Vi träffades en gång - och sen bröt vi han hade träffat en annan och jag önskade lycka till och sa "det var väl inte meningen att det skulle bli något mellan oss antar jag" och han svarade "jag vet inte det jag"
Sen pratade vi lite till och så sa han "du har väl haft oturen att bara träffa skitstövlar" och då skrattade jag till och sa " så du menar att du är en skitstövel?"
"nej det tror jag inte att jag är" svarade han då
Jag var inte besviken första gången vi träffades - att han träffat en annan - det var så kort tid och vi hade inte lärt känna varandra så mycket då (även om jag hade hunnit tänka tanken; "den här mannen tror jag jag skulle kunna leva med" men sedan hände något och vi kom ifrån varandra en tid och sedan hade han träffat någon annan.
Som sagt jag önskade honom lycka till och sa "det var nog inte meningen"
När vi sedan träffades igen och började umgås borde han ha tagit det på mer allvar än vad han verkade ha velat - och därför undrar jag just nu när allt är som jobbigast:
"han kanske är en skitstövel i alla fall?"
Kanske allt jag sett och känt bara var ett duktigt skådespeleri trots allt - och att han var så skicklig så att han lyckades lura mig trots allt - trots att jag aldrig tidigare tillåtit mig att luras?
vad är det då jag saknar?
Är det så?
Låt andra ha honom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar