Jag har saknat gunnar så otroligt idag - mer än jag gjort på länge.
Jag saknar honom så det gör ont i kroppen!
Saknaden gör att jag lockas till att kontakta honom men den här gången får jag inte göra det: jag har lovat honom att inte höra av mig och det är ett löfte till mig själv också...
Jag vill inte ha småsmulor - jag vill ha hela brödet!
Så smärtan av att sakna gunnar får lov att bara gnaga i mig - och jag får lov att låta den göra det....
Så tråkigt att han inte har hört av sig - jag har inte haft allt för stort hopp om det men visst har jag önskat att han skulle göra det - och få se att han verkligen bryr sig om mig och tycker om mig så som jag känt när vi varit nära och umgåtts (inte när han knuffat bort mig och haft/valt andra i stället)
Ledsen!
Det gör så ont att sakna någon som inte verkar alls sakna mig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar