Exempel

Det har varit strul (en annan tjej har tagit hans tid men han har sagt att det brutit och även om jag inte är övertygad om det så säger han att jag har fel) - vi träffas igen och en fredagskväll har vi en riktigt mysig kväll tillsammans. Han åker hem och säger att nästa dag ska han tillsammans med sin bostadsrättsförening ha en städdag i sitt område.
Jag börjar på lördag eftermiddag känna i mig att något inte är rätt men låter bli att göra något alls - bestämmer mig för att inte göra något (jag vill inte helt enkelt)
På måndag kväll ringer gunnar mig - jag kunde inte svara så när jag kan det ringer jag tillbaka - han säger att han saknat mig och jag frågar om han vill ses "jaaah" säger han och vi bestämmer att jag ska åka till honom
Jag tror dumt nog att det ska bli något bra av det här - och att han äntligen vill ta tag i sitt problem och kanske äntligen våga ta sina känslor för mig på allvar...
När vi sitter där ser jag att han mår inte så bra - och han frågar vad jag ser  och jag säger en sårbar man
och han börjar gråta säger att jag ser rakt genom honom
Så pratar vi lite till och han säger att han tänker flytta
jag frågar om det är för hennes skull
ja. bla annat - och jag frågar om han träffat henne i helgen
och det har han
Det här knäcker mig helt och hållet - nu tappar jag helt bort mig själv
jag är så förnedrad och så tillintetgjord som en kvinna kan vara

Han saknar mig - men han ska flytta närmare henne?
Samtidigt säger han nedlåtande saker om henne - sånt han inte gillar och att det aldrig kommer att sluta tillsammans.
När jag blir ledsen säger han åt mig att gå!
Och jag bara flippar ut och säger att jag inte tänker gå - hur ska jag ta mig iväg storgråtande?
hellre arg hos honom än knäckt och gråtande framför alla okända människor på vägen hem
sommarkväll och ljust ute!

Den natten är den värsta i mitt liv!
 den fick mig att helt tappa självförtroendet - att jag inte alls vet vad jag håller på med och jag skäms som en hund över mig själv efter den
ber jag gunnar om förlåtelse för saker jag sagt och gjort
och sedan känner jag att JAG är för dålig för att ens tänka att gunnar ska kunna ha ett förhållande med mig - jag uppmanar honom att satsa på henne

Trots att det är långt ifrån vad jag vill
Jag tror att det är vi som är rätt - och det har jag trott nästan ända sedan vi började ses

Men nu sitter jag här och saknar någon som inte verkar över huvud taget tänka på mig alls

och det gör ont!
Saknaden gör ont i hela kroppen!

Men jag får lov att bara låta den göra ont....

Jag har lovat att inte höra av mig till honom
Ska vi ha kontakt så måste han svälja sin stolhet, trotsa sin rädsla, lägga ner stt högmod och inte lyssna på sin rädsla och ta första steget..
Därifrån kan vi gå mycket sakta - för bådas skull.....