Jag är hellre ensam och ledsen än har en då och då kontakt (och inte veta om jag får höra av mig eller om jag är "i vägen" eller inte och därför vänta på att gunnar ska höra av sig) som visserligen gör att jag mår bra när vi ses men ändå gör mig ledsen för att jag inte duger åt gunnar.
Jag är hellre ensam och ledsen än ser gunnar när han känner för det och är ledsen.
Det spelar ingen roll hur mycket jag saknar honom
Han är inte värd mig - så som det är nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar