Det här var jag

.....när jag snurrade runt i mitt medberoende som värst:

För trött för att kämpa
För trött för att stå emot
Har ingen lust att vänta
Blir inte riktigt klok
Känner mig för svag
... Det här är inte jag

För trött för att prata
För trött för att vara glad
När ska mitt hjärta starta
När ska jag bli den jag vill va
Saknar både lust och energi
Min önskan är bara att bli som ni

För trött för att tänka
För trött för att vara smart
En ödmjuk och omtyckt människa
kan jag få bli det snart?
Just nu känns det för svårt
Jag vill bara säga till mig själv - FÖRLÅT!
-Okänd-

Jag snurrade runt i något som jag såg när jag var i det att det var såååååååååå knasigt - ändå kom jag inte ur det - och värre blev det när jag försökte göra som man enligt "omgivningens"tycke (den man alltid hört och hör) eller enligt "de vise" (de som verkligen hade kunskap om det här med missbruk och medberoende).

Jag kom inte loss förr efter en tid när jag bestämde mig för att följa det som jag kände var rätt...

Jag känner ju att jag inte är riktigt fri från medberoendet ännu - men jag låter det inte styra mig nu (i morgon? säger det ödmjukt)

Det är därför jag kan stå fast i att jag är gunnars vän men att det får vara på avstånd så länge han inte vill/kan ge mig den respekt och uppskattning jag är värd

Jag kan också stå fast i - utan att skämmas - att jag älskar honom (men det är min känsla och inte något som jag kan tvinga på honom - och då får han  heller ingen del av det)