Jag blir nästan rädd när jag märker hur bra jag mår.
Jag är rädd att jag börjar bli RIKTIGT knäpp för jag har inte mått så här bra - om någon sinn alls - och jag känner inte ens den där lilla känslan "jag mår bra men saknar gunnar" eller "vad bra jag mår nu men jag vet att det skulle vara bättre om vi hittade tillbaka till varandra i ett friskt förhållande" eller....
Jag mår bara bra!
Visst jag tror att gunnar och jag skulle kunna ha det jättebra ihop
och jag saknar honom därför
och jag tror att vi är rätt för varandra - trots allt som hänt
men det spelar ingen roll just nu
för jag mår bara så bra!
SÅ FANTSTISKT BRA!
Låt den här känslan vara sann - snälla Gud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar