Det kan verka som jag inte vet vad jag känner vill eller tycker men det är inte sant.
Jag är säker
men jag blir rädd och ledsen emellanåt och det gör ont i bland:
när det händer tappar jag sugen, glädjen och taget om mig själv
Det visar sig i det jag skriver eller lägger in här
Jag vet att jag älskar gunnar, jag vet att jag verkligen tror på att vi är rätt för varandra
Jag vet vad som hänt - och att han svikit ofta - men jag tror ändå att kärlek (inte min kärlek) övervinner allt....jag tror verkligen att vi kan hitta tillbaka till varandra
och jag vet att jag är villig till det
Jag har förlåtit honom - jag har förlåtit mig själv - det är upp till honom om han kan göra det samma (eller när han kan det)
Min kärlek är inte flyktig - och det är kanske tråkigt för mig men så är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar