det inte eller tills JAG förändrar mina tankar och mina åsikter.
JAG måste vara JAG för att det ska bli rätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar