Det är konstigt att min själ verkligen har reagerat så i sällskap med gunnar. När jag varit i hans sällskap har jag sällan tänkt på att allt är knäppt. Det är inte så att jag valt att inte se det då - eller att jag låtsats att allt varit bra - utan just när vi varit tillsammans så har det varit bra.
Det är när han inte kan vara nära - mig - och stött bort mig som det har blivit knäppt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar