En tid - när jag var som mest inne i mitt medberoende, när min sårade självkänsla och min knäckta stolthet ville hävda sig så födde jag den första vargen. Men jag har aldrig matat honom tidigare i mitt liv. Jag har inte behövt det eftersom jag inte ens sett att min självkänsla varit nedbruten och att min stolthet helt varit ifråntagen mig. Men jag har aldrig velat det heller!
Idag är min självkänsla skör - och stolheten är bara där för att låta mig växa inte för att hävda mig eller förhäva mig - inte ens för att kräva det som jag har rätt att få.
Från och med nu vill jag bara mata den andra vargen!
Kärlek är det som vinner - till slut - hur det än ser ut och hur det än verkar vara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar